Nästan som på ett julkort

Det är full aktivitet runt fågelhuset morgon, middag, kväll. Igår morse hade ryktet om härliga solrosfrön nått två rödbröstade domherrar och deras något mer dämpade hona. Det var roligt att se inflygningarna och skärmytslingarna kring landningsbanan. Det tycker Katten också. Hon är en mycket intresserad fågelskådare.

Snart mogna

Foto: M Swenson 2014-08-10

Druvorna mognar sakta bakom de kraftiga vinbladen. De blir söta och goda. Och många.

Idag regnar det. Det är ganska skönt att få en liten paus från sol och värme. En dag då man kan tillåtas skrota omkring inomhus.

Foto: M Swenson 2013-08-17

Den här solrosbilden får lysa upp istället för solen idag.

Igår hälsade jag på Min Lilla Tant. Skönt att se att hon mådde bra och var glad. Vi åt fruktsallad som jag hade med mig och pratade om Venedig, dit jag ska åka om en månad. Där har MLT också varit. Hon har gått över de små stenbroarna och hon har beundrat glaskonsten från Murano. Jag lovade komma tillbaka med rapport från min resa.

Nej, nu ska jag göra något nyttigt!

Ha det bra!

Liten blir stor

Sommar någon gång på åttiotalet

Måste bara dela med mig av den här bilden som jag hittade när jag egentligen letade efter en annan bild. Jag blir så glad när jag ser den. Det är min äldste son som står där, med busig och pigg uppsyn. Det är honom jag kallar Joy här i bloggen. Det var ett smeknamn han fick av en liten kusin som ännu inte kunde prata rent.

Joy är en vuxen man nu. Han fyller fyrtio år på årets sista dag. Jag tror att han känner av en viss åldersnoja. När jag tittar tillbaka på mina år, så var nog 40-årsåldern den allra mest stimulerande åldern. Det var full fart både i familjen och på jobbet.

Glöm inte att njuta av sensommaren!

Mycket av det goda

Igår fredag var jag inte nyttig det allra minsta. Jag socialiserade precis hela dagen och kvällen.

På lunchen träffade jag min nyklippta vän T-S. Vi brukar träffas var sjätte vecka när hon är i byn och klipper sig hos frissan MP. Det blir antingen en måndag eller en fredag. Resten av vardagarna tillbringar T-S i ett bergrum utanför Göteborg, där hon ansvarar för museiverksamheten på Aeroseum. Vi har alltid en massa att prata om. Förr i tiden pratade vi varenda dag, flera gånger om dagen, eftersom vi var kollegor på samma företag. Vi konstaterade att det är trettio år sedan nu som vi lärde känna varandra.

Lunchen blev lång och inkluderade eftermiddagskaffe på uteserveringen. Sedan fick jag sno mig för att hinna med nästa möte.

Maken och jag var bjudna till våra trevliga grannar Ve och Iv. Iv hade stått vid grillen i flera timmar och Ve hade gjort salsa, sallad och världens godaste äppelkaka. Deras son Ro, utbildad bartender, serverade flinkt goda drinkar. Ja jisses, jag är fortfarande mätt tolv timmar senare.

Idag har vi i alla fall gjort lite nytta. Vi har åkt till återvinningsstationen och slängt skräp och nu försöker jag stryka lite i värmen. Jag har nog lite av Martin Luther i mig, i alla fall. Nu tar jag tagelskjortan på!

Full av ruelse tecknar jag

Eder förtrogna

Hundgodis

Biblioteken är väl ena riktiga guldgruvor?! Igår fick vi sätta ut de gåvor och blommor vi fått till hembygdsföreningen i bibliotekets skyltfönster. Jag hade även skrivit ut och ramat in collaget från lördagens jubileum. Sedan kunde jag inte låta bli att titta igenom de utgallrade böckerna som låg till försäljning i entrén.

Då hittade jag bland annat denna skatt: Hund i Paris av Inga Borg med helt underbara målningar. Den var nog avsedd som barnbok, men jag bara älskar den, även om jag är till åren kommen! Jag läser sakta och tittar omsorgsfullt på alla detaljrika bilder. Godis för en Paris-älskare!

PS: I morse, när jag i godan ro satt och läste tidningen på nederbotten, utbröt en väldig kalabalik på övervåningen. Maken var oskyldig till bullret, för han låg och sov. Det visade sig att en oförvägen talgoxe klämt sig in genom fönsterspringan på några centimeter. Katten hade fått syn på den och i jakten på fågeln vält prydnadssakerna framför fönstret. När jag kom upp i sovrummet låg Katten och stirrade på fågeln mellan sina tassar. Den var redan illa tilltygad. Maken fick ett abrupt uppvaknande och fick rycka in för att få ut fågeln. I det läget valde jag att dra mig undan och låta mannen ombesörja utforslingen. Inte jämlikt! Jag vet! :DS

Novisen vid spisen

Här står jag i köket. Vispen och skålen finns kvar, fyrtio år senare.

Jag lovade ju att komma tillbaka med ett exempel på ett icke så lyckat försök i köket. Den här berättelsen skrev jag på skrivarkursen för precis ett år sedan och den är nästan alldeles sann:

Hastbullar blev kastbullar

Jag la dröjande tillbaka telefonluren. Svärmor hade just meddelat att hon var i antågande. Hon skulle komma med tretåget och göra en kort visit, innan hon fortsatte sin resa söderut. Maken var bortrest på kurs och väntades inte hem förrän om några dagar.

Jag var nygift och novis vid spisen, medan min svärmor var en erkänt duktig och effektiv husmor. Hon var föreståndare för ortens vävstuga och hon kunde dessutom på nolltid trolla fram de mest läckra rätter och bakverk av vad som fanns i skafferi och kylskåp. Herregud, jag måste ha något hembakat att bjuda henne på! Jag ville ju visa mig från min bästa sida. Nu var goda råd dyra!

Med darrande fingrar letade jag fram senaste numret av den damtidning jag prenumererade på. De hade börjat med en bakskola som hette ABC för nybörjare och där fanns ett recept på hastbullar. Perfekt!

Jag läste receptet noga och tog fram alla ingredienser som ingick. Jag blev lite bekymrad när jag såg att bakpulvret knappt skulle räcka. 2,5 dl stod det i receptet. Men om jag bankade ordentligt på den upp och nedvända burken kanske det blev tillräckligt.

Jag reflekterade lite över att det skulle behövas så mycket bakpulver, men eftersom det var frågan om hastbullar, så krävdes det kanske lite extra energi. Dessutom var ju receptet skrivet för nybörjare, så då borde det vara utprovat och riktigt.

Med fart och fläkt snodde jag ihop bullarna. Jag skulle precis hinna! Men när jag tog ut plåten från ugnen såg bullarna bedrövligt bleka och platta ut. Bäst att smaka, tänkte jag, och bet försiktigt i en bulle. Tvi, tvi!! Det smakade vedervärdigt! Jag spottade och fräste och sprang ut i trapphuset med plåten och tippade ut de misslyckade bakverken i sopnedkastet.

Precis när jag kommit tillbaka in i lägenheten igen kom svärmor, elegant som alltid, i trappen.

Vid kaffet och Mariekexen berättade jag om mitt nesliga nederlag och hon brast ut i ett hjärtligt gapskratt som varade i minst fem minuter.

I damtidningens nästa nummer beklagade redaktionen tryckfelet i receptet. Det skulle naturligtvis ha varit 2,5 tsk bakpulver och inget annat.

Jag fick mig en rejäl minnesbeta: Lita aldrig blint på tidningar och ett skratt kan vara nog så gott till kaffet!

Augustihelg

Ännu en het sommardag, och här sitter jag och knappar på datorn. Är jag inte riktigt klok?

Bilden ovan är ifrån igår. Precis när vi gått ut från Vandrarnas Kapell i Tiveden, där Tivedspojkarna medverkat i en gudstjänst med läsarsånger, så föll regnet mjukt och varmt. Solen lyste igenom regnets draperi och lät regndropparna glittra i lövverket. En välbehövlig kort dusch som gärna skulle få ha varit lite längre.

I lördags firade hembygdsföreningen 60-årsjubileum på Casselgården. Det blev en riktigt lyckad tillställning. Maken, som är ordförande, höll ett anförande och sedan fick tre trotjänare utmärkelser av förbundet. Representanten från distriktet berättade hur mycket den frivilliga arbetskraften inom hembygdsrörelsen är värd. Det är häpnadsväckande många miljoner som läggs ner.

Laxå-profilerna Bosse och Tero spelade upp en dialog mellan en Antoinitermunk och en vandrare. Det var en tablå ur Bodarnespelet, som har spelats på klosterplatsen några somrar. Jag kände mig genast förflyttad till medeltiden, men rätt som det var glimtade lite nutid fram.

Sedan var det min svåger Kurt-Olas tur. Han höll ett fint visprogram som började med Frödings Strövtåg i hembygden. När han sjöng Ferlins I folkviseton, så blev jag tårögd för i ögonvrån såg jag hur Pe och Em tog varandras händer. Den texten är så underbar.

Och tårtbuffén blev lyckad, den också. Min tårta fick med beröm godkänt. Skönt för mitt dåliga självförtroende när det gäller bakning. Jag ska senare berätta för er om ett mindre lyckat bak jag gjort i min husmoderskarriär.

Sedan kunde vi pusta ut med middag i trädgården. Vi satt kvar länge den kvällen. Det var ljummet och skönt. Solen hade gått ner för länge sedan innan vi gick in i huset igen.

Ha en skön augustivecka, kära vänner!