We are family, I got all my sisters with me

En viss ung dam i bekantskapskretsen har äntligen blivit tonåring. Det firades med kalas och mycket skratt och skoj. Det var många systrar med på festen: en kvartett, en trio och en duo. Och så tonåringens mamma och jag.

Tonåringen förvandlade mig med sin mobil med ett raskt handlag till vovve och till rådjuret Rååbert, se inlägget nedan. Jag har skrattat åt bilderna så jag har fått ont i magen. Men jag är en lättroad person.

Detta är inte jag!

Men detta! 

Jag fick en tydlig förnimmelse av MonaLisa när huvudpersonen för ett ögonblick höll sig lite allvarlig. Det gåtfulla leendet sprack rätt snabbt upp i ett gapflabb och så var likheten borta.

Nej, nu är det läggdags!

God natt!

Lyckokakans spådom

Härom kvällen satt jag med ett gäng pensionärer, After Work, på ortens alldeles utmärkta kinesrestaurang. Vi hade det så trevligt och gemytligt. Efter måltiden delade Su Qin ut lyckokakor till var och en. Vi rev ivrigt upp det gyllene omslagspappret, bröt itu kakan och läste orden som var riktade till just oss.

Herr Johansson hade det besvärligt med det glatta pappret. Han slet och drog men lyckades inte öppna förpackningen. Efter fem minuters trixande lämnade han över kakan till Herr Danielsson mitt emot och bad honom om hjälp.

- Vad modigt av dig att be om hjälp fast du är karl, sa jag lite retsamt. - Ja, jag hade aldrig gjort det, sa herr Danielsson. Jag hade smusslat ner förpackningen i fickan och låtsats som ingenting.

Herr Johansson fick sin kaka, bröt den och läste på lappen. Med ett finurligt leende räckte han över den till mig. Där stod: Be om hjälp och du ska få det!

PS: Vad stod det på min lapp, undrar du. Jo, där stod: Du har humor och njuter av livet!

Farfar och Dolly Style

Idag kom det ett brev med posten. Brevet kom från syster S och i det låg det två vykort som föreställer farfar Edvard Lindskogs klasser. Vår stilige farfar har hatt och vit skjorta under rocken. Vår farbror Gösta står som nummer fyra längst bak. Han var född 1906 så det här fotot är kanske från 1916,

Här är Gösta lite äldre, sitter som trea från höger. Han var nio år äldre än pappa Olle, eventuellt kan det vara pappa som sitter som trea från vänster. Huset bakom är Amsta Skola där farfar och farmor både arbetade som lärare och bodde med sina två söner.

Farfar var mycket trädgårdsintresserad och skolbarnen fick lära sig trädgårdsskötsel i praktiken. Runt skolan låg en stor härlig trädgård med många äppelträd. Jag undrar vad som finns kvar idag av skolan och av trädgården.

I söndags var det en strålande höstdag. Denna bild är tagen utanför Tiveds Kyrka, där Laxå-kören sjöng sånger i Allhelgonatid. Sjön Unden var alldeles bläckblå och trädens löv, de som fortfarande klamrade sig fast, var guldgula.

Idag har den första snön fallit och stannat kvar på marken. Vinterdäcken är på, så jag ska nog våga mig iväg till min lilla tant (MLT) imorgon. Det var så länge sedan.

De här tre nioåriga töserna showade för oss i diakonigruppen i måndagskväll. De sjöng på engelska och dansade med stil och schwung. We are the new generation! hette en av låtarna. Undrar vad de skulle tycka om vi i publiken skulle dansa och sjunga för dem: We are the old generation. Inte lika poppis, säkert!

Knäppt

A pro på selfies och groupies. Inte alla har hört uttrycken. Min underbara, kära E som snart fyller 94 år undrade just vad alla menar med ordet selfie. Tänk att man bara knäpper av en bild så där utan vidare på sin egen nuna nu för tiden.

Denna gruppbild togs för en vecka sedan efter vårt möte med Diakonigruppen. Här ser ni ett gäng volontärer som gör livet lite roligare för de gamla på vår ort. Här använde jag självutlösaren på min kamera, som stod på en väldigt tjock bibel.

I söndags, efter körrepetionen med 285 körsångare i Karlskoga, knäppte jag denna lite knäppa bild i trappan mot K-Center. Vi fyra är medlemmar i Bodarnekören och tyckte det var festligt att sjunga med en jättekör.

Ja, så har vi ett gäng självporträtt som jag har lagt ut som en utmaning på "sociala media". Bilderna skulle vara minst tjugo år gamla. Och de är de!Från treåringen på Vattentornet i Västerås, via tioåring i röd overall, via lycklig student i korkskruvslockar, via ljuv chefssekreterare på fest till marknadsförare som har kaffepaus.

Tänk förr i tiden när folk gick till fotografen i sina allra bästa söndagskläder och fick sitta blick stilla.

Här är farfar Edvard, som jag aldrig hann träffa, och hans brud farmor Agnes. Visst är de stiliga?

Extra, extra:
Innan jag slutar måste jag härmed meddela att idag rullade barnbarnet Lilla Lila, snart 6 månader, runt på egen hand. Som hon har jobbat på det och idag fixade hon det!

Rapport från en baklucka

Igår fick jag frågan på Messenger: -Har du lust att åka på bakluckeloppis i Hova imorgon? Och, varför inte. Det kunde vara roligt.

Strax efter sju i morse åkte vi iväg, Ve och jag. (Ve och Fasa?) Vi hade tryckt in bord, stolar, kartonger och påsar med sådant vi skulle kunna avvara och matsäckskorg i min lilla bil. Plåten nästan bågnade, men det gick att stänga dörrarna.

Vi var tidigt på plats på den stora parkeringen vid Lisas Krog och kunde börja plocka upp. Snart fylldes planen framför oss med fler loppissäljare. Och två timmar senare strömmade kunderna in. Det blev många trevliga möten, både med bekanta och obekanta. Det blev ett köpslående och prutande och glada skratt. Ve var lyckosam och fick en hel del sålt. Jag mycket mindre, men så hade jag inte hunnit få med mig så värst mycket heller.

Det var ett härligt brittsommarväder och vi njöt av att vara ute i solen. Timmarna gick fort och snart vände vi kosan hemåt igen, nöjda och glada med dagen. Nästa år kommer vi tillbaka.

Hösthälsningar,
Maggan

Fåraktigt

Vi har haft berättarkväll på Casselgården. Många intressanta, roliga och underfundiga berättelser fick vi oss till livs. En del historier var sanna, andra påhittade. En historia som jag inte hann dra är denna lilla anekdot:

En ung lärare från en industristad i norra England hade fått ett vikariat i en av de mest isolerade, lantliga delarna av Wales. Hennes jobb var att undervisa en grupp fyraåringar.

Första dagen kom hon full an entusiasm och goda idéer till sin nya klass. Men hennes goda humör fick sig snabbt en knäck när hon höll upp ett färgfoto av ett får och bad barnen säga vad bilden föreställde.

Till hennes förvåning var det inget av barnen som sa något. Ingen räckte upp handen. Barnen vek undan med blicken når hon tittade åt dras håll.

"Kan ingen säga vad bilden föreställer?" frågade hon på nytt och pekade uppfordrande på fotot.

Men klassen satt lika tyst.

"Ingen? Inte ens en gissning?"

Nu började hon frukta att hon hade tagit sig vatten över huvudet. Hon var ju nyutexaminerad - var hon verkligen kapabel att undervisa barn som bevisligen låg så långt efter sina jämnåriga kamrater rent kunskapsmässigt?

Till slut räckte en försynt liten flicka upp handen.

"Jag är inte säker, fröken, men kan det var en treårig Border Leicester?"

Minnenas afton

Foto Hans Ring

Här är tomtarna på loftet för många år sedan. Jag är tomtemor med lykta i handen.

Uppdatering 2016-03-11: Jag har just blivit anmodad av en bloggläserska, som är lika nyfiken som jag, att lägga till namnen på tomtarna ovan.

Nedre raden från vänster: Bertil Larsson, Roger Larsson, Dan Erlandsson, Ingemar Widestig, Staffan Åhlander, Sven Andersson
Mellersta raden från vänster: Björn Rosengren, Hans Nordfors, Ulf Nyström, Björn Torstensson, Tommy Carlsson, Terttu Bohlin, Jonny Sjönell (Karlsson), Margareta Swenson, Mats xxx, Ronald Gustafsson
Översta raden: Jan Wallin, Eiler Gustafsson, Stefan Böhler och Bengt Tivelius

Igår kväll var det dags för julbord med ESAB Senior Club igen. Roligt att träffa exkollegorna som ställde upp mangrant. Jag passade på att visa ett bildspel över vårt gemensamma förflutna. Nostalgin flödade.

Maten levererades från Odensbacken och vi lät oss väl smaka. Mycket gott!

Vi musicerade eftersom vi har åtminstone en mycket begåvad speleman i gänget. Allra sist blev det lottdragning. En del hade väldig tur i spel och löpte i skytteltrafik till prisbordet.

Tack alla som bidragit till att denna kväll blev så lyckad!

Musarm och portvinstå

Jag vaknar tidigt varje morgon, inte längre p g a att Katten väcker mig, utan för att armen värker. (Och kanske för att jag börjar bli gammal.) Jag har drabbats av musarm i kombination med frusen skuldra.

En gång i veckan hjälper jag en ung kvinna med att komma in i det svenska språket. Vi läser, stavar och funderar över krångliga ljud. Skillnaden mellan den och det, springa, sprang, sprungit, hjul och jul... Det svenska språket är inte lätt.

På grund av min musarm har jag funderat på hur kroppen kan beskrivas från huvudknoppen till fotabjället:

Getögon
Blomkålsöron
Potatisnäsa
Äppelkinder
Mjölktänder
Adamsäpple
Svanhals
Buteljaxlar
Musarm
Meloner
Getingmidja
Päronstjärt
Portvinstå

Om man dessutom är kobent är det ett plus. Kommer du på mer liknelser?

Gårdagen bjöd även den på sol och rimfrost.

Ha en bra tisdag!

Den gamla dansbanan

Igår eftermiddag och kväll fick sig äldre Finnerödja-bor en redig nostalgikick. Henry Lindblad hade satt ihop ett program om den legendariska Adolf Vestlunds orkester som spelade i folkparker och i festlokaler från Örebro i norr till Mariestad i söder. Tivedspôjkera var uppklädda till tänderna, Maken var mycket stilig i svart kostym och fluga, och vokalissan Anna-Greta Dahl var söt som en pralin i röd klänning och lockig peruk.

Maken, som för övrigt har födelsedag idag, bjöd på en mäktig version av Nidälven. Jag spelade in solot och ska lägga in det här, om det går.

Ett gäng dansare i tidstypiska kläder svängde om under kulörta lyktor. En och annan skärmytsling uppstod, när det blev för trångt på banan. Själv blev jag uppbjuden på slutet, då de medverkande gav sig ut i publiken och drog upp oss på golvet till " I love you because".

Annars hjälpte jag till i kaffeserveringen i pauserna. Dagny kom hit och spill, liksom.

Nerikes Allehanda var på plats också. Här är reportaget.

Nej, hög tid att sätta på kaffet och väcka födelsedagsbarnet!

Ha det!

Uppdatering:

Den 15 november för två år sedan befann vi oss i San Sebastian med våra goda vänner. Då uppvaktades Maken med champagne på sängen och pryddes med en baskisk basker på huvudet. Sedan åt vi en utsökt måltid (det gör man ju gärna i den staden) på en restaurang som heter Lanziego och drack ett vitt vin som hälldes upp från 30 cm höjd från glaset. Den varma hummersalladen var delikat. Ett gott minne...

Lite i mössan

Undertecknad hör inte till de pyssligaste, men igår fick jag inspiration att försöka mig på att tillverka små mössor till Röda Korsets kampanj Små mössor för en stor sak. Det var jättekul! Maken tillverkade tofsar och jag stickade.

Mössorna skickas in via Röda Korsets Kupan eller till juice-företaget:

innocent
c/o Northern Link PR
Box 1077
101 39 Stockholm

senast den 4 december. För varje stickad mössa får Röda Korset 2 kr att använda till sin verksamhet att besöka ensamma äldre.

Vill du också sticka för en god sak? Här är grundbeskrivningen:

1. Lägg upp 28 maskor på stickor nr 4,0.
2. Sticka 2 varv resårstickning (1 rät och 1 avig)
3. Sticka 12 varv slätstickning.
4. Maska av: Sticka 2 maskor rät tillsammans varvet ut = 14 maskor. Sedan 2 maskor aviga tillsammans varvet ut = 7 maskor.
5. Klipp av garnet men lämna cirka 25 cm. Träd garnet på en nål och dra igenom de 7 maskorna och dra ut stickan.
6. Sy ihop mössan och fäst garnet.
7. Sy på tofsen

Klart!

Sedan är det roligt att hitta på mönster och färger. Inspiration kan du få på Den stora stickningen.

Lycka till!

Omgång två

Uppdatering:
De här fyra gjorde jag igår. Maken konstruerade mönster: En ren och Tre Kronor. Renen fick lite korta ben, så vi har modifierat mönstret något. Eventuellt blir det en ny minimössa med längre renben.

Bild från nätet

Så här kommer det att se ut i handeln, enligt företaget innocent, när mössorna tagits på.

Skylthumor

Humoristiskt

Regnet strilar ner. Det är sista torsdagen i september och då brukar min kompis C och jag åka till bokmässan och Styrsö, men inte i år. Min mobil har löpt amok och klappat ihop. Tre anledningar till uppmuntran.

Jag roar mig med skylttexter. Skylten på bilden ovan hittade jag på Mannaminne i Ångermanland, om den resan kan du läsa om du klickar på denna länk. Skylten visar en stor flexibilitet i öppettider och lockar fram ett leende.

Följande skylttexter är också underhållande men säkert omedvetet roliga:

Ingen parkering förbjuden
(Skylt på bensinmack i Uppsala)

Vi utför rost och plåtskador billigt
(Bilverkstad utanför Göteborg)

Stekt röd tunga
(På en restaurangs lunchmeny)

Seriösa priser
(I fönster till pizzeria i Visby)

Sjuk gymnastik
(Skylt i centrala Lund)

Jag är sjukdom, kommer morgon
(Hos frisör i Stockholm)

Vid köp av klockarmband - gratis påsättning
(Skylt på loppmarknad i Göteborg)

Jämna pengar underlättar växlingen
(Lapp i cafeterian på Högskolan i Halmstad)

Ät fisk - bli frisk
Affären stängd pga sjukdom
(Skylt på dörren till mindre affär i Gnesta)

Posten hämtas då och då, ibland något senare
(På brevlåda utanför hotellet i Kittelfjäll)

Frigående ägg
(Affisch i ett fönster till en mataffär i Göteborg)

Para er tre och tre i liftkön. Se upp så inga klädesplagg fastnar i liften
(Plakat vid skidliften i Sunne)

Morgondagen inställd pga bristande intresse
(Lapp i Medborgarhusets foajé i Stockholm)

Priserna gäller endast när gatuköket är öppet
(Gatukök i Uppsala)

Tomgångskörning förbjuden högst 1 minut
(Skylt vid lastkaj)

Idag rabatt på underkläder som avdrages i kassan
(Skylt i mindre klädesbutik)

Extra mört kött. Vi hänger själva i butiken.
(!)

Så där ja, nu har jag fått skratta!

Inga snedseglare, trots allt!

Fotograf: Charles Swenson

För andra året i rad deltog vi, Dagny, Vera och jag, i Veteranvetarna, som representanter för orten. Vi hade en supporter i publiken, medans de andra lagen hade hela gäng som skanderade ramsor för sina tävlande kamrater. Men se, det hjälpte föga!

Det var tio lag från distriktet. Vi fick tolv frågor som skulle besvaras en och en inom två minuter. Vi ledde i stort sett genom hela matchen. Men på sista frågan som handlade om segling, gick Pålsboda om. Attans också! Vi förlorade med en poäng, men vi är väldigt glada och stolta ändå.

På fråga 8 om sport kammade vi noll. Kan du?

a) På vilket sätt chockade Anne White publiken i Wimbledon 1985?
b) Vilket år invigdes Råsunda fotbollsstadion?
c) Vid vilken olympiad användes flaggan med de olympiska ringarna för första gången?

På fråga 6 om Australien hade vi full pott. Kan du här också?

a) Vad heter Australiens huvudstad?
b) Vad kallas aboriginernas heliga berg?
c) Vilken kvinnlig skådespelare hade huvudrollen i filmen "Australia"?

Ja, det var spännande och roligt. Om vi får frågan tror jag att vi ställer upp nästa år igen!

Uppdatering:

På allmän begäran kommer här seglingsfrågorna (som jag tror att epsilon besvarar lätt):

a) Vad gör en båt som lovar?
b) Povel Ramel har i en känd sång parodierat sjömansvisor. Vad heter visan?
c) Vad är ett kölsvin bra för?

Och när vi ändå håller på:

Konstfrågorna:

a) Vad heter arkitekten till glaspyramiden som utgör entrén till Louvren?
b) Rembrandt gjorde över hundra målningar av samma slag. Vilket?
c) Peter Tillberg har gjort en målning som är ett av de viktigaste svenska konstverken från 1970-talet. Vad kallas den?

Hur gick det där då?

Uppdatering 2:

Svaren lyder:

Fråga 8:
a) Hon bar vit hel kroppsstrumpa.
b)1937
c) Sommar-OS i Antwerpen 1920

Fråga 6:
a) Canberra
b) Ayers rock eller Uluru
c) Nicole Kidman

Segling:
a) styr upp mot vinden
b) Balladen om Eugen Cork
c) Förstärka skrovet/förvaringsplats för kylda varor

Konst:
a) Ieoh Ming Pei
b) Självporträtt
c) Blir du lönsam lille vän?

Tummelisa, ett hittebarn

Efterlysning!

När man haft nattgäster kan det hända att man hittar "left-overs" när de åkt. Denna lilla söta flicka hittade jag mellan kuddarna i soffan. En rosa gitarr låg gömd bakom kistan där jag förvarar dukar.

Några dagar och nattgäster senare hittar jag en burk aioli i kylskåpet och ett spännande rakvatten i badrummet. Maken säger sig inte känna till dessa ting.

Känner du till något om detta, tveka inte att höra av dig!

I dagens tidning

Del 2:s första sida, VLT 20140127

 

 

Så här blev bilderna i tidningen. Bilderna har jag redan använt i blogginlägg nedan.

Utdrag ur artikel införd i dagens VLT 20140127

 

 

Ett upprop på Facebook ledde till en artikel i Västmanlands Läns Tidning. Jag bidrog med bilder och minnen, som jag ju också bloggat om. Kul!

 



Vem är du? Vem är jag? Levande charader

Alldeles snart har jag haft 40.000 besök på den här sidan. Oj! Jag ser också att det är flera från USA som tittar in och det tycker jag är roligt.

Varför inte lämna en kommentar denna gång? Jag undrar:

- Är det första gången du tittar in?
- Om du brukar komma tillbaka, vad är det som får dig att göra det?
- Hur hittade du min blogg?
- Vad är det du gillar med bloggen?
- Är det något du inte gillar?
- Är det något du skulle vilja läsa om i min blogg? Tips!

Vill du så får du gärna vara anonym. Ta på dig masken, i så fall. Men det är naturligtvis extra trevligt om du lämnar ditt namn.

Katt och skratt

Just nu, bakom min rygg

Jag behöver ingen väckarklocka. Jag har för det mesta inga tider på morgonen att passa. Däremot har jag en levande väckarklocka, Katten, som sätter igång senast klockan fem varje morgon med sina enträgna och uppfordrande jamningar. Ibland låtsas jag sova och då kan det hända att hon ger upp. För stunden.

Idag kom Katten tillbaka klockan sex och jag fann för gott att masa mig upp. Nu, efter att ha ätit några tuggor av oxkött i gelé, ligger hon och på divanen och tittar på när jag bloggar.

Får jag bjuda på ett skratt så här på morgonen? Det här klippet påminner mig om sonens katt som också älskar kartonger och pappkassar.

Endast för damer

Igår fredag hade jag det andra övningstillfället. Jag övar på att vara ledig, något som kommer att inträffa om en dryg månad. Det går ganska bra, men det är nog en definitionsfråga det där med att vara ledig. Det finns tusen och en saker att ta itu med här hemma.

Vi är ett litet gäng tjejer som varit och är arbetskamrater. För att inte alldeles tappa kontakten nu när vi skingras totalt har vi bestämt att göra något roligt tillsammans några gånger per år. Igår kväll startade vi med en utekväll i La Stada. Det blev middag på Shanghai, där vi uppdaterade oss på det senaste händelserna i våra liv. Några av oss är mitt uppe i karriären och några är på väg att lämna yrkeslivet.

Sedan blev det en ljus- och ljudsprakande show i Conventum. Ett gäng manliga musiker, dansare och komiker underhöll ett hav av dansande, sjungande och jublande kvinnor i alla åldrar. Jag sjöng med för full hals, något som har resulterat i en lätt heshet idag.

Idag har jag inhandlat presenter till en liten och till en stor flicka. Sedan har jag fyllt på med godis för den händelse att det skulle dyka upp häxor och trollgubbar på tröskeln ikväll.

Ha en skön fortsatt helg!

En jul för länge, länge sedan

Om ni inte misstycker: Jag måste få visa er denna festliga bild ur min nyfunna fotoskatt. Jag skrattar gott varje gång jag tittar på den. Det är en jul för över femtio år sedan. Jag och mina små systrar sitter uppradade framför den rufsiga granen. Vi sitter där med julklappar vi fått. För min del var det hästböcker: Jill rider igen, t ex. Söta syster S har fått en stor blunddocka och minstingen Lilla L ser mycket uppspelt ut över sitt kulband i plast.

TVn i bakgrunden visade förmodligen redan på den tiden Kalle och hans Vänner. Det första barnprogram jag såg på den apparaten var Sotlugg och Linlugg, trolldockor i en skog. Mycket spännande tyckte jag då. Andy Pandy och Felinda-skolan var lite barnsligare.

Nej, nu ska jag samla ihop mig och åka ner till ett Andrum i vår vackra gamla kyrka.

Ha det så gott!

Visst är detta helt underbart!

Look alike

Är det någon mer än jag som har slagits av hur lika Julian Assange är försvarsminister Tolgfors? Det är knappt man kan skilja dem åt! Gissa själv vem som är vem ovan.

Det är lättare att se vem som är Mats-Ove i Täfteå och vem som är Håkan Juholt. Men nog är de lite lika, de också?