![]() |
Gårdagens skymning över den lilla galliska byn |
God morgon!
Är det för dig som för mig? Veckorna rusar på. Innan du hinner blinka är det söndag kväll igen och dags att fylla på medicindosetten. Men dagarna blir allt längre, ljuset kommer åter.
Vi har haft det kallt några dagar och jag har behövt klä mig i dunkappan när jag vistats utomhus. Eller "mammakorven" som en journalissa kallade den lite nedlåtande. Igår morse när jag gick ner till köket för att brygga kaffe visade utetemperaturen - 13,4 grader och innetemperaturen + 15,4 grader.
Det gäller att se till att småfåglarna överlever utan överrock, så jag fyller på med frön och talgbollar varannan dag. I fönstret bland krukväxterna sitter en talgoxe på en pinne och det händer att riktiga mesar morsar på den från fönsterblecket.Till en avlägsen strand vill jag gå
och söka det stilla vatten
som glittrat ibland mitt i vardagens grå
och i ensamma stunder om natten.
Den är okänd den stranden men ändå bekant,
ty det ljusa jag drömt och det sköra jag gömt
är där både verkligt och sant.
A pro på stränder har jag precis läst ut en lånebok som utspelar sig på Scilly-öarna. Och det fick mig att minnas maj 2016 när Maken och jag tillsammans med våra goda vänner U och A tog färjan från Penzance, passerade Lands End och gick i land på St Mary, en av öarna. Numer reser jag mest i minnena. Kul då att läsa i dagboken och titta på bilderna och uppleva allt på nytt igen..
Igår när vi tittade på skidskytte på eftermiddagen hörde jag ett kraftigt muller och kände att marken skakade. Vad var det? Kollade ut genom fönstren och kunde inte se något som förklarade det hela. Men när jag träffade mina diakonikompisar på kvällen berättade någon att det varit en jordbävning i Vänern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar