Go´middag!
Det blev en fin utflykt för mig och ett gäng pigga seniorer. I tät dimma gav vi oss iväg på söndagsmorgonen för att på eftermiddagen släppas av framför Oscarsteaterns entré.
Oj, vilken fin föreställning vi fick vara med om. Musicalen Änglagård är en riktig pärla med bra musik, duktiga sångare (bl a Sanna Nielsen och Tommy Körberg), fina texter, fiffig scenografi. Nu har jag blivit sugen på att leta fram vår gamla DVD-film och se originalet igen.
Mer show skulle det bli. Efter föreställningen klev vi ombord på det nya skeppet Viking Glory. Där väntade dignande buffébord, många rätter med en tydlig finsk touch. Mycket gott! Sedan var det skönt att släppa loss till storbandsjazz och rock.
När morgonen grydde befann vi oss utanför Åbo och kryssade sedan på ett kav lugnt hav mot den åländska skärgården. Min rumskompis och jag tog en frisk promenad på däck.
Under resan snappade jag upp en oförglömlig replik mellan två globetrotter:
- Det är med sengångare som med trattkantareller. Först ser man dem inte alls och sedan ser man massor!!
Det är bara att konstatera. Vi har lite olika referensramar.
Maken har jätteproblem med balansen och yrsel och kunde inte följa med. Hans besvär har tilltagit och igår fick han åka ambulans in till sjukhuset (inte med blåljus), där han fick dropp som skulle stärka honom. Idag har vi tagit oss till vårdcentralen, sista biten skjutsade jag honom med rullstol, för att få våra sprutor mot covid och influensa. Ja, det är inte roligt med krämpor som dyker på oss gamlingar.
Min vänsterfot svullnar och sticker, speciellt på kvällarna. Så här såg den ut igår kväll. Aj, aj!
Kära läsare! Det var inte meningen att ge dig foten! Men däremot önskar jag dig en riktigt fin novemberdag.