Systerträff på sportlovet

Vecka 8, vinterlov och Fettisdag - I år sammanföll det med syrrans och mitt årliga besök i La Stada. Vi tog i vanlig ordning tåget från varsitt håll, hon från den norra länsdelen och jag från den södra, och så sammanstrålade vi i residensstaden.

Första stoppet blev Föreningarnas Hus och det eminenta caféet där. Mums vilka goda semlor och vilket gott kaffe! Sonen Pe jobbar där och han och hans kollega kunde ta en liten rast med oss innan stora semmeltåget tuffade in. Många var liksom vi sugna på semlor.

Syrran hade stickat en så fin tröja till Lilla Ve. Den blir gosig under vårvintern.

Stärkta av semlorna gick vi ut på stan. Tittade in till den fina lilla butiken Bergslagens Bok och Bild. Trots att det var bokreans första dag köpte jag ingen bok, men ett 1000-bitars pussel med en bokhandel som motiv.

En annan väldigt mysig affär var Söstrene Grene, en dansk butik fylld med en massa "vill-ha"-grejor. Dit måste jag återvända.

Sedan blev vi kulturella och gick till Kulturkvarteret och åt lunch. Det var första (men inte sista) gången jag besökte det spektakulära huset. Efter ytterligare affärsverksamhet återvände vi till centralstationen och tuffade hemåt åt var sitt håll.

Ja, det blev en väldigt trevlig Fettisdag!

En trevlig måndagskväll blev det också hos dessa båda damer. Hon till höger var på kärt besök hos sin tidigare arbetskamrat, som just fyllt år. Vi pratade gamla minnen, bland annat från tiden med Mullhyttans Bygdekör och Ramundeboda Kyrkokör.

Här är en bild från en av de många gånger då vi firade Sveriges Nationaldag i Porla Brunn. Solen sken för det mesta den dagen. Körsångarna stod på trappan och sjöng Stenhammars Sverige, Hemvärnet paraderade och blåsorkestern marscherade. Prästen höll tal och sedan drack alla kaffe på gräsmattan utanför hotellet.

Ikväll packar jag väskan. I morgon bitti bär det iväg på nya äventyr. Mer om det vid ett senare tillfälle.

Hasta la vista!

Kalas och konst

God morgon! 

Idag är det Fastlagssöndag och temat för denna söndag är Kärlekens Väg. Jag ska sjunga med kören i vår vackra träkyrka, så därför hade jag mobilen på väckning klockan sex. Det behöver jag vanligtvis inte ha, jag vaknar ändå långt före sex. Men i natt har jag inte sovit så gott.

Innan jag försvinner ut genom dörren med min körkåpa och mitt nothäfte vill jag i alla fall skicka en hälsning och berätta lite vad som hänt under den dryga vecka som gått sedan sist.

Den här perioden präglas av skidskytte på TV och årsmöten. Jag har bevistat två årsmöten än så länge och fick hedersuppdraget att läsa en dikt vid parentationerna. 

Vi har haft kärt besök av kusin med fru på genomresa. De var på väg med sin husvagn från Västkusten och ville hinna före stormen Otto. 

Min kompis AP och jag gjorde en liten shoppingtur till grannstaden i söder. Jag behövde nya skor till mina svullna fötter och det kunde Irene i Skoshoppen hjälpa mig med. Vi hade en egen, välsorterad, skobutik på orten tidigare, men den bar sig inte och lades ner. 

När vi shoppat lite av varje, så vilade vi ut på ett av grannstadens mysiga konditorier. Vår orts konditori Promenaden är borta sedan länge. Det var mycket populärt och så här i semmeltider var det bråda tider. Men nu är även konditoriet nedlagt.

Ur led är tiden! I år fyller unga tjejer åttio år. En sådan tjej bjöd på kalas en kväll. Vi hade så trevligt och pratade om allt, från meningen med livet till när vi drattade på ändan senast.

Igår slank jag ner i källaren till biblioteket, Laxå Konsthall, och var med om en vernissage. Berit Berieus ställde ut stora härliga tavlor som hon målat under pandemiåren. Det var hennes första egna utställning och första gången som hon ställde ut oljemålningar. Annars hade det mest blivit etsningar och skulptur som hon visat tillsammans med andra konstnärer. En månad till finns utställningen kvar, gå gärna och se den.

 Det som är fint med den här perioden är ljuset som är på väg tillbaka. Här ovan fångade jag ljuset över sjön Toften, när solen var på väg ner i väster. 

Just nu börjar det ljusna. Himlen är babyblå och rosa bakom talldungen utanför fönstret. Nu ska jag göra mig iordning. Ni får ha en fin Fastlagssöndag, önskar

Maggan

Ja må hon leva!

God morgon!

Här sitter jag, nyvaken efter att ha haft en sällsynt mardröm. Jag grät och grät i drömmen och känner mig nu befriad och glad att vakna upp till mitt verkliga liv. Bilden av Picasso la jag som pussel för några dagar sedan. Jag tycker att den stämmer bra in på mig denna morgon.

Igår firade vi vår vän Ve:s födelsedag på favoritrestaurangen. Vi bjöd henne på lunch och sjöng och hurrade allt medan en försiktig vårsol lyste in genom fönstren.

 

Restaurangens ägarinna Suquin delade ut lyckokakor till oss och på min lapp stod det mycket uppmuntrande: Med din personlighet kommer du aldrig att åldras.

Sedan en kort tid tillbaka har jag återupptagit prenumerationen på en damtidning. De hade en så lockande premie som jag inte kunde motstå: en vacker linneduk till julbordet. Häromdagen kom ännu ett nummer. Där kunde jag förvånad läsa om en s.k. kändis: Han avled hastigt efter att ha hittats död i badrummet! Han dog alltså två gånger. Dubbelt tragiskt!

Snart stundar Alla Hjärtans dag. Då passar väl den här bilden alldeles utmärkt. En pusselbild av Ngo Van Diep. Gammal kärlek rostar aldrig,

Ha det!

Vårvinterdagar

Den är så välkommen, solen! Vi har fått några solskensdagar så här i början av februari. Igår hörde jag minsann talgoxens försiktiga vårläte under min lunchpromenad. 

Mellocirkusen har dragit igång. - Det är som en lägereld att samlas kring nu när vi behöver fest och glädje som mest, var det någon som sa. En underbar bild på de yngsta barnbarnen kom singlande genom rymden. Lillasyster 3 månader låg i storasysters knä och båda tittade med stora ögon på det färgspäckade spektaklet. 

Själv tycker jag att Mellon är ointressant och rätt pinsam ibland, när skämten faller platt till marken. För att inte tala om Guldbaggegalan! Pinsam är bara förnamnet. Är folk berusade när de kliver upp på scenen? Jag vrider mig bakom skämskudden, liksom jag gjorde när jag var barn och vi tittade på Hylands Hörna på vår lilla svartvita TV. Fast vissa moment var fina, som när unga Sigrid grät  glädjetårar när hon vann Guldbaggen för bästa kvinnliga skådespelare.

Här på hemorten hade vi en egen musiktillställning i veckan som gick. Tivedspôjkera underhöll på måndagens eftermiddagscafé. Det kom ovanligt många besökare och lotterna och kaffet fick en strykande åtgång. Tyvärr kunde inte Maken vara med denna gång, men gänget spelade två av hans låtar i alla fall. 

Här är boken jag läser just nu. Båda mina systrar rekommenderade den efter att ha sett filmen och utställningen och läst boken. Hilma var nog född 100 år för tidigt. Det var inte lätt för kvinnliga konstnärer på den tiden. Hilma af Klint levde mellan 1862 till 1944. 

Idag verkar det bli bokläsarväder, det är jämngrått utanför fönstret.

Ha en fin dag!

Maggan