Liten måne orsakade problem

Meniskerna (namn efter grekiska för "liten måne") är C-formade broskskivor belägna i knäleden. I vardera knä sitter två menisker, en lateral (yttre) och en medial (inre). De fungerar dämpande och förhindrar lårbenets ledyta att ligga an direkt mot skenbenets.
Meniskerna kan skadas t ex vid vridvåld under idrottsutövande varefter man kan få låsningar i knäleden och värk. Behandlingen är att under en operation avlägsna den trasiga menisken. Man klarar sig relativt bra utan menisk men risken ökar att utveckla artros (smärtande ledbroskförstöring).

Jag har just hämtat citatet ovan från Wikipedia för att lära mig vad det är jag har drabbats av.
Tidigt i morse drog vi iväg till sjukhuset, 10 mil hemmifrån. Jag skulle infinna mig där 07:30 och vi var där i god tid. Eftersom jag aldrig opererats eller sövts, så var jag naturligtvis lite pirrig.

Jag blev så väl omhändertagen. Sjuksystrar och medpatienter småpratade med mig. När jag kom in i operationssalen ryggade jag nästan tillbaka. Blänkande krom och konstiga apparater över allt, men som tur var även tre vänliga grönklädda damer som pysslade om mig. De tvättade och packade in benet, de satte in kanyl i handen, de mätte blodtrycket allt medan de med lugna röster berättade vad de gjorde.

En ung brandman på praktik och en garvad narkosläkare skulle söva mig och jag är rädd för att jag protesterade lite när masken placerades över näsa och mun. Men jag fick en hand att hålla i och en lugnande klapp på axeln och så försvann jag in i drömmens värld.

Plopp, så vaknade jag upp och allt var "packat och klart". Benet hade blivit prydligt inlindat. När ortopedläkaren kom in till mig på Uppvaket berättade han att mitt knä hade ordentliga skador. Båda meniskerna var skadade, något var brutet och jag hade även broskskador på lårbenet. Då kanske det inte är så konstigt att benet har värkt och låst sig och att jag inte kunnat ha det rakt.

Det känns lite bra i alla fall att jag inte har "sjåpat" mig under de här månaderna. Jag är i alla fall inte "åjäschlig", som E i Kumla skulle säga.

Så nu vet ni hur min dag varit!