Efter regn kommer solsken

Junidagarna löser av varandra i en jämn ström. Den här veckan började med heldagsregn, gott för växtligheten. Men redan på tisdagen kom Medelhavsvärmen över oss. Temperaturen stiger över 30 grader om dagarna. Det var bastuvarmt i bilen när vi åkte till La Stada i tisdags. ACn har naturligtvis slutat att fungera.

I La Stada hade Maken ett besök på USÖ inbokat, provtagning, och efteråt passade vi på att äta bröllopsdagslunch tillsammans med Pe. Vi åkte ut till Naturens Hus, vi var inte de enda, men vi kunde få plats i skugga med rymd omkring oss. Det blev fräsch, ungsbakad torsk för oss gamla och en Ceasarsallad för sonen. Gott och trevligt.

Igår samlades ett gäng SPFare under de höga gamla träden i Herrgårdsparken. Å så roligt att få ses igen och att få prata lite. Vi satt ordentligt utspridda och fick oss god lunch och underhållning till livs.

Budapestbakelsen på bilden ovan åt jag i Sockenstugan den regniga måndagen, då Ve och E-M tog med mig dit för lite socialt umgänge. De nya ägarna har inrett ett rum med tre bekväma sittgrupper i gammal stil, väldigt mysigt.

Ve ville inte vara med på bild. Hade för vita ben, sa hon. Det hjälpte inte att jag retuscherade och målade dit tights.

Till vem dessa ben hör säger jag inte!

Det blir en het dag idag också. Håll dig i skuggan och drick kallt!

Hej då!

Fyra bröllop

Idag är det nog många som firar bröllopsdag. Så här såg det ut för oss för 47 år sedan:

Det var också en mycket varm sommardag. När vi väntade på att åka iväg till Badelunda kyrka utanför Västerås försökte jag svalka av mig framför kylskåpet. Syster S och Bästisen var tärnor och allt avlöpte mycket väl.

Mamma och pappa gifte sig också på midsommarafton. Det var i Ängsö kyrka och här står de med sina syskon och syskonbarnet Sverre. Mammas storebror Sven, storasyster Anna-Greta och lillebror Bengt och pappas storebror Gösta. Sverres äldsta son Jesper var med på vårt bröllop, som liten knatte.

Här är ett annat brudpar, min farmor Agnes och farfar Edvard. Visst är de stiliga? De träffades i Seglora kyrka, när den låg på sin ursprungliga plats och inte på Skansen. Agnes sjöng från orgelläktaren och Edvard blev förälskad i hennes röst, innan han ens hade träffat henne. Så säger familjelegenden.

Och idag firar detta vackra par 60 år som gifta! Diamantbröllop på min ära! Det är Makens syster och svåger (han har precis fyllt 90 år) som höll sitt bröllop 1960. Grattis!

Uj, uj, uj

Uj, uj, uj, som vi säger i Närke. Nu har det firats i flera dagar här i den lilla galliska byn. Vi har firat både midsommar och min födelsedag och spriten har stått på bordet. Alltså handspriten!

Som tur var har det varit ett perfekt väder, så vi har kunnat sitta ute. När det blev för hett under markisen, flyttade vi ner till den lilla platsen vid skogsbrynet. Där står nu irisarna och sträcker på sig så vackert med den stora plymspirean i bakgrunden. På bilderna ovan syns goda vännerna Ve och EM och min lillasyster L och K-O förutom Maken och undertecknad. Bilderna till vänster är från i torsdags och bilderna till vänster är från idag, söndag. Alltså ingen större folksamling samtidigt.

Årets midsommarafton förflöt utan dans kring stången, men med alla de mina runt om mig. Jag hade dukat en rätt innehållsrik buffé, som det var fritt fram att förse sig av och sedan hitta sig en plats utomhus.

Vi gamlingar höll avståndet, för det mesta. Jag njöt av att få se och prata med barnbarnen på riktigt. LL växer så det knakar. Hon sjöng Habibi med stor inlevelse, precis som idolerna i Dolly Style. LH gick runt med en  bok och läste högt för mig ibland, när det var särskilt spännande.

Igår kväll kvistade vi över till Ve och hennes man och fick träffa lilla Mella och hennes föräldrar. Mella har blivit 6 månader och älskar att promenera med hjälp av sin pappa. Är det inte väldigt tidigt? Hon är en stabil och trygg tjej och så jättesöt!

Det blev en så fin helg och jag är helt nöjd och glad!

Doppingar

Äntligen, äntligen har vi fått träffa LL och hennes mor och far. De ringde och sa att de var på väg till en badplats i närheten av oss och undrade om vi kunde komma dit. Det blev en mysig stund på stranden. Härligt att ses även om man inte kan krama om eller vara nära.

Den lilla familjen doppade sig och så gjorde även en familj på åtta ungar. Mamma skäggdopping seglade lugnt framför sin trupp medan hennes busiga ungar vimsade omkring i hennes kölvatten.

Hemmavid blommar syrenen fortfarande. En tidig morgon, klockan var nog inte mer än halv sex, upptäckte jag Råde Rådjur, marodören som nafsar av blommorna på baksidan. När jag hämtade tidningen stod han och glodde på mig i fotbollsmålet på grannens tomt.

Bilder från skogspromenaden med MÅ och syster S tavla som är målad från samma plats, bara lite längre fram på stigen.

Nu är det söndagsmorgon och det är hög tid att sätta på kaffet. Vi ses!

Utläst

För några månader sedan köpte jag för tio kronor på Kupan boken Elida från Gårdar av Irja Browallius. Nu har jag precis läst ut den.

Jag var lite nyfiken, eftersom jag hört att författarinnan skrev om Närke. Nu läser jag att hon faktiskt bodde några år i en flygel till Laxå Herrgård, alltså bara ett stenkast från den lilla galliska byn, där jag bor.

Boken är späckad av gammaldags Närkedialekt, vilket gör den något svårläst. Här ett smakprov:

- Och så säger di, att änskönt um en har bett och bönat er um dä, så ska ni ha sajd, att en får göra va en vill, men helst skulle en göra dä ogjort.

- Ockna ha sajd dä?

 - Dä lä Eleseus förståsch, han ä som han inte vure kloker.

Idag blev det en riktigt lång promenad med grannen MÅ. Vi gick på barrdoftande skogsstigar, under raka tallar, under stundom på okända djurstigar omslutna av blommande skvattram. Det fläktade skönt, bra för mig som inte är så tränad (än).

Trevlig helg!

Uti vår hage

Så fick jag återigen frossa i acklejor. Den ståtliga ackleja som växer i vår trädgård har rådjuret bitit blommorna av. Det är inte bara jag som är förtjust i dem, tydligen.

Maken och jag konstaterade att det var en fin dag och hög tid att besöka Garphyttans Nationalpark igen. Just vid den här tiden blommar där ett överflöd av mörklila acklejor, gula daldockor, midsommarblomster, hundkäx, smörblommor ... Lövsångare och svarthättor sjöng i trädkronorna. Vi var inte ensamma. Flera med oss njöt av försommaren.

Efter lunch och ett kort besök i livsmedelsaffären vände vi kosan hemåt via Kosi´a. Möckeln låg precis spegelblank.

Knappt en krusning syntes på vattnet, förutom ringar av småfisk under ytan. Ett gäng doppingar kom simmande och en sädesärla vippade vid strandkanten.

Förutom ärlan så träffade vi en före detta arbetskamrat till Maken och hennes man. De satt på en filt och funderade på att ta sig ett dopp så småningom. Men om de gjorde allvar av det, vet jag inte. Då hade vi redan åkt vidare.

Förresten, en annan naturiakttagelse igår: På ett gärde på vägen till Hasselfors spatserade fyra tranor majestätiskt. En av dem blev plötsligt attackerad av ett rådjur och fann för gott att flaxa undan. Dessa rådjur!

Ha det så gott!

önskar

Eder förtrogna

Inte som vanligt

Igår, på Sveriges Nationaldag, gav vi oss ut på vägarna sydväst om vår lilla stad. Molnen hängde tunga och majestätiska över oss och vi siktade på luckorna i molnen. Vi tog av från riksvägen vid Hova och åkte sedan zickzack genom landskapet. Jag hade tryckt igång en hysterisk vägviserska från Google som hänvisade oss än åt öster, än åt väster. Vi skulle ta av på små kostigar och när vi såg skylten "Här slutar allmän väg", började vi tveka. Ville vi komma fram till Forsvik innan mörkrets inbrott var det bäst att tysta henne. Sagt och gjort.

Vi stannade till vid sjön Viken och tog fram fikakorgen, som för dagen var försedd med en svensk flagga. Vid Sätra ångbåtsbrygga höll en far och son att sjösätta sin lilla motorbåt. Det var premiär, sa pappan, jag har aldrig gjort det här förut.  De blev nog lite nervösa när de fick publik som satt på första parkett. Men det gick bra och med lite trixande så var de ute på de glittrande vågorna.

Ångbåtsbryggan var i ett uselt skick. Den hade säckat ihop och det var förbjudet att gå ut på den. Annat var det för ett antal år sedan då Maken, Pe och jag steg ombord på en ångbåt här för färd mot Karlsborg.

Vi stannade en bra stund där vid stranden innan vi drog vidare. Förbi syrenhäckar och väldiga kastanjeträd, genom söta små byar. Ett litet rådjur stod plötsligt alldeles invid vägen, men lät oss passera först. (En släkting till honom hade käkat upp knoppar och slitit upp nyplanterade blommor i trädgården på morgonen. Hrrmm.)

Efter kort stopp i Forsvik, där vi avnjöt god glass, drog vi norrut igen. Hemma kavlade jag upp ärmarna och bjöd sedan Maken på ugnsstekt spätta med knaprigt täcke och till efterrätt chokladmousse med grädde och björnbärssylt.

Se det var årets Nationaldag, det. Förra året kunde vi trängas i Dammtorp. Vi får hoppas att vi kan göra det nästa år igen!

Under attack!

Det kändes som vi var under attack i tisdags. Precis när vi tänkt dra ut och handla seglade ett svart moln in från väster. Plötsligt vräkte stora hagel och regn över vår lilla galliska by. Det piskade ilsket och jag var rädd att vårt takfönster skulle gå sönder. När det till slut lugnat ner sig och vi skulle sticka ut näsan, fick vi nästan inte upp dörren. En stor hög med hagel låg på trappen.

Tomatplantorna och Löjtnanshjärtana var sönderskjutna. Löv och grenar hade slitits av och låg strösslade över gräsmattan och gången. Det ångade från marken, rena dimman i Lützen. Det var väldigt lokalt, på andra sidan byn märktes inte ett dugg, bara lite dugg. Ska vi ta det personligt, vi galler?

Nå ja, nu är allt återställt och jag har skaffat nya plantor till trädgården. Vi har suttit i vårt favorithörn, druckit kaffe och lyssnat på fåglar igen.

Syrenen blommar än och jag kan inte låta bli att lukta på den varje gång jag går förbi. Mmm.

Vi får hoppas att det blir fler varma, sköna grillkvällar snart, men just nu verkar de närmaste väderleksutsikterna inte allt för lovande.

Men, ha en riktigt bra helg och Nationaldag, i alla fall!