Nyanser

Dagen idag blev en stark kontrast mot gårdagens mörker och dis. Sol och snö. Jag var tvungen att fota om månadsbilden:

Söndag den 11 december, nollgradigt disigt

Måndag den 12 december, minus 4 gr

Efter ett styrelsemöte på eftermiddagen klev jag ut på gatan och himlen brann! Den var alldeles randig i guld, rosa och rött. På hemvägen var jag tvungen att stanna och fota blänket i ån.

Här är några bilder från de unga föräldrarnas hem, där vi passade Lilla Lila en stund på lördagskvällen. Det turkosa väggskåpet symboliserar början av deras liv tillsammans. Skåpet är Ems och den kinesiska servisen som står på hyllorna är Pes och hjärtat som hänger på handtaget är deras. Så var det lite när Maken och jag träffades också. Efter några månaders sällskap var det dags för jul. Vi gav varandra fat och glas som matchade. Han fick Ittala-glas av mig och jag fick Arabia porslin av honom. Ett frieri så gott som något.

Ha det!

Anna, den benådade

"En annan" heter också Anna, nämligen Anna Margareta Cecilia. Anna efter mormor och Cecilia efter farmor. Och igår var det Anna-dagen, den dag man ska lägga lutfisken i blöt.

Men istället för att luta fisken bjöd Maken på namnsdagslunch i A-sund i nybyggda Sjöängsskolan alldeles vid strandpromenaden. Smart nog har man kombinerat skolbespisningen med en restaurang för allmänheten. Dessutom har det blivit ett ljust och luftigt bibliotek, mycket lyckat.

Vi passade på att julklappshandla i affärerna kring det fina lilla torget, innan vi vände kosan hemåt igen. Solen var redan på väg ner bakom skogsranden. En tunn isskorpa hade bildats inne i sjövikarna.

På kvällen blev det tårtkalas och firande av en söt och älsklig tjugoåring. Hon fick många hjärtan av olika slag, av mig ett att hänga om halsen.

Idag har jag stått på en liten julmarknad och sålt "hemstöpta" ljus och Fair Trade-varor. Mina bordsgrannar var tomtegummorna ovan. Hon till höger är Rosa, alias Britt-Marie, som är upphovskvinnan till Tanterna på Villagatan.

Snart ska vi åka till La Stada och vakta bäbis! Det ska bli kul!

På vift

Nu eller aldrig tänkte jag. Nu ska det äntligen bli av att åka på julmarknadsresa till Tyskland. Och kompisen T-S sa sig vara villig att följa med. Så vi bokade resan i god tid och snart nog var det dags att packa väskan.

Klockan fyra i tisdagsmorse var det dags att kliva upp ur sänghalmen. Maken skjutsade oss några mil till platsen där vi blev upplockade som de sista resenärerna på bussresan. När morgonrodnaden färgade himlen röd, susade vi fram längs Vätterns strand. Solen skickade solkatter från fönster på andra sidan sjön.

I Köpenhamn tog vi in på ett hotell mitt i smeten. Vi fick passa oss noga när vi klev av bussen, för horder med cyklister kom farande som självmordspiloter. De väjde inte för något. Snart nog var vi på språng och tog oss till vackra Tivoli som glittrade och sprakade som ett smyckeskrin. Alla åkattraktioner var igång, så det skreks och tjoades från bergbanan, slänggungorna och Uppskjutet. Vi hälsade på i de små bodarna och i en träffade vi en trevlig norrlänning som sålde fingerdockor. När det blev för kallt drack vi glögg och glögglögg (= något starkare än saft). Middagen på hotellet smakade kalasgott.

Nästa dag susade vi ner genom Danmark, förbi alla vindkraftverk och bokskogar. Färjan tog oss till Puttgarden och sedan var det raka spåret till Bremen. Det regnade lite smått på färden, men väl framme slutade det droppa så lägligt. Fast det droppade ändå! När T-S skulle använda tvätthandfatet, så sprutade det vatten ut på golvet över hennes strumpfötter. Jag slog numret till receptionen, men i samma stund knackade det på dörren och där stod en liten vaktmästare med verktygslåda i handen. Instant help!! Fast han hade kommit i ett annat ärende, ett gångjärn hade halkat ur sitt läge. Nu fick han rörmoka också.

I Bremen brer julmarknaden ut sig över hela gamla stan. Bodarna står skuldra vid skuldra och säljer godis, pynt och korv. Vi köpte äkta Bremen-konfekt istället i en butik som låg i en mycket vacker gränd inramad av tegelhus och konstverk. Gränden heter Böttcherstrasse och byggdes mellan 1922 till 1931.

Vi gick tillbaka nästa dag, då vi kunde njuta av husen och atmosfären i dagsljus. Vid det gamla torget stod den berömda statyn Musikanterna, inspirerade av Bröderna Grimms saga. T-S gned åsnans ben och önskade sig något. Vi får hoppas att det slår in, det skulle det göra enligt uppgift. Skulle ni till äventyrs åka till Bremen någon gång, vill jag rekommendera området Schnoor. Låga korsvirkeshus, trevliga butiker och små krogar fanns det där. Vi åt lunch på en riktigt gammal krog som serverade en god schnitzel och ett gott ljus öl från trakten.

Efter ett besök på en jättelik galleria vid Lübeck, där vi laddade kundvagnen med godis i både flytande och fast form, var det dags för resans sista kväll. Det blev buffémiddag med resesällskapet på hotellet. Middagen bjöd på vissa överraskningar: lever i salladen och såsen var egentligen soppa. Personalen tyckte nog att vi blandade på ett barbariskt vis.

Morgonen därpå åkte vi norrut i morgonsolen och jag fick göra premiärturen över bron mellan Köpenhamn och Malmö. Häftig upplevelse i strålande sol.

Nu är jag hemma hos Maken igen, som pyntat schersminbusken med ljus. Snön ligger vit och mjuk över nejden. Det är allt skönt att komma hem igen, trots att man har haft en trevlig resa.

Nu vet ni nästan allt! Ha det gott!

Frosseri i julmarknader

Titt ut!!

Kompisen T-S och jag frossar för tillfället i juleljus och tingeltangel . Igår var det Tivoli och idag är det Bremen. Vi har fått vårt lystmäte tillgodosett. Gamla stan här i  Bremen är så mysig .  Den ska utforskas i dagsljus imorgon innan vi drar hemåt igen.

Tschyss!!

PS: mobilbloggar. Ordentlig rapport när jag kommer hem !

Världen är bra liten

 Igår var jag ute och reste! Ja, inte bokstavligen, men jag flög på tankens vingar.

Första resan gick till Singapore och Nya Zeeland. Den startade kl 14.00 på Casselgården och det var Marianne Holmström som tog oss dit, vi passionärer i SPF-föreningen.

Foto från Internet

Singapore är imponerande men till ytan inte särskilt stort. Jag minns en gång när jag tog med mig en singaporiansk medarbetare i företaget jag jobbade på och visade honom Tivedsnaturen och Laxsjöarna. Han tittade ut över vattnet och sa att Singapore skulle få plats på samma yta som sjön.

Isberg vid Grönland, foto: Ove Herlogson

Andra resan avgick kl 19.00 från Kunskapens Hus. Det var Ove Herlogson som berättade med ord, bild och filmsekvenser hur det gick till när han och en kompis styrde västerut i deras lilla motorbåt för att om möjligt ta sig jorden runt. Nu gick det inte hela vägen, men de hann uppleva gröna öar, klippor, väldiga isberg, späckhuggare, mangroveträsk, krokodiler, Panamakanalens rusningstrafik, Mayatempel, lyxyachter, lax och grizzlybjörnar i Alaska ....

I en liten. liten avkrok uppe i norra Canada träffade de en inuit som med förtjusning läste namnet "Lysekil" på en dekal på båten. - Där bor min bror som jag inte har träffat på tjugo år!! sa han. Snacka om att världen är liten!

Det andra föredraget var anordnat av Föreläsningsföreningen och det var det sista för säsongen. Men i vår väntar tre nya, roliga och intressanta föredrag. Bland annat ska en bloggbekantskap komma och berätta för oss. Det gläder mig mycket!

Bilden ovan tog jag idag vid Fyrnäset vid just den sjö som sades vara lika stor som Singapore. (Jag är dock tveksam till att det stämmer.) Maken och jag behövde lite frisk luft, så vi gick vår favorittur ut på udden med de vackra tallarna. Sedan åt vi hos Dahlins, en fin liten kinesrestaurang som drivs av våra grannar Feng och Su Qin. Det är alltid jättegott och trevligt. Och sedan har vi tvättat fönster och hängt upp stjärnor och bytt gardiner. Advent är ju på gång.

Ha det gott!

De kommo från öst och väst(erås)

God morgon!

Regndroppar slår mot fönstret och ännu har nyheterna från världen inte nått mig. Jag sitter här i ljuset från datorn och tittar på glimtar från den helg jag nyss varit med om, en riktig väninnehelg.

I torsdags dök de upp, barndomsvännerna Su och I. Su har jag känt sedan jag föddes, våra mammor låg på BB samtidigt, och sedan har vi följts åt i varenda klass. Vi har tillbringat sommarlov tillsammans, vi konfirmerades på Gotland av farbror Gösta, vi åkte till London och Frankrike, vi var aupair i Grenoble, hon var tärna på mitt bröllop och följde med på bröllopsresan till Österrike, hon är gudmor till äldste sonen, vi började vårt arbetsliv på samma företag.... I kom in i vänkretsen i tonåren, då vi gick i gymnasiet. Med henne har jag åkt skidor, lyssnat på konserter, druckit choklad i lekstugan, dansat på maskerad på "Rotan", åkt ut till hennes familjs ö i arkipelagen .....

Vad vi har pratat minnen nu i helgen! Men vi har också skapat nya minnen:

Promenad i vår lilla stad
Dragspelstoner från Maken
Flygande Jakob från ugnen
Besök i idyllen A-sund
Lördagsförmiddag med Melodikrysset
En dans på rosor - showkväll i La Stada
Stilla stund på kyrkogården framför Sus farbrors grav

Allt ackompanjerat av min hosta, som låter som en gammal Austin med startproblem. Men jag har fått god omvårdnad av I som är distriktssköterska, så nu är jag definitivt på bättringsvägen. På teatern på lördagskvällen slapp jag störa med hostattacker, som tur var. Då satt vi allra längst fram, jag på plats nummer 1, och det var ytterst nära att vi fått Babsan i knät. Däremot fick jag en svettig kram av en av dansarna.

Dags att ta sig an den nya dagen.

Sköt om er!

PS: Fick just bilden nedan av en klurig, göteborgsk ängel och den passar ju finfint:

Atjoooo!!

Idag är det lite synd om mig. Hostig, snuvig och lite febrig. Synd också om Maken som fyller år idag och som inte får den uppvaktning han borde få. Hoppas bara att han inte får en förkylning i present av mig. Familjen (barn, barnbarn, svärdotter och jag) uppvaktade honom ordentligt i helgen hemma hos Em och Pe, så firad har han blivit i alla fall. Jag har ställt in jobbet på Kupan och körövningen ikväll. Nu måste jag bli fort frisk igen. På torsdag kommer nämligen mina barndomsvänner och ska stanna några dagar.

Igår eftermiddag, en synnerligen gråmulen dag, hade vi i FN-cirkeln avslutning genom att åka till Hammar och till Svensk Glasåtervinning. Peter Trimmel, en ung och trevlig man, berättade och visade runt. Iförda brandgula jackor, gula kepsar, skyddsglasögon och rejäla skor klättrade vi runt i anläggningen, uppför perforerade aluminiumtrappor, utanpå huset och i våning efter våning inuti. Som tur var låg produktionen nere för service, så vi hörde vad Peter berättade om de olika sorteringsmaskinerna. Lustigt var att höra att de avancerade maskinerna tillverkas i en liten, liten by i Österrike. I samma by finns en konkurrerande firma, som gör röda istället för blå maskiner.

Efter den intressanta genomgången landade vi på Café Tutingen i A-sund och sköljde bort dammet med kaffe och te.

Atjooooo!!