2013-11-30

November i Körsbärsdalen


Efter vår baskiska rundtur tillbringade vi en vecka hos våra vänner i Körsbärsdalen. Vissa dagar ven Tramontanan runt husknuten. Tramontanan är en stormvind som kommer från bergen och skakar om husen i dalen och blåser runt med snön på bergets högsta topp. Då var det skönt att mysa framför brasan.

Andra dagar var det knallblå himmel och då gjorde vi utflykter. En dag till en liten medeltidsby högt uppe i bergen, Corsavy, en annan dag till havet och saltdammarna.


Minsann blev det inte också en bildningsresa. Skulptören Maillol bodde nära Banyuls och nu visas hans hem och konst för allmänheten. Inte visste jag att han var näst efter Rodin den mest betydelsefulla skulptören i Frankrike. Ja, jag visste inte ens om att han funnits. Han specialiserade sig på att skulpturera kvinnokroppar men var heller inte oäven på matlagning. Han har haft många berömdheter runt sitt middagsbord. Ovan ser du en bild på honom, hippiefarbrorn i stort vitt skägg.

Här står vi i hallen och ska just ut på nya äventyr. Jag provar min nya basker för första gången.
En dag åkte vi norrut längs kusten och det gröna havet. Ett tag hade vi stora saltbassänger på ena sidan och sanddynor och havet på den andra. Jag fick lite ofrivillig kontakt med havet när jag djärvt skulle känna på vattnet och en stor våg sköljde över mina skor. Jag plurrade, som jag skulle ha sagt när jag var barn. Så det blev inköp av nya strumpor innan vi satte oss till bords för lunchintag i Port Barcarès.


Den unge mannen här ovan driver en liten vingård som heter Berta-Maillol. Efter att ha fått smaka på vinet och prata lite med honom köpte vi med oss några flaskor. Han hade vid ett tillfälle levererat till Systembolaget i Sverige, men tyckte att det var förenat med så mycket pappersarbete att han inte tänkte göra om det. Däremot tänkte han ta med sin son och besöka Wasa-skeppet. Men då skulle det vara sommar och varmt.



Avresedagen var så pass varm och skön att vi kunde luncha utomhus. Vi gjorde ett stopp på vägen ner till Barcelona och kunde blanda oss med söndagsflanörer och demonstranter i den gamla staden i Girona. När vi sagt tack och adjö till våra vänner var det några lååånga timmar kvar i vänthallen och i luften och i bilen innan vi kunde tumla in genom dörren hemma. Ja, nu vet du allt! Nästan.


2 kommentarer:

epsilon sa...

Åh, vilken härlig resa. Så roligt att få ta del. Har läst igen allt och det väcker minnen av Pau, Lourdes och Bearn.
Jättehärligt.

Maggan sa...

epsilon: Ja, vi nämnde att du varit i trakterna när vi var där. Tycker också att det är kul att få hänga med på en resa, även om det bara är över nätet.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...