En helt vanlig oktobervecka

God morgon!

Nu har det gått en och en halv vecka sedan vi landade på fosterjorden och jag har landat även själsligen. Veckan har varit full av aktiviteter. 

Det var ett strålande höstväder på Tacksägelsedagen. Efter att jag varit i kyrkan, som var fylld med barn, konfirmander och vuxna och på kyrkkaffe med diakonigruppens läckra kakbuffé, så drog Maken och jag iväg ut på Närkeslätten. Jag ville fånga höstlöv på bild medan tid var.

Vi rastade vid Viby hembygdsgård där vi drack vårt medhavda kaffe och åkte sedan vidare på småvägar. Vi tittade in hos yngste sonen, Pe. Farmor Maggan fick litet kvalitetstid med Lilla V, som snart fyller 3 år.

Bild lånad av Sydnärkenytt

En ny landskapscirkel startade på måndagen. Denna gång är målet Bohuslän någon gång nästa försommar. På tisdagen gjorde jag en intervju för Bodarne-Magazinet på Skogskyrkogården.

På onsdagen jobbade jag på Kupan igen. Roligt att träffa stamkunderna, som kommer från när och fjärran. Sydnärkenytt var på plats denna dag och gjorde ett fint reportage från (nästan) alla secondhand-butiker på orten. 

På torsdagen var Maken och jag på Hembygdskväll på Laxå Herrgård. Författaren Lars Jarnhammar berättade om sin senaste bok, "Doften av ylle", som handlar om en lagårdspiga, Carolina på Lassåna bruk. Carolina har existerat i verkligheten och i sina efterforskningar hittade Lars en ung släkting till henne, AnnaLena Stolt, som satt i publiken denna kväll.

På fredagen var det dags för den årliga Oktoberfesten för ortens alla seniorer. Ingenting saknades: Tyrolerhatt, Fågeldansen, Apfelstrudel, Surkål ....

Kort sagt, det har varit en helt vanlig oktobervecka i den lilla galliska byn!

Resan till Kroatien - Dag 6 och 7

Dobar dan!

Idag för en vecka sedan kom gänget hem från vår kroatiska resa. Följ med här på de sista två dagarna:

Dag sex - Zadvarje och Omis

Guiden Agneta och busschauffören Mate plockade upp oss vid niotiden och så åkte vi in mot de inre delarna av Dalmatien. Under tiden berättade Agneta om livet på landet och i byarna vi passerade. I en by bodde en massa ungkarlar (med och utan tänder) och de häckade gärna på caféerna vid sidan vägen. Hon berättade också om hur man valde borgmästare (knes) förr i tiden. Knes, tänkte jag, det måste vara därifrån vi fått ordet knös.

Varje tisdag är det marknad i den lilla byn Zadvarje. Så har det varit sedan urminnes tider. Här kan man köpa sig en hacka eller ett par vinterfodrade kalsonger, men även allsköns grönsaker och frukter. Mitt igenom marknaden gick biltrafiken, visserligen i krypfart, men det gällde ändå att se sig för. Jag handlade olivolja och en stor bit hårdost. Kompisen köpte fikon och valnötter.

På svindlande, vindlande vägar åkte vi ner till Omis, en söt liten stad vid kusten omgiven av höga klippor.  Vi gick runt i de gamla gränderna och satte oss på ett torg och intog förmiddagskaffet. Den glade mannen i mitten hade just hittat "Den lycklige mannens hus".

Omis ligger vid floden Cetinas mynning. En stor, bred motorbåt tog oss längs floden. Rätt var det var fick vi syn på en person som åkte zipline mellan bergstopparna och snart kom det en till. Och längs bergssidorna hängde det klättrare i rep. Men på den gröna floden var det fridfullt. Ett gäng sothöns, några gräsänder och en hägerliknande fågel såg oss passera.

När floden inte var körbar längre gick vi iland. Där låg restaurangen Radmanove mlinice, där vi bänkade oss vid långborden under en jättelik platan. En musikant spelade dragspel medan vi blev serverade soppa och sedan grillat från stora pannor. Det var som att vara på fest i Asterix lilla galliska by. Det enda störande inslaget var bärfisarna som dråsade ner, då och då, från trädet.

Dag 7 - Brac och Split

Den sista dagen, alldeles innan vi skulle ta bussen till Split och flygplatsen, blev den av, båtfärden som vi fått skjuta på för att vågorna gick för höga. Vi lämnade vårt bagage på hotellet och promenerade ner till hamnen för att gå ombord på båten. 

Det gungade ganska bra på vägen ut, men när vi närmade oss ön Brac stillnade det av.

I den lilla byn Sumartin var det lugnt och stilla. Solen gassade och det doftade av rosmarin och lagerblad när vi strosade runt bland husen. 

Medan vi fortfarande låg i hamnen i Sumartin serverades vi på båten den godaste makrillen jag ätit. Och till det stora karaffer med vitt vin. Det var nog det som gjorde sällskapet bakom mig och NB så uppsluppna. De skrattade och pratade på ett språk vi inte förstod och ljudnivån var så hög att det var svårt att höra något annat. 

Sedan var det dags att lämna Baska Voda och fara mot Split och flygplatsen. Agneta hann ge oss en kort guidning inne i det romerska palatsets gränder och det fick bli en sista måltid på en gatuservering.

Det var det hele! Nu vet du allt (nästan).

Dobra vecer!

 

Resan till Kroatien - Dag 4 och 5

Dobre jutro!

Dags att fortsätta vår resa i Kroatien.

Dag fyra - Baska Voda

På söndagen skulle vi egentligen ha tagit en båttur på Adriatiska Havet, men ett oväder var på väg och skepparen ville inte gå ut från hamnen. Så vi fick en ledig dag.

På förmiddagen tog vi en skön långpromenad längs stranden. Havet skiftade i turkost och mörkblått. Bränningarna skummade upp mot strandkanten. Efteråt, när regnmolnen tätnat, var det skönt att sitta i hotellbaren med en cappuccino. Regnet strömmade ner för fönstren. Det liknade fönstren på en gammeldags fiskaffär. Några i gänget passade på att utnyttja gymmet och bada i polen. Andra spelade kort.

Dag fem - Makarska

Den femte dagen blev solig och skön. Vi var några stycken som tog taxibuss till Makarska, huvudorten vid den Makarska Riviäran. Vi hade en hisnande vacker utsikt efter kustvägen.

I Makerska besökte vi ett snäckmuseum i ett franciskanerkloster. Det fanns över 3000 snäckskal från hela världen. Det var fascinerande att se så många former och färger. Det glänste och glittrade i montrarna som i en juvelbutik.

Sedan blev det en stund i solen på ett café och promenad under palmerna vid hamnen. På bilden i mitten har jag träffat på en riktig strandraggare i brons och på den högra bilden står en Laxå-flicka som jobbat som turistvärdinna i Makarska hela sommaren.

Efter några timmar återvände vi till hemmabasen för att vila och äta middag, innan det var dags att ta oss an nästa innehållsrika dag på vår kroatiska resa. Men om den dagen berättar jag senare.

Fortsättning följer.

Resan till Kroatien - Dag 2 och 3

Dobar dan!

Jag fortsätter här reseskildringen. Häng med!

Dag två - Mostar

Denna dag lämnade vi Baska Voda och Kroatien för Bosnien-Hercegovina och Mostar. Vi lämnade också Bora-vinden bakom oss. På andra sidan bergskedjan var det lugnt. Ett kargt och oländigt busklandskap med bredde ut sig på båda sidor om vägen. Vid gränsövergången var det noggrann koll av pass, eftersom Bosnien-Hercegovina inte är ett EU-land. I den gamla handelsstaden Mostar vid floden Neretva tog Jasmine över guidningen från Agneta, vår ordinarie guide. Jasmine pratade en tydlig norska, bokmål, eftersom hon bott många år i Norge.

Vi gick på knöggliga kullerstenar fram till den vackra gamla bron Stari Most, som är återuppbyggd efter att ha förstörts under kriget på 1990-talet. De hade restaurerat den bra, den höll för oss! Bodarna längs gatan lockade med diverse varor. Själv fick jag med mig en vacker sjal som minne. På en restaurang som låg vid den gröna floden fick vi en traditionell trerätters middag och vi blev tvärmätta. Bron höll i andra riktningen också, tursamt nog! Husväggen på bilden nederst till vänster var pepprad med kulhål, en obehaglig påminnelse om kriget. Bilden har jag fått av Hans Bergsten, som påpassligt fotade den.

Dag tre - Baska Voda och Imotski

Nästa dag blev en ljuvlig och solig dag, som tillbringades till större delen i Baska Voda. 

Folk strosade längs strandpromenaden, tog sig ett dopp, läste på en parkbänk, svalkade sig i skuggan ... Sjalen jag har om halsen på mittenbilden är den jag köpte i Mostar. Den har både mina favoritfärger och mitt favoritmönster.

Mot kvällningen tog Agneta med oss på en tur upp i bergen. Vi tittade på Den blå sjön som saknade vatten och Den röda sjön. De låg som i en gryta med lodräta bergssidor runt om.

Inte långt därifrån, bara några vindlande serpentinsvängar bort, låg ett annat vattenhål, vingården Grabovac. Där fick vi prova fyra av deras viner och några köpte med sig några flaskor att njuta av hemma i Svedala.

Fortsättning följer!

Resan till Kroatien - Dag 1

Dobre jutro! Eller God morgon!

Nu är jag hemma igen efter en innehållsrik vecka i Kroatien och håller på att smälta alla intryck. Vill du, så kan du läsa vidare här i bloggen om vad vårt gäng fick vara med om. 

Reseprogrammet kom inte exakt i den ordning som planerat på grund av att vinden Bora (kung Bore?) hade dykt upp ovanligt tidigt. Han brukar infinna sig i januari, februari, berättade vår guide Agneta. Nu dök han upp och vispade upp vågorna till skum, så vi fick skjuta på båtfärden till ön Hvar till sista dagen. Det blåste inte hela tiden, men ibland attackerade Bora precis framför hotellentrén så hårt att vi fick stå still och hålla i oss i varandra för att inte blåsa omkull. Blåste omkull gjorde dock en tysk man, som fick hjälpas upp igen och föras in på hotellet. En sådan blåst har jag aldrig upplevt förut.

Dag ett - Baska Voda

Första dagen fick vi sovmorgon och sedan lämnade vi vårt fina hotell Horizont och gick ut på upptäcksfärd. Bakom byn tornade höga, grå alper upp sig, Blokovo, och framför oss bredde det turkosblå Adriatiska Havet ut sig. Man kunde strosa strandpromenaden fram till hamnen och centrumet. På Restaurang Victorya träffade vi på servitrisen Anna, som pratade svenska eftersom hon var gift med en smålänning. Hennes favoritprogram på TV var Ullared! Hon berättade att det var hennes pappa som startade restaurangen 1972, livligt påhejad av farmor. Folk var skeptiska. Restaurang i Baska Voda - det kan väl aldrig bära sig? Men sedan dess har det kommit många fler restauranger till byn.

Dagen avslutades med en fest högt uppe i bergen. Vi minglade på terassen med en vidunderlig utsikt och såg solen gå ner bakom ön Hvar. Sedan bänkade vi oss i restaurangen och fick smaka på kroatiska läckerheter alltmedan två spelemän sjöng i stämmor och spelade på mandolin och dragspel.

Det blev en bra start på veckan! 

Fortsättning följer.

Frost

God morgon!

Jag håller på att packa väskorna, för snart ska jag ut på äventyr. Det var länge sedan sist, men nu bär det av. Det är inte utan att det känns lite pirrigt.

De sista septemberdagarna har varit soliga. Frosten glittrade i gräsmattan på morgonkvisten och färgar nu lönnlöven röda.

Jag har försökt ansa trädgården en del och har kokat marmelad av de druvor som Em hjälpte mig att plocka. Resten av druvorna var förstörda av frosten och av fåglarna när jag själv kom till skott för att plocka.

Vid två tillfällen den gångna veckan har jag befunnit mig i den södra förorten A-sund. 

En kväll var det modevisning i den lilla boutiquen vid torget. Ägarinnans barnbarn debuterade som mannekäng med den äran.

En annan kväll var det show i det vackra kulturhuset nere vid sjöstranden. Ett gäng operasångare sjöng med vibrato sånger ur Vita Hästen och Cose fan tutte. Publikens huvuden framför mig och väninnan gick i grått och vitt. Och ingen head bangade!

Nej, nu måste jag ta itu med dagen. Bilen krånglar och Maken och jag ska se om vi får någon rätsida på problemet.

Ha det så gott!

 

Höstdagjämning och en god nyhet

God morgon!

Det är höstdagjämning och måndag morgon (och mitt huvud är så tungt, som Povel sjöng). Det är sällan som jag får sova en hel natt igenom och vakna utvilad och pigg.

Den gångna veckan har tillbringats en hel del i TV-soffan. Vi har följt med på arenan i Tokyo där världens bästa friidrottare gjort upp om mästerskapet. Igår avslutades tävlingarna i ösregn. Sista grenen var diskus, där den ene efter den andre halkade omkull i ringen. Men Daniel Ståhl var oberörd, gjorde sin piruett och tjongade iväg diskusen över 70 meter och vann guldet!

I veckan har det också varit samspel i Röfors Folkets Hus. Askersunds Dragspels- och Durspelsklubb besökte Tivedspôjkera och ljuv musik uppstod. Vi spelarfruar var med och lyssnade och ordnade med fika i pausen.

Nästa dag var jag tillbaka i Röfors för då fyllde min kyrkvärdskollega 75 år och hade bjudit in till kakbuffé och tårtkalas.

Hon och hennes man bor i ett spektakulärt hus, ett 150 år gammalt missionshus, fyllt med prylar från golv till salens dubbla takhöjd. Ett eldorado för de två små barnbarnspojkarna som sprang runt på upptäcksfärd. - Ni borde vara med i Vem bor här? TV-programmet som sänds på måndagskvällarna, tyckte B-I.

Madame La Gård

I onsdags fick vi ett fint besök på Kupan. Då kom Madame La Gård in genom dörren för att kolla runt i affären. Hon har ju en helt fantastisk butik på landet, dit damer vallfärdar i mängd för att fynda bland linnekläder, hattar, smycken, sjalar .... 

Nu berättade hon att hon och hennes man flyttar till Laxå om några månader och tar butiken med sig. Det kommer att bli ett mycket fint tillskott till affärslivet i byn. 

Välkommen, säger jag!

Jag avrundar med en bild jag just fått från min syster S. Solen hade just klättrat upp över horisonten. En ny dag har börjat!