2010-12-08

Mor är rar

Här sitter syskonen, uppklädda hos fotografen. Det är Agge (som fyller 90 år på söndag), lillebror Bengt, min mamma Barbro och storebror Sven (kusin Torbjörns pappa). Barbros konstnärliga ådra började göra sig påmind i tidig ålder. Här nedan är hennes julklapp till Mamma Ruth år 1933:






Mamma Ruth, som även kallades Ma, kom in i familjen när Svens, Anna-Gretas och Barbros mamma Anna dött i barnsäng. Den lilla nyfödda Elise dog också. På den tiden var det inte ovanligt att det gick så illa. Barbro var då bara tre år gammal. Morfar träffade Ruth och de gifte sig och barnen fick en fin mamma och en liten bror.

Anna-Greta, som i dagarna fyller 90 år, utbildade sig till barnmorska. Hon har hjälpt många barn till världen, bl a Harry som föddes i en liten dragig stuga under ett förfärligt snöoväder i en norrländsk skog. För några år sedan blev en pappa till Lilla K:s klasskamrat sjuk i cancer och dog. Pappan visade sig vara Harry, som bosatt sig många mil söderut på samma gata där jag växt upp. Anna-Greta var med på Harrys begravning. Harrys mamma hade aldrig kunnat ana att hon skulle få träffa den barnmorska igen som hjälpt henne den där stormiga natten. Man brukar säga att verkligheten överträffar dikten och i det här fallet gör den det.

Dagen idag:

... har jag tagit ledigt för en dag i La Stada. Ska umgås med yngste sonen och hjälpa honom med julgardiner, vi ska julklappshandla och luncha. Och sedan har jag en tid hos Åsa för ansiktsbehandling. Kort sagt: Det ser ut att bli en riktigt trevlig dag.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Underbart fotografi och en mycket trevlig blogg! Det känns riktigt ända nere i tårna, så som det kunde var då. Visst ska vi sträva framåt, men ibland vill jag att det skulle ha varit som det en gång var...
Ha en god onsdagskväll
Birgitta

Lisan sa...

Vad roligt att du har kvar din mammas fina bilder och delar med dig.

Angelica sa...

Mysiga minnen!
Kram A

epsilon sa...

Inte så länge sen men så främmande för oss i tanken - att dö i barnsäng.
Så vanligt som det var då och så extremt ovanligt idag. Vi kan skatta oss lyckliga för det. Ha en bra dag!

Janne sa...

Hej Maggan, jag har hänvisat till din blogg i ett av mina inlägg, har du några protester hör av dig så plockar jag bort länkningen. Jag skulle kanske ha frågat först, men det föll bort i glömskan. Länk till inlägget http://jannealg.blogg.se/2010/december/bloggning.html

Janne

Anonym sa...

Grattis på Anna-dagen kära syster!
Vad fint du skrivit och att du lagt in mammas barndomsteckningar. Och i historien om kära moster Agge var jag med på ett hörn. Det är ett starkt minne för mej!
Kram Lillasyster L

Lotta sa...

Det finns iget hemtrevligare än att komma in till dig och läsa dina underbara bloggar.
Vilka minnen...
Otroligt att de finns kvar.
Duktig var hon tjejen på att teckna och skriva.

Tänk att mötas efter så många år.Det måste ha varit stort.
Jag har alltid önskat att jag var barnmorska så jag försökte få mellantjejen att fortsätta till det. Men nej då det ville hon inte.
Det hade varit mycket bättre än att jobba med cancer som hon nu gör
Det är verkligen deprimerande
Hon tar med sig jobbet hem har jag förstått och det är inte bra.
jo för pat. för hon bryr sig verkligen om dem.
dags att snygga till sig om det går hahaha!!!!!
Kramizzz på dig
Hälsa han den ende

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...