Sköna maj välkommen!

Idag är det den första dagen på årets härligaste månad: maj. Men just idag är det mulet och grått, till skillnad från igår, då det var en riktigt fin vårdag. Jag tog en liten promenad till dammen och plockade mig en bukett med vitsippor till köksbordet.

Det har hänt en del sedan senaste blogginlägget. Sonen Pe är här i några dagar för att förbereda en utbildning som han ska hålla i veckan. Maken är på bättringsvägen från en infektion som gjort att vi fått uppsöka akuten några gånger. 

Vi har kommit till vägs ände när det gäller föreläsningsföreningen. Det sista årsmötet har hållits, där vi beslutade lägga ner och att föra över de medel som fanns kvar till hembygdsföreningen. Det känns lite vemodigt, eftersom föreningen funnits sedan 1989. Men vi blev för få aktiva kvar och vi orkade inte driva runt det längre.

Ordföranden A, som varit med ända sedan 1989, och jag åkte hem till en trotjänare och styrelseledamot med en blomma. Han är konvalescent efter en lång period av sjukhusvård. Så härligt att se att han är pigg och glad igen efter den jobbiga vintern. Vi hade så mycket att ventilera kring kaffebordet och hans hembakade blåbärskaka smakade smaskens.

Sedan har vi varit på kalas för min kamrat B-I en vacker lördag. Vårsolen sken in genom den öppna dörren och på borden stod buketter med vitsippor, som hennes goda vän E hade plockat. Vänner och familj strömmade till och det blev en riktigt härlig eftermiddag.

Nu grönskar det i dalens famn.

Nu doftar äng och lid.

Kom med, kom med, på vandringsfärd

i vårens glada tid.

Var dag är som en gyllne skål

till brädden fylld med vin.

Så drick min vän, drick sol och doft

ty dagen den är din.

Den här sången var den första som B-I och jag sjöng tillsammans i stämmor. Det kom att bli många fler sånger efter det.

Njut av våren och ha det bäst!

Sippor och skrönor

Äntligen! Nu spirar det i naturen, solen värmer och det var dags för årets första tur till Trystorps Ekängar. I år var det storfamiljen som bänkade sig runt bästa picknickbordet. Vi kom från alla väderstreck och möttes i lunden. 

Efter att vi fikat och pratat tog vi en tur i parken. Blåsipporna blinkade blygt mot oss bland fjolårslöven, men vitsipporna hade bara vaknat till i södersluttningen. Det får nog bli en vända till så småningom när vitsipporna har brett ut sig över marken.

Vi hörde hackspett och rödhake, annars var det tyst. Lilla Ve sov gott i sin vagn, men nästa år får även hon posera i den ihåliga eken som alla andra fått göra under alla år.

I onsdags hade vi den allra sista föreläsningen i Laxå Föreläsningsförenings regi. Det var charmiga Ann-Charlotte Stenström som drog skrönor från Västergötland. 

Det var trevligt att så många kom. Att döma av skratten så landade skämten väl. Sedan var det nog inte dumt med hembakat till kaffet, heller.

Håll till godo med ett litet smakprov på en Västgötahistoria:

- Den däringa Johanssönn, ä han geft eller, tro?

- Nää, dä ä han ente - men han har en arger hunn.

Kontraster

 God morgon!

Jag tittar in denna tidiga lördagsmorgon. Det börjar redan ljusna utanför fönstret, fast klockan bara är sju. Snön från senaste snösmockan ligger kvar på marken och det är bitterkallt på nätterna.

Nu har vår föreläsningsförening haft det näst sista föredraget i historien. I onsdags kväll fick vi höra om våra bevingade vänner i grannskapet. Ronnie Lindqvist kom och berättade om hur det står till med fåglarna i Närke. På den frågan svarade Ronnie: Jo tack, det är riktigt bra. Många arter ökar, hela 43% av häckande arter ökar, 20% minskar och 37% håller sig stabila. 

Jag fick höra att de kajor som stannar i Sverige på vintern är ryska. Dresserade drönare, funderar jag konspiratoriskt. Glädjande var att den Större hackspetten ökar, men så älskar han också att käka granbarkborrar, som det lär finnas gott om. Ett tråkigt besked, däremot, var att sånglärkan minskar kraftigt. Det är ju så härligt att höra lärkans drillar över markerna på våren.

Dagen därpå var Maken och jag bjudna på ettårskalas. Den lille prinsen var så söt i vit skjorta, väst och fluga. Mamman hade bakat två stora, goda tårtor: en i form av ett fotboll och en som en vacker fjäril. Den hade prinsens storasyster önskat sig. 

Livet bjuder på stora kontraster. Den ena dagen är det skratt och festligheter och dagen därpå är det sorg och tårar. Dagen efter ettårskalaset gick jag på begravning i vår gamla träkyrka. 

En arbetskamrat till mig hade gått bort i hög ålder. Vi var inte många i bänkarna, det känns sorgligt att inte fler kommer för att ta avsked. Vi fick höra Ave Maria och O sole mio spelade på kyrkorgeln och den lille katolske prästen sa tröstande ord till familjen innan kistan bars ut av sex äldre herrar. 

Idag blir det något helt annat, igen! Snart beger jag mig till La Stada för att gå på spektakel med Joy och Eli.

Ha det!

Hänt i veckan: Paltkoma och lokalhistoria

Gokväll!

Bilden ovan tog jag för fem dagar sedan. Idag är det barmark igen. Dagarna rullar undan rätt snabbt ändå, det kunde jag och Emma på fotvården konstatera när jag satt uppspetad i en hennes stol i förmiddags. Och skönt är väl det. Februari får gärna rulla undan lite kvickt också, inte mig emot.

Vad har hänt sedan sist? Jo, vi blev bjudna på semlor en eftermiddag hos nästgårdsgrannarna. Mums fillibabba! Något annat gott fick jag igår när Maken tog fram stora syltgrytan och kokade pitepalt. Han  längtade efter sin barndoms favoriträtt. Med skirat smör och rårörda lingon smakade det finemang. Men det är mat för skogshuggare. Efter en palt blir man tvärmätt.

Sedan har vi haft den första föreläsningen för året, anordnad av oss som är kvar i föreningen. 

Kenneth Lantz berättade om den magiska platsen Ramundeboda vid Bodarnesjön. Han tog oss med på en tidsresa från järnåldern fram till Gustav Vasas regeringstid och vi fick vandra längs Tiwägen med både munkar och kungar. Det känns bara så tomt att inte vännen E-K, vår tidigare ordförande, finns med oss längre.

I helgen är det fågelräkningen Vinterfåglar inpå knuten. Igår hade vi stjärtmesarna här igen. Hoppas att de kommer tillbaka så att jag får rapportera dem, för jag tänkte vara med. Jag får kanske räkna in:

talgoxar

blåmesar

entitor

stjärtmesar

nötväckor

skator (fast dem ska man nog inte räkna)

Det vore ju roligt med några domherrar också. Man ju alltid hoppas på det.

Nu tändas åter ljusen

Nu när novembermörkret är som tätast är det skönt att kommunen ordnar ljuspunkter för oss medborgare. På toppen av Midsommarberget står ortens egna Svamp och lyser, för tillfället i blått och turkost. Men det står väl inte länge på förrän den blir röd som en flugsvamp utan prickar. 

När jag gick förbi torget härom dagen höll man på att sätta upp adventsstakarna på scentaket. Snart är det dags att tända det första ljuset.

Musik är också ett ljus i mörkret. Tivedspôjkera har spelat på Ramundergården för de boende där och det var många som sjöng med när Per klämde i med Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske...

Maken överraskades med ett kraftigt fyrfaldigt leve: Hurra, hurra, hurra, hurra! eftersom han råkade fylla år just den dagen. 

Tyvärr var det inte många som kom och lyssnade på den lysande föreläsningen Örebro - en litterär skattkista igår kväll på Kulturens Hus. Astrid Lindén och Clas Thor berättade om och visade bilder på kända Örebroare, både verkliga och fiktiva. Jag satt som en ljus och njöt av berättelserna och är glad att jag ska få Astrids nya bok i julklapp. Det har Maken fixat!

Ha det så bra,

önskar

Maggan

Mot bättre vetande

Det var två år sedan vi utsatte oss för detta, VP, DD och jag: spänningen, nervpirret och fjärilarna i magen. I måndags var det dags igen för PRO-vetarna, distriktskampen i frågesport. Denna gång kunde inte DD deltaga, så AS hoppade in istället. 

Första frågan gick inte bra. Trots att vi egentligen kunde svaren så snurrade det inte tillräckligt fort i skallen. Men det tog sig. Det blev en spännande upplösning. Tre lag, bland annat vi, hade samma poäng inför sista frågan. Gubbarna i mitten på bilden, Kumla-laget nr 1, vann med en poängs marginal före Pålsboda-Sköllersta och oss i Laxå-laget.

Testa själv och se vad du kan. Vi fick två minuters betänketid per fråga. Här är länken du kan klicka på.

Idag är det föreläsningsdags. Vi i SPF har precis lyssnat på en kille som visade bilder och berättade om Tanzania och Zanzibar. Han hade fångat många spännande djur med sin kamera. Jag matchade föreläsningen med min gamla skjorta med elefanter, lejon, tigrar på. Och om en stund är det dags för Föreläsningsföreningen och Hans Sandberg att berätta om Kuba och Jamaica. Kul att komma ut och resa lite, även om det bara är i fantasin.

Tjingeling!

Bror Anders och Lisbeth

 De här senaste dagarna har vi ägnat oss åt Laxås okände kändis: Bror Anders Wikström, född 1854 på Stora Lassåna i Laxå och död 1909 i New Orleans. På onsdagskvällen höll Lisbeth Axelsson, författare och journalist, ett mycket uppskattat föredrag om konstnären. Vi i Föreläsningsföreningen var mycket glada att så många ville komma och lyssna. 

Passade på att fota Postgatan innan jag stängde dörren till biblioteket kl 19.00, då föreläsningen skulle börja. Att oktober månad är en rosa månad, det märks i Laxå.

Igår, fredag, vaktade Maken och jag utställningen om Bror Anders. Då var tillströmningen av folk inte lika stor. På söndag är det sista dagen den visas, så passa på att kila ner till bibliotekets konsthall om du har missat den.

Nu singlar löven från träden som stora guldslantar. Det är dags att ta ett tag med räfsan.

Trevlig helg!

Uppstart, omstart - hjulen rullar igen

 Den här veckan har hjulen börjat rulla igen. I måndags var det dags för line dance efter ett långt uppehåll. Stegen satt rätt bra, trots allt, men jisses vad svettigt det blev. I tisdags efter jobbet på Kupan var det körens tur att klara struparna igen. Vår körledare hade valt ut några gamla godingar att öva på: John Rutters Se på din värld och Py Bäckmans Min plats på jorden, till exempel.

I onsdag drog Föreläsningsföreningen igång igen och vi hade ingen mindre än Lennart Palm från Lerum som affischnamn. För ovanlighetens skull höll vi till i kyrkan, så att Lennart kunde varva sina bilder med riktigt åskådningsmaterial, d v s de vackra vapensköldarna som hänger på kyrkväggarna. Han berättade bland annat om vad gravkapellet vid Bodarnesjön innehåller, vilka som ligger i kistorna där. Han hade varit där och kikat och funnit allt i bästa ordning. Lennart var nöjd. Vi i föreningen var också nöjda, med föreläsningen och med att det kom så många som ville lyssna.

I torsdags rullade hjulen igen, men mer bokstavligt. GG och jag tog bilen några mil söderut till vår goda vän som bor i den söta lilla undantagsstugan vid hennes barndomshem. Regnet strilade utanför fönstret, men inomhus hade vi det så skönt och gemytligt. Vi hade mycket att ta igen, mycket att prata om. 

Hösten är kommen. Hör stormarna gny.

Svanen tar avsked och svalorna fly.

Carl Fredric Dahlgren

I mitten av oktober

Löven täcker marken i parken, som en tät guldgul matta. De parkerade bilarna beströs också med guldslantarna. Så är det i mitten av oktober, hemma på vår gata.

Helst håller man sig inomhus, med en god bok, men det finns ju så många andra uppdrag som pockar på, både inomhus och utomhus. Löven faller ju även över den egna tomten, till exempel.

I helgen åkte jag och två "kollegor" på kurs. Men när vi väl kom fram, så upptäckte vi att kursen var inställd. Vi hade inte blivit underrättade och en av oss hade bytt arbetspass för att kunna vara med. Det kändes ju inte juste. Men då åkte vi ner till A-sund istället och tog en fika på Borgmästarinnans Café. Flickan bakom disken gjorde i ordning en sockerfri hallonbakelse åt mig. Det var omtänksamt!

Igår kväll var det dags för oktober månads föreläsning i Kunskapens Hus. Att trollsländor kunde vara så intressanta och trevliga!

Föreläsaren Per Karlsson Linderum hade totalt snöat in på trollsländor och kunde förmedla sina gedigna kunskaper till oss på ett väldigt intressant och roligt sätt.

Kungstrollslända fotat av Charles Swenson

Den imponerande sländan på bilden ovanför fotade Maken för några år sedan i vår trädgård, då den jagade humlor i brudspirean.

Mossa, mossa på er alla människobarn!

Onsdag en vecka senare

Lennart Palm, känd från Melodikrysset, Svartån vid Dagmarstorp, Nederst Kanalen vid Vårdcentralen dit jag gått för att kolla upp mina blodvärden, undertecknad i bilen, syster S;s charmiga bild på flicka i röd kofta.

Ibland är det lite småtrögt med bloggandet, men nu tittar jag in i alla fall.

Igår träffade vi en trevlig man från Lerum, Lennart Palm. Han skulle föreläsa på Kunskapens Hus och ville gärna kolla vår vackra kyrka när han ändå var i trakterna. Maken och jag visade runt och vi tog även en sväng till Ramundeboda kyrkogård, eftersom Lennarts stora hobby är gravvalv. På kyrkogården står ju det fina Rosenholmska gravkapellet. Dit in vill Lennart gärna komma, men det får bli en annan gång och utan mitt sällskap!

På kvällen i Kunskapens Hus höll Lennart en strålande föreläsning med titeln Från gravvalvsvarligt till dödskul. Vi skrattade mycket och lärde oss om tjusiga herrar från länge sedan: greve Axel von Fersen som togs av daga av en folkmobb, Harald Stake som inte kunde läsa och skriva men som det gick bra för ändå, Rutger von Aschenberg som fick så många barn etc, etc. Synd att det var många som missade detta tillfälle till ett stycke svensk historia. Men Lennart kommer kanske tillbaka med del två.

Nej, nu ska jag gå och träna lite line dance!

See you!

Ljusglimtar

Det välsignade ljuset kommer åter. Så skönt! Vissa dagar har vi fantastiska soluppgångar och lika fantastiska solnedgångar. Igår morse, när jag precis hämtat in tidningen från brevlådan, såg det ut så här bakom skogen i sydost.

Mitt i "avjulandet" och dammandet var jag tvungen att stanna upp och hämta kameran. Solen lyste plötsligt in och nådde ända in till hörnskåpet, där glasen kastade reflexer. Skåpet är snickrat av svärfar och på toppen lägger jag alltid en bukett torkade smörblommor, som jag byter ut varje sommar.

Svärfar har även svarvat pokalerna som radar upp sig på hyllan. Han var duktig, svärfar.

Igår hade jag två möten. Här vid halv tre, var det Föreläsningsföreningen som sammanträdde. Vi planerar nästa veckas föreläsning av naturfotografen från Träntorp. Två av oss: ordföranden som står bakom och kassören i randig tröja, har varit med ända ifrån starten för trettio år sedan. Många föreläsningar har det blivit sedan dess.

Min syster S skickade en bild på sin magnifika amaryllis. Upp Amaryllis! Vakna min lilla! Vädret är stilla, luften är sval. Hemma hos henne, på hennes gata i stan, ser det inte ut att finnas någon snö. Så här ser det ut idag, hemma på min gata i den lilla galliska byn:

Ha en bra dag och njut av varje ljusglimt!

Drottningen av Tiveden

Föreläsaren Ingemar Wikenros med sin bok om Kungadottern Constantia

Vi fick bekanta oss med en ny person igår kväll, Constantia Eriksdotter. Visserligen var det länge sedan hon levde. Hon föddes redan 1560 på Stockholms slott av Erik XIV:s frilla Agda. Hon kallades Drottningen av Tiveden, eftersom hon och hennes make, den engelske kammarjunkaren Henrik Frankelin, fick flera gårdar i Tiveden som donation av farbrodern Hertig Karl.

Målningen ovan visar Constantias kusin Lucretia, Vad man vet finns det inget porträtt på Constantia bevarat, men något åt det här hållet kan hon ha sett ut och klätt sig.

Det var Ingemar Wikenros, som kom till vår föreläsningsförening och berättade om sin forskning. Glädjande nog kom det mycket folk. I stort sett hela hörsalen fylldes. Det kom till och med en släkting till Constantia. Så nu bor man granne med Wasa-ätten!

Kata kommer!

Gunnela Björk föreläser om Kata Dalström. Foto: Margareta Swenson

När Kata Dalström, agitatorn med hjärtat på rätta stället, kom till bygderna i början av 1900-talet strömmade det till folk från alla håll för att lyssna på henne. På affischerna som annonserade hennes ankomst stod:

Nu, hundra år senare, var det inga folkmassor som mötte upp i hörsalen i Kunskapens Hus för att lyssna på Gunnela Björks spännande berättelse om föregångskvinnan Kata. Det är bara att gratulera dem som kom, det blev en mycket intressant föreläsning.

Kata i Medelpad. Foto: Digitalt Museum Sundsvalls Museum Jonas Stridlund

Kata var en obekväm eldsjäl, som oförtrutet slogs för sina idéer oberoende vad etablissemanget tyckte. Bara detta att som societetskvinna bli socialdemokrat och till och med väljas in i partistyrelsen! Eller att fara land och rike kring med sju barn hemma. Eller att vara både andligt intresserad samtidigt som hon var socialist.

Gunnela är nog min favorit bland alla föreläsare som kommit till vår förening. Detta var andra gången hon var hos oss. Hon är kunnig, klok, lyhörd, varm och mycket lätt att lyssna till. Tänk om man haft henne till lärare i historia.

Ännu mer snö

Idag var det redaktionsmöte på Casselgården. Vi planerar vårnumret av Bodarne-Magazinet. Efteråt tog jag ett varv i kyrkparken. Jisses vad vackert! De höga, gamla träden är översållade av snökristaller. Intill kyrkväggen hade en fågel stått och trampat och gjort tydliga avtryck, riktiga kråksparkar.

Jag gick ut i god tid innan mötet för att skotta fram bilen, men det var ändå knappt att jag hann. Man skulle ha haft en sådan där bil som ruskar på sig, som den i TV-reklamen.

Foto: Marianne Holmström

Igår kväll bjöd Marianne Holmström och Föreläsningsföreningen på en resa till Yellowstone. Så bekvämt att kunna sitta i hörsalen i Laxå och färdas tvärs över jordklotet och gå på upptäcktsfärd bland bufflar och björnar i ett hisnande vackert landskap med gejsrar, glödande aspskogar, heta källor, mäktiga snöklädda berg och vattenfall. Marianne visade sina fantastiska bilder från den tio dagars fotoresa hon gjorde i höstas. Hon är suverän med sin kamera! På söndag den 21 januari kl 19:00 sänder TV2 en dokumentär från Yellowstone. Det får vi inte missa!

Fem år sedan jag stämplade ut

Idag skulle färden har gått till Sätra Brunn där vi skulle ha firat min kära svägerska som fyllt jämna år. Men tyvärr blev hon sjuk, så resan blev inställd. Firandet får anstå tills hon blir pigg och kry igen.

A pro på resor, igår berättade Peter Eriksson för en tyvärr ganska liten skara om sin 27 dagar långa vandring från Saint-Jean-Pied-de-Port till Santiago de Compostela. Det obehagliga vädret var kanske orsaken till att så få vågade sig ut till denna den sista föreläsning som föreningen höll i år.

Genom pilgrimsporten i Saint-Jean-Pied-de-Port gick även vi i november för fyra år sedan.

I dagarna för fem år sedan gick jag i förtidspension efter 33 år på företaget. Jag har roat mig med att tänka efter vad jag har gjort under dessa fem år som pensionär.

Jag invigde mitt nya liv med att lägga Paris för mina fötter. Min vän PO66 och jag strålade samman i staden i mitt hjärta och firade med champagne och rostade kastanjer.

Statistik från 1 december 2012 - tills idag:

Antal utlandsresor: 12
Antal resor i Sverige: 14
Antal lästa böcker: 145

Antal skrivna böcker: 3
Antal hållna Andrum: 35
Antal sedda musikaler: 4

Antal sedda biofilmer: 11

Antal fådda barnbarn: 1

Ja, jag ska inte trötta dig med statistik mer, men visst har det bjudits på en hel del trevligheter sedan den där dagen jag stämplade ut för sista gången.

Imorgon får jag träffa mina båda barnbarnsflickor igen. Ser så fram emot det!

Kram!