2015-05-30

Nä nu blommar det!!


Våren är kylig i år. Om man ska säga något positivt om det, så håller sig blomningen längre. Det finns en viss chans att hinna med. Maken och jag var ute och spejade efter liljekonvaljer igår igen, men ännu finns inga utslagna blommor, bara en massa blad och hårda knoppar.

Däremot blommar Clivian överdådigt i söderfönstren. Vi har ganska många Clivior nu, ättlingar efter en blomma vi fick för fyrtio år sedan när vi bodde på landet i Karlskogatrakten. Jag läser på Google att den ska ha sparsamt med vatten under halva året och inte byta jord alltför ofta, den trivs att ha det trångt om fötterna. Det är väl därför den trivs och förökar sig hos oss. Sparsamt med vatten och jord och trångt. ;=)



När den inte blommar kan den se lite tråkig ut, men när de stora knopparna slår ut i orange färgprakt, då förlåter jag den allt.

Google berättar också att Clivian har fått sitt namn av Lady Charlotte Florentine Clive, en engelsk hertiginna med stort intresse för trädgård. Blomman heter på svenska Mönjelilja.

Så nu vet ni det!!

2015-05-28

Icke endast bävrar fäller i lunden


Detta är inte bäverns verk! De som åstadkommit detta gick på två ben och en av dem körde en stor maskin som tuggade i sig nävern i ett enda nafs.


Allt vårt slit på samfällighetens arbetsdag är i stort sett ogjort.


Dessa herrar utgjorde då arbetsledningen och det bara för en månad sedan.


Jag tröstade mig med middag med de här fina flickorna. Dahlins har så mycket god mat så att det är tur att jag har dietdag idag.

Nu är det lunch och jag ska bjuda Maken på kycklinggryta och göra mig själv en sallad.

Ha det!

2015-05-27

Boktips och trädchock


I april var jag med om att öppna lådor från Kulturrådet på vårt fina bibliotek. Jag lånade bland annat Chris Forsnes bok om sin namne Christina Lilliestierna, krigsreporter och författare samtida med Barbro Alving. Varför har jag inte hört talas om henne tidigare?

Boken heter Jag är skapad för stormen och striden och regnet och jag njöt verkligen av att läsa den.

Christina, som kommer från ett burget hem i Göteborg och går på samma internatskola som Olof Palme, kommer att leva ett kringflackande liv som reporter. Hennes reportage från bland annat Algeriet och om samernas situation väcker uppmärksamhet och uppskattning.

Så småningom slår hon sig ner på den spanska Atlantkusten i ett bortglömt hörn tillsammans med sin franske man Jean och deras hundar och börjar skriva böcker. Här är ett utdrag:

"Det kommer en tid i livet när dagarna och åren börjar upprepa sig. Kronologin tappar i makt över beskrivningen av ett livs innehåll. Det blir stunderna, lyckan, krämporna, lukten av hav och doften av pioner som tar över. Och sorgen och saknaden, kärleken och tomheten. Frågorna dyker upp om hur man kunde välja den vingliga väg man vandrar och vilken riktning man ska ta ut framöver. Kanske ska man sätta sig ner på en sten och inte vandra vidare. Bara låta dagen komma.

Christina har nu erkänt för sig själv att den underbara kringflackande tillvaron med ord utströdda i vinden, med korta inhopp i verkligheten och ett ytligt nosande på det mesta känns meningslös. Hon vill nå gram till en helhet, slå rot. Stanna på samma plats längre än några månader."

PS från min egen verklighet:

De sågar ner de gamla vackra träden i "vår park" idag och en jättehög, tät gran som jag ofta har beundrat. Känner mig ledsen!!

"Parken" framför bilarna. Augusti 2014

I höstskrud - det var sjutton träd, jag har räknat dem varje gång jag stått och väntat på skjuts.

Från vårstädningen av "parken" 2012

2015-05-26

Bävrarnas stamfik?




Puh, vi hann!! Vi hann ut till vårt Backsippeställe för att se de vackra, ludna sipporna innan det var för sent. De utblommade exemplaren hade häftiga punkfrisyrer i rött. Häftigt!


Några vi inte såg var bävrarna, bara verkningarna av dem. Stora tjocka stammar låg kors och tvärs i skogen. De hade tuggat i sig varenda barksmula från en stam. Det måste ha varit en mycket läcker näver för en bäver. I den lilla bäcken hade de byggt en ordentlig fördämning. De är verkligen arbetssamma de där gynnarna!

2015-05-23

Ringaren i Ramundeboda


Pingst är hänryckningens tid. Och visst rycktes det hän lite grann!

Em och Pe kom över igår, en grå dag, och sov över tills idag, en härligt solig dag. Jag fick ett infall och jagade ut alla till en liten skogstjärn där de först fick sin frukost. Just då blåste det lite snålt över vattnet, så det var inte helt perfekt. Vi letade upp några liljekonvaljer, men de hade fortfarande inte slagit ut.

Det blev dock skönare ju längre dagen led. Nere vid Sockenstugan var det riktigt gott i solen.



Maken och jag återvände nu ikväll, eftersom Maken hade uppdraget att ringa in helgen.

Uppdraget är utfört.

Trevlig helg!

Fynd


Som jag har berättat tidigare jobbar jag en eftermiddag i veckan på Röda Korsets Second Hand-butik Kupan. Den kan vara en riktig guldgruva ibland.

En av mina vänner hittade en ljusstake för fyrtio kronor. När hon kom hem och tittade efter vad hon köpt, såg hon att det var en logotype på den. Google berättade att det var en designerpryl som betingade ett pris på 2000:- i storstaden.



En annan kompis hittade ett häftigt glasbord med inbyggd fiol. Som nytt kostade bordet 15.000:- och nu var priset 300:-.


Gyllene flickor


Själv blev jag glad när jag upptäckte två reproduktioner av Elisabeth Bergstrand-Poulsen. Maken hjälpte mig att bättra på ramarna med lite guldfärg. Nu hänger tavlorna i mitt datarum och sprider sitt gyllene sken. Vad jag fick ge? Tio kronor stycket! Överkomligt för en smula nostalgi och värme.

Idag är det Pingstafton och solen har kommit tillbaka. Då kan Katten och jag hänga lite i trädgården igen.


Ha det!




2015-05-17

Rent mjöl i påsen

Anders och Bengt-Göran cyklar i cirkel. Mina resekamrater. EWKs teckning av Mandela. Ve framför grönska.

Igår var det cirkelavslutning för FN-gruppen. I vår har vi läst om Mandela på måndagskvällarna. Årets våravslutning var en intressant och trevlig "skolresa". Färden gick genom ett sommarfagert landskap ner till Industrilandskapet i Norrköping. Där besökte vi Arbetets Museum som ligger inhyst i det gula pampiga Strykjärnet mitt i strömmen.

Museet innehåller många utställningar. På översta våningen, plan 7, kan man dels se hur ungdomsbrottslingar upplever sina fängelsestraff och dels finns där en fotoutställning med svartvita porträtt på människor som fyllt 100 år. Hallsbergsbon Sten Bolling är en av dem som porträtteras.

På ett annat plan ser man hur framtiden kan gestalta sig. Där fick vi oss många tankeställare när det gäller miljön. Utställningen är fysisk och du uppmanas att prova på att lyfta, känna ... Våra gossar tog sig en cykeltur, men de kom inte så långt.

Lunchade gjorde vi i källarvalvet på Knäppingen. Det bjöds på spätta garnerad med pensée.

Här växer garnityren till dagens rätt.
På eftermiddagen träffade vi på två eldsjälar.

Glasblåsare Rasmus Nossbring
 
Rasmus, glasblåsare på Reijmyre Glasbruk, var en av dem. Han har jobbat inom yrket i sju år och var en skicklig artist, trots att guiden sa att det skulle ta minst 15 år att bli riktigt duktig. Reijmyre får mig att tänka på Monica Bratts rubinröda glas från 50-talet som vi hade i barndomshemmet.

Mjölnare Lars Ericsson

Den andre eldsjälen vi mötte var mjölnaren vid Hävla Kvarn, som är tredje generationen som driver kvarnen. Hans farfar satte igång 1898 och sedan arbetade farfar och far sida vid sida länge, innan Lars tog över. Vi fick en mycket trevlig genomgång hur det hela fungerar och visst blev jag imponerad av den sinnrika anordningen som enbart drivs av vattenfallet på två meter.


Miljön var idyllisk. Fisken vakade i dammen och mjölnaren bekräftade att de drog upp en och annan firre.


Naturligtvis såg vi till att få rent mjöl i våra påsar innan vi återvände till hemorten, nöjda och belåtna med dagen.

2015-05-14

Gökotta

Göken är lånad från Google - Ko-ko

Minsann hörde vi inte göken på dagens utflykt till Trystorp! Och dessutom var det Östergök = Tröstergök! Det skulle förstås också ha kunnat vara en västernärking som svarade på Makens hoande.

Här hoar Maken för att locka fram ett svar.
Blåsipporna var överblommade och i stort sett vitsipporna också. Liljekonvaljerna behöver någon vecka till på sig. Däremot blommar gullvivor, vårört, humleblomster, violer, lungört och hägg.

När vi sett oss mätta på allt skönt i naturen åkte vi till Dahlins och åt oss mätta på deras goda mat.


Su Qin visar Lilla Hjärtat hur man äter med pinnar.

Det är det som är livet på en pinne!

So long!

2015-05-12

À table!

- À table!!! (Till bords!) Så ropade jag till mina små franska skyddslingar när jag var aupair i Grenoble i början av sjuttiotalet. Jag tror jag fortsatte med den vanan ett bra tag efter det att jag kommit hem till mamma och pappa i Västerås igen.

Under den senaste vistelsen i Frankrike fick jag njuta av god mat och dryck.

Hemma i trädgården

Min väninna, som jag kallar PO66, är en mycket duktig matlagerska. Hemma hos henne fick jag en alldeles utsökt sparrissoppa, len och mjuk, garnerad med stora röda romkorn och några nypor dill.

Vi njöt också av sparris med parmesan och fräscha, ljusröda jordgubbar sittandes i trädgården skuggade av palm och körsbärsträd.

Sedan gjorde vi dagsutflykter som innebar fler kulinariska upplevelser.

På Le Poivre Vert i Amelie les Bains

I Amelie les Bains åt vi en sällsynt läcker musselgryta med scharlottenlök och grädde och pommes frites bredvid. Vi satt vid flodkanten på terrassen till restaurang Le Poivre Vert (Grönpeppar´n).

I saluhallen i Narbonne

Dagen vi besökte Narbonne var het och solig. Lunchen tog vi i den mäktiga saluhallen, där vi fick in ett stort fat med fisk och skaldjur, bläckfiskringar, småfisk, kräftor, räkor, tonfisk och så goda såser att doppa i. Vinet var fruktigt och läskande, en god Chardonnay. Och som pricken över i fick vi en mycket personlig och trevlig uppassning av den charmerande kyparen.

På torget i Céret

I Céret åt vi pizza vid torget med fontänen en gång.

Hos Freds i Céret

En annan gång blev det en trerätters lunch på Atelier de Fred, läcker för både öga och gom.

Naturligtvis blev det några fikapauser också, som den här i Collioure med en utsikt som inte går av för hackor!

På parkett i Collioure

Hädan efter blir det lunch hemma i köket. Duken med tryckta lavendelknippen på, inköpt på marknad i Collioure, påminner mig om veckan i Körsbärsdalen.

À table!





2015-05-11

Doft av lavendel

Bilderna till vänster är tagna i Figueres, Salvador Dalis stad i Spanien. Där kryllade det av skolklasser. De tre bilderna till höger är tagna under lördagens marknadsbesök. Picasso-fontänen är sprillans ny och väcker tydligen delade känslor.

Hemma igen efter underbara sommardagar i Körsbärsdalen. Jag är lyckligt lottad som har sådana gästfria vänner som bor på en sådan härlig plats på jorden.

Den sista dagen i Céret, som den lilla staden heter, var marknadsdag. Stånden trängdes i de små gränderna och folk kom från när och fjärran för att köpa oliver, honung, jordgubbar, få sina knivar slipade eller helt enkelt för att få sig en pratstund med bekanta. En gatumusikant spelade och sjöng en bluesig version av Sunny så bra att håren reste sig av välbehag på mina armar. Det var omöjligt att stå still, det tyckte också en liten kille i tioårsåldern som dansade snärtigt och rytmiskt till tonerna. Hans pappa klappade takten och såg mycket stolt ut.

Jag klev över hemmets tröskel halv två på natten mot söndagen, bra trött efter att ha kört från flygplatsen i mörker och regn, spejandes efter korsande vildsvin och älgar. På ett ställe hade det nyligen hänt en viltolycka. Varningstrianglar och reflexvästar lyste upp vägen. Jag lyssnade på P1 som gav radioteater och en dokumentär. En radioröst gör resan kortare.


Idag har Ve och jag hälsat på vår vän som fyller år och som bor på ett äldreboende mitt i samhället. Hon fick en pelargon och lavendelpåsar från Körsbärsdalen. Doften från lavendeln väckte minnen från dagar då hon och hennes man reste kors och tvärs i södra Europa.

Sköt nu om er, ni där ute!

Varma hälsningar!

2015-05-07

Höga berg och djupa dalar


Tvärs över Körsbärsdalen, skuldra mot skuldra med väldiga Pic Canigou, böljar och blånar en vacker bergskedja. På en liten topp ligger klostret Ferréol, varifrån man har en flygplansvy över hela dalen. Hit brukar Céret-borna åka och ha picnic och hit åkte PO66 och jag idag.

Långt där nere i dalgången ligger Céret.
Idag var vi ensamma vid klostret. Det var så fridfullt. Det enda vi hörde var en åsnas skriande och fågelsången. Det doftade bedövande från ginsten. Åt ena hållet såg vi havet och andra hållet Pic Canigous snöklädda hätta.


PO66 rattar sin lilla röda med stor ackuratess. Vägarna är smala och vindlande. Tur att vi inte mötte sopbilen förrän vi parkerat.


Till lunch blev det en trerätters hos Freds. Nu, fem timmar senare, är jag fortfarande mätt.

Nu är det inte mer än två dagar kvar innan jag dyker upp hemmavid igen.

2015-05-06

En avstickare från allfartsvägen


Innan hade jag bara sett staden på avstånd, när vi susade förbi på den hårt trafikerade motorvägen till och från flygplatsen. Egentligen var det väl mest den imposanta katedralen som drog till sig blickarna. Den höjer sig mäktigt över omgivningen och syns på långt håll.

Idag fick jag besöka staden på riktigt, Narbonne.


PO66 och jag valde en solig sommardag med lätt bris för besöket. Katedralen fick ett besök och det är bara att konstatera: den är enorm.

Genom staden flyter Canal du Midi kantad av väldiga plataner, de träd som Napoleon lät plantera längs vägarna för att ge marscherande soldater lite skugga. Sägs det.


I saluhallen åt vi en härlig hög med fisk och skaldjur som vi doppade i goda såser. Kyparen var charmerande. Han var bästa vän med alla i närheten och när vi gick därifrån var vi också hans vänner. Vi fick två kindpussar var och ett Välkommen tillbaka! ropat efter oss.

Vem vet! Kanske man återvänder en vacker dag!


2015-05-05

Rött är sött


Denna dagen stannade vi kvar i området. Jag gick på salong och fick mina händer omskötta och naglarna lackerade. Nagellacket heter Bordaux. Titta vad det matchar lunchvinet!!

Nu är det kväll och ljummet i luften. Av denna skål med jordgubbar är det endast några stycken kvar.

Ha det gott!

2015-05-04

Ingen vanlig måndag - sus och dus på franska


När vi gav oss iväg i morse från Céret låg dimman fortfarande kvar över bergen. Vi följde dalgången västerut och snart skingrades molnen.

PO66 cabbade ner den lilla röda och så susade vi vidare. Nu kunde vi höra fåglarna och känna dofterna från de blommande träden. Vägen slingrade sig allt högre upp. Djupt där nere i ravinen forsade floden fram. Dagens utflyktsmål var Prats de Mollo, övervakat av jätteborg och pampig katedral.

Vätskekontroll i Prats de Mollo

I den lilla staden rådde frid och ro. Från kyrkogården kunde man se snöklädda bergstoppar. Här vilade de döda i en exceptionellt vacker omgivning.


Lunchen intogs i Amelie les Bains. Vojne, vojne så goda musslor!

Eftermiddagen avslutades i varsin solstol "hemma" i Céret.

Ce la vie!

2015-05-03

Vykort från Pyrenées Orientales


Hej go vänner!

Sedan snart ett dygn befinner jag mig i det vackra Pyrenées Orientales i södra Frankrike. Här är det sommar och vallmon blommar vid vägkanterna.

Idag har min vän PO66 och jag bevistat söndagsmarknaden i Collioure. Det var massor med andra som kommit på samma goda idé.

Ute på redden låg en tremastare.

Dimman och diset lättade och väl i PO66s härliga trädgård kunde vi gona oss i skönt solsken.

Fortsättning följer.

Kära hälsningar
Maggan

2015-05-01

Ett försenat nyårsfirande


Vi brukar alltid fira nyår med vännerna i den västra förorten. I år passade det inte. Igår beslutade vi oss för att fira ett försenat nyår. Gemensam matlagning, champagne, fyrverkeri och gråväder... Det mesta var sig likt ändå från våra nyårsfiranden, trots att det var Valborg.

Skillnaden var brasan, som vi gick till när det slutat regna. I ladan spelade en tvåmannaorkester upp till dans och U och L var inte sena att ta en svängom. Jag ville inte bli trampad på tårna så jag nobbade Maken. Min tå är på bättringsvägen och måste aktas till varje pris.

En bra bit efter midnatt styrde jag bilen hemåt igen.


En misslyckad bild som ändå blev ganska häftig. L tittar på fyrverkerier genom lövskogen,
 
Imorgon flyger jag till sydligare nejder!

På återseende!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...