2014-07-03

Allsång i parken och systerträff i La Stada

Varje vardag en stund på eftermiddagen under tre veckor samlas de som kan och vill till något som kallas Sommarkyrka.  Den hålls i den vackra kyrkparken om det är fint väder eller i kyrkan om det är regn. Igår hade vi tur och himlen var blå ovanför våra huvuden, även om molnen bullade upp sig i horisonten.

Först sjöng vi allsånger till kantorns ackompanjemang på elpianot. Sedan höll jag en liten betraktelse på temat Kallelse. Och sedan smakade det gott med kaffe och sockerkaka. Den allra största behållningen av Sommarkyrkan är nog småpratet och sällskapet av varandra.


Tavla av Karl Axel Pehrson som just nu visas på Länsmuseumet i Örebro


"Jag tror att vi alla är kallade att leva våra liv på det bästa sätt vi kan, att vara den allra finaste versionen av oss själva. vi har fått olika förmågor och talanger som vi får använda för att göra livet vackrare, rikare för varandra.

Några är bra på att måla vackra tavlor.
Några är bra på att beskriva och förklara.
Några är bra på att lyssna och trösta.
Några är bra på att ge ett praktiskt handtag.
Några är bra på att laga god och näringsriktig mat.
Några är bra på att få blommor och grönsaker att frodas.
Några är bra på att göra musik som når in i själen.
Några är bra på att förkunna Guds ord så att man blir berörd.

Vi har var och en förmågor som vi kan förfina och använda. Vi har alla fått ett uppdrag och är utvalda att vara vårt allra bästa jag."

Ovan ett utdrag ur mina funderingar kring ordet Kallelse. Vid kaffet kom jag att prata med en kvinna som berättade att hon var volontär i väntjänsten och hon bara älskade det. Det riktigt lyste om henne när hon berättade att hon sedan några år definitivt lagt av med sitt gamla liv som alkoholist. Nu kände hon att hon levde och hade kraft att hjälpa gamla att ta sig ut. Hon betyder något, hon gör skillnad och det ger henne så mycket tillbaka. Det samtalet satte sig i hjärtat! Woaw!


Idag har jag haft en myyyysig dag med Lillasyster L i La Stada. Vi har fikat, shoppat, tittat på konst- och fotoutställning och lunchat på Saluhallen.

Nu är det dags att gå till sängs. Imorgon ska vi skjutsa Joy till magnetröntgen i Västerås. Hoppas vi inte hamnar i Power Meet-kortegen.



3 kommentarer:

Musikanta sa...

Fin liten betraktelse du har skrivit. Vi är unika alla och är bra på något. Tänkte på filmen som handlade om en ministerfru som blev misshandlad av sin man. Hon fick frågan vad hon var bra på. Efter en stunds tvekan sa hon: "Städa". Jag önskar att jag också hade varit bra på det...

Roligt när man möter människor som har rest sig upp ur missbruk och som har fått någonting att leva för. Jag tror kyrkan gör ett gott arbete med sådana personer.

Som du skriver, gemenskapen är nästan det viktigaste vid sådana här gudstjänster. Din betraktelse måste i alla fall ha lett till en del diskussioner!
Kram från Ingrid

Lena Lindgren sa...

Tack för en guldstund i staden, min kloka syster!
Kram Lillasyster L

Angelica sa...

Du är så bra på at ta vara på stunderna mitt i livet o beskriva dem! Lär mig ständigt av dig Kram A

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...