2016-07-31

Utflykt till grannstaden


Ofta när vi rullat nerför backarna mot Västgötaslätten brukar det vara som att lämna regnmolnen bakom oss och åka in i solsken och blå himmel. Igår var det tvärtom. Vi lämnade ett Laxå i sol och framför oss tornade svarta moln upp sig. Väl framme i Mariestad kom det en en väldig störtskur. Det trummade så hårt på biltaket så man trodde att plåten skulle slås sönder.

När det lugnat sig något sprang vi hukande in på en liten lunchrestaurang, Candys hette den, och åt medan regnet fick dra över. Bordsgrannarna var några akvariefiskar som bligade på oss med stora ögon. Var de månne lite avundsjuka på vad vi hade på tallrikarna? Vi åt i varje fall inte fisk.

När vi kom ut igen sken solen från en molnfri himmel. Märkligt! Vi satt ändå inte länge på restaurangen.





Nu begav vi oss till parken, det var ju dragspelsstämma och det vill Maken inte gärna missa. Roligast är förstås att spela själv, men näst roligast är att lyssna.

Vi lyssnade på flera grupper, bland annat de här som jag tror hette Bygdebandet och spelade bland annat ett potpurri av Sven-Ingvarslåtar: Vid din sida, Jag ringer på fredag, Fröken Fräken, Min gitarr ....

I dörrhålet på väg ut stötte vi ihop med en stilig man med cowboyhatt och mustasch. Det var min exkollega Benny som var där med sin fina sambo, bara på besök denna gång. Nästa gång vi ses står han själv på scenen.

Maken och jag åkte till Ekuddens camping, vilket fint ställe!, och drack kaffe tillsammans med campande glasmästaren och hans fru. Skönt att sitta där under ekars ljuva grönska och bara ha det gott.

Innan vi nådde hemmets dörr gjorde vi en avstickare till Sjötorp och inhandlade rökt fisk; lax och röding, och romsås därtill. När jag stod i butiken med plånboken i högsta hugg var det någon som knackade mig på axeln. Minsann var det inte ytterligare en exkollega! Han uppmanade mig att handla ordentligt. Det var nämligen hans syster som drev fiskbutiken. Och det gjorde jag.

2016-07-26

Boktips


Nyss slog jag ihop den sista sidan på den fjärde boken om Bricken. Jag har levt med henne, fått ta del av hennes tankar och fått kliva in i hennes värld, som var ett sågverk i Sundsvallstrakten i slutet av artonhundratalet. Vilken research Vibeke Olsson måste ha gjort! Hon har ett målande språk, som ibland liknar besvärjelser med upprepningar och mantran. Trots att det gått mer än hundra år sedan händelserna utspelade sig och trots att livet idag är så olikt slitet för brödfödan då, så känner man igen så mycket.

Om du är intresserad av historia och av hur livet levdes förr, gå till bibblan och låna! Läs i ordning:

Sågverksungen
Bricken på Svartvik
Sågspån och eld
Amerikauret

Jag såg till min glädje att det nu finns en bok till i serien: Glödens färger. Den ska jag absolut läsa.

PS: Det här är böcker för dig, Bästisen!

2016-07-25

Denna dag ett liv


Hettan dallrar över hustaket. På byggnadsställningen vid taknocken balanserar målaren Mikael som fräschar till fasaden. Maken har tagit sig an förrådsboden, som ska få nya bräder och ny färg. Det är ett svettigt göra. Själv bakar jag Min Lilla Tants äppelkaka (här samma recept men tydligare) till söndagens öppethållande på Bruksmuseet och passar även på att laga en laxpaj efter ett recept jag skopat upp från nätet. Det fick bli lunchmat för målaren, maken och mig, gott tyckte jag själv.

De gula krukrosorna jag fick av Joy till Mors Dag förra året blommar frodigt i rabatten. Jag har köpt två nya krukrosor till utfyllnad. Massor med fjärilar fladdrar kring rosor, lavendel och borstnejlika.

Det ska bli omslag i vädret har jag hört, så Maken och jag passade på att åka till vår badvik. Udden är rik på tall (tallrik, alltså) men fattig på folk, passar utmärkt!

Åh, det var ljuvligt att sänka sig ner i det härliga vattnet. Vem vet, det kanske inte blir så många fler tillfällen i sommar? Lingonen har börjat rodna redan i strandkanten.


Blåbär finns det gott om i skogarna. Härom dagen var vi ute och plockade till gröten i vinter. Ve och jag fick hjälp av flinka fingrar. Tre rara och fina systrar såg till att vi fick fulla hinkar med oss hem.

I natt sov vi på bottenvåningen. Det var alltför varmt och tryckande i sovrummet. Termometern visar på 27 grader i rummet just nu, så det får nog bli samma sak i natt.

Högsommarhälsningar från
Eder förtrogna

2016-07-23

Är´e fest, eller???


Gårdagskvällen var magisk. Man trodde sig befinna sig på en italiensk trattoria, när man i själva verket satt på en uteservering i Bergslagen. Luften var ljummen, dagens hetta hade svalnat något. Det luktade gott från kolgrillarna och från högtalarna strömmade musik.

Mina systrar och jag och våra ätteläggar med respektive hade samlats kring Os, systersonen som fyllde 20 år. Det kändes kärt och roligt. Många anekdoter med plats för skratt drogs upp.
- Kommer ni ihåg när .....? - Jag glömmer aldrig när ......

Yngst i församlingen var Lilla Lila, som nu är pigg och alert och väldigt sällskaplig. Hon tittar på alla med sina stora klara blå ögon och fyrar av ett leende som får vem som helst att smälta. Snart är hon inte yngst längre. En rund mammamage skvallrade om att hon snart får sällskap, en liten syssling är på väg.


År 1996 var också en OS-sommar. Då föddes denne lille krabat (foto nedan), vi kan kalla honom för Os. Hans bägge tillresta mostrar hovrade runt honom som goda féer. Han har blivit en stilig ung man, en trevlig kille som man gärna vill umgås med.

September 1996 Os i pyjamas som jag sytt.
Maken och jag är tillbaka i hemmets lugna vrå igen. Fast det är tidigt på förmiddagen är Maken redan ute och hamrar. Han byter bräder på förrådsboden och målar om den. Målningen av huset får vi hjälp med. Just nu är det insvept i lakan, så det är som att bo i en kokong (getingbo?).

Nej, nu får det vara slutsurrat!

Morsning och good bye!

2016-07-19

Sextiofem år och en månad gammal


Igår fyllde jag 65 år och en månad och blev uppvaktad rejält. Undrar om det blir så varje månad efter det att man blivit pensionär?

Det var Ve och Li, de makedonska systrarna, som tog mig med till den undersköna klosterplatsen vid Borasjön och bjöd på räkmacka och glass. Dessutom fick jag ett en vacker bukett med rosor i alla regnbågens färger.


Att solen kom tillbaka från sin undanskymda plats gjorde inte stunden sämre.

Och när jag kom hem hittade jag ett paket från min kära svägerska i brevlådan. I paketet låg de här vackra örhängena, gjorda av olika träslag. Bilden till höger visar dem på plats. Klicka på bilden så blir den större.


Oj, oj vad jag blir bortskämd! Tusen tack Ve, Li och A-M!

Ha nu en skön sommardag,
önskar en lycklig Maggan


2016-07-14

På besök hos nunnorna i Riseberga


Svenska Hembygdsförbundet fyller 100 år i år. Det ska firas stort på Skansen den 27 - 28 augusti. Då ska en "budkavel" från olika delar av landet nå fram. Budkaveln är i form av en Ipad och en gästbok, som vandrar runt från plats till plats och dokumenterar hembygdsföreningarnas evenemang. Resultatet kan du hitta på facebook, på budkavelns sida.

Idag lämnade Maken över budkaveln till Riseberga, där vi fick en utmärkt guidning av "fru Ingeborg". Riseberga grundades i slutet av 1100-talet på initiativ av jarlen Birger Brosa och levde kvar till år 1527, då reformationen genomfördes och klostrets egendomar tillföll kronan.


Det var inget lätt liv de levde, systrarna där på höjden. De fick gå till bön i kyrkan sju gånger om dygnet, de fick inte prata annat än i parlatoriet och då endast om andliga ting Det fanns många regler och följde man inte dem till punkt och pricka blev man straffad av abbedissan. Sedan var det säkert isande kallt på vintern. Många var de adelsfröknar som klev in genom klostrets portar. Det fanns inte någon annan utbildning att välja på för en kvinna på den tiden.


Det växer två präktiga lindar i trädgården. I trädens kronor surrar det av bin som suger i sig den söta nektaren från lindblommorna.


Guidningen avslutades I Riseberga bönhus, som uppfördes 1855 av godsägaren på Riseberga, Olof Gabriel Hedengren. Här samlades stora skaror för att lyssna på Hedengrens predikningar och huset betraktas som ett av Sveriges äldsta bönhus och blev förklarat som byggnadsminne 1970.

Efter denna intressanta förmiddag förpassade vi oss raskt till nutiden och lunch på Viiiby krog.

2016-07-12

Det var en gång för länge, länge sedan .....


En gång i tiden bodde Maken och jag i kanonstaden Karlskoga. Vi var unga och nygifta. Maken hade fått jobb som fritidsassistent på kommunen och jag fick strax jobb på en liten plastindustri. Så kom Joy till världen och efter ett år som barnledig var jag tillbaka på företaget. Då hade PO66 börjat där och sedan dess har vi varit vänner. Många är de resor som vi har företagit, bara vi två eller tillsammans med våra äkta hälfter. Ibland har även ungarna varit med. Vi har dragit på oss en ganska skaplig minnesbank.

Igår hade vi nöjet att ta emot dem när de var på genomresa. Vi passade på att ta en tur till staden där allting började och kolla upp om vi kände igen oss. Jodå, plastindustrin låg kvar men hade blivit utbyggd. Våra respektive bostäder låg också kvar. Trädgårdarna hade vuxit till sig, men annars var det sig ganska likt. Våra vänner har bott på många ställen i Europa sedan dess, medan vi själva bara hamnade några mil söderut. Men det känns som det var länge, länge sedan vi bodde i kanonstaden.


Den är dikten hängde om halsen på en Cava, som jag fick i present. Gissa om jag blev glad. För Cavan förstås, men särskilt för orden.

Vädret idag får mig att tänk på den gamla vitsen:

- Vet du vilken som är Sveriges mesta skurgumma?
- Näe.
- Spridda, förstås!

2016-07-10

Ovan där


Är det någon som har skakat dunkuddar, tänkte jag när jag lyfte blicken från ogräsrensandet i rabatten. För himlen var full med små, små tussar.

Mot kvällningen var det dags för den årliga begivenheten Läsarsånger i Tiveds Missionshus. Maken och hans pojkband Tivedspôjkera spelade som vanligt och i år fick de förstärkning av Lena från Rudskoga. För två år sedan dök hon upp och sjöng med sin vackra röst och drog historior som fick oss att skratta. Hon och Lilla Hjärtat sjöng duett och hamnade på film.

2014 sjöng Lilla Hjärtat och Lena tillsammans
2016 sjöng Lena solo

I år var inte Lilla Hjärtat med, men det kom mycket folk ändå. Hela det lilla missionshuset bågnade av trycket när alla sjöng med av hjärtans lust.

Andra halvlek ska snart börja
Förutom allsång så såldes det åror med god åtgång. Jag fick köpa den sista och på den vann jag en vacker kladdkaka. Tänka sig! Jag har tur, jag med, ibland!

video

Kvällen avslutades med fika i Tivedstorp, som var alldeles mygg- och knottfritt!

2016-07-08

Sommardag


God morgon!

Vinbären mognar så sakteliga och nässelfjärilar i stora flockar suger i sig det sista ur plymspirean. Nu har rallarrosorna tagit över efter lupinerna i dikeskanterna. Tänker på att allt går så fort över. Man hinner knappt blinka förrän syrenerna är överblommade. Tur att jag hann plocka liljekonvaljer medan tid var.

Vi har en liten nattgäst hos oss nu. Lilla Hjärtat hälsar på hos Farfar och Farmor. Jag läser för henne ur Bullerbyboken och Ett år med tanterna på Villagatan. Visst passar hon bra i Tant Violas mössa?


Njut av sommardagen!

2016-07-07

Våfflor och valsmusik


Till sommartraditionerna hör numera ett besök på våffelcaféet i Finnerödja. Man äter våfflor och dricker kaffe till tonerna av Tivedspôjkeras musik.

Igår var det dags. Det blev en fin kväll. Glasmästarns fru och jag gjorde sällskap, spelarfruar som vi är. Det är en riktig turgumma, det. Hon gick in i boden, köpte fyra lotter och kom ut med högsta priset. Jag gjorde samma sak en stund senare och kammade noll, förstås.


I en röd liten stuga ner vid sjön ska vi bo, med gästrum som vi har Amor uti.

När allt var överståndet och publiken började troppa av lånade Maken Glasmästarns dragspel och spelade sin egenkomponerade Violas Vals. Vi får hoppas att han vågar spela den offentligt snart med högtalarna på, för den är fin.

Adios amigos!

2016-07-06

Dagens skörd


Titta vad vi kom hem med idag! Vi åkte ut på en liten rekognoseringstur och hittade varsin! Andra har visat sina svampkorgar på Facebook redan, så då får väl jag visa vår.

2016-07-05

En julidag på Väddö


Jag hittade en vers som jag skrev 1993 när jag var på kurs på Väddö. Lite rörande töntig, men ändå:

En julidag på Väddö


En rikedom mig nu naturen bjuder
En dag i juli vid vår svenska kust
och ur många måsars strupar ljuder
ett skri av glädje, ett skri av lust.

Den ljumma vinden mig varsamt smeker
och solen tinar frusen kropp.
Vid stranden silvervågor leker
och viskar: Än finns det tid! Än finns det hopp!

Från karga berget, från varje skreva
det växer blommor i ett överflöd.
Jag känner det är fint att leva
bland dessa blommors lila glöd.

1993-07-07


Återbruk


För en tid sedan fyndade jag sex broderade tabletter på Kupan. Jag blev så förtjust i rosmönstret och tänkte först använda dem till kuddfodral. Men sedan kom jag på att jag kunde sy ihop dem till en gardinkappa till mitt lilla datarum, där också Lilla Hjärtat bor när hon är här på besök.

Nu har jag kommit till skott och gardinkappan hänger där och påminner om kvinnokraft från förr. För det var nog mest töser som var brodöser. En och annan man har också ägnat sig åt broderi, t ex Gustav V. Det läste jag i boken Bakom den gyllene fasaden. Och än i dag broderas det. Eller hur, epsilon?

Hälsningar från en nöjd
Maggan


2016-07-03

Ur fotoalbumet

S, I och K på Eklundska Krogen

Från fotoalbumet från år 1991, då vi fyra vänner träffades i Stockholm och firade att vi fyllt 40 år.

Jag och S
Det var nu som S avslöjade att hon skulle bli mamma. Åh, så roligt att få höra.

Själv var jag mamma redan till två pojkar och en av dem har nu med råge fyllt fyrtio år. Han kom och hälsade på igår med en väldigt trevlig kompis.

Joy och hans kompis H


2016-07-01

Gamla godingar


Den fina lilla staden Sala gonade sig i sommarsolen. Där på järnvägscaféet strålade vi samman, vi fyra barndomskamrater. Två av oss kom resandes per tåg och vi andra färdades per bil. Så roligt att återses, även om det inte gått tjugofem år sedan vi sågs senast.

Det blev förstås en massa prat att ta igen och sedan strosade vi omkring på gatorna och i den vackra stadsparken. Lunchen intogs på Mat och Prats (passande namn!!) härliga innergård, mycket gott och trevligt.


Än mer fridfullt var det hos S som bor i ett gult hus på landet. Huset är omgivet av böljande sädesfält och en fantastisk parkliknande trädgård. I hagen går hästar på bete och igår morse fick de sällskap av en liten räv. Fåglarna sjöng och till och med göken hördes ropa från dungen.


Som avslutning for vi till Sätra Brunn och var med om sommarens första musik- och pubkväll. Där var det drag! The Ryders från Västerås spelade gamla godingar från 50- och 60-talet. Riktigt festligt!

S och jag mindes sommardagar för länge, länge sedan, när vi jobbade som servitriser på Kaffestugan. Vi sprang för fullt och serverade gäster kaffe och gott bröd, som vi hämtade hos bagaren tidigt på morgonen. Och ibland hände det att det klirrade i drickskassan.


Om du läser det här, kära S, tack för dessa härliga dagar i min barndoms trakter. Du är bäst!





En hälsning mitt i natten

Mina väninnor I, S och K i tisdags

God morgon!

Klockan är lite över tre och jag är vaken. Kom på att jag måste skicka ett protokoll per mail och gick upp för att göra det. Och nu när jag ändå sitter här framför datorn, skickar jag en liten hälsning på bloggen också.

Jag har varit på utflykt några dagar till Västmanland för att träffa mina barndomskamrater och fira att vi blivit pensionärer alla fyra.

För tjugofem år sedan firade vi våra fyrtioårsdagar i Stockholm:

I, S och K i Stockholm 1991

Nej, nu måste jag försöka sova igen. Om några timmar är det dags att ge sig iväg till tandläkaren och fixa en avbiten tand. (Wish me luck!)

Skriver snart mer om dagarna i Västmanland.




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...