September månad är till ända

Det är sista dagen i september månad, en månad som bara har rusat förbi. Just nu glöder färgerna i naturen. Jag var bara tvungen att stanna och ta en bild på dessa granna träd på min väg hem från ett ärende på byn. Vem vet hur länge det är så här hisnande vackert. Snart ligger löven på backen och grenarna sträcker sig kala mot en grå himmel.

Idag har vi haft ett kärt besök av min kusin, som gör en liten turné för att hälsa på släkt och vänner i Mellansverige. Vi hade så mycket att prata om. Det är härligt att prata om gemensamma rötter. 

Här står våra mammor, min till vänster och kusinens till höger, med deras pappa (morfar) i mitten. Han fyllde sextio år, vill jag minnas. Jag tyckte att han var gammal då. Nu är jag drygt tio är äldre själv!

Pensionärsmötena är mer rock and roll nu för tiden. På senaste SPF-mötet fick vi återuppliva minnen från vår ungdoms glada dagar.

När Elvis och Tommy Steele tävlade om ungdomspubliken var jag för ung, gick i småskolan. Jag och bästisen höll på Tommy Steele. Han verkade snällast. Älvis Präsly är äklig, skrev jag i dagboken.

Rolling Stones var tuffa och häftiga. Min första LP var Aftermath, kanske lite för tuff för mig då. 

Beatles framträdande på svartvita TVn 1963 kommer jag mycket väl ihåg. She loves you yea, yea, yea! Sedan var det fest varje gång de släppte en ny skiva.

Simon & Garfunkel landade lite senare hos mig. Art Garfunkels Brigth Eyes är den låt som jag förknippar med min yngste sons födelse. Vi åkte hemåt från BB i mörkret med sonen sovandes i babyliften och jag var lycklig.

Så har det varit ännu ett vemodigt avskedstagande. I fredags begravdes min kollega och vän som jag tyckte så mycket om. Så fint att hon fick fira sin 100-årsdag i somras omgiven av sin stora familj och sina vänner. 

Nu känns det mycket tomt att hon inte finns hos oss längre. Jag skrev om hennes kalas här. 

Många soliga dagar blev det i september. Nu tar höstmånaden oktober vid. Och det behöver inte vara helt fel, det heller!