Där gullvivan blommar

Jag prickade in den absolut bästa tidpunkten för att besöka Oxaryggens naturreservat, den när gullvivan blommar som mest och majsolen ler. Det var i lördags förmiddag som jag knatade upp på drumlinen och hälsade på baggen i fårhagen. Marken under träden var översållad av gullvivor och utsikten över illgula rapsfält, gröna åkrar och bondgårdar var fantastisk. Vid horisonten norrut kunde man till och med se de blå bergen.

Den här gången gick jag lite längre än förra året. Jag klättrade över ett knäppande elstängsel in i Nalavibergs Ekäng. Jag undrade lite över elstängslet och såg avtryck av klövar i leran på stigen. Måtte det inte vara några frustande tjurar i närheten. De gillar väl ekar, har jag för mig.

Men det enda jag såg var mäktiga gamla träd i frodig grönska och ett äldre par som också var ute och promenerade. Nästa gång måste jag utforska lite mer av området. Hoppas att Maken kan hänga med då. Denna gång kände han sig för yr och väntade i bilen.

Idag har vi firat Mors Dag, Em och jag. En skön dag med mycket häng i trädgården. Pe klippte det långa gräset och Maken grillade lunchen. LL och jag lekte med mina änglar, för första gången på jag vet inte när. Men takterna satt i. Hon vet precis var jag har dem. Vilken morsdagspresent att få träffa sitt barnbarn igen efter låååång tid.

Ha det gott!

Knäppgök

Vi missade ju göken i år. Inte ett enda ko-ko hördes på gökottan på Kristi Himmelfärdsdagens morgon. År 2015 däremot blev vi rikligt belönade när vi njöt av vårdagen i Trystorp. Bilderna ovan är från det tillfället, fast bilden på själva göken hittade jag på nätet.

Från säker källa fick jag idag höra att en gök fullkomligt terroriserat sin omgivning i den norra länsdelen. Den flög runt från träd till träd och gol från samtliga väderstreck i timmar. Min käre svåger höll på att bli alldeles knäpp på olåten. Det var ingen musikalisk gök, bara högljudd och envis. Tur ändå att det inte var en get som gol, som Maken tyckte att jag sa (han hör lite illa). Det hade varit värre.

Idag fick jag en helsida i Nerikes Allehanda med prov på mina bilder. Det var roligt! Här är en länk till sidan. 

Ko-ko!

På hemväg

Pingstaftonens korta promenad bjöd på doftande hägg, spegelblank damm och en liten betande pålle på ängen. Det är ingen dålig hemväg jag har. 

- Ny vecka, nya beröm, som en arbetskamrat hurtigt brukade utropa på måndagsmorgnarna. 

Den här måndagsmorgonen hänger regnet i luften, gräset (och ogräset) växer så det knakar och ett ungdomsgäng mördarsniglar kravlar över cykelvägen det fortaste de kan. 

För övrigt väntar besök på ortens vårdcentral (omlindning av ben och fötter) och inköp av förnödenheter. Alltså inget spännande alls.

Ha det!

Hej, hej!

Jag gör en kortkort paus i fredagsfejandet bara för att säga hej. Det händer inte så mycket på min front just nu och inspirationen är inte på topp, heller.

Gläder mig åt bilder från nära och kära dock:

Syster S promenerade i Botaniska Trädgården häromdagen.

Syster L fick famnen full av de yngsta barnbarnen förra helgen.

Mitt yngsta barnbarn LL hittade sin egen väg när hon var på grillfest i ett koloniområde.

Ett trevligt möte för mig i veckan var ändå när jag gjorde en intervju för Sydnärkenytt och träffade de här två glada personerna. 

Over and out!

Halkade in på en räkmacka

Igår var jag på reporteruppdrag i den södra förorten. Jag fick en intervju med en nybliven företagare och hennes mamma, som redan är etablerad på orten. Vi fick en trevlig pratstund som resulterade i denna webbartikel, som bättrats på av webbredaktören.

Efteråt bjöd jag Maken på räkmacka vid Sockenstugan som tack för att han skjutsat mig. Själv har jag fått benen inpaketerade med hårt bandage för att få mina svullna fötter och vrister att anta lite normalare omfång. Imorgon bitti är det dags att få dem omlindade. 

Idag har vi tacksamt fått hjälp av Joy att klippa gräset för första gången i år. Nu växer det så det knakar i värmen. 

Ännu en bild från den gudomligt vackra morgonen vid Bodarnesjön:

Gyllne morgon eller gökotta utan gök

 Klockan är halv sju på morgonen. Sjön ligger absolut spegelblank. Morgondimman som svävat över vattenytan håller på att lösas upp. 

Tärnorna stör friden ibland med sitt skränande. De gör plötsliga utfall mot varandra i luften, som stridsflygplan under attack. Annars hörs mest humlesurr från den limegröna linden. Men ingen gök. 

Maken och jag är först på plats, när kyrkan ska hålla sin traditionella gökotta vid den gamla klosterplatsen vid Bodarnesjön. Men snart kommer folk släntrande med sina kaffekorgar och campingstolar. Klockan sju drar Tero igång kyrkklockan i sin stapel. Det är en hisnande tanke att klockklangen kan ha hörts på den här platsen ända sedan 1400-talet, på Antonitermunkarnas tid.

Ha en fin Kristi Himmelsfärdsdag!

Trystorp tredje vändan

Åh, det var länge sedan! Inte sedan vi såg Trystorp, men däremot sedan vi träffade LH och Joy. Ja, LH har blivit så stor nu att namnet Eli passar bättre. Så det får det bli, hädan efter.

Idag hade vi stämt träff i den gröna lunden, en fikastund och en promenad under trevligt småprat och bus. 

Tyvärr var yngsta barnbarnet LL snuvig, så vi får träffa henne och hennes familj en annan gång. 

Det var kö till den ihåliga eken för fotografering. Det är inte bara vår tradition, märkte vi. Vitsipporna bredde ut sig under ekarna som en tät matta. En helt ljuvlig lördagsförmiddag blev det.

Sedan skildes våra vägar igen. Vi åkte åt var sitt håll. Maken och jag hamnade på favoritrestaurangen på hemmaplan, så nu är man mätt och belåten.

Nu ska jag läsa lite i Je m´appelle Agneta. À bien tôt!

Gråväder och körsbärsblom

Nu blommar de igen, skönheterna på Casselgatan. Det är minsann inte bara i Kungsträdgården man kan strosa under träden och få körsbärsblom i håret. Men blomningen är kort, man får passa på och njuta medans tid är.

Ett annat vårtecken är att Sockenstugan har öppnat igen. Mina väninnor och jag tittade in i stugan i tisdags. Att sitta ute var inget alternativ. Men vi var nästan själva, gott om plats i storstugan. Så mysigt att få träffas lite igen, vaccinerade som vi är alla tre.

Snart väntar ett skönare väder, med sol och värme. Det har de lovat. Men jag kan också tycka att det är lite vilsamt och kravlöst med gråvädret. Då får man sitta inomhus, uppkrupen i en fåtölj, och läsa, när man inte springer runt med dammsugaren förstås.

Hur det än blir, ha en fin helg!

På måfå

 God morgon!

Vad hittade vi då på att göra, denna söndag? Det blev en spontanutflykt. Vi åkte mot området där det verkade vara minst moln och mest blå himmel. Det blev Tiveden igen.

Tiveds Lanthandel har uteservering, så där slog vi oss ner för lunch. Jocke rekommenderade lammkorven å det varmaste. - Det har jag aldrig ätit förut, sa Maken. - Då blir det den godaste lammkorv du aldrig har smakat, sa Jocke. Och det var verkligen gott!

Efter en bra stund där i solskenet åkte vi söderut längs bygatan och upp på vägen mot Undenäs. Sjön Unden låg kav lugn den här dagen och molnen speglade sig i vattnet. Vid den lilla hamnen var jag tvungen att ropa Stopp, här vill jag fota. Förutom den vårliga bilden längst upp i inlägget fick jag korn på en citronfjäril som åt lunch på en scilla.

Eftersom Norra Vätterns konstrunda pågick, besökte vi en av stationerna. Anna Bergström, keramiker, höll till i en björkhage och visade sin häftiga konst. 

Ja så blev vår oplanerade söndag, en fin dag att minnas.

PS: Passade på att göra en webbartikel till Sydnärkenytt om Anna. Här är länken till den.

Enslig utflykt

Det skulle bli oväder, sas det. Bäst att passa på att ta sig ut, tänkte jag, men Maken var inte benägen på utflykt. Jag körde min lilla bil, som liksom jag själv behöver några mil i benen, förbi Prästtorp, Långsmon på en lång, smal och dammig väg. Jag körde försiktigt om en cyklist, det var väl i stort sett den enda trafikanten på vägen. Kom att tänka på när bästisen och jag körde hennes gamla PV i Norrland på raka, ensliga vägar. Vägskyltarna stod glest och pekade mot Vargträsk, Örträsk och Utifällan. Bilen baktände då och då och gjorde små omotiverade skutt. Tänk om den la av helt!! Vojne, vojne.

Tillbaka till nutid: Jag körde ner till Undens strand, där vi gått i höstas och sett gott om blåsippsblad. Och jo då, de blommade fortfarande, sipporna. Jag satte mig en stund vid vattnet och tittade ut över de småkrusiga vågorna. Herr och Fru Storlom gjorde mig sällskap.

Nu är det söndag förmiddag och ännu inget oväder att tala om. Vad ska man hitta på idag, tro?

Nä nu blommar det!

En sådan gyllene morgon! Medan Maken hade återbesök hos doktor Uggla passade jag på att strosa runt i Sveriges vackraste stadspark. Naturligtvis hade jag kameran i högsta hugg.

Magnoliaträdens blommor var precis på väg att slå ut, ja Stjärnmagnolian var nästan överblommad redan. Backarna under de gamla träden lyste blått av scilla. Påskliljor, penséer, tulpaner bländade i rabatterna. 

Högt uppe i ett träd vid åkanten satt en koltrast och sjöng. Den hördes klart och tydligt över det svaga stadsbruset i bakgrunden. Rätt var det var kom ett gäng änder flaxande på låg höjd, ilsket trumpetande. 

Vägen till och från parken var lika vacker den. Villorna och träden speglade sig i Svartåns blanka vatten. Läste i Nerikes Allehanda att nu i helgen skulle vattnet färgas grönt genom ett utsläpp från Eons kyltankar. Ansvariga intygar att det är en ofarlig färg. Hoppas att det är någon som kan fota den gröna floden idag.

Jag fick min beställning från Bokklubben för några dagar sedan. Men de får vänta ett tag. Just nu har jag äntligen tagit tag i Kafka på stranden av Hakuna Matata, nej jag menar Haruki Murakami, en pocket jag fått för länge sedan av PO66. 

Jag har blivit grundligt knådad av massösen med de starka nyporna. Hon kan sin sak, det märktes. Nu ska jag kanske bli av med min onda rygg. Återbesök är bokat.

Ha en fin Första Maj!

önskar Eder förtrogna

En helt underbar hyllning till våren och Laleh.