Hatten av för Oscars

Hallå där!

Ibland får man nypa sig i armen. Är jag med i en film, eller? Men nej, jag har bara varit med på en helt normal teaterresa med ett gäng seniorer från södra Närke. 

Vi klev på den tjusiga dubbeldäckaren i gryningen på vår lilla ort och sedan plockade vi upp hågade resenärer ut efter vägen. Vi gjorde depåstopp och fyllde på med kaffe och mat och lättade på trycket. Lite försenade kom vi iväg från matstället, men vår chaufför pressade foten på gaspedalen. 

När vi närmade oss Kungliga Huvudstaden var det som att åka in i en vägg. Tvärbroms. En kilometerlång orm av röda bakljus var det vi hade framför oss. Något hade inträffat och vi rullade fram en halvmeter i taget. Klockan rullade fram desto snabbare. Klockan 15.00 skulle föreställningen Trassel börja och vi satt fast tre kvart därifrån. - Det här går aaaldrig, tänkte vi närkingar. 

Men vår hjälte till chaufför lyckades förhandla till sig en kvarts frist, så 15.12 lämnade vi ytterkläderna på bussen och rusade in i foajén med biljetterna i högsta hugg. Över allt stod det personal beredda att checka och visa till rätta. När vi klev in i salen fick vi applåder av publiken som väntade! Nu kunde vi pusta ut och njuta av förvecklingar, snabba repliker och Ola Forssmeds otroligt lealösa kroppsspråk.

Några timmar senare bordade vi ett skepp i hamnen och åkte till havs. God mat och dryck fick vi. När vi vaknade efter en glad festkväll och en lugn natt befann vi oss i ett annat land. Mobilen var inställd på väckning en timme före frukost, men tidsomställningen lurade upp oss en timme för tidigt.

Vad sägs om en chokladfontän till frukost?

Den lugna skärgårdsmiljön förbyttes till mer dramatiska syner.

Plötsligt mötte vi stora militära fartyg, fransk- och tyskflaggade jagare, och små snabba ribbåtar som cirklade runt färjan. Jag fick ett sms: - Ser ni U-båten? Vi hade tydligen hamnat mitt i en Nato-övning.

Från fars till drama - ibland är verkligheten mer spännande än dikten.