Dagar med flickorna V

Vojne, vojne! Så här vitt ser det ut utanför mitt fönster nu. Flingorna faller tätt. Och vi som skulle vårstäda området idag, vi i den lilla galliska byn. Men det går nog inte som det ser ut nu.

Annars har jag haft en fin vårvecka hos flickorna V i Vintrosa. Stora V har varit i skolan medan Lilla V och jag har roat oss på egen hand. Vi har varit på "Öppnis" (Öppna förskolan), åkt ruschkana, promenerat med barnvagnen, plockat blommor, handlat gosedjur, tittat på Bing och Alfons Åberg och sovit middag. Medan Lilla V sov så gott i vagnen, satt jag under gårdsträdet och njöt av stillheten och vårsolen. När hon inte sov var det full rulle. Det finns så mycket att upptäcka och undersöka och nu springer hon snabbt. Farmor har full sjå att hänga med.

När storasyster kommer hem blir det glädjetjut. Allt vad Stora V gör, vill Lilla V göra. Stora V är idolen!

Nej, nu ska jag gå ner i köket och sätta på kaffet.

Trevlig helg!

 

Fadäs med lyckligt slut

När jag tog den här bilden den där soliga, men lite kylslagna, måndagen hade det precis hänt. Men jag märkte inget då. Det var först några dagar senare när jag stod framför den vänliga damen i Forex-luckan som jag upptäckte till min förskräckelse att mitt körkort inte längre låg kvar i mitt mobilfodral. 

Jag rusade tillbaka till lunchrestaurangen där vi suttit och njutit av bakad potatis med Skagenröra. Där fanns det inte. Jag ringde till USÖ och mammografireceptionen, där jag varit några timmar tidigare. Där fanns det inte. Vi sökte igenom handväskan, bilarna, jackfickorna, alla rummen hemma. Där fanns det inte. På kvällen följde min vän Må med mig till Kupan, där jag jobbat tidigare i veckan. Där fanns det inte.

Men igår kväll ringde det på mobilen, ett okänt nummer. - Har du tappat ett körkort? 

Ett par som just varit och strosat runt bland sipporna i Trystorp hade hittat kortet en bit inne i skogen. Jag kommer ihåg att jag snubblade till i den snåriga dungen men lyckades hålla balansen. Då måste kortet ha flugit ur fodralet. 

Vilken lycka att det finns så snälla och hederliga personer och att de av någon anledning lyckades gå på samma otillgängliga ställe som jag gjort. Jag är så tacksam! 

Blåsippan ute i backarna står

Måndag och inget särskilt inplanerat. Den iskalla vinden hade mojnat och vårsolen värmde. Det var läge för årets första tripp till Trystorp, tyckte Maken och jag. Ryggan fylldes med kaffetermos och äggmackor och så drog vi iväg. Oj, vad det var skönt att sitta där på en solvarm bänk, höra bofinkar och korpar, se fjärilar dansa fram över fjolårsgräset. Blåsipporna hade haft sin storhetstid, men jag hittade några blyga sippor att fota i alla fall. Nu är det vitsippornas tur att bre ut sig mellan ekarna.

Stora V fyllde 8 år på lördagen och blåste ut alla ljusen på tårtan i ett enda svep. Mitt på tårtan tronade en enhörning, så klart. För enhörningar är något av det bästa hon vet.

Efter det festliga födelsedagskalaset drog Farmor och Farfar vidare. Vi skulle nämligen på konsert på kvällen tillsammans med lillasyster och svåger.

Nu blev det fart och fläkt. Det var nämligen Jeremias Session Band och Ludwig Hart som spelade. Ibland lät de som E-street Band extra allt, ibland blev det lugna ballader. Vi klappade takten och stampade med fötterna, så att min stegräknare fick stora snurren. Den trodde att jag tog jättemånga steg den kvällen.

När konserten var över kände jag mig alldeles marinerad av musik, en härlig känsla.

Jag avslutar den här rapporten med en bild på Lilla V, som gärna ville gå ut i vårsolen. Hon hörde att man först måste ha skor på fötterna. Än är det vinter kvar säger mor... Så hon hämtade första bästa sko, som var mormors.

Gör slag i saken! Gå ut och njut av våren.

V-dagen ska firas!

Grattis på åttaårsdagen! Idag hälsar vi på den här coola tjejen. Hon har varit ett favoritmotiv för min kamera. Här är en bild per år, från Lilla Lila 2016 till Stora V 2024.

Hälsar Farmor Razzi

Kors och tvärs, hit och dit

Det finns platser alldeles i min närhet, som jag länge velat besöka, men det har aldrig blivit av. Så var det med Hällabrottet och Yxhults huvudkontor. Men igår blev det verklighet.

Jag följde med mina SPF-kamrater på en "spontantutflykt" till den relativt närliggande orten. Vid Stenarbetsmuseet väntade Monika och Krister. De berättade och demonstrerade hur kalkstenen bröts och bearbetades. Krister drog igång skärmaskinen och hyveln, som tjänstgjort i över hundra år och fortfarande funkade. Monika var en mycket kunnig guide och visste det mesta om kalksten och marmor. Hon hade som hobby att leta upp platser där ornament och portaler från Hällabrottet hamnat och fota av dem. På Strandvägen i Stockholm finns det många portar som är smyckade med produkter från orten.

Yxhults huvudkontor är en veritabel arkitektpärla. TVs arkitekturexpert Martin Rörby skulle gå bananas om han inte redan gjort det över detta fantastiska hus, som stått övergivet sedan 2004. Ovan är en bild på ett golv, skapat med marmor från hela världen. Jag tog bilden från våningen ovanför. Styrelserummet och arbetsrummen i vackra träslag och den maffiga lampan över det stora runda bordet var så eleganta.

Dagen efter Annandag Påsk såg det ut så här! Fick ta i för att få upp dörren. Däckbytet som var planerat under dagen fick avbokas, men nu, en vecka senare är det gjort i alla fall! 

Sedan fick vi en riktig sommardag med nära 20 grader varmt och scilla, krokus och tulpanblad växte så det knakade. Men den sommaren blev kort. Redan dagen efter, igår, var det isande kallt i vinden. Aprilväder, kort sagt.

Ytterligare en utflykt har jag hunnit med sedan sist. Det var kyrkvärdsdagar i Stjärnholm, stiftsgården som ligger tre timmars bilfärd österut. Vi var ett sjuttiotal kollegor som lyssnade på intressanta föredragshållare, utbytte idéer, åt god mat, promenerade i parken, fick fina stunder i kapellet och kyrkan...Nästa är det tjugo år sedan jag blev kyrkvärd i Ramundeboda. 

Idag regnar det, ingen fönsterputs idag heller! Ha det så gott där ute!

Annandag Påsk och Första April

 God morgon!

Här är mina påskbilder i ett nötskal, eller snarare i ett påskägg. 

Det har varit en lugn och skön helg med sönerna och Eli på besök på själva påskaftonen. Pe fyllde år och uppmärksammades lite extra. Naturligtvis fick det bli några rundor Spite & Malice, kortspelet som kära svärmor lärde oss en gång. 

Visst ser hon ut som en ängel vår vackra Eli!

Jag bjöd på inbakad fläskfilé med scharlottenlök och champinjonröra till själva påsklunchen. Den blev supergod. Budapest- och hallontårta till kaffetåren.

Tidigare i veckan var Tivedspôjkera här och tränade. Det är alltid lika roligt när de kommer. På onsdag var det rush på Kupan. Många kunder kom och handlade. Det blev nog en bra kassa. 

Kungsängsliljan i collaget står för fina stunder i Ramundeboda kyrka. Först på långfredagen då jag och Arne var kyrkvärdar och sedan på Påskdagen, då jag bara kunde sitta lugnt i bänken och lyssna på Simon Präst och på kantor Per med kyrkokören.

Idag på Annandag Påsk ska jag faktiskt gå till frissan och fixa till frisyren. Lite stil får det allt bli nu när våren är på G.

Det lackar mot påsk

Vi är nu inne i stilla veckan, dagarna före påsk. Men så särdeles stilla kan man väl inte säga att det är. 

Årets påskbasar har gått av stapeln i helgen. Vi i diakonigruppen kunde nöjda konstatera, att tillströmningen var god. Folket flockades runt kaffeborden och lottköpen blev många. Det blir ett fint tillskott till fasteinsamlingen. Äppelkakan jag bakade klockan sex på morgonen var fortfarande ljummen när den hamnade hos en lycklig lotterivinnare. Det fanns massor med fina priser att välja mellan, alla skänkta av volontärerna i gruppen, som också bakat allt till caféet.

Lite lugnare var det vid Borasjöns strand, när Maken och jag besökte Sockenstugan, som redan har öppnat för säsongen. 

Mums, vilka goda och vackra våfflor som nye värdshusvärden ordnade fram. 

Igår fylldes Casselgården igen när månadens eftermiddagscafé gästades av min käre svåger Kurt-Ola. Det blev både Pugh Rogefelt och Evert Taube på programmet. Han avslutade med Sång till friheten av Björn Afzelius. Den sitter fortfarande i hjärtat.

Nu vill jag och häxan från Villefranche-de-Conflent önska en fortsatt fin Stilla Vecka och när den kommer 

En riktigt Glad Påsk!

Pärlbåtar och knappar

En vecka har gått sedan vi satt i det här ombonade vardagsrummet medan skymningen blånade över Undens is. Maken och K lät fingrarna löpa över tangenterna, en födelsedagsvisa till vår fina väninna.

På söndagseftermiddagen gick jag och några vänner på bio. Vi såg "Den sista resan", en film av Filip och Fredrik. Den kändes äkta och berörde mig, kanske delvis för att jag också är något av en frankofil. Filip och hans gamla pappa Lars bjöd verkligen på sig själva och sin relation. Starkast i filmen var när många elever i en videoinspelning tackade läraren Lars för att han "sett" dem och trott på dem. Då var tårarna nära.

På måndagen var det dags för PRO-vetarna igen. Eftersom vårt Laxå-lag vann förra årets första deltävling, hölls bataljen på hemmaplan i Casselgården. Den gången slog vi Kumla 1 med fyra poäng. Denna gång fick de revansch. Vi kom på andra plats, fem poäng efter Kumla 1. Frågorna var som sig bör svåra och handlade om allt mellan himmel och jord. Första frågan handlade om djur. Vad är en pärlbåt, en lyktbärare och en bengal? Klarar du det?

På Kupan var kommersen igång. Många kunder tittade in, fyndade och slog sig ner en stund vid fikabordet. 

En dam kom med två stora metallskrin. I dem hade hon sorterat knappar i alla regnbågens färger. Hon hade läst i NA om sygruppen som håller på att startas upp och ville skänka sin samling till den. Vilken skatt!

Det är inte så dumt att vara pensionär. Då kan man gå på föreläsning mitt på dagen. Efter "jobbet" på Kupan var det dags att ge sig iväg till Sydamerika. Ortens omtyckta spanska- och jumpalärare berättade i ord och bild om sina spännande resor på andra sidan jordklotet. Så himla behändigt sätt att ta sig upp till Titicacasjön och ut på klipputsprången på Dödens Väg i Bolivia. För mig svindlar det bara att titta på bilder.

Nej, dags att sluta för denna gång. Maken och jag ska alldeles snart ge oss iväg till den stora skogen Tiveden igen, för tredje gången denna vecka. Vi hörs!

En marsvecka i den lilla galliska byn

Det är lördag morgon i början av mars. Klockan är snart sju och det har börjat ljusna. Faktum är att man så smått börjar ana vår.

Jag tänker tillbaka på en helt vanlig vecka i den lilla galliska byn med omnejd. Så här kan den te sig:

Måndag

Landskapscirkeln om Skåne avslutades med god dryck och kanapéer. Tänk att redan före klockan 11.00 på förmiddagen dricka ett glas Skåne!

Detta hindrade mig inte att sätta mig i bilen och fara till flickorna V för en stunds umgänge, vårpromenad och gofika. (Obs: Det finns alkoholfri Skåne, så det så!)

Tisdag

Dags för den årliga träffen med lillasyster i La Stada. Lite småsnål vind, men värme inombords. Vi hann prata, shoppa och äta sushi innan det blev dags att sätta sig på tåget tillbaka till den lilla galliska byn.

Onsdag

På onsdagarna jobbar jag på Röda Korsets secondhandbutik Kupan. Denna dag utan min vapendragare A som var på besök hos barnbarnen.

Bilderna är från ett tidigare tillfälle.

Torsdag

Bokcirkel på morgonen tillsammans med kulturdamerna, så trevligt. Vi pratar om boken vi just läst och en massa annat också, förstås.

Mina fötter fick en välbehövlig behandling av duktiga Emma. Nu går jag som på moln igen.

Dagen avslutades med bankbesök i Kumla med min granne. När det var dags att vända kosan hemåt igen stod solen lågt, så det blev solglasögon på.

Fredag

Internationella kvinnodagen firades med ett gäng väninnor på Grindstugan. Jag beställde en Pizza Africana för ovanlighetens skull.

Frida Kahlo får vara med på ett hörn. Det var pusslet jag la på datorn på morgonen. Tyckte att den bilden passade bra den 8 mars.

Tjingeling!

Tupp, tupp, höna

Igår fick jag vårkänslor. Maken och jag besökte våra vänner på landet. En mild marssol bröt igenom molnen medan vi gick runt och hälsade på djuren på gården. I fårhagen kom den snälla baggen emot oss tätt följd av sina fruar med runda magar. Det blir tillökning om några veckor.

I hönsgården tog den ståtliga tuppen emot. Han övervakade godmodigt sina hönor när matmor slängde ut några nävar hönsgodis. Inne på köksbordet väntade godis för oss människor, ett stort fat med hembakade semlor till kaffet. Mums!

På hemvägen stannade vi till vid sjön. En tunn is låg fortfarande kvar, men snart så släpper den taget. 

Vilken skön årstid vi har framför oss!

Lilla V på sportlov och bemärkelsedag

Farmor och farfar fick kärt besök av flickorna V under några dagar. Oj, vad det händer mycket mellan gångerna vi träffas. Det märks allra mest på Lilla V som numera hunnit bli ett år och fyra månader. Nu knatar hon omkring på stadiga ben, bubblar på om det mesta, äter med god aptit, brottas och kramas med storasyster, uppträder gärna med dans och bugar sedan djupt och tackar för applåderna. 

Det hanns med en hel del under dagarna i den lilla galliska byn. Lilla V deltog i kortspelet på fredagskvällen, byggde koja med storasyster, provade farmors halsband och gick på långpromenad med pappa och farmor i vårsolen. Stora V och grannflickan lekte från morgon till kväll och hade svårt att skiljas när det blev dags att åka hem. Ja, jisses vad tyst det blev i huset när de åkt!

Scannat från fotoalbumet

Så har vi haft vår 51:a förlovningsdag. Den 24 februari, 1973, gick flyttlasset från Västerås till Karlskoga för Maken, som skulle börja ett nytt jobb. Jag körde efter flyttbilen i Makens mörkblå Mercerdes. Vi hade bestämt att vi skulle förlova oss på kvällen, efter att vi flyttat in alla grejorna i tvårumslägenheten. Det var kanske lite optimistiskt planerat. När klockan slagit nio på kvällen jobbade Maken fortfarande frenetiskt med att sätta upp hyllor och skruva ihop möbler. Jag, som är kvällstrött, började misströsta: - Ska vi inte förlova oss idag?

Då bytte han hammaren mot stekspaden och vi satte igång att fixa iordning en god middag istället. Jag bytte om till nyinköpt gul jumper och vi kunde äntligen växla ringar.

Dagen därpå kom min familj från Västerås. Mamma kikade försiktigt om jag hade en ring på mitt finger, innan hon lämnade fram förlovningspresenten, en fin tårtspade som vi har haft glädje av i femtioett år!

Lustigt att Maken illustrerade förlovningsannonsen med en bild på svetsning i vårt första fotoalbum. Inte visste jag då att jag skulle jobba på ett svetsföretag i 33 år! Men sammansvetsade blev vi.

Håll utkik efter våren! Det gör jag.

Umami, rosor och snö

Ja, så vräkte snön ner igen och plogbilarna körde upp snöberg i gathörnen. Jag trotsade vädret och pulsade fram till bilen och grävde fram den. Vi hade ju bestämt oss för att fira Ve med lunch som vi brukar, E-M och jag. Detta år firade vi hos Ghuncha på Björkhagen. Hon hade dukat så vackert med rosor och rosenblad och lagat världens godaste kycklinggryta. Mmmmm, jag inbillar mig att det är så här kryddan umami smakar.

Önskar er en riktigt fin Alla Hjärtans Dag!

Mot ljusare tider med Hjalmar Berglund

I fredags hade vi kungligt roligt. Vi var en busslast från södra Närke som åkte långt ut i bushen på smala, hala vägar. Busschauffören var en lugn och erfaren herre, som levererade oss prick klockan ett till Brevens Bruk. Där väntade först en trerätters lunch, mycket gott.

Till kaffet kom revystjärnan Peter Flack och småpratade bland borden. Att han var rolig syns på mannen till höger på bilden. Vilket gapskratt!

Maken var med, vilket jag tyckte var jättekul. Det är inte alltid han orkar.

Showen "Mot ljusare tider" var festlig. Det var mycket färg, musik, sketcher... Peter och Marie Kühlers dotter Amanda var helt ljuvlig som liten tjej med skinn på näsan. Jag glömde nästan bort att hon var en vuxen kvinna, så bra spelade hon. En annan som spelade bra var David Berg. Han spelade bland annat Carl Philip, men även gitarr och dragspel i orkestern. Till sist spelade han på cykelpump!! För att inte tala om Marie, Amanda och Moa Gagnert i sketchen Kulturens allra bästa tanter. Hög igenkänning!

Efter några härliga timmar med Hjalmar Berglund från Viby som ciceron, var det bara att äntra bussen och låta oss föras tillbaka till civiliserade trakter igen. Tack Hjalmar och gänget för en stunds skratt och värme. Det gjorde gott!

En rosa kyrka

Den syntes på långt håll. Redan när vi svängde norrut från Vretstorp kunde man skönja något rosa på andra sidan Vibysjön. Det var Viby kyrka som badande i neonljus lockade till ljus- och musikfest så där i vintermörkret.

Min vän E-M och jag hade bestämt oss för att åka och lyssna och Maken var så bussig att han skjutsade oss. Och det ångrade han inte. Vi fick en mycket vacker upplevelse när Viby Kyrkokör tog i från tårna och fyllde hela kyrkorummet med klanger. Det gjorde så gott i själen, efter dagar med sorg och bekymmer.

Snön kom tillbaka igår natt. Innan hade det känts som vår med barmark och talgoxens försiktiga sång på morgonkvisten. Det hade töat så pass att vår flitige granne hade hittat något jag tappat på parkeringen. Det som göms i snö.....

Förra helgen gladdes vi åt besök av Joy och Eli. De tog tåget från La Stada och sedan fick vi två härliga dagar tillsammans med dem. Naturligtvis blev det ett och annat parti Spite & Malice, men även semlor till fikat.

Ha det nu så gott!

önskar

Maggan

På hal is

God morgon!

En ny vecka har förrunnit. Blåst, nysnö och regn bearbetar det tjocka snötäcket, som undan för undan sjunker ihop. Glansisen blänker på alla plogade och skottade ytor. Det gäller att ta sig fram försiktigt, med broddar under fötterna. 

Igår eftermiddag åkte vi, ett gäng, på en hal, isig skogsväg till en liten krog/lanthandel mitt i urskogen. Den har fått en fin utmärkelse som 2023 års Butikrestaurang på en gala i Stockholm i november.

Det blev en mysig middag då jag njöt av både maten, miljön och sällskapet. 

Förra lördagen firade vi ett försenat nyår med våra vänner Sten och T-S. Vi har en urgammal tradition att skåla in det nya året med dem, men detta år var vi krassliga, så firandet fick skjutas fram några veckor.

På söndagen spelade Tivedspôjkera i Finnerödja kyrka och på tisdagen fyllde de vårt lilla hus med välljud, eftersom de förlagt veckoträningen hos oss. Jag blir marinerad med musik. De spelade Födelsedagsvals för Mona på min begäran. Mmmm...

Veckan har innehållit jobb på Kupan och bokcirkel för min del, medan Maken frossade på grisfötter med likasinnade en kväll. På fredagarna går vi ut och äter lunch och spelar sedan bingo i några timmar med ett gäng trevliga pensionärer. En "nästangranne" fyllde 80 år och vi var där och gratulerade en eftermiddag. Hans fru är en överdängare på goda tårtor och bakelser (se vad vi fick smaka på bilden nederst till höger).

Bild från den 14 januari, Foto: Jan Wallgren

Nu är det tidig söndagsmorgon och jag ska göra mig iordning för att tjänstgöra som kyrkvärd i Ramundeboda vackra kyrka. Nästa år blir det tjugo år sedan jag fick det fina uppdraget. Tiden rusar fram!

Ha det!

PS: Apropå hal is: Så här såg vår gårdsplan ut för några dagar sedan. Nu är den mesta isen borta.