Det är smällkallt ute. Termometern visade nyss på -23 grader och innetemperaturen är endast 16 grader. Naturligtvis har värmepumpen isat igen, nu när den behövs som bäst. Men det är sagolikt vackert ute. Spireabusken är behängd med ett halsband av små lysande lampor och den gnistrar av snökristaller. En månskära och klara stjärnor lyser i den mörka himlen. Marken är täckt av ett tjockt knarrande täcke snö och träden är klädda i rimfrost.Igår tackade vi av söta J som slutar hos oss. Hon ska bli mamma om några veckor.
Vi bjöds på smaskiga tårtor från Sveas i Kumla. Tårtorna heter Wilma och William (Willhelm?), tror jag. Det kanske är ett bra namnförslag till J:s baby. Wilma menar jag, inte Svea.
Dagen idag:
- bilar AoU tillbaka till Körsbärsdalen genom ett snöigt Europa.
- har min systerson namnsdag.
- är det december igen.
4 kommentarer:
Tja, varför inte Svea, jag har känt både Svea och Göta, det var trevliga båda två. Och det är märkligt hur snabbt man vänjer sig vid namn man aldrig trodde någon skulle använda igen. Wilma finns det nog tretton på dussinet av.
Margaretha
em; Jo det är sant. Man vänjer sig vid namn på nytt. Jag börjar så smått vänja mig vid Tudor Brutus, som min arbetskamrats barnbarn heter, 2 månader gammal.
Håller med em, Wilma är ju så vanligt. Svea kan få komma tillbaka. Man vänjer sig ju även vid det mest häpnadsväckande - romerska kejsare, seriefigurer,gammaltestamentliga apostlar.
Oh den med choklad på vill jag ha Den ser ju helsmaskig ut.
Maggan din going tusen tack för dina goa ord på min blogg. De gick rakt till hjärtat.
Jag var bara tvungen att komma in och tacka på studs.
Kramizzzz på dig
Hälsa den andre goingen.
ge honom en kram också
Skicka en kommentar