På sextiotalet fotade vi med våra Instamatic-kameror. Det blev ögonblicksbilder som idag sitter brungula i våra fotoalbum. Pappa framkallade själv sina bilder och det var spännande att vara med honom i mörkrummet och se bilderna framträda i framkallningsbaden. Hans svartvita fotografier har stått sig bra genom åren.
Förr gick man till fotografen iförd bästa kläderna. Kvaliteten på de bilderna står sig än idag, till skillnad från sextiotalsbilderna. Här ser ni tre syskonkullar hos fotografen.
Pappa Olof och hans storebror Gösta, nio år äldre.
Moster Anna-Greta, Agge kallad, morbror Bengt, mamma Barbro och morbror Sven.
Syster Solveig, syster Lena och så jag, nio år äldre än minsta lilla syster.
3 kommentarer:
Tacka Scannern så vi kan återuppleva tider som gått!
Du jobbar under Din 'vila'!
Bra att träna det mentala!
Fortsätt så, då går tiden snabbt!
Coach
Glad att operationen gick bra - nu hoppas jag att du läker snabbt!
Också jag är uppväxt i mörkrum - för min del betydde fotograferandet i familjen att jag aldrig varit till en fotograf förrän reglerna ändrades för pass- och körkortsfotot. När man inte längre fick ha hemslöjd där, blev jag ju tvungen att knalla iväg till ortens fotograf.
Jag har nog alltid burit med mig kameran fast jag aldrig haft en instamatic, och eftersom jag mest tog svartvitt har jag inte så många bleknade foton heller.
Jag gillar det digitala, men kommer på mig med att sakna det gamla hantverket ibland.
Margaretha.
Underbara bilder och historier ur ditt liv! Kram A
Skicka en kommentar