Se upp i backen!

Här rustar vi för första advent. Lilla Lila har hjälpt mig att göra i ordning adventsljusstaken och provat sitt sitt nya lucianattlinne. Hennes snälla föräldrar köpte även en pulka åt henne, så det blev full fart i backen. - En gång till, ropade hon!

Inte långt därifrån strök älgfamiljen förbi, det såg vi på fejan. Älgkalvarna hade kanske också tyckt att det skulle varit kul att åka i backen.

Igår kom snön tillbaka för andra gången i november. Och solen också. Prima vinterväder.

Någon har fått kalla fötter?

Trevlig första advent på er!

I väntan på Advent och på snön

Genom dis och dimma for vi igår på motorvägen. På vissa ställen, där Närkeslätten bredde ut sig, vältrade dimman över oss och man såg bara några meter framför sig. Vi var på väg till tandläkaren i Kumla, 😁, för min årliga genomgång. Inga hål och ingen tandsten!! Efter lite nöjesshopping i den väldiga Maxi-butiken spurtade vi tillbaka och så uppsökte jag en vän fotvårdarinna. Man ska vara rädd om sina fötter, var det någon som sa en gång.

Idag blir min bil omskött. Det blev en tvåa sist på besiktningen, så då passar vi på att både låta laga och serva pärlan.

Nu på förmiddagen har vi förberett inför advent, i alla fall på övervåningen. Rosenslingan på vänstra bilden köpte jag i Paris, när lillasyster L och jag var där för länge, länge sedan. Gardinerna hängde i svärmors köksfönster. Gardinkappan i högra fönstret virkade jag för över fyrtio år sedan när vi bodde i Karlskoga. Och geneverkruset drack vi ur .... (nej, det minns jag inte! Skojar bara) Snacka om återbruk, eller hur.

Det är något i luften som surrar!!

Allt sedan mina kära barnbarnsflickor var hos oss har ett litet sprött larm ringt halv fyra på eftermiddagen och halv fyra på natten. Ljudet har hörts i mitt "datarum" tillika gästrum. Jag har gått omkring och lyssnat i alla väderstreck men det har varit omöjligt att förstå varifrån det har kommit. Maken kunde inte hjälpa mig. Han kan inte höra ljudet alls, det ligger på fel frekvens.

Det var klockan till vänster som ringt två gånger per dygn ( i en timme i sträck) under tre veckor

Jag letade och letade. Till slut tömde jag alla lådorna i min lilla byrå och ställde fram de små reseväckarur jag hittade. Precis för en kvart sedan började det ringa igen. Men det var inte någon av de fyra uren jag hittat som ringde. Nej, nu sjuttsingen skulle jag få stopp på oljudet. Jag drog fram en låda under sängen och nu hördes ljudet plötsligt klarare. Och där, äntligen, låg det lilla uret och larmade. Puh, vilken lättnad när jag efter tre veckor kunde få tyst på eländet. Tjejerna har säkert lekt affär och sålt klockor för glatta livet och lyckats ställa en av dem på väckning.

Oljudet förde det goda med sig att jag fick rensat i de spännande byrålådorna. Nu får man väl hoppas att det börjar ringa någonstans inne i den stora klädgarderoben. Den borde nämligen rensas rejält, den också!

Så roar vi oss i november

En jättetrevlig avslutning blev det i Röfors Folkets Hus. Gullvis båda grupper i line dance träffades och dansade för glatta livet till julmusik.

Det vimlade av cowboysar, farmarflickor och tomtar. Det gällde att hålla tungan rätt i mun till En två tre klapp, en två tre klapp, släp, släp, steg, steg, steg, klapp. Eller Två kamelsteg fram och två strutssteg bak, gå längs staketet, kick, kick. Kul är det och motion får man!

Efter dusch och en stunds vila var det dags att bege sig till Casselgården. Där uppträdde denne man från Vintrosa, vars största idol var en man från Graceland.

Makens födelsedag firade vi genom att åka till Karlskoga lasarett. Vägen dit var mycket disig och dimmig, inte bara sett genom mina ögon. Jag fick en ögonbottenundersökning på ögonmottagningen och sköterskan tyckte sig se grå starr på bägge ögonen. Det blir till att skaffa remiss från en optiker, tyckte hon. Hur ögonbottnarna ser ut får jag reda på när de kollat fotona.

Vi gick ett varv på jättelika Coop Forum och handlade en fin liten dammsugare, schampo och bacon.

Tvärs över gatan låg ett litet hak, Frasses, där vi intog födelsedagslunchen. Maken misstyckte inte.

Igår hade vi besök av vår synnerligen gode vän A från A-sund och då åt vi lite finare. Jag hade gjort smördegsbakelser med crême fraiche, chèvre, honung, fikon och valnötter och Charlie tillagade röding i ugn. Mums filibabba.

Vi tog ett parti Alfapet också. Vi har en pågående turnering sedan 2006 och denna kväll avgick undertecknad med segern.

Nu är det söndag morgon. Maken ska iväg och spela med sitt band om en stund och jag själv ska gå på körkonsert ikväll. Det är den eminenta Anuskakören som står på scenen. Man får göra sitt för att förjaga skuggorna och mörkret!

I väntrummet

Medan jag väntar på att mina pupiller ska bli tillräckligt stora för en ögonbottensfotografering provar jag att lägga en bild från igår på bloggen.

Det blir suddigt och oskarpt, precis som min egen syn. Lägger ut bättre bilder när jag kan se igen.

Over and out.

Täcken

Pappersdockans bädd hade också överlakan.

Jag är så gammal att jag var med på den tiden då man inte hade påslakan. Hemma bäddade vi med underlakan och överlakan och vek ner överlakanets kant över det vadderade täcket (eller filten). Kanten hade ofta en vacker spets och ett broderi.

Detta tänker jag på idag när jag står och brottas med påslakanen och täckena. Och så tänker jag att varför har inte alla påslakan öppningar i varje övre hörn så att man lätt kan få tag i täcket. Så mycket smidigare det är att bädda då. Men visst är det praktiskt och hygieniskt med påslakan, en bra uppfinning.

Utanför fönstret snöar det igen. Snötäcket växer. Jag hittade en vacker vinterbild från barndomsstaden som min syster har tagit. Med den önskar jag er en fin novembervecka.

SJ, SJ gamle vän!

Hela himlen var fylld med snöflingor, stora som lapphandskar som man sa i min barndom. Och vi som skulle ta bilen in till La Stada för att fira födelsedagar på restaurang! Radiorösten pratade om snökaos och avåkningar och stopp i trafiken. På "fejan" varnade folk för besvärligt väglag. Jag samrådde med Maken och bokade sedan tågbiljetter istället. Tack och lov för SJ i sådana här fall.

Fram kom vi bekvämt och varmt. Sonen hämtade med sin nya bil och snart var vi samlade på den gemytliga restaurangen La Pampa.

Vi fick några timmar tillsammans, omtänksamt uppassade av fin personal. Vi firade våra två födelsedagsbarn, 11 och 76 år, åt mycket gott och jag njöt av ett glas av husets röda.

Sedan promenerade vi allesammans till perrongen och Maken och jag kunde tryggt och säkert färdas hemåt i vinterkvällen per tåg.

Idag är det ett riktigt innesittarväder, så då gör jag det.

Ha det!

Just nu eller nyss

En skön stund i stolen hos Maria har jag haft idag. Håret har fått en omgång, lite färg i hårbotten och ansning av topparna. Alltid härligt att låta sig bli ompysslad.

Minsann har vi fått snö här i södra Närke. Marken är hård och vitpudrad och det hjälper inte att solen lyser, snön ligger kvar lika väl. Fördelen är att det blir ljusare och vackrare. Nackdelen är att man får akta så man inte halkar. Bäst att spänna på sig halkskydden.

Fåglarna flockas runt fröautomaten, laddad med skalade solrosfrön. Men på bilden nedan fastnade endast en liten pippi. Han sitter på räcket och ser lite fundersam ut. Smälter väl maten?

Ikväll blir det hembygdskväll på Casselgården. Maken ska berätta och visa bilder om Gamla Närkeminnen. Det börjar kl 18.00. Välkommen!

Farmor Razzi

- Farmor, du fotar ju jämt, sa LH med ett skratt senast de var här. Och visst, jag gillar att minnas med hjälp av min Olympus.

Här ovan är ett av mina favoritmotiv under året 2019. Idag precis fyller hon 11 år, en av de bästa åldrarna i livet.

Grattis mitt stora Lilla Hjärta!