Bara sport, bara sport, bara massor utav sport!

Hejsan!

Jag har inte gått i ide, även om det är två veckor sedan jag hörde av mig. Tvärtom är det full fart i den lilla galliska byn och härom kring!

OS har bidragit till mycket spänning dessa veckor. Jag liksom många med mig tittar gärna på curling när det är mästerskap. De norska curlingherrarna var klädda pyjamasbyxor och en hade röd toppluva. En sådan klädsel kräver nog ett gott självförtroende. Extra svårt att ta en förlust med värdighet då.

De här godingarna, syskonen Wranås, gick segrande ur kampen i Mixed Curling. De gick rakt igenom TV-rutan! Så coola och duktiga. Och damernas skidlandslag fortsatte att glänsa.

Snart är det över. Imorgon är det sista dagen och då sitter jag bänkad kl 11.00 för att hålla tummarna för att Lag Hasselborg tar ett OS-guld i curling.

A pro på sport! Lillasyster L och jag träffades som brukligt under sportlovsveckan i La Stada. Vi tar tåget från varsitt håll och sammanstrålar på perrongen. Och som vanligt startade vi med varsin semla till kaffet. Det var kyligt till en början, men med solens hjälp steg temperaturen många grader. På väg till slottet blev vi passerade av Landshövdingen som hastade mot sin bostad. Vi gick in en annan väg och löste entré till utställningarna på slottet. Pärlor och Pixel hette en. Vad kan man inte skapa med pärlplattor! Det sportiga under det besöket var att knata upp för alla stentrapporna till tredje våningen. Flås, flås!

En vecka tidigare besökte jag tillsammans med gäng damer konserthuset i La Stada. På scenen stod Orsa Spelmän, Tina Ahlin och Bengan Jansson. Vilka musiker! De gick verkligen hem. Publiken stod upp och applåderade när det hela var över.

Februari är årsmötestid och under vecka 7 klarade jag av två årsmöten och på måndag är det dags för ett tredje. 

Den här bilden från fredag den 13:e får symbolisera det glassiga i tillvaron. Då satt jag på restaurang på hemorten med två av mina väninnor och pratade och skrattade i flera timmar. Att man kan skratta så hjärtligt åt högt blodtryck! Eller snarare vad som tros kan orsaka det. 

Ljuset återvänder, dagarna blir längre! Ett gott slut på februari önskar jag dig!

Maggan

Ååå tjejer!

God morgon!

Sitter du också framför TVn och tittar på OS? Igår fick vi hurra för suveräna Frida Karlsson och Ebba Andersson som knep guld- och silvermedaljerna i skiathlon. Och så följer vi syskonen Wranås i Mixed curling och ishockey-tjejerna! Det är fullt upp.

Men själva invigningen kvällen innan var en seeeg historia. Det skulle paraderas i det oändliga i "mammakorvar" och andra lustiga utstyrslar. Dansuppvisningar och spektakel följdes av jättelånga tal och sedan skulle det promeneras med facklan hur länge som helst innan elden skulle tändas. - Hur svårt kan det vara att tända en eld? tänkte jag som är kvällstrött. Vid midnatt var det i det i alla fall klart. Den olympiska elden brann i Milano.

Själv tog jag på mig min "mammakorv" och rejäl mössa och tog tåget in till La Stada i onsdags. Där skulle jag möta min kära vän och "tvillingsyster" S som var på tillfälligt besök i staden. Som vanligt var det som ingen tid alls förflutit sedan vi sist sågs. Timmarna flöt undan medan vi pratade om allt. Vi delar så många minnen från barndomen, skoltiden, ungdomstiden med utbildning utomlands... så hon är verkligen som min tvillingsyster. Och så är vi födda i Tvillingarnas tecken med bara några dagars mellanrum.

Innan jag slutar vill jag lägga in en bild på två andra systrar. Den här bilden kom susande genom nätet:

Det är Stora och Lilla Ve som fångats på bild av mamma Em. 

Ha det gott i bistra vintervädret!

Rosor åt en ros

God förmiddag!

Bilden ovan tog jag genom sovrumsfönstret kl 07.30 den första februari. Det blå gryningsljuset kommer allt tidigare. Så härligt.

I veckan fick jag bloggboken med alla mina blogginlägg för 2025. Det är den 20:e bloggboken sedan jag började blogga 2008. Denna gång blev jag lite överraskad, för när jag öppnade paketet kände jag inte igen omslagsbilden. Tryckeriet ringde och sa att de upptäckt att de förväxlat omslag, men att de skickat en ny version. Innehållet i de bägge böckerna var tyvärr identiskt. Jag hade hoppats kunna läsa Hjärtefröjds berättelser. Nyfiken i en strut som jag är!

På Bokcirkeln har vi träffats runt klassikern Maken av Gun-Britt Sundström. Men maken till veligt kärlekspar får man leta efter. Det är dock kul att läsa om 70-talsmiljöer. Vi som var unga då blir lite nostalgiska.

Veckan både inleddes och avslutades på Casselgården. På måndagen var det årets första Eftermiddagscafé och Tivedspôjkera underhöll från scenen. Sjuttio personer drygt tog sig genom snö och is för att värma sig med härlig musik, kaffe och gemenskap.

I söndags var det dags att hylla kära Ve som snart fyller 80 år. - Fast du ser ut som 60, mormor! sa barnbarnet O. Maken och jag trivdes tillsammans med Ve´s stora härliga familj, som hjälpts åt att fixa en riktigt härlig buffé med inspiration av Balkan.

Här står matkreatören R och lägger sista handen på verket. Vojne, vojne vad det smakade gott.

Ve, som älskar blommor, fick sitt lystmäte stillat. Presentbordet dignade av rosor, tulpaner och många andra blommor. Och trots att hon undanbett sig tal, så läste systersonen M upp ett så berörande tal från lillasyster L. - Jag blev lite tjock i halsen, men det var nog för att jag just ätit den starka chilin, sa M.

Nu blickar vi fram emot en ny vecka. Just nu lyser till och med solen in genom fönstret! Den som lyst med sin frånvaro så länge.

Ha det!