2019-05-31

Bye, bye Blekinge

Överst: Trävilla i Brunnsparken, Skottsbergska gården i Karlshamn
Nederst: Affisch i punschmuseet, Hamnkrogen i Hjo och fikapaus vid havet.

På torsdag var det dags att säga Bye, Bye Blekinge och vända kosan mot Närke. Men först gjorde vi Karlshamn genom att besöka Punschmuseet och Skottsbergska gården. Vi fick intressant information av två duktiga guider och dessutom varsin hutt.

Lunchen tog vi på Green Gourmet på kajen i Karlshamn, en så fräsch buffé! Och sedan slumrade vi i bussen medan Lars-Göran styrde hemåt.

I Hjo stannade vi till på Hamnkrogen, där det vankades "gammeldags" krogmat: enrecôte, frites med en helt gudomlig bernaisesås. Plötsligt upptäckte jag den stora, färgglada tavlan. Är det inte Fingal Olsson, nej jag menar Peter Dahl, som sitter där till vänster. - Jo det var det, sa krögaren. Och det är jag i unga dagar där till höger. Så han fick posera för mig med.

Det har varit fyra jättetrevliga dagar tillsammans med PRO-gänget. Som varje år. Jag har trivts och skrattat mycket.

Här äntrar jag balkongen med visst besvär.

Tack Alice, Lars-Göran och Helene för en jättetrevlig resa!


2019-05-30

Laxåbor i Laxriket vid Mörrumsån

Den tredje dagen på Blekingeresan, var den varmaste och soligaste på hela tiden. Displayen på bussen visade hela 29 grader vid ett tillfälle. Och det var vindstilla! Och vi som trodde att Blekinge var ett blåshål! Hemma i Laxå var det åska och skyfall, läste vi om på Facebook. ICA-butiken översvämmades och någon hade mätt upp 53 mm i regnmätaren.


Vår guide Katarina mötte oss igen vid bussen och så drog vi iväg på blekingska äventyr. Höjdpunkten för mig var nog Laxfiskecentrat vid Mörrumsån med forsande vatten och frodig grönska. Och minsann stod det inte en fiskare där mitt i strömfåran och flugfiskade.


Vid Jämshögs Hembygdsmuseum fick vi höra om författarna Sven Edvin Salje och Harry Martinsson. Det är Saljes skrivarstuga på bilden ovan. Det var kanske där han skrev om familjen Loväng. Båda herrarna har gått i skola i huset där museet var inrymt. Båda förlorade sina pappor tidigt och båda hade en lanthandel i sin nära miljö. Harry föddes i en lanthandel och Sven jobbade från 16 års ålder i en annan. Det var hans universitet, sa han.

Efter en rundtur på vackra Listerlandet med sina fiskelägen och vackra hus åkte vi tillbaka till brunnen. Vad fick vi till middag? Lax. så klart!

Hatten av för Rosenbom


På tisdagsmorgonen anslöt Blekingeguiden Katarina Zetterfalk. Hon tog oss med till världsarvet Karlskrona, som vi fick lära känna ordentligt, gate upp och gate ner, ö efter ö. Naturligtvis hälsade vi på Rosenbom utanför Amiralitetskyrkan. Innanför kyrkporten, i dunklet,  stod den ursprunglige Rosenbom.


- Vi har alla ätit på Karskronaporslin, påstod guiden i Porslinsmuseet, dit de flesta av damerna sökte sig, medan herrarna samlades på det närbelägna bilmuseet. Naturligtvis besökte vi det pampiga Marinmuseet också, där vi först åt en jättegod buffélunch. Sedan var det fritt fram att titta på galjonsfigurer, vrakdelar under vattnet eller gå in i en ubåt. Somliga av oss hittade till souvenirbutiken också.


Vi tog båten Tuva till Hasslö, förbi örlogshamnen och Aspö. När vi närmade oss vår slutstation såg Leif en havsörn.


Kvällen avslutades "hemma" på brunnen i goda vänners lag. Utsökt mat (vad sägs om pilgrimsmussla till förrätt?) och glada skratt.

2019-05-28

På husesyn på Huseby slott


Sedan många år tillbaka har vi, Maken och jag, följt med på bussresor till svenska landskap. Det har varit Lars-Göran från Åmmebergsbuss som kört vårt gäng för det mesta. Vi har besökt Bohuslän, Östergötland, Dalarna, Värmland, Ångermanland, Gotland, Öland, Västmanland.

I år var det dags för Blekinge, Sveriges trädgård, och naturligtvis var det Lars-Göran som hämtade oss denna regniga morgon.

Årets busskort

Ju längre söderut vi kom, desto soligare blev det. Vi gjorde ett rejält stopp vid Huseby Bruk, där  Helgeåns vatten forsade och stänkte. Att besöka det lilla bruket var som att färdas 100 år bakåt i tiden, speciellt när vi fick gå husesyn hos Florence Stephens i herrgården, som kallas Slottet. Guiden hade mycket spännande att berätta. Resten får jag läsa om i boken jag köpte i butiken:


Vi kom i den allra vackraste blomningstiden. De väldiga kastanjeträden blommade, gullregn, syrener, äppelträd likaså. Påfågelhannarna, en vit och en blå, kråmade sig för honorna och för oss. Tuppen försökte väl brösta upp sig han också, men väckte inte lika stort intresse.

Vi åkte vidare och kom fram till vår destination, Ronneby Brunn, där vi skulle bo i tre nätter. Vi kände oss inte ensamma där. Det vimlade av poliser, militärer, företagsfolk och pensionärsresenärer, men det blev aldrig trångt. På Ronneby Brunn finns det gott om plats.

Fortsättning följer...

2019-05-26

Hej, hej

Överst: Guiden hos Fröken Florences Huseby, Rosenbom vid Amiralitetskyrkan i Karlskrona får en slant under hatten, blommande kastanjträd i Ronneby Brunnspark, Nederst: Årets busskort, Gänget inför besök på ett museum i Karlshamn och en sportfiskare i Mörrumsån

På tre veckor har vi haft 13 hotellnätter i 8 olika hotellrum. Först tio dagar på resa i Normandie, Bretagne och Kanalöarna och sedan fyra dagars bussresa med PRO-gänget till Blekinge. Inte undra på att man känner sig lite mör.

Jag skickar en liten hälsning till er, så att ni förstår att jag är hemma igen. Återkommer med utförligare rapporter, troligen.

Idag är det Mors Dag och från nedervåningen kvittrar mitt ena barnbarn, LL 3 år. Hon är på besök med sin pappa. Nyss sjöng hon: Pappa kom hem för jag längtar efter dig! Hon har ett otroligt ordförråd och en otrolig energi. Och så är hon otroligt söt! Eller hur?

2019-05-19

Intryck från en resa 2 - Världens minsta?


Var det världens minsta hiss som fanns på hotell Croiseur i gamla stan i Saint Malo? Det rymdes en person och en väska, max 100 kg stod det. Vi bodde under takåsarna på femte våningen en natt. Jag gick trapporna, aldrig i livet att jag skulle ställa mig i den hissen. Men det gjorde U tillsammans med alla våra resväskor travade på varandra. Totalvikten måste ha överskridit 100 kg med råge!


På Guernsey besökte vi världens minsta katedral. Det rymdes 14 personer i den, stod det i informationen. Den var dekorerad med snäckor och skärvor och skimrade som ett smycke där i grönskan. Vilken bröllopskyrka! Var det någon som fick en idé nu?

2019-05-18

Intryck från en resa 1 - Mina drömmars resmål

Här står jag och lägger på vykort på den lilla ön Sarks enda postlåda. Hoppas korten kom fram?

Igår, sent på eftermiddagen, ramlade vi in genom dörren hemmavid. Dagen startade kl 05.30 på ett hotellrum vid flygplatsen norr om Paris. När jag drog undan gardinerna steg solen, röd och grann, upp över horisonten.


Nu är vi i full färd med att smälta alla intryck från Normandie, Bretagne, Guernsey, Jersey och Sark, Många bilder blev det. Jag har varit flitig med avtryckarfingret.


En ungdomsdröm blev uppfylld. Jag fick till slut se Mount Saint Michel på riktigt. Först på avstånd och då knottrade sig skinnet på mina armar.


Sedan närmare, dit vi tog oss per shuttlebuss över den nybyggda bron. Jag klättrade alla de mödosamma trappstegen ända upp till klosterkyrkan på toppen, där det pågick en mässa med sjungande nunnor och präster. På vägen ner i den smala gränden, slank vi in på det gamla värdshuset och åt lunch.

På öarna har vi sett ebb och flod på ett sätt som aldrig tidigare. Vilka landskap som visar sig när månen drar undan vattnet frän stränderna.


Vackert? Jag vet inte, men säreget!


Hundar som jagade fåglar och varandra, folk som letade snäckor, hästar som galopperade, fyrhjulingar som racade - många passade på att aktivera sig på sjöbotten då vattnet dragit sig tillbaka.


Det blommade överallt. Marken var översållad med rosa trift. Lärkorna drillade över de gröna ängderna.

Vi åkte runt både Guernsey och Jersey och på Sark blev det apostlahästarna. Så mycket vackert det finns att se. Vi blev mätta på både synintryck och mat.


Här är födelsedagsmiddagen för A, alias PO66. Hon passade på att fylla väldigt jämnt medan vi var där.


Utan våra fina färdkamrater hade det inte blivit någon färd över huvud taget. Tack och lov att de finns!

Nej, nu ska jag gå och packa för en tur till södra Sverige! À bientôt!

2019-05-10

2019-05-07

Gone fishing


Hej på ett tag!

Sköt om er och må så gott..Vi ses om några veckor igen.

Kram,
Maggan

2019-05-05

Gult och rött

Överst: Svavelgula strandkanter, Någon kikar fram i röret
Nederst: Fyrtornet och släpvagnen? Rödfärgen från Dylta har mer gult i sig än den från Falun, Herrgårdsflyglarna syns tvärs över gruvhålet.

Det är många platser runt området där vi bott i fyrtio år som man ännu inte hunnit upptäcka. Ett sådant ställe är Dylta Bruk. Men igår kom vi dit tack vare Hembygdsförbundet i Örebro Län, som hade årsstämma och vidhängande utflykt.

Vi fick en mycket intressant och trevlig guidning av bruksherren Axel. Han berättade om svavelbrytning och tillverkning av rödfärg, om slott och koja, om busstreck i barndomens dagar och om vimsiga fasaner. Hit vill jag återvända. Kanske till julmarknaden i november.


Sicket aprilväder det är, nu i maj: Sol, regn och snö, allt på en gång. Men de himmelska molnen kan vara mycket vackra och imponerande, trots allt.

2019-05-02

Farmors blomsterflicka


På Valborgsmässoafton fick vi besök av Lilla L, som har hunnit bli stora damen. När hon är här är det liv i luckan. Hon har sparkat boll, byggt med duplo, målat med vattenfärger, lekt med farmors prydnadsänglar, lekt sjukhus och affär, varit på kaffekalas hos Baba Ve, där hon fick plocka julrosor till farmor.

Den enda eld vi såg var den i vår egen grill. Vi hörde kortegen med motorcyklar mullra förbi på landsvägen. Det var en skön kväll och vi kunde sitta ute länge.


På första maj på eftermiddagen träffade jag två fina väninnor för en pratstund i en vacker miljö. Det är alltid lika roligt att mötas och språkas vid. Länge leve vänskapen!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...