Fina fisken i Göteborg

Hej där!

Nej, jag har ingen avancerad hårprydnad på mig. Intet ont anande poserade jag framför lillasysters kamera. Hon sa inget om busken bakom min rygg. Rackarunge!!

I veckan har vi firat O, systersonen som fyllde 30 år, en blivande officer och redan gentleman. Firandet tilldrog sig på Rosenkafeet i Trädgår´n i Göteborg. 

Det blev en skön och mysig eftermiddag/kväll då vi umgicks och åt gott i flera timmar.(Jag tog rödbetsgravad lax med dillkräm, sockerärtor, rågsmul mm.) När det var dags att bryta upp, promenerade vi långsamt förbi överdådiga rosenrabatter, förbi Palmhuset och under gamla träd. Vid utgången hörde vi sprittande toner från Grindstugans utegård, upplyst av kulörta lyktor. "Växel hallå, hallå, hallå...." Bandet verkade ha publiken med sig.

Lillasyster L och jag bodde på ett hotell nära Haga, en så mysig stadsdel i Göteborg. När man tittade ut från hotellrummets franska balkong var det som att se ut över takåsarna i Paris. Vi hade gott om tid att spankulera omkring på de smala gågatorna, vårt tåg skulle inte gå förrän klockan 16.00. Det blev kaffe och toscakaka på Kafeva och lite senare Havets Wallenbergare på Sjöbarens utegård under den enorma Ornäsbjörken. Nå´n jättebulle orkade vi inte med, vi fick bara njuta av synen när bagerskan bullade upp.

Nu är jag hemma igen och håller som bäst på att smälta alla intryck från dagarna i Göteborg. - Men köpte du inget där i Haga? hör jag en röst som undrar. Jo, jag köpte en Stetson-hatt till Maken.

Visst blev han fin i den? Den ska han ha när Tivedspôjkera spelar i Askersund den 2 augusti.

Ha det gott!

Strövtåg i hembygden

Hallå där!

Det är söndag idag och vilodag. Vädret är gråmulet och det småregnar mest hela tiden. Det är som även naturen måste vila upp sig efter en räcka heta dagar. 

Den gångna juliveckan har varit intensiv, med släkt och vänner både hemma och borta.  

I fredags träffade jag mina barndomsvänner. Vi har alla fyllt 75 år och strålade samman i barndomsstaden Västerås för att fira varandra.

Det var ett kärt möte, så härligt att återse vännerna irl och att återse staden som växt till sig sedan barndomens dagar. Men en sak är sig lik: Elba-båten, som vi förr tog för att komma ut till badholmarna om somrarna. Den var fortfarande i tjänst, still going strong.

Vi tillbringade hela eftermiddagen vid hamnen. Vi åt lunch på Kajplats 9 och strosade sedan ut på piren och satt en stund i solen innan det blev för hett. Det var skönt i pilträdens skugga och en glass satt också bra. 

I slutet av dagen var det dags att säga hej då och hoppa på tåget igen. IE åkte tåg, hon med, fast åt motsatt håll. Och två av vännerna stannade kvar i stan. Så behändigt att träffas så här. Varför gör vi det inte oftare?

Det har blivit en utflykt i den närmaste omgivningen också. Jag följde med på en intressant tur till Forsvik, Karlsborg, Undenäs och Skaga i onsdags. En duktig guide berättade med stor inlevelse om vad som timat på bruket i Forsvik. Minsann hade inte Anton von Boij varit aktiv där också. Jag kunde berätta för guiden att vårat gäng kom från Antons hemort. 

Kanalbilden ovan är fotad av Anders Nyman.

När vår busschaufför visat oss fästningen innanför murarna och "gräddhyllan" i Karlsborg åt vi en supergod lunch hos Von Boij, f.d. Idas Brygga. Mia från Sannerud tog emot i dörren. Kungsflundra stod på menyn, mmmm. Efter lunch besökte vi den mäktiga kyrkan i Undenäs och i stark kontrast även den lilla stavkyrkan i Skaga. 

Nu tänker jag ta igen mig och lyssna på sommarprataren Ruth Kvarnström-Jones. Ha det så gott, du också!

En gammal och kär tradition

Psst!

Det är jag igen. Igår var vi Kulturtanter på vår årliga tripp till Kristinehamn. Vilken dag vi fick! Strålande sol och svag bris över Vänern. Vi började som brukligt är med att dricka kaffe och äta något gott på Bageri Höghuset. Det är svårt att välja mellan alla läckerheter. Denna gång valde jag en Göteborgare och en Bananbiskvi. Mmmm!

Sedan gick vi på museum, Kristinehamns Konstmuseum, som i år gästades av Sahlströmsgården. Gården ligger i Fryksdalen i närheten av Torsby och det var här som syskonen Anna, Ida och Bror växte upp. De blev alla, mot sin fars vilja, konstnärer och lärde känna andra konstnärer i Paris, staden på modet.

På utställningen får man ta del av breven hem från Paris, av livsöden och av konstverk av syskonen och deras vänner, som Ivan Aguéli, Siri Derkert, Erling Ärlingsson, Carl Wilhelmsson och Karl Nordström.

Det var tavlor, snidade möbler, skira gardiner, keramik, skulpturer... Mycket att titta på!

Vi avslutade vid Picasso-statyn med att äta en sen lunch på terassen med utsikt över glittret på Vänern. En segelbåt hissade sitt röda segel och försvann mot horisonten.

Som spelarhustru får man vara med på en hel del trivsamma spelningar. Som den i det gamla Missionshuset i Tivedstorp. Sedan 2015 har Tivedspôjkera spelat där varje år en lördagskväll i juli. Då blir det läsarsånger och det lilla huset, byggt 1880, fylls av sång och spel. 

En annan tradition är spelningarna på Våffelcaféet på Finnerödja Hembygdsgård. Detta år kom Tomas Molin dit med sina böcker om ödehus. Då passade jag på att köpa. Bilden uppe till höger är fotad av Tomas Molins fru Anette.

När man läser min blogg skulle man kunna tro att allt är frid och fröjd för jämnan. Men även jag drabbas av förtretligheter. Som när jag skulle ladda ner en app för att identifiera en växt i skogsbrynet. Förmodligen tryckte jag på en knapp för mycket, för appen förvandlade utseende på startsidan på min mobil. Dessutom skymde pop-up-annonser sikten så fort jag skulle ringa, kolla mailen, kolla FB. Jag fick klicka bort annons på annons innan jag kunde använda mobilen till vad jag ville. Maken hjälpte mig tålmodigt med att ta död på den förhatliga appen, som inte ville bli deleatad på vanligt sätt.

Kanske du som tittar in här kan hjälpa mig istället: Kan det vara en kaprifol som smygit sig in i buskaget?

Det ljusgröna är Rosenspirea som har invaderat vår tomt. Men vad är det ovanför? Det ser ut som kaprifol, men den gula vid vår bod har blommat över sedan länge.

Tacksam för upplysning!

 

Vi vänder blad

 God morgon!

Jag vaknar varje morgon av att göken ropar, trots att det är juli nu och inte maj (när göken gol). Det är rosornas tid och den gamla klängrosen Flammentanz är översållad med blommor. Igår fick jag vända blad på väggkalendern. Jag är lika förundrad varje gång, så fort månaden passerade!!

Det har varit några heta dagar i sträck. Jag hade 28 grader i sovrummet trots öppnade fönster. Men nu blir det väderomslag.

Syster L och K-O kom på blixtvisit på sin väg till kusten. Roligt att ses även om det blir kort. Vi hann ta en liten promenix i parken, äta en mangopaj och dricka en kopp kaffe medan deras bil laddades.

Dagen efter kom vi på trädgårdsfest. Basisten i Tivedspôjkera fyllde 75 år och dotter och fru frestade med tårta. - Vilken ska jag ta? Ole dole doff.

Igår var det sommaröppet på Röda Korsets Second Hand, Kupan. Vi var tre röda västar som jobbade så svetten lackade. Det kom mycket folk, en hel del turister. Alldeles innan vi skulle stänga klockan ett kom ett sällskap med japanska besökare, som tyckte det var intressant och kul med "loppis".

Det har blivit en hel tittande på fotboll om kvällarna. Det är så roligt när små fotbollsnationer får "visa framfötterna". Som igår då Kongo ledde över England tills Harry Kane fick till två kanonskott och visade var skåpet ska stå.

Idag blir det styrelsemöte i det gröna. Hoppas att regnet inte hinner komma tills dess.

Ha det så skönt! På återhörande!

Kopparbröllop

Syster S och Bästisen var tärnor. AI-foto: Eva Broman

Den 23 juni har vi varit gifta i 53 år. Den sommardagen 1973 var lika varm och solig som gårdagen. När vi klev in under Badelunda kyrkas svala valv klämde kantorn i med en bröllopsmarsch och alla i bänkarna reste sig och tittade på oss. Då först blev jag nervös och buketten med gula rosor och blåklint darrade till i min hand.

På kyrktrappen blev vi omklappade och gratulerade. Prästen Björn sa: - Jag måste få kyssa bruden! och gjorde så. VLT, Västmanlands Länstidning var där med fotograf och vi blev utsedda till det årets Midsommarbröllop.

Efteråt var det fest i Kolbäcks Gästgiveri, där vi minglade i den lummiga trädgården med släkt och vänner. En av våra grannar på Norra Malmaberg filmade hela tilldragelsen, en fin present som vi kan ta fram en grå novemberdag och återuppleva den gyllene stunden.

Blomsterfesten i täppan

Hallå där!

Vilken midsommar vi har! Och just idag är det årets längsta dag. Himlen är knallblå och det är 25 grader varmt. Perfekt! 

Den invasiva arten vresros har invaderat baksidesrabatten. Jag köpte den som späd planta bara för att den hette Vresrosen Charlie och var från Canada. Stämde bra in på Maken, tänkte jag.

Nu skickar den ut skott till höger och till vänster. Men är den så här vacker och luktar så gott, så får den hållas. Bara den inte lämnar tomten.

A pro på blomsterfest! Härom dagen fyllde jag äntligen 75 år och hemmet fylldes av vackra blommor. Första buketten gav Maken mig, en replika av brudbuketten med gula rosor och inslag av blått. Den andra buketten kom med Early Bird och morgontidningen. Den hängde i en krok på brevlådan. Joy var avsändaren. 

Och sedan fyllde det på med blommor och glada gäster. - Det är ju riktigt kul att fylla år! utbrast jag alldeles överväldigad.

Barn och barnbarn kom och några av dem stannade över och firade Midsommar med oss.

Målningen i mitten är gjord av Britt-Marie Dahlberg och skildrar precis hur en midsommarafton på hembygdsgården ser ut.

Lilla V och Pe tog några varv kring midsommarstången på hembygdsgården och så småningom sökte vi skuggan vid bagarboden. När barnen fått sina godispåsar drog vi hemåt igen.

På midsommardagen hade Maken ett gig med Tivedspôjkera i Skagershults gamla kyrka, byggd 1651.

Det blev en stämningsfull musikandakt. Folket i bänkarna sjöng med i läsarsångerna. Andra versen på psalm 11 stämde så bra just för dagen, då det hade gått ut gula varningar för åskoväder på radion. 

När jag hör åskans röst och stormar brusa

och blixtens klingor springa fram ur skyn

när regnets kalla friska skurar susa

och löftets båge glänser för min sky

Men vi slapp höra åskans röst den dagen. Som avslutning spelade de Inbjudan till Bohuslän och fick stormande applåder. Så lite storm blev det i alla fall.

Här är den lilla nytjärade kyrkan.

Dags att sätta P för denna gång. Jag följer vägens vita band mot ljusa äventyr....

Maggan

Det ska vi fira

God morgon!

Det är en regndisig lördagsmorgon, så jag passar på att blogga lite om det som just passerat. Jag upplever att blomningen är tidig i år. Syrenerna har passerat bäst före-datumet för några dagar sedan. Igår gjorde jag slag i saken och fotograferade den rika blomningen i parken vid foten av Midsommarberget. Samtidigt plockade jag smörblommor att torka. De ska få ligga längst uppe på hörnskåpet och påminna om sommar.

Nationaldagen firade vi i Dammtorp, precis som vanligt. Och precis som vanligt hade vi fint och soligt väder. - Dammtorpavär, säger Ulla ordföranden i hembygdsföreningen. Tivedspôjkera spelade på scenen, talet hölls av prästen Peter, vi hurrade och viftade med flaggor och så åt vi rulltårtsbakeler med jordgubb på, precis som vanligt. Jag roddade åt bandet, lastade och körde "turnebilen" med två spelemän och deras fruar och utrustning. Bra att jag är bra på att pussla, varje millimeter i lastutrymmet gick åt.

I torsdags var det skolavslutning i strålande sol. Det var Stora Ve:s sista dag i tredje klass. Pappa Pe, Lilla Ve och jag hade tagit med kaffekorg och filt och slagit oss ned i gröngräset. Mamma Em var på studentuppvaktning i Kungliga Hufvudstaden. Vi fick en festlig stund när alla klasser sjöng och spexade och rektorn höll tal. 

Systrarna V i sina fina sommarklänningar

Här är en bild från när jag själv gick i andra klass, i botten på ett höghus. Det var stora barnkullar då och brist på klassrum. Jag fick spela mandolin när flickorna i blomsterhattar av crepe-papper sjöng. 

Här rockar flickorna Ve loss för att hylla mamma Em som tagit examen. Bubbel, ballonger och grillat. Maken och jag hade en trevlig kväll och körde nöjda hemåt i den sena, men ljusa kvällen.

Ha en trevlig helg!

Maggan