2009-10-28

På vift med Sekreterarskolan, del 2

Efter två månader i Lausanne åkte klassen över till Sussex i England. Vilka kontraster! Jag skriver i albumet: England bjöd på regn, blommande trädgårdar, djupa kretongklädda fåtöljer, te, sympati, konstgjorda kolbrasor, värmekrus, mjuka gröna kullar etc. Typical English!
Skolan vi gick på låg i Brighton och hette The English Language School. Det är den som syns på bilden ovan. På eftermiddagarna jobbade jag hos Eileen, som hade en liten resebyrå i skolans foajé. Hon ordnade utflykter som vi i mitt gäng inte var sena med att utnyttja.
Vi följde med till Cambridge där vi beundrade de gamla ärevördiga skolbyggnaderna och där vi som avslutning fick lyssna på den kristallklara klangen från Kings College Choir. En helg åkte vi till London, förstås. Tulpanerna blommade i parkerna och det var vår i luften. På dagen besökte vi Westminster Abbey och såg vaktavlösningen utanför Buckingham Palace. Och på kvällen gick vi på musikalen Hair och avslutade med dans på Tiffanys. Jag blev skjutsad till hotellet av en artig kille med egen bil, men blev lite full i skratt när han, för att starta den, var tvungen att gå ut och veva igång den med en vev i nosen på bilen.
Min värdfamilj bodde i Hove och bestod av pensionerade rektorn Billy och hans fru Terry. Terry lagade Shepards Pie och en massa andra engelska rätter. Jag blev tillsagd att inte smacka när jag åt, att inte sätta på värmeelementet (det var rått och kallt) och att inte hänga mina nytvättade underkläder så att Bill kunde se dem. När jag tog ett bad i badrummet på övervåningen fick jag se till att det inte blev för mycket vatten i badkaret. Då kunde det skvätta ut via utloppsröret som mynnade precis ovanför entrén på huset.
Bill bidrog till min kulturella uppfostran. Han läste Shakespear för mig, tog mig med till the Royal Pavillion på Bethovens Violinkonsert och så gjorde vi en utflykt till vackra Arundel. Framför slottet dansade Morris Men Dancers. Rätt vad det var hamnade jag under en kohud, som en av dansarna slängde över mig. Bill sa att det betyder att man kommer att bli gift under det närmaste året. Och det blev jag ju! Fast det hade jag ingen aning om då. Jag hade ju ännu inte träffat Maken, det skulle jag göra först två månader senare.
Det var i korthet mitt innehållsrika år med Sekreterarskolan, en intressant utbildning som gav både teori och praktik i Sverige och utomlands, vilket gjorde det lättare att få ett bra jobb efteråt. Undrar just om skolan existerar fortfarande?

4 kommentarer:

Angelica sa...

Rolig läsning! Nu följer väl bröllopet som fortsättning va?

Kram A

epsilon sa...

Ja herregud, Storbritannien, jag var au pair i London på 60-talet. Precis så däe var det ju då. Länge sen men nyss.
Ser fram mot fortsättningen.

Maggan sa...

Angelica: Mja, vi får väl se!
Epsilon: Jasså, du var au pair i London! Jag var det i Grenoble -70/-71. Det kanske det kommer något om.

Anonym sa...

Roligt att läsa om dina ungdomseskapader! Jag håller med dina vänner: Du skriver såå bra!
Kram lillasyster Lena

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...