I söndags hade vi födelsedagsmiddag på Dahlins. Pe firades med "crispy chicken". Mums! Isabelle satt för första gången på egen stol på restaurang. Hon verkade lite snopen först, men fanns sig snart till rätta.
Isabelle ute i svängen. Här på Laxås innekrog Dahlins.
Maken och jag hamnade i biosalongen på kvällen. Vi såg Män som hatar kvinnor. Jag var lite nervös för att jag skulle tuppa av. Jag hade hört att det skulle vara rätt otäcka scener. Jag har nämligen svimmat förr, både på bio och på teater. Men jag blundade, när det blev för besvärligt på filmduken.En gång, när jag var ung och grön, såg vi en käck pjäs som hette IFK Kamraterna. Det låter ju mycket oskyldigt, men jag levde mig så in i pjäsen att när det viskades om helförlamning när en av rollfigurerna bars ut från fotbollsplan på bår, så svimmade jag. Det var lite pinsamt att vakna till mitt i publiken. Till mitt försvar vill jag bara säga att jag var höggradigt gravid. Det hjälpte nog till.
Hur som helst så klarade jag av filmen i söndags kväll. Jag har blivit mycket tuffare, tuffare än somliga tror.
Natti, natti!
2 kommentarer:
Vilken tur att du inte svimmade! Men hujedamig, mindre tur hade du när du ramlade så illa... fy så hemskt det såg ut! Men det är ju sådana här gånger man tänker... tack gode Gud, för att det gick så bra ändå. Det kunde ju ha gått så mycket mycket värre!
Apu Apu.. sjöng jag också för Carolina när hon var liten. Men den är roligare att sjunga på norska...!
Varm kram, min vän... och ett grattis i efterskott till sonen!
Elisabeth: Kommit hem från en liten tur till G-borg och hittade din kommentar i mailen. Så glad jag blev. Ja, jag minns också: ... men i min blopump där plasker du, apu apu, apu apu!
Kram!
Skicka en kommentar