Sjöängen tur och retur

God morgon!

Några korta rader innan det bär iväg till dagens värv på Kupan. 

Sedan sist har jag varit i Askersund på Sjöängen vid två tillfällen. Den ena gången var i lördags då vi var några stycken damer som ville se och höra Sissela Kyle berätta om sin mamma.

Så bra hon gjorde det, Sissela! Hon var närvarande, medkännande, rolig... Det kändes som om hon berättade ur hjärtat till bara mig. Och vilken mamma sedan, en riktig tuffing!

Andra gången jag besökte Sjöängen var i måndags. Då var det dags för grundomgången i PRO-vetarna. Vi var fem lag som tävlade och vi kom på en hedrande andra plats efter Kumla 1, som är jätteduktiga. Ja, nu har jag varit med Vera P i laget sedan 2013. Det är både pirrigt och roligt. 

Här är en bild från mars 2013 då Dagny var med. Resultatet var detsamma den gången också: Vi kom tvåa efter Kumla 1.

Nej, nu är det bråttom! Ska mäta blodtrycket (har börjat hemblodtrycksmätning) och äta frukost och sedan iväg till Kupan.

Hasta la vista!

I soluppgången

 God morgon!

När jag nyss drog upp rullgardinen var himlen alldeles röd. Det ser ut att bli en vacker dag. Frosten på grannens gräsmatta kommer att smälta, liksom deras snögubbe gjort för länge sedan. Nu hänger bara hans tomtekläder kvar över staketet. 

Igår när jag gick ut ur huset skriade en trana så högt så att jag trodde att den stod på tomten. Men ljudet kom ovanför taket. En grupp tranor flög i V-formation på låg höjd. Ett annat vårtecken är tussilago i dikena och snödroppar i rabatten.

När jag hörde tranorna var jag  på väg till Emma, min rara och duktiga fotterapeut. Man ska vara rädd om sina fötter, som Birgitta Andersson påpekade, utan dem står man sig slätt! Min vänsterfot är fortfarande ett stort problem, svullen och vanställd och smärtande.

Veckans glädjeämnen i bilder som skickats till min mobil (utom den fjärde som jag fotat själv):

• En liten goding har kommit till världen. Systerdottern har blivit mamma.
• Vi fick hjälp att laga trasig stol av vännen T. Jag tackade med tulpaner.
• Syster S fyller år och visar vårsjalen jag skickade.
• Vovven Q bjöd på en förtrolig stund. Gillade att bli klappad.

Önskar dig en trevlig helg!

Maggan

Vår och vänner i veckan som varit

God morgon! Dagen gryr. Det ljusnar i öster. Fast just idag är det disigt och jag ska snart göra mig i ordning för ett pass på Kupan.

Men först ska jag skriva några rader i min dagbok, som jag gör varje morgon. Jag sparar minnen och intryck, just nu i en vacker dagbok som jag fått från min vän PO66.

A pro på vän, i veckan har vi haft flera fina möten med vänner.

Till den nybildade sånggruppen hade jag med mig texten till en fin liten sång:

Vad är en vänskap? Kan den förklaras, blicken som säger: vänner är vi! Sällan vi talar om vad vi känner, vi bara vet det: vänner vi skall förbli!

Kanske med åren ses vi rätt sällan, möts inte ofta, skiljas igen. Men när vi träffas, du är densamma. Vi vet det båda: vår vänskap varar än!

Fröjd det mig ger att du finns i världen, att vi kan mötas och skiljas så, helt utan fraser, självklart och enkelt. Tänk, att en sådan gåva, man kan av livet få!

En av vännerna fyllde 50 år i veckan och vi hade kalas här hemma. Naturligtvis spelade vi Majong, vi byggde upp och rev muren ett antal gånger. Nu skulle morfar Sven ha sett oss. Det är hans fina skrin och vackra bambubrickor vi använde.

Tidigare i veckan träffade vi vännen A från den södra förorten. Även hemma hos honom blev det spel och dobbel. Efter den goda lunchen blev det några partier Alfapet.

Nej, nu blir det bråttom! Måste skynda! Ha det så bra!

En hälsning från den lilla galliska byn

God morgon!

Ny vecka och ny månad. Det är dags för en liten uppdatering om vad som tilldragit sig sedan sist. Omvärlden är skrämmande och mörk, men välkommen till min bubbla.

Bilden ovan är inte från den lilla galliska byn, där snön snabbt drar sig tillbaka och tranorna skriar. Nej den ska illustrera en av de två biofilmer jag sett under förra veckan, Wurthering Heights. Kompisen och jag tillsammans med kanske sex andra damer fick se vidunderliga vyer och stor passion på bioduken. Nästa söndag kväll var biosalongen nästan fylld. Då gick den svenska filmen Grannfejden, som egentligen också är en film om kärlek. En feel-good-rulle med mycket medmänsklighet och humor.

På onsdagen åkte Maken och jag med på en busstur till Fjugesta där revykungen och hans dotter, Peter och Amanda Flack höll hov. Efter en god pyttipanna med rödbetor fick vi oss till livs anekdoter och kåserier om och av Torsten Ehrenmark. Mycket gemytligt!

Det var dags att fixa till kalufsen i veckan som gick. När jag kom hem från MP, min duktiga frisör, tog jag ett foto framför hallspegeln. Eftersom jag sent omsider laddat ner ChatGPT förvandlade jag bilden till olika versioner av mig själv: den glamorösa, den maktgalna, den mysiga och den hemvävda.

Det allra bästa på veckan var att ha Pe och hans döttrar hos oss under söndagen. Det är fint att få umgås en stund, även om det inte blir så jättelänge. 

Vi hann med två omgångar av familjespelet Spite & Malice. Lilla Ve och farmor spelade i lag. Det ska böjas i tid ....

En lugn stund i soffhörnet med Lilla Ve, dockorna Pelle och Bella och apfamiljen. Här i trängseln trivs farmor Maggan! 

Ha det så gott!