2017-05-27

Fransysk visit - Rakt in i väggen


Efter besöket hos den fryntlige kocken i Saint-Savin åkte vi rakt in i dalgången med bilnosen pekandes mot bergen. Där vägen tar slut ligger Cirque de Gavarnie, en hästskoformade klippvägg 800 m bred och 3000 m över havet. Victor Hugo lär ha kallat platsen Naturens Colloseum, som en gigantisk amfiteater.



Vi tog in på ett enkelt sporthotell i den närmaste byn, där den främsta tillgången var vyn från rumsfönstret. Tänk att slå upp fönsterluckorna på morgonen och skåda dessa majestätiska snöklädda toppar mot en knallblå himmel. Tidigt hörde vi klippetiklopp av hästhovar när ett gäng bastanta hästar drog förbi utanför hotellet. De stod till tjänst om någon turist ville rida in i dalen. Vi utnyttjade apostlahästarna istället.

Stigen tog oss högre och högre förbi gröna ängar fulla med påskliljor och gullvivor, längs en forsande älv med isgrönt vatten över en gammal stenbro, förbi skriande åsnor och milt blickande kossor, genom en bokskog. Uppför, uppför knatade vi. Det finns en kaffestuga längst fram tröstade A när Maken och jag pustade som värst. Men när vi till slut tagit oss hela vägen var kaffestugan stängd. Men vi fick betalt för mödan. Vilken storslagen utsikt! Snöskred och vattenfall, svarta klippsidor, bländvita toppar. Men ingen seglande gåsgam i sikte.

Kaffet tog vi i byn istället innan vi gav oss nerför bergen och ut på slätten igen.

2017-05-25

Kristi Himmelsfärdsdag 2017 i ett nötskal


Kristi Himmelsfärdsdag 2017 i ett nötskal:

Ovan till vänster:
Äntligen stod prästen i predikstolen,,, Ja, inte var det Gösta Berling, men Jan Wallgren som la predikotexten till rätta medan vi i Bodarne-kören övade i Porla Kapell innan dagens gudstjänst. Där finns ingen el indragen, så kantor Per fick ta till dragspelet.

Ovan till höger:
Makarna Oskarsson bevistade liksom vi familjedagen i Åboholm. Rockbandet i bakgrunden öste på med full kraft: Be ba pa loba...

Nederst till vänster:
Nu står en liljekonvaljbukett och doftar i köket. Den och två tomatplantor från Åboholm blev dagens skörd.

Nederst i mitten:
Makens hatt och kapellfönster

Nederst till höger:
Maken beundrar röd traktor på utställningen. Det fanns tjusiga bilar också.

Detta har hänt hittills och än är dagen inte slut!

Fransysk visit - Blommor, borgar och bakelse

Jag, U och Maken på väg in i borgen i Larrissingle, A vid ymnigt blommande klängrosor, efterrätten på Le Viscose, värdshuset Le Viscose i Saint Savin och den gröna ån i Fources

Följetongen fortsätter:

Vi lämnade det klassiska vindistriktet och kom in i ett område känt för Armagnac och plommon. Vägen vi valde var ingen autostrada utan en trivsam smal landsväg som gick upp och ner för kullar, över böljande fält, igenom små byar. Utanför staden Condom låg den lilla fästningen Larrissingle med mur, vallgrav och brygga. Man förflyttades direkt tillbaka till Medeltiden när man gick in genom porten. Den lilla byn är utsedd till en av Frankrikes vackraste byar och det var även Fources, som vi besökte en stund senare.

Fources

Staden Fources bestod av ett runt torg omgivet av medeltida korsvirkeshus, träbalustrader översållade med klängrosor. Medan ett åskväder bråkade över nejden satte vi oss på värdshuset och beställde in en trerätters middag. Elden sprakade i den öppna spisen och maten smakade utmärkt. När vi var klara, var även åskvädret överstökat och vi rullade tillbaka till Larrissingle, där vi bodde på värdshuset.

Dagen därpå var det A:s födelsedag som firades med sedvanlig champagnefrukost. Morgonen var solig och vacker. Vi lämnade trakten via vindlande små vägar, genom gröna ekdungar, grönsaksodlingar, vallmofält. Vid horisonten dök Pyreneernas snöklädda toppar upp, som en kuliss mot den blå himlen.


Lunchen intogs mycket ståndsmässigt på den lyxiga krogen Le Viscose i byn Saint Savin. Där regerar den fryntlige kocken Jean-Pierre Saint-Martin och hans familj. Denna gång visade han sig inte, men däremot smakade vi på hans mat:

  • Gåslever
  • Lamm, aubergine
  • Jordgubbsbakelse

Det hela sköljdes ner med champagne. Sämre kan man ha det!

Fortsättning följer ....

2017-05-23

Fransysk visit - Bordeaux-området med vinfält så långt ögat når

Maken och jag vid L´Abbaye Saint Maurice de Blasimon, börshuset i Bordeaux, Saint-Emilion, avsmakning på Tournefeuille 

Följetongen fortsätter här:

Onsdagen tillbringade vi i den pampiga staden Bordeaux. Vi lyckades trassla oss in och få den sista parkeringsplatsen intill spårvagnsstationen och sedan tog vi vagnen in till centrum. Någon hade tänkt till och parkeringsbiljetten inkluderade tur och retur med stadens lokaltrafik.

A och jag shoppade, mest barnbarnskläder för min del. Sedan strosade vi runt och tittade på mäktiga hus. Börshuset speglade sig i en tunn vattenspegel, en damm med bara några centimeter vatten i. Rätt var det var hördes smäktande toner från dragspel och gitarr. På ett torg dansade ett äldre par en sirlig argentinsk tango.

Lunchen åt vi på charmiga Le Chaudron (grytan), en livligt frekventerad restaurang med bra priser och en spelevink till hovmästare.

Dagen därpå åkte vi ut på de vidsträckta vinfälten öster om Bordeaux. Många av vinplantorna längs de små vindlande vägarna såg ut att ha förfrusit. Det kunde den trevliga damen på vinslottet Tournefeuille bekräfta. Priset blir nog högt för årets magra skörd. Hon berättade mycket intressant om vinodlarens vedermödor och tog oss runt bland fält, betongtankar och ekfat. Rundturen avslutades med en högtidlig avsmakning av tre av deras egna viner. Jag köpte med mig en flaska som souvenir att avnjutas om något år eller så.

Guiden vid Tournefeuille

Vid Petrus, den berömda vingården, stod en turistbuss och runt om gick fotograferande asiater. Vi själva fortsatte till Saint Emilion, en mycket charmig liten stad med gamla stenhus och mängder med vinbutiker. Här köpte vi med oss en flaska vin och nybakade baguetter med gott innandöme, som vi avnjöt på en parkbänk utanför klosterruinen L´Abbaye Saint Maurice de Blasimon. Själva klosterkyrkan var intakt och här hålls fortfarande mässa varje vecka. Klostret grundades på 700-talet av benediktinermunkar.

Porten till klostret. Undrar varför alla figurer är halshuggna?
Nej, nu väntar vardagsbestyren på mig.

Fortsättning följer...

PS: Läste just i broschyr över klostret att stenfigurerna i portalen blev halshuggna under franska revolutionen!! Inte bara människor alltså, utan även änglar och riddare i sten blev av med sina huvuden.

2017-05-22

Fransysk visit - Les Landes bjöd på tall, bambu och jättedyn

A och U i bambuskogen vid Cazeneuve, Casinot i Arcachon, Sea food hos Captain Aldo, Dynen vid Pyla och hotellet La Tour du Vieux Port i Libourne

Hänger du med på vår franska visit? OK, då kör vi!

Maken och jag flög från Arlanda till Bordeaux. Där på flygplatsen väntade våra goda vänner A och U som bilat från sitt residens i Körsbärsdalen. Vi lämnade genast storstaden bakom oss och for rakt in i Idyllien. Området heter Les Landes och precis när jag konstaterat att här hittar man då inte någon barrskog, så ändrade landskapet karaktär. Här radade tallar upp sig i raka led och det ena sågverket efter det andra dök upp längs vägen.

Vi checkade in på Mejeriet (La Crémaillière) i den lilla staden Villandraut, som ståtade med en egen borg. Fast det var måndag var det helgdag i Frankrike. Lediga fransmän strömmade i stora skaror till borgen där det var loppis (!). Vi besökte slottet Cazeneuve, där Henri IV och drottning Margareta av Valois bott. Den bambu som drottningen låtit plantera hade nu växt sig skyhög. Slottet beboddes idag av grevar och baroner.


Nästa dag, efter hotellets goda, hembakade frukostcroissanter, drog vi mot Atlanten. Men vi kom inte så långt förrän vi fastnade i en jättepropp på motorvägen. Alla långtradare som fått vänta vid spanska gränsen medan fransmännen firade sin extra helgdag korkade fullständigt igen vägen. Vi förflyttade oss med myrsteg tills vid lyckades komma av och in på en mindre väg.

Första anhalten var Dune de Pyla, en jättedyn av vit finkornig sand som reste sig rakt upp mot himlen 150 m och sträckte sig sedan 3 km längs Atlantkusten, Vi var inte ensamma om att klättra upp på himlastegen och sedan få en vidunderlig vy över hav och land.


I närheten låg den lilla badorten Arcachon, där vi vilade ut hos Captain Aldo vid strandpromenaden och åt av havets läckerheter.

Vi lirkade oss förbi motorvägsköerna, som fortfarande var lika stillastående, och hamnade istället i utkanten av Bordeaux med otroligt många rödljus. Till slut kom vi loss och hamnade i en mycket stillsam liten stad, Libourne, som låg där floden Dordogne delade sig. En jättelång passagerarbåt la just ut från hamnen. Vi tog in på hotellet i det gamla vakttornet och bokade oss för två nätter.

Fortsättning följer...



2017-05-21

Hemkomsten

Mina söner med famnen full av döttrar
Igår kväll kom vi hem igen efter vår två veckors odyssé i Frankrike. Hemma väntade Em, Pe och Lilla Lila, som dukat upp till en medelhavsbuffé i trädgården. Vi kände oss verkligen välkomna.

Idag kom även Joy och Lilla Hjärtat farandes och vi fick en skön eftermiddag tillsammans med grillning av en massa godsaker på spett.


Det är härligt att ha hela familjen omkring sig igen. Jag njuter av mina fina barnbarnsflickor.


Så småningom ska jag fortsätta att berätta om vårt franska äventyr, men först ska vi se ishockeyfinalen.

Lilla Lila vände bronsmatchen ryggen. Det är alldeles för sent på året för hockey, tycker hon.



2017-05-18

Picnic med örngott


Idag är det dan före dan före hemresan och en picnic med nordiska klubben Nimrod var planerad till Valmy. A och jag gjorde en supergod tomatpaj och packade dessutom utflyktskorgen med melon, vin, kaffe och bullar.


Det var ett trevligt gäng skandinaver som bänkade sig i slottsparken under korkekarna. Till vår stora förvåning visade det sig att en i gänget var Makens ungdomskamrat från Lycksele, från den tiden då det trimmades moppar och kollades på brudar.

Efter långlunchen passade många på att besöka fågelparken vid slottet. Magnifika rovfåglar gjorde konster framför publiken, dresserade av tre unga domptörer med tjocka handskar och örngott.


Här väntar en gåsgam på att få flyga över publikens huvuden, en av de mindre i familjen.

Det har varit en mycket spännande dag och vårt lilla hörn längst ner i Frankrike har haft sol och värme hela dagen. Men nu rullar åskan in från bergen över Körsbärsdalen.


2017-05-15

Oh la la

Jag, U och Maken vid borgen vid Larrissingle,  A vid hennes födelsedagslunch på fina krogen i Saint Savin, överallt blommar de vackrasterosor, Jag och Maken pustar ut efter promenaden i Circe de Gavarnie
En vy över floderna i Libourne 9 maj
Hemma i Körsbärsdalen igen efter en helt fantastisk vecka i sydvästra delen av Frankrike. Det är bara en vecka som vi har rest med våra vänner, men alla upplevelser gör att det känns som om vi har varit borta i minst en månad.

Vi har kört på små vägar förbi vinfält, ekskogar, fält med vallmo, små grå byar med torg och butiker, upp på vindlande vägar med svindlande utsikter, in i trånga raviner... Vi har träffat trevliga människor, ätit gåslever och druckit vin och champagne.

Jag håller som bäst på att smälta alla intryck och ändå har vi flera dagar kvar i den soliga södern. Ikväll ska vi äta sallad på terrassen i kvällssolen, medan koltrasten flöjtar i körsbärsträdet.

2017-05-12

Hälsningar från Frankrike

Hej eller snarare salut!

För tillfället kör jag, Maken, våra vänner A och U runt i Frankrikes södra landsdelar. För tillfället har vi kommit till Gavarnie, en mäktig del av Pyrenéerna. Snön ligger kvar på de 3000 meter höga topparna, gullvivor blommar i mängder på ängarna och äppelträden är översållade av sina ljuva blommor.

Nu bloggar jag per mobil, men så småningom kan jag berätta mer när jag kommer åt en dator och ett bra nät.

2017-05-07

Ingen rök utan eld


Redan långt ifrån La Stada ute på Närkeslätten kunde man se en rökpelare som steg upp och la sig som en lång svans mot de blå bergen. På bilradion fick vi höra att det var bilverkstaden på Rejmes som brann våldsamt. Och jag som just blivit offererad ett fördelaktigt kamremsbyte där. Tur att jag inte accepterade!


Rökmolnet konkurrerade med värmekraftverkets skorstenspuffar.

Vårt ärende till staden var att hjälpa till att flytta Joy från en stor etagelägenhet till en liten tvåa på samma gata. Det var ett trepartsbyte. Katten på råttan. Joys lägenhet skulle bebos av den som upplät sin lägenhet till den som flyttade ur Joys nya. Hängde du med? Joy, Pe, Maken och Joys härlige kompis slet med flytten och jag gick efter med skurtrasan vartefter rummen blev klara och flyttade sedan över till nya lyan och fortsatte med att packa upp, diska och ställa in i skåp. Alla var alldeles färdiga när dagen var slut, men fortfarande är det mycket att packa upp för Joy.

Maken och jag packar idag med. Men idag packar vi i resväskor istället för lådor.

À bientôt!

2017-05-05

Bryderi

Vad ska man ha för sommarhatt i år? Den här var ju trevlig, men kanske lite i största laget?

Nja, om det inte vore för hornen, så kanske jag hade slagit till på den här.

Den här gynnaren flaxade framför fönstret i morse. - Fyll på, fyll på, mimade han och pekade med hela vingen mot fågelautomaten, som nu är påfylld!


2017-05-03

Körsbärsblom och kärlekssång

Nu börjar det blomma på Casselgatan! Våren är här,
Ute lyser solen och inne står jag och stryker och lyssnar på min spellista på Spotify. Just nu lyssnar jag på För kärlekens skull. 

Snart ska jag gå ut och påta lite i jorden.

Ha en skön onsdag!

Kram!

2017-05-01

Sött


Visst är de söta, mina barnbarnsflickor? Idag njöt de av glass till efterrätt när vi vuxna drack kaffe på maten.

Vilken härlig dag det har varit! Äntligen sol och värme. Maken och jag har gjort lite nytta hos Joy, som snart ska byta lägenhet.

Sköt om er!

Halvfransk

Makens ogifta faster E lämnade bland annat efter sig ett antal romaner vackert inbundna, det kallas för halvfranska band. Nu när jag hållit mig inomhus med min hosta har jag läst en av dem, tryckt 1923: Den svarta blomman av John Galsworthy.


John Galsworthy är väl mest berömd för Forsytesagan och fick Nobelpriset i litteratur 1932, året innan han gick bort i cancer. Enligt Wikipedia var han kritisk till den engelska borgerlighetens egoism.

Den svarta blomman skildrar tre passioner i en mans liv, under ungdom, medelålder och ålderdom. Förälskelser i kvinnor som inte var tillåtna, antingen gifta eller för unga. Lite gubbsjuka, skulle jag väl säga om den sista passionen.

"Han måste säga farväl till henne, ungdomen och passionen, till våren och skönheten, det enda läkemedlet för hans smärta och för denna längtan efter det vilda, det passionerade och det nya, som aldrig helt och hållet dör i en mans hjärta."

Intressant att läsa en hundra år gammal roman, men kanske inget jag skulle rekommendera.


2017-04-30

Trystorp andra vändan


Härlig utflykt i eftermiddag till Trystorps Ekängar. Skönt i solen, det tyckte Bo Fink också som fick några bullsmulor av oss. Kanelbullar är bättre än mask, tyckte han säkert.


2017-04-29

Grönsiskor och vårstädning


En stor flock med grönsiskor tar igen sig en kort stund i skönhetsbusken. Det ser nästan ut som ett påskris med gula fjädrar. Fram med kameran, klick, klick.


I morse la jag detta pussel på datorn. Så passande.

Idag är det städdag för oss grannar i den lilla galliska byn. Vi har räfsat och sopat och till och med tvättat Post Nords gula brevlåda. Lille Valter, 1 år, var med för första gången, men däremot finns inte grannen, som bodde mitt emot, kvar i livet. I år gick det snabbt med krattningen och kaffet kunde avnjutas utomhus, precis som traditionen bjuder.

Min mobil har lagt av. Det finns ingen räddning, sa verkstaden igår. Så nu får jag ge mig in till köpcentret igen och skaffa en ny. Usch! Och mailen krånglar. Tur att man har en IT-tekniker i huset!




2017-04-26

Vilse

Dagens promenad blev synnerligen kort. Vi hälsade på Lilla Lila och hennes mor och far lite à pro på. Efter kaffet tog vi en sväng i den vackra parken i deras område. Genast tornade ett svart moln upp sig och började skvätta hagel på oss.

Vi spurtade längs en genväg över gräsmattan med molnet jagandes bakom oss. Pe och Lilla Lila räddade sig in i porten i sista stund och Maken och jag skyndade tillbaka till bilen och hann precis innan det brakade löst.

Nu har vi precis kommit hem efter en sejour på Marieberg där vi lunchat, lämnat in trasig telefon, växlat till oss Euro, handlat kläder och mat. Och nu lyser solen åter. Hur ska de ha det, egentligen? Ingen ordning alls på vädret.



Igår när jag gjorde mitt pass på Kupan kom en kär gammal vän in. Han berättade att han varit med på en träff för elitidrottare. - Vi var många, en bra bit över 50 personer, sa han. - Har du varit elitidrottare?, sa jag förvånat (ofint nog). - En gång i tiden var jag faktiskt tävlingscyklist, berättade han, men jag var inte särskilt framgångsrik.

- Fast en gång hade jag faktiskt lite framgång. Det var på loppet Kinnekulle Runt och jag började komma ifatt cyklisten framför mig. Jag blev väldigt sporrad för det hade inte hänt tidigare. Men när jag var framme visade det sig att cyklisten hade fått punktering. Jag hoppade av cykeln och erbjöd honom mitt reservdäck. Men det exploderade snart och där stod vi med två obrukbara cyklar i våra brokiga trikåer. Och inga andra cyklister eller funktionärer syntes till. Vi började inse att vi kommit bort från tävlingsbanan.

- Vi fick lift med mjölkbilen som skulle till Mejeriet, fast inte raka vägen. Det blev många stopp efter vägen. När vi äntligen kom fram till mejeriet kände jag inte alls igen mig. Och där hade ingen hört talas om någon cykeltävling. Hur det nu var så kom mina lagkamrater åkandes i bilen. Detta var före mobiltelefonernas tid, så att de kom där var en ren och skär tur. De var lite ilskna och undrade så klart vart jag tagit vägen.

- Min olyckskompis blev kvar där på vägrenen i sina neonfärgade trikåer och jag undrar fortfarande vad det blev av honom. Stötte han på en mjölkerska, blev kär, gifte sig och fick barn? Ja, det förtäljer inte historien. Jag får fortsätta undra, sa min kompis och drack upp kaffet och tackade för sig.

2017-04-25

Just idag är jag stark...

Kentas skrovliga röst ekade i mitt huvud:
- Just idag är jag stark, just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar.
Just idag är jag stark, just idag mår jag bra.
Jag har tron på mej själv på min sida.

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och de e skönt att den äntligen kommer.
Väntat så länge på just den här dan.
Den ger lust - när den kommer.

Egentligen var det helt andra toner som nådde mina öron igår. Vi fick njuta av Anna-Gretas och Pers vackra röster på eftermiddagscaféet anordnat av Diakonigruppen, som jag tillhör. När Anna-Greta sjöng För kärlekens skull öppnade sig himlen.

Det gjorde den i alla fall, förresten! Usch för iskallt regn och blötsnö! Annat var det i söndags, då Maken och jag gjorde en utbrytning från våra fyra väggar och for ner till Skagern.


Jag kände att jag måste få se vitsippor, och det fick jag. Med ett sittunderlag under rumpan kunde man sitta ute och dricka kaffe och äta vårens första glass. Skylten på caféväggen meddelade att dagens badtemperatur var 9 grader. De iskalla Nordanvindarna vid stranden inbjöd verkligen inte till ett dopp.

Vi tog inte raka vägen hem utan letade oss fram via slingriga skogsvägar, upp på höjder, förbi gammal skog och platser där ingen skulle tro att någon kunde bo. Men det kunde man, såg vi.


Min vackra protegé har fyllt 25 år och uppvaktades i efterskott. - Usch så gammal jag har blivit, suckar hon. Ja, allting är relativt!

Kram!

2017-04-22

Ingen skogsbrand


Hej!

Ni kanske undrar vart jag har tagit vägen? Vill bara lugna er och säga att jag är här, men att jag åkte på en av mina otaliga förkylningar med svår hosta, ont i halsen, trötthet, snuva och näsblod. Gissa om jag är trött på att hosta! Jag är alldeles öm i revbenen och ibland känns det som om jag ska tuppa av i de värsta anfallen. Doktorn skrev ut Cochilana per telefon, och nu efter en dryg vecka, börjar det ge med sig. Hopp om livet, alltså.

Igår gick solen ner bakom skogen och Smeddammen i ett sken som om det vore en jättestor skogsbrand på gång. Naturligtvis var jag ute och fotade med mobilen. Ett ögonblick senare var allt borta.

Vi hörs igen!

2017-04-14

Kalaspingla och snöflingor

Lilla Lila får hjälp att blåsa ut första ljuset på bilden nederst till höger.

Igår fyllde Lilla Lila ett år. Tänk ett helt år har gått från den dagen då vi väntade hela förmiddagen på att få höra något från BB. Och så kom det glada beskedet att Lilla Lila kommit till världen och att allt hade gått bra.

Igår tog hon emot hyllningarna hemma i villan hos mormor och morfar, Det var många spännande saker i paketen. En spis med egna grytor och vispar blev genast mycket populär och mattan man kunde trampa på för att få ljud i klaveret var spännande, inte bara för födelsedagsbarnet. Farfar provade också, förstås.

På Skärtorsdagsförmiddagen var jag med en stund och bjöd på kaffe och sockerkaka på torget, en tradition som Ramundeboda Församling håller vid liv. Då blåste det iskallt, men timmarna hos Lilla Lila var ljumma och vårliga. Några av oss tog en promenad till en handelsträdgård där jag införskaffade violer dagen till ära. Men idag, Långfredagen, snöar det kraftigt. Det var ju idag marken skulle vara vit av sippor och inte av snö!!


På kvällen åkte Maken och jag till Åboholm mitt i storskogen. Vi kunde pricka av: Två rådjur, en älg och en hare efter vägen. Väl framme fick vi se än mer djur, fåglar och folk. I den stora klubbstugan var det nämligen premiär av en fantastisk film om Tiveden. I en sekvens fanns till och med Lilla Hjärtat, Tivedspôjkera och jag själv med.

Sommarminnen från det gamla Missionshuset i Tiveden 2014. Lilla Hjärtat fick sångstöd av snäll dam ur publiken.

Så här ljuvligt sommarväder hade vi då, när filmsnutten togs 2014. Men idag när jag snurrar runt på min skrivbordsstol så möter mig denna syn:

video

2017-04-09

Påskliljecafé och vardagsgnöl


Vi prickade in besöket på Boo Skolas Påskliljecafé alldeles perfekt. Idag var markerna kring Boo fullkomligt täckta av små söta påskliljor, inte bara den gamla kyrkogården. Många gjorde som vi, beundrade blommorna och gick sedan och fikade vid Boo Skola, den första folkskolan i Närke.

Numer är den ett sommarcafé som drivs av hembygdsföreningen. Idag hade de sannerligen fullt upp. Det bryggdes kaffe för fulla muggar och det bullades upp på kakfaten. För endast trettio riksdaler fick du kaffe med påtår och ett fat med bulle, mjuk kaka och småkaka (allt hembakat)!! Vi fick sällskap vid bordet av ett par som hade sitt barnbarn med, som precis skulle bli storasyster vilken minut som helst.

Sist jag skrev, i fredags, var jag intet ont anande av vad som skulle ske senare på dagen. Ve och jag hade precis varit och hälsat på vår väninna som klivit långt in i glömskans rum. Det är inte troligt att hon kände igen oss denna gång. På väg in vittjade jag postlådan och hittade deklarationsblanketten där det stod svart på vitt att jag skulle betala in 12.000 kr till staten. Första motgången.

Andra motgången kom när syrran ringde en halvtimme senare och berättade att hon fått en tom uppriven portopåse i brevlådan. Den hade innehållit födelsedagspresenter och ett grattiskort till henne från mig, postat dagen innan i den stora brevlådan vid ICA. På det trasiga kuvertet stod det: Vi ber om ursäkt! Försändelsen har tyvärr skadats i hanteringen. Jo, jo!!


Jag har reklamerat, men det lär inte hjälpa. En besviken posttjuv har väl kastat innehållet i närmaste soptunna och någon ersättningen kan jag inte räkna med, skriver Post Nord på hemsidan, eftersom det var ett brev. Idag har jag gjort ett nytt försök med samma sorts portopåse och liknande innehåll. Måtte det komma fram denna gång!

Nåja, dessa motgångar ter sig ju som bagateller mot vad som hände sedan. Hemska nyheter från Drottninggatan i Stockholm. Chock, förtvivlan. Hur kan ondskan sprida sig så? Det var svårt att tänka på något annat än scenerna från kaoset vid Åhlens.

Ta vara på varandra!

2017-04-07

Häxorna från Villefranche de Conflent


Nu har Häxan från Villefranche de Conflent fått en kompis. De kan flyga i rote på Skärtorsdagen. Den högra gumman hämtade jag hem i september. Hon heter Emberlificota och på den medföljande lappen står det: Kvaliteter: Rolig och snäll, mycket skyddande och stark. Den vänstra gumman har varit med ett tag, se tidigare inlägg.


I måndags var det dags att tillverka påskris och dörrkransar som ska säljas på morgondagens påskbasar till förmån för nödlidande i världen. Det är den flitiga diakonigruppen som håller i basaren, där det ska serveras kaffe med hembakt bröd till och där man kan vinna fina och goda priser om man drar den rätta lotten.


Igår fixade jag till frisyren, så ni märker att vi förbereder oss!!Nu kan påsken komma.

2017-04-03

Trystorp första vändan


Att åka till Trystorps Ekängar är en djupt rotad familjetradition. Inte en vår utan en utflykt till Trystorp och ibland blir det flera turer. Och varje gång fotograferas ungarna i den ihåliga eken. I år var det första gången som Lilla Lila fotograferades i eken. Om bara någon vecka fyller hon ett år.

Det gömde sig inte bara blåsippor i fjolårsgräset i år. Det var även gott om paddor som kravlade och kröp ibland de vissa löven.


Några enstaka vitsippor hade tittat fram på sydsluttningen och Joy var inte sen med att föreviga en bukett. Vi får komma tillbaka om några veckor när markerna är vita av sippor och då tar vi med kaffekorgen också.


Vi har firat Pe som fyllt år och passat på att umgås. Barnbarnsflickorna, tillika kusinerna, hade glädje av varandra och jag av dem!!

Glad vår på er!



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...