Fina fisken i Göteborg

Hej där!

Nej, jag har ingen avancerad hårprydnad på mig. Intet ont anande poserade jag framför lillasysters kamera. Hon sa inget om busken bakom min rygg. Rackarunge!!

I veckan har vi firat O, systersonen som fyllde 30 år. Firandet tilldrog sig på Rosenkafeet i Trädgår´n i Göteborg. 

Det blev en skön och mysig eftermiddag/kväll då vi umgicks och åt gott i flera timmar.(Jag tog rödbetsgravad lax med dillkräm, sockerärtor, rågsmul mm.) När det var dags att bryta upp, promenerade vi långsamt förbi överdådiga rosenrabatter, förbi Palmhuset och under gamla träd. Vid utgången hörde vi sprittande toner från Grindstugans utegård, upplyst av kulörta lyktor. "Växel hallå, hallå, hallå...." Bandet verkade ha publiken med sig.

Lillasyster L och jag bodde på ett hotell nära Haga, en så mysig stadsdel i Göteborg. När man tittade ut från hotellrummets franska balkong var det som att se ut över takåsarna i Paris. Vi hade gott om tid att spankulera omkring på de smala gågatorna, vårt tåg skulle inte gå förrän klockan 16.00. Det blev kaffe och toscakaka på Kafeva och lite senare Havets Wallenbergare på Sjöbarens utegård under den enorma Ornäsbjörken. Nå´n jättebulle orkade vi inte med, vi fick bara njuta av synen när bagerskan bullade upp.

Nu är jag hemma igen och håller som bäst på att smälta alla intryck från dagarna i Göteborg. - Men köpte du inget där i Haga? hör jag en röst som undrar. Jo, jag köpte en Stetson-hatt till Maken.

Visst blev han fin i den? Den ska han ha när Tivedspôjkera spelar i Askersund den 2 augusti.

Ha det gott!

Strövtåg i hembygden

Hallå där!

Det är söndag idag och vilodag. Vädret är gråmulet och det småregnar mest hela tiden. Det är som även naturen måste vila upp sig efter en räcka heta dagar. 

Den gångna juliveckan har varit intensiv, med släkt och vänner både hemma och borta.  

I fredags träffade jag mina barndomsvänner. Vi har alla fyllt 75 år och strålade samman i barndomsstaden Västerås för att fira varandra.

Det var ett kärt möte, så härligt att återse vännerna irl och att återse staden som växt till sig sedan barndomens dagar. Men en sak är sig lik: Elba-båten, som vi förr tog för att komma ut till badholmarna om somrarna. Den var fortfarande i tjänst, still going strong.

Vi tillbringade hela eftermiddagen vid hamnen. Vi åt lunch på Kajplats 9 och strosade sedan ut på piren och satt en stund i solen innan det blev för hett. Det var skönt i pilträdens skugga och en glass satt också bra. 

I slutet av dagen var det dags att säga hej då och hoppa på tåget igen. IE åkte tåg, hon med, fast åt motsatt håll. Och två av vännerna stannade kvar i stan. Så behändigt att träffas så här. Varför gör vi det inte oftare?

Det har blivit en utflykt i den närmaste omgivningen också. Jag följde med på en intressant tur till Forsvik, Karlsborg, Undenäs och Skaga i onsdags. En duktig guide berättade med stor inlevelse om vad som timat på bruket i Forsvik. Minsann hade inte Anton von Boij varit aktiv där också. Jag kunde berätta för guiden att vårat gäng kom från Antons hemort. 

Kanalbilden ovan är fotad av Anders Nyman.

När vår busschaufför visat oss fästningen innanför murarna och "gräddhyllan" i Karlsborg åt vi en supergod lunch hos Von Boij, f.d. Idas Brygga. Mia från Sannerud tog emot i dörren. Kungsflundra stod på menyn, mmmm. Efter lunch besökte vi den mäktiga kyrkan i Undenäs och i stark kontrast även den lilla stavkyrkan i Skaga. 

Nu tänker jag ta igen mig och lyssna på sommarprataren Ruth Kvarnström-Jones. Ha det så gott, du också!

En gammal och kär tradition

Psst!

Det är jag igen. Igår var vi Kulturtanter på vår årliga tripp till Kristinehamn. Vilken dag vi fick! Strålande sol och svag bris över Vänern. Vi började som brukligt är med att dricka kaffe och äta något gott på Bageri Höghuset. Det är svårt att välja mellan alla läckerheter. Denna gång valde jag en Göteborgare och en Bananbiskvi. Mmmm!

Sedan gick vi på museum, Kristinehamns Konstmuseum, som i år gästades av Sahlströmsgården. Gården ligger i Fryksdalen i närheten av Torsby och det var här som syskonen Anna, Ida och Bror växte upp. De blev alla, mot sin fars vilja, konstnärer och lärde känna andra konstnärer i Paris, staden på modet.

På utställningen får man ta del av breven hem från Paris, av livsöden och av konstverk av syskonen och deras vänner, som Ivan Aguéli, Siri Derkert, Erling Ärlingsson, Carl Wilhelmsson och Karl Nordström.

Det var tavlor, snidade möbler, skira gardiner, keramik, skulpturer... Mycket att titta på!

Vi avslutade vid Picasso-statyn med att äta en sen lunch på terassen med utsikt över glittret på Vänern. En segelbåt hissade sitt röda segel och försvann mot horisonten.

Som spelarhustru får man vara med på en hel del trivsamma spelningar. Som den i det gamla Missionshuset i Tivedstorp. Sedan 2015 har Tivedspôjkera spelat där varje år en lördagskväll i juli. Då blir det läsarsånger och det lilla huset, byggt 1880, fylls av sång och spel. 

En annan tradition är spelningarna på Våffelcaféet på Finnerödja Hembygdsgård. Detta år kom Tomas Molin dit med sina böcker om ödehus. Då passade jag på att köpa. Bilden uppe till höger är fotad av Tomas Molins fru Anette.

När man läser min blogg skulle man kunna tro att allt är frid och fröjd för jämnan. Men även jag drabbas av förtretligheter. Som när jag skulle ladda ner en app för att identifiera en växt i skogsbrynet. Förmodligen tryckte jag på en knapp för mycket, för appen förvandlade utseende på startsidan på min mobil. Dessutom skymde pop-up-annonser sikten så fort jag skulle ringa, kolla mailen, kolla FB. Jag fick klicka bort annons på annons innan jag kunde använda mobilen till vad jag ville. Maken hjälpte mig tålmodigt med att ta död på den förhatliga appen, som inte ville bli deleatad på vanligt sätt.

Kanske du som tittar in här kan hjälpa mig istället: Kan det vara en kaprifol som smygit sig in i buskaget?

Det ljusgröna är Rosenspirea som har invaderat vår tomt. Men vad är det ovanför? Det ser ut som kaprifol, men den gula vid vår bod har blommat över sedan länge.

Tacksam för upplysning!

 

Vi vänder blad

 God morgon!

Jag vaknar varje morgon av att göken ropar, trots att det är juli nu och inte maj (när göken gol). Det är rosornas tid och den gamla klängrosen Flammentanz är översållad med blommor. Igår fick jag vända blad på väggkalendern. Jag är lika förundrad varje gång, så fort månaden passerade!!

Det har varit några heta dagar i sträck. Jag hade 28 grader i sovrummet trots öppnade fönster. Men nu blir det väderomslag.

Syster L och K-O kom på blixtvisit på sin väg till kusten. Roligt att ses även om det blir kort. Vi hann ta en liten promenix i parken, äta en mangopaj och dricka en kopp kaffe medan deras bil laddades.

Dagen efter kom vi på trädgårdsfest. Basisten i Tivedspôjkera fyllde 75 år och dotter och fru frestade med tårta. - Vilken ska jag ta? Ole dole doff.

Igår var det sommaröppet på Röda Korsets Second Hand, Kupan. Vi var tre röda västar som jobbade så svetten lackade. Det kom mycket folk, en hel del turister. Alldeles innan vi skulle stänga klockan ett kom ett sällskap med japanska besökare, som tyckte det var intressant och kul med "loppis".

Det har blivit en hel tittande på fotboll om kvällarna. Det är så roligt när små fotbollsnationer får "visa framfötterna". Som igår då Kongo ledde över England tills Harry Kane fick till två kanonskott och visade var skåpet ska stå.

Idag blir det styrelsemöte i det gröna. Hoppas att regnet inte hinner komma tills dess.

Ha det så skönt! På återhörande!