2014-10-30

A pro på äppelpallning


Ett glatt och livligt samtal runt fikabordet på Casselgården i eftermiddag rörde sig bland annat om äpplen och äppelpallning. Alla damerna hade så många roliga anekdoter att förtälja i ämnet att jag inte hann dra min historia. Så då tar jag den i det här forumet istället:

På höstkanten någon gång på sextiotalet granskade pappa belåtet sitt lilla äppelträd som för första gången bar frukt. Tio stycken ljusgröna, blanka äpplen hängde där på grenarna. - Imorgon ska vi få smaka, sa pappa. - Den här tidiga sorten heter Transparent Blanc och ska vara väldigt god.

Men på morgonen därpå var trädet tomt. Pappa fick syn på ett gäng killar som hoppade över vårt staket och han var inte sen att sätta av efter dem, i full fart uppför backen. Trots pappas meriter på löparbanan i Munktorp hann han inte ifatt pojkarna.

Snopna och besvikna blev vi. Jag skrev till och med en visa om händelsen: Pallarvisan.

Men historien är inte slut än:

Fyrtio år senare anställdes en ny chef på det multinationella företag där jag jobbade. Vi kom i samspråk och det visade sig att vi båda två kom ifrån Västerås, till och med från samma bostadsområde. - Jaha, bodde du på den gatan! Jag kom ihåg en gång när jag och mina kompisar pallade äpplen där och en arg gubbe kom utrusande och jagade oss uppför hela backen.

Historien fick sin upplösning och äppeltjuven blev identifierad!

Pallarvisan

Bakom staketet när ingen vet det
smyger små killar som gillar vår frukt.
Äpplena frossas, livremmar lossas.
Tänk om man kunde på grabbar få bukt.

Men häromdagen tog jag en i kragen
skakade om för ilsken jag var.
- Du får ifall du frågar, men ej om du tar!
- O, tack! s án och verkade både vänlig och rar.

Men nästa dag kom en hel rad
utav små grabbar som tiggde och bad
- Kan vi ej få frukt som han igår?
Tänk så fort såna rykten kan gå!
Bakom staketet: Syster S och jag går på promenad med Lillasyster L några år tidigare än händelsen ovan.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Härlig historia!
Ja många glada skratt blir det när vi är tillsammans!

Musikanta sa...


Världen är liten. Men tydligen hade din pappa varit så ilsken att han kommit ihåg händelsen i alla år.
Kul visa du skrev!
Kram från Ingrid


Emma sa...

Kul anekdot! Och vilken fin bild på dig och systrarna!

Kram

Maggan sa...

Åsa: Det var en så mysig stämning idag, trots att vi är ledsna för att du försvinner.

Maggan sa...

Ingrid: Pappa gjorde nog ett skrämmande intryck på pojken som blev en hög chef så småningom.

Kram

Maggan sa...

Emma: Tack! De är fint med de gamla svart/vita bilderna.

Kram på dig!

Bloggblad sa...

Kul historia!
Jag älskar såna gamla bilder, stelnade ögonblick, allt verkar fridfullt och lyckligt.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...