Innan frosten

Gårdagen kändes kall, krispig och vintrig. Solen lyste över frosttäckt mark. Den första vinterdagen hade kommit.

Helgen tillbringades med barn och barnbarn. Barnbarnsflickorna provade sina "outfits" inför stundande Halloweenfester. Fast LL har sin prinsessklänning på sig även till vardags.

Maken lagade fylld kyckling enligt svärmors recept. Första gången jag åt rätten var kycklingen en stor kalkon, som jag köpt av en arbetskamrat. Jag stod för dukningen i orange, svart och vitt. Morötterna matchade duken.

I fredags tog Maken och jag en sväng för att leta fornlämningar inför hans dragning på Hembygdsföreningens medlemsmöte i november. Vi åkte på drumliner och såg ekbackar och stensättningar. Högen på bilden ovan heter Torshögen och ligger mellan Kumla och Fjugesta. Den tros komma från yngre järnåldern och innehålla klanhövdingen Tor.

Idag väntar jobb på Kupan och körövning i Finnerödja. Hoppas att jag kan ta ton utan att hosta denna gång. Biverkningen av blodtrycksmedicinen är besvärlig.

Ha det gott!

Tillsammans igen!

Så blev den äntligen av, vår återträff av gänget som gick Sekreterarskolan tillsammans för fyrtiosju år sedan. Vi fortsatte att träffas ett tiotal år sedan vi gått ut och avlagt våra prov i stenografi på tre språk, handelskorrespondens, maskinskrivning mm.

Igår sågs vi alla igen i min gamla hemstad Västerås. Su, som fortfarande bor kvar i trakten, var en perfekt värdinna. Hon hade reserverat bord för oss med en strålande utsikt över Mälaren och småbåtshamnen och minsann lyste inte den milda, bleka höstsolen också.

Vi pratade minnen förstås och hjälpte varandra komma ihåg våra äventyr i Schweiz och i England, där Sekreterarskolan hade sin utlandspraktik.

April 1972 i London och mars samma år i Champéry. Lejongult var modefärgen då.

Vi uppdaterade varandra vad som hänt sedan sist och kunde konstatera att även om vi sadlat om från sekreteraryrket och gjort mycket annat i yrkeslivet, så har vi alla haft nytta av de kunskaper vi fick med oss en gång. Det franska språket har till exempel gett oss alla fördelar och för all del vissa svårigheter. Min värsta utmaning var då jag skulle simultantolka ståupparen Lennie Norman för en fransk kund, från svenska till franska. Det gick inte så värst.

Vi hann med en fin promenad genom staden, hälsade på Engelbrekt i Domkyrkan och Johannes Rudbeckius vid den anrika gymnasieskolan. Vid Kyrkbacken med sina söta gamla hus kunde man nästan skymta Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin. Innan det var dags att dra oss till stationen tog vi en kopp kaffe på Öhrmans Konditori och Café vid Stora Torget. En perfekt avslutning på en perfekt eftermiddag. Tack Su för att du ordnade allt så bra!

Höstlig promenad

Omgivningarna runt vårt kvarter går inte av för hackor. Det var skönt promenadväder i dag. Solen silade lågt in genom de gula löven som fortfarande hänger kvar. Annars har höstvindarna vispat runt ordentligt bland trädkronorna de senaste dagarna.

Det var lugnt och stilla. På avstånd hördes rottweilern Ådis grova skall. Länsbussen svängde ut på 205:an mot Askersund och en liten traktor med släp puttrade förbi. Jag gissar att den var på väg till Skogskyrkogården.

Rönnbärsträdet vid Lassånavägen dignar av röda klasar. Vilket kalas för fåglarna!

Imorgon tar jag tåget till hemstaden för att träffa ett gäng som jag inte sett på över 30 år. Det ska bli roligt!

Ha det så gott!

Seniordag

Tittut!

Här sitter Barbro och jag längst bak i salen. Vi är på Seniordag och framför oss sitter en massa seniorer för att få information och för att underhållas. Det handlar om hörselhjälpmedel och så underhåller Per på sitt dragspel och avslutar med två fina pianostycken. Kaffe och macka blir det i pausen. Och så fick jag med mig mig halkskydd för kommande ishala dagar. Vill inte ramla mer än nödvändigt.

Bänken i parken är tom. Varken Barbro eller jag är mycket för att sitta på bänken om mata duvorna. Nej, fart och fläkt ska det vara.

På nedervåningen håller Makens spelgäng igång. De är också seniorer och jag ska göra i ordning  mackor och pensionärsbakelser om en liten stund.

Vi ses!

Folkets Park i Västerås 1964

Det började med att jag såg en nostalgibild i Västmanlands Länstidning tagen under en måndagsträff i Västerås Folkets Park 1964. Paul Anka var där och sjöng, bland annat sin hitlåt Diana. Ja men, då var ju jag där och lyssnade, tänkte jag och började leta i folkvimlet.

Och där står jag ju, 13 år gammal med min kompis Lena Hofberg bredvid på höger sida. Vid stjärnan tror jag minsann att Ewa-May, klasskompis och FaceBook-vän står.

Jag var tvungen att leta i min gamla dagbok med svarta vaxdukspärmar och där står det mycket riktigt:

Kompisarna och jag gillade Paul Anka men var tydligen inte lika förtjusta i Ann-Louise Hansson som vi såg dagen innan.

På TV såg vi Bröderna Cartwright och min idol var Adam medan bästisen tyckte att Little Joe var sötast. Hå, hå ja ja - det var tider det.

Over and out!

I mitten av oktober

Löven täcker marken i parken, som en tät guldgul matta. De parkerade bilarna beströs också med guldslantarna. Så är det i mitten av oktober, hemma på vår gata.

Helst håller man sig inomhus, med en god bok, men det finns ju så många andra uppdrag som pockar på, både inomhus och utomhus. Löven faller ju även över den egna tomten, till exempel.

I helgen åkte jag och två "kollegor" på kurs. Men när vi väl kom fram, så upptäckte vi att kursen var inställd. Vi hade inte blivit underrättade och en av oss hade bytt arbetspass för att kunna vara med. Det kändes ju inte juste. Men då åkte vi ner till A-sund istället och tog en fika på Borgmästarinnans Café. Flickan bakom disken gjorde i ordning en sockerfri hallonbakelse åt mig. Det var omtänksamt!

Igår kväll var det dags för oktober månads föreläsning i Kunskapens Hus. Att trollsländor kunde vara så intressanta och trevliga!

Föreläsaren Per Karlsson Linderum hade totalt snöat in på trollsländor och kunde förmedla sina gedigna kunskaper till oss på ett väldigt intressant och roligt sätt.

Kungstrollslända fotat av Charles Swenson

Den imponerande sländan på bilden ovanför fotade Maken för några år sedan i vår trädgård, då den jagade humlor i brudspirean.

Mossa, mossa på er alla människobarn!

Lekparksprovning

Den här oktoberhelgen har ägnats åt den här lilla damen, barnbarnet jag i bloggen kallar Lilla Lila (LL). Det har varit full rulle från morgon till kväll. Hon har hunnit bli tre och ett halvt år och har ett stort ordförråd redan. Hon vet hur man använder orden också. När vi närmade oss den tredje lekplatsen för helgen, fick hon syn på en "gunghäst". - Åh, en sådan där! Fantastiskt! utropade hon och skenade glädjestrålande fram för att prova.

Hon har varit lite av en lekparksprovare de här dagarna. Den nya i Bodarneparken var lite för avancerad för henne, men hon använde den på sitt sätt. Lekparken utanför ICA passade henne precis och den hemma, vid gröna kullen, var också rolig.

Förutom utelekar har vi lekt med pappersdockor, ritat och målat, lekt frisör, veterinär, doktor, affär, kollat Alfons Åberg och Heidi, läst böcker, ätit lördagsgodis (ja, inte jag som är nybliven diabetiker förstås).

Nu återgår Farmor och Farfar till de normala sysslorna. Idag ska vi se om vi kan ta oss till Arkivet utan att snubbla.

Vi ses!

Färgstarkt

Vi gav oss iväg på en tur ut på landet för att jaga höstfärgerna och åkte lite på måfå. Såg gula björkar, röda lönnar, dignande rönnbärsträd, solrosor. Vi kom in på en liten väg där vi aldrig åkt förr och såg Stjernsunds slott ligga och gona sig i solen. Innan vi till slut vände för att åka norrut igen gjorde vi ett kort uppehåll i Åmmeberg. Jag kikade in genom fönstret på en gammal tegelbyggnad och fick se ett svart ånglok och en tomte som stod på trappen till förarhytten.

A pro på höstfärger, så börjar mina egna plommonlila färger mattas något. Fortfarande stirrar folk förfärat när jag visar mig.

Vi har just nu en förtjusande liten nattgäst över helgen. Hon kollar nu medan jag bloggar. Nu ska vi gå ner och äta frukost.

Ha en trevlig lördag!