Där som rosor aldrig dör

I torsdags begravdes min lilla tant, som skulle ha fyllt 99 år den 31 januari. Stunden i Degerfors kyrka var så vacker: levande ljus, blommor och musik. Kantorn och en solist sjöng tvåstämmigt, bland annat Där som rosor aldrig dör. Framme vid kistan prunkade de vackraste skära rosor för henne som under sina livsdagar tyckte att det var onödigt att slösa pengar på blommor.

Så ofta har jag suttit bredvid henne och hört henne berätta om sitt långa och innehållsrika liv, från det att hon varit en liten tös, enda barnet till lantarbetarparet på den stora gården, till att själv bli fru och mamma. Nu är hon inte med längre, men hennes berättelser kommer jag att minnas så länge jag lever.

Nu är julen över! Jag har läst ut julklappsboken jag fick av äldste sonen Joy, en mysig historia som utspelar sig i Cornwall där vi semestrade förra året i maj med våra vänner U och A. Årets semester går till Bordaux, något att se fram emot!

Ha det bra!

Onsdag med guldkant

Idag har vi slagit oss lösa på gallerian! Det blev inga vanvettsaffärer, men några vackra servetter har man alltid bruk för någon gång, läsglasögon med rosalila bågar är inte heller dumt och framför allt inte den vackra himmelsblå tröjan med matchande armband!

Det var inte så mycket folk som rörde sig i gångarna, men nog träffade vi bekanta ändå, flera stycken!

Och så unnade vi oss buffématen på "hyllan" (reducerat pris för passionärer!) och till avslutning en kopp kaffe och en himmelskt god semla på Wasa-konditoriets filial.

Det ni!!

Eftermiddag på Casselgården

Bilder från Eftermiddagscaféet 30 januari, sidensjal från kinesisk vän och tacktulpaner

Så annorlunda mina morgnar ser ut idag jämfört för några år sedan. Jag går upp vid sex-tiden fortfarande, men sedan tar jag god tid på mig iförd min röda morgonrock. När jag brukade stämpla in på jobbet halv åtta, sitter jag idag och läser tidningen och dricker kaffe. Då har jag hunnit plocka in disk, starta en tvättmaskin, skriva dagbok. När vi brukade göra morgonjumpa på jobbet kvart i nio går jag upp och kollar mailen och lägger eventuellt ett pussel. Vid fikatiden kl nio är det dags att ta en dusch.

Eftermiddagarna varierar stort. Igår bjöd kantor P, B-I och jag på underhållning på eftermiddagscaféet som Diakonigrupper ordnar för daglediga en gång i månaden. Det blev musik och lyrik från alla årstider. Vi bjöd på tvåstämmig sång och texter av Py Bäckman, Pär Lagerqvist, Karin Boye m fl. Salen var fylld av gäster och jag tror att vi lockade fram ett och annat minne från förr.

Det här är gänget som fixar Eftermiddagscaféer, besök hos de äldre, julmarknader, påskbasarer och sommarkyrka. Helt fenomenala kvinnor! Vad gjorde samhället utan dessa volontärer? Helt klart skulle livet bli gråare och tristare för många.

En liten bokslukare

Lilla Lila är och hälsar på hos farmor och farfar och världen är inte längre som den brukar. Hon har hunnit bli nio månader och är en nyfiken och aktiv tös, i full färd med att lära sig saker. På bilden ovan till höger botaniserar hon bland läseböckerna, farfars Läsebok för de små var en favorit men hon tycktes också föredra Svenska litterära sällskap. Vad månde det bliva?

Farmor och Lilla Lila tog en lång promenad i grådiset. Vi var nästan ensamma ute. Småfåglarna pep i björktopparna och en och annan kråka kraxade hest. Hemma slumrade hon tryggt i farmors famn medan Vinterstudion rullade på TV. Farfar och pappa Pe provade på spel i den nya biljardhallen och fick instruktioner av en riktig proffs.

Mamma Em är på styrelsemöte många mil här ifrån. Hon lämnade en så hjärtevärmande hälsning på kylskåpsdörren innan hon for:

God bless her!

Ja, så förflöt denna januarilördag ,,,

Gryning

I farmors knä i gryningen!

Dagen fortsatte inte lika mysigt för farmor.

Nästa generation synthare?

Kul med kusiner, tyckte de här båda. Den stora kusinen var så spännande och hade så många roliga leksaker att pröva. Man kunde gnaga på en elefant, till exempel.

Dubbelfarfar ville också vara med och bygga.

Lilla Lila avslutade vår söndagsträff med en trudelutt på synthen: Baby, it´s cold outside!

Tulpaner och Talgoxar

Tittut!

Väninnan Ve och jag gick på en vårlig promenad idag och jag hörde talgoxens vårsång till och med. Det var soligt och ganska milt, men det blåste snålt bitvis. Därför ser vi lite busigt rufsiga ut. Någon bild på talgoxen fick jag inte. Däremot några suddiga på andparet som vi på pensionärers vis utfodrade med gammalt bröd.

Jag köpte mig en ordentlig bukett tulpaner härom dagen. Det hör ju definitivt till januaris ljuspunkter. Samt att det blir ljusare och ljusare.

I onsdags kväll hade Föreläsningsföreningen vårens första föreläsning. Hans Sandberg från Nora tog oss med på en resa med buss genom Azerbadjzan, Georgien och Armenien. Det var stora kontraster mellan stad och land, lyx och fattigdom, berg och slätter. Tänk så bekvämt att kunna sitta där i hörsalen och följa med på äventyr i stora världen. Jag hade nog tyckt att det varit lite väl hisnande att ta sig upp på de höjderna i verkliga livet. Det killade i magen bara genom att titta på bilderna.

Nej, nu ska jag skriva protokoll från ett styrelsemöte vi haft i veckan!

Vi höres (som man säger här)!