Ljus och värme

Hej där!

I lördags var det liv i luckan! Äntligen kom barnbarnen på besök till oss, farmor och farfar. Den som allra först ringde på dörrklockan var Stora V, för dagen klädd i vampyrklänning och mantel. Lilla V kom bak efter. Hon hade sina finaste, blankaste festbyxor på sig, dagen till ära. Och Eli kom med famnen full av blommor för att gratulera farfar. Roligt att vara fulltaliga runt köksbordet igen. 

Det gäller att ta tillvara alla ljuspunkter och glädjeämnen, speciellt nu i mörka november med en månad kvar innan ljuset så saktliga börjar komma tillbaka. - Varför inte pigga upp sig med en färganalys igen, tänkte jag när erbjudandet dök upp.

I slutet av 80-talet gjorde jag en färganalys på GBs, ortens dåvarande herrekipering. Hon hette Göta som samlade några damer omkring sig och lät oss prova ut färger som klädde oss bäst. Då bedömdes jag vara Vinter. Nu har mina egna färger dämpats och förra veckans färganalys på Mathildas visade att jag nog klär bättre i Kall Sommar. 

Man kan pigga upp sig med en julmarknadsutflykt också. Det tyckte jag och 20 andra damer från orten och åkte till Taxinge Slott. För mig var det första gången, men jag har länge hört talats om deras fantastiska kakbuffé och drömt om att få komma dit. I förra veckan gick drömmen i uppfyllelse.

Det var rimfrost och snö på träden efter vägen. På en åker långt bort spatserade en älg. I närheten av Strängnäs växte det mistel i trädtopparna. Framme vid Taxinge fanns det mycket att titta på, konsthantverkare erbjöd sina alster och jag föll pladask för de söta örhängena på bilden längst upp till vänster. De ska jag få i julklapp! 💓Tiden gick fort. Vi åt lunch, shoppade, fikade, shoppade och så var det dags att sätta sig i bussen. Chauffören Anders såg till att vi kom snabbt och säkert hem igen.

Det gäller att hitta ljusglimtar nu. Lyd Konfucius råd: Förbanna inte mörkret! Tänd ett ljus!

Lycka till!

Maggan

Blommor, brädspel och soppa

God morgon!

Den första snön kom under natten till fredagen och la sig som ett pudertäcke över gräsmattor och rabatter. Nu under natten har det fyllts på med snö. Det kan jag konstatera när jag kikar ut i den mörka morgonen. Det är vackert, men jobbigt med igenfrysta bildörrar och pansaris på bilrutorna. Igår kväll måttade jag in bilen i garaget, så jag hoppas att det går fortare att ta sig in i bilen idag, då jag ska iväg till jobbet på Kupan.

I fredags var jag med och tog farväl av en arbetskamrat, vän, mamma, mormor och farmor i vår vackra kyrka. 

Helgen ägnades åt brädspel och soppa. Och umgänget med goda vänner. 

Ibland blir det långt mellan gångerna, men det är härligt när det blir av.

Nej nu hinner jag inte mer. Dags att möta den nya dagen!

Hatten av för Oscars

Hallå där!

Ibland får man nypa sig i armen. Är jag med i en film, eller? Men nej, jag har bara varit med på en helt normal teaterresa med ett gäng seniorer från södra Närke. 

Vi klev på den tjusiga dubbeldäckaren i gryningen på vår lilla ort och sedan plockade vi upp hågade resenärer ut efter vägen. Vi gjorde depåstopp och fyllde på med kaffe och mat och lättade på trycket. Lite försenade kom vi iväg från matstället, men vår chaufför pressade foten på gaspedalen. 

När vi närmade oss Kungliga Huvudstaden var det som att åka in i en vägg. Tvärbroms. En kilometerlång orm av röda bakljus var det vi hade framför oss. Något hade inträffat och vi rullade fram en halvmeter i taget. Klockan rullade fram desto snabbare. Klockan 15.00 skulle föreställningen Trassel börja och vi satt fast tre kvart därifrån. - Det här går aaaldrig, tänkte vi närkingar. 

Men vår hjälte till chaufför lyckades förhandla till sig en kvarts frist, så 15.12 lämnade vi ytterkläderna på bussen och rusade in i foajén med biljetterna i högsta hugg. Över allt stod det personal beredda att checka och visa till rätta. När vi klev in i salen fick vi applåder av publiken som väntade! Nu kunde vi pusta ut och njuta av förvecklingar, snabba repliker och Ola Forssmeds otroligt lealösa kroppsspråk.

Några timmar senare bordade vi ett skepp i hamnen och åkte till havs. God mat och dryck fick vi. När vi vaknade efter en glad festkväll och en lugn natt befann vi oss i ett annat land. Mobilen var inställd på väckning en timme före frukost, men tidsomställningen lurade upp oss en timme för tidigt.

Vad sägs om en chokladfontän till frukost?

Den lugna skärgårdsmiljön förbyttes till mer dramatiska syner.

Plötsligt mötte vi stora militära fartyg, fransk- och tyskflaggade jagare, och små snabba ribbåtar som cirklade runt färjan. Jag fick ett sms: - Ser ni U-båten? Vi hade tydligen hamnat mitt i en Nato-övning.

Från fars till drama - ibland är verkligheten mer spännande än dikten.  

Bus eller godis

God morgon!

Sista helgen i oktober hade jag laddat upp med en stor skål lösgodis på bänken i hallen. Var det inte då som vi brukade få besök av häxor, spöken och monster? Bäst att vara beredd! Men nej, inte kom det ett enda litet oknytt den helgen och Maken och jag såg till att skålens innehåll försvann undan för undan. När nästa helg närmade sig såg jag ju av annonserna i tidningen att det var dags för Halloween! Ny rusning till godishyllan. Denna gång fick vi hjälp att tömma skålen. Jag frågade ett gäng: - Vad skulle hända om jag valde bus? och jag fick ett generat leende till svar: - Ingenting! Men jag skulle aldrig riskera att stå utan godis! Huvva!

Jag har börjat mata fåglarna inför vintern med solrosfrön och talgbollar. Det är en väldig aktivitet vid lunchdags. Här trängs talgoxar och blåmesar med steglitsar och nötväckor. Ibland kommer det en hackspett och tränger sig före i kön. 

Joy har varit hemma hela helgen och hjälpt oss att vinterbona trädgården. Vi åkte och gratulerade Lilla V en av dagarna. Hon stod på förstukvisten och tog emot i prinsessklänning och halsband. Hon ropade ivrigt: - Vi har tårta!!! Och det stämde. Den jättegoda godistårtan hade tre tända ljus som Lilla V blåste ut med en enda pust.

Nu är det allt bra mörkt ute. Klockan är 06.00 och det är kolsvart utanför fönstret. Idag blir det jobb på Kupan och medlemsmöte på Casselgården.

Ha en fin höstdag, du med!

Ljuspunkter i höstmörkret

God morgon!

Klockan är bara 05.32 och här sitter jag och skriver. Kroppen bryr sig inte om att vi har gått över till vintertid. Den har sin rytm oavsett världsordningen.

Oktober månad är på upphällningen och många träd har släppt sina löv. Kastanjerna i kyrkparken står nu nakna och marken är täckt av en tjock, gul, prasslande matta. 

I Hasselfors finns en raritet, en bokskog, som sägs vara Sveriges nordligaste. Jag har besökt Hasselfors två gånger i veckan och jag har slagits av skönheten i bokträdens höstskrud. Igår, strax innan jag skulle hämta Maken vid gymmet på vårdcentralen, hastade jag iväg och fångade höstglöden på bild. Visst är jag lite knäpp?

Man behöver ljuspunkter, så här i höstmörkret. Här sitter jag och lyssnar till Tivedspôjkera som övar inför söndagens gig i Hasselfors. Det låter bra.

En annan ljuspunkt i veckan var minimusicalen Någon måste göra det på Sjöängen i Askersund. Helen Sjöholm och Gunilla Backman var ensamma på scenen och deras avslutande sång "Keep on walking" klingar fortfarande i mitt minne.

Igår var det eftermiddagscafé på Casselgården. Janne Rickard och Mona Lembke visade sin vackra, trolska film Tiveden - Sägner & Magiska platser. De berättade att uppföljaren alldeles snart är klar och kommer att kunna ses på Laxås biograf inom kort. Det vill man inte missa!

Önskar dig som tittar in här en skön höstvecka! 

Maggan

En helt vanlig oktobervecka

God morgon!

Nu har det gått en och en halv vecka sedan vi landade på fosterjorden och jag har landat även själsligen. Veckan har varit full av aktiviteter. 

Det var ett strålande höstväder på Tacksägelsedagen. Efter att jag varit i kyrkan, som var fylld med barn, konfirmander och vuxna och på kyrkkaffe med diakonigruppens läckra kakbuffé, så drog Maken och jag iväg ut på Närkeslätten. Jag ville fånga höstlöv på bild medan tid var.

Vi rastade vid Viby hembygdsgård där vi drack vårt medhavda kaffe och åkte sedan vidare på småvägar. Vi tittade in hos yngste sonen, Pe. Farmor Maggan fick litet kvalitetstid med Lilla V, som snart fyller 3 år.

Bild lånad av Sydnärkenytt

En ny landskapscirkel startade på måndagen. Denna gång är målet Bohuslän någon gång nästa försommar. På tisdagen gjorde jag en intervju för Bodarne-Magazinet på Skogskyrkogården.

På onsdagen jobbade jag på Kupan igen. Roligt att träffa stamkunderna, som kommer från när och fjärran. Sydnärkenytt var på plats denna dag och gjorde ett fint reportage från (nästan) alla secondhand-butiker på orten. 

På torsdagen var Maken och jag på Hembygdskväll på Laxå Herrgård. Författaren Lars Jarnhammar berättade om sin senaste bok, "Doften av ylle", som handlar om en lagårdspiga, Carolina på Lassåna bruk. Carolina har existerat i verkligheten och i sina efterforskningar hittade Lars en ung släkting till henne, AnnaLena Stolt, som satt i publiken denna kväll.

På fredagen var det dags för den årliga Oktoberfesten för ortens alla seniorer. Ingenting saknades: Tyrolerhatt, Fågeldansen, Apfelstrudel, Surkål ....

Kort sagt, det har varit en helt vanlig oktobervecka i den lilla galliska byn!

Resan till Kroatien - Dag 6 och 7

Dobar dan!

Idag för en vecka sedan kom gänget hem från vår kroatiska resa. Följ med här på de sista två dagarna:

Dag sex - Zadvarje och Omis

Guiden Agneta och busschauffören Mate plockade upp oss vid niotiden och så åkte vi in mot de inre delarna av Dalmatien. Under tiden berättade Agneta om livet på landet och i byarna vi passerade. I en by bodde en massa ungkarlar (med och utan tänder) och de häckade gärna på caféerna vid sidan vägen. Hon berättade också om hur man valde borgmästare (knes) förr i tiden. Knes, tänkte jag, det måste vara därifrån vi fått ordet knös.

Varje tisdag är det marknad i den lilla byn Zadvarje. Så har det varit sedan urminnes tider. Här kan man köpa sig en hacka eller ett par vinterfodrade kalsonger, men även allsköns grönsaker och frukter. Mitt igenom marknaden gick biltrafiken, visserligen i krypfart, men det gällde ändå att se sig för. Jag handlade olivolja och en stor bit hårdost. Kompisen köpte fikon och valnötter.

På svindlande, vindlande vägar åkte vi ner till Omis, en söt liten stad vid kusten omgiven av höga klippor.  Vi gick runt i de gamla gränderna och satte oss på ett torg och intog förmiddagskaffet. Den glade mannen i mitten hade just hittat "Den lycklige mannens hus".

Omis ligger vid floden Cetinas mynning. En stor, bred motorbåt tog oss längs floden. Rätt var det var fick vi syn på en person som åkte zipline mellan bergstopparna och snart kom det en till. Och längs bergssidorna hängde det klättrare i rep. Men på den gröna floden var det fridfullt. Ett gäng sothöns, några gräsänder och en hägerliknande fågel såg oss passera.

När floden inte var körbar längre gick vi iland. Där låg restaurangen Radmanove mlinice, där vi bänkade oss vid långborden under en jättelik platan. En musikant spelade dragspel medan vi blev serverade soppa och sedan grillat från stora pannor. Det var som att vara på fest i Asterix lilla galliska by. Det enda störande inslaget var bärfisarna som dråsade ner, då och då, från trädet.

Dag 7 - Brac och Split

Den sista dagen, alldeles innan vi skulle ta bussen till Split och flygplatsen, blev den av, båtfärden som vi fått skjuta på för att vågorna gick för höga. Vi lämnade vårt bagage på hotellet och promenerade ner till hamnen för att gå ombord på båten. 

Det gungade ganska bra på vägen ut, men när vi närmade oss ön Brac stillnade det av.

I den lilla byn Sumartin var det lugnt och stilla. Solen gassade och det doftade av rosmarin och lagerblad när vi strosade runt bland husen. 

Medan vi fortfarande låg i hamnen i Sumartin serverades vi på båten den godaste makrillen jag ätit. Och till det stora karaffer med vitt vin. Det var nog det som gjorde sällskapet bakom mig och NB så uppsluppna. De skrattade och pratade på ett språk vi inte förstod och ljudnivån var så hög att det var svårt att höra något annat. 

Sedan var det dags att lämna Baska Voda och fara mot Split och flygplatsen. Agneta hann ge oss en kort guidning inne i det romerska palatsets gränder och det fick bli en sista måltid på en gatuservering.

Det var det hele! Nu vet du allt (nästan).

Dobra vecer!