Födelsedagar

 God morgon på er!

Det är en nyvaken och nybliven 73-åring som skriver. Igår firades det födelsedag här hemma, men vi har firat flera bemärkelsedagar på sistone.

80½ år

Härom dagen firade vår vän A från A-sund Maken som i november fyllde 80 år. A bjöd på läcker lunch på Restaurang Sjötullen. Vi tittade ner i restaurangens undervåning där man håller på att skapa en vinkällare. Ett magnifikt bord stod på plats, tillverkat av en enda planka av ett jätteträd. Efter en nypa sjöluft gjorde vi några extra svängar: förbi Svartå station och industriområde, genom Bäckatorp, Hasselfors och Porla. 

300 år

Då låg Porla tyst och öde, en stark kontrast till lördagen därpå då Porla firade 300 år. Här står marknadsgumman B-M i sin vackra egensydda sekelskiftesklänning och stråhatt med band i samma färg som klänningen. Vi fick ett soligt och fint väder, men med luriga kastvindar på eftermiddagen. Parasoll och tält lyfte i sina förtöjningar och B-Ms hatt flög av vid flera tillfällen.

Landshövdingen höll tal och Laxå Blåsorkester spelade i Societetshuset. Här är orkestern i färd med att spela Under blågul fana och längst bak står kompisen T-S och hanterar sitt klockspel.

Jag var där som Tant Viola i samma stånd som grönklädda B-M, som sålde vykort och 2025 års kalendrar för glatta livet. Det var ingen åtgång på mina böcker. Behållningen var alla möten med bekanta, en del hade jag inte sett på väldigt, väldigt länge,

Kul var det!!

73år 

Och igår blev jag 73 år och hade dambjudning hemma. Syster S har kommit på kärt besök och jag hör hur hon grejar i köket. Dags för frukost på min första dag som 73 år.

Ha en fin dag ni alla!

Maggan

PS: Det var väldigt bökigt att knåpa ihop det här inlägget. Musen jag har är femton år gammal och håller på att lägga av.

Julklappstips

Målad av Britt-Marie Dahlberg

Utdrag ur boken På utflykt med tanterna på Villagatan från 2017. Text: Margareta Swenson och Bild: Britt-Marie Dahlberg 

"Laxå - mitt emellan metropolerna

Det vilade något mycket fridfullt över Villagatan, denna förmiddag i augusti. Inte en kotte var ute och rörde på sig. Jo, men vänta! Där sneddade Katten över gatan och smög sig in under staketet till Tanternas trädgård. Det var väl dags för förmiddagsgrädden, kan tänka.

Gulla, Viola och Rosa kom just ut på förstukvisten. De hade bestämt sig för att ta sitt kaffe på Laxå torg istället för hemma i trädgården. - Vi behöver se lite folk, sa Gullan. - Ja och känna på stadens puls, sa Viola.

Laxå ligger exakt mitt emellan Stockholm och Göteborg, 25 mil åt vardera hållet. På ena sidan tätorten går Västra Stambanan och på andra sidan strömmar trafiken på E20. Samhället byggdes upp när järnvägen var nu, men två vackra gamla herrgårdar minner om brukets storhetstid för flera hundra år sedan.

Tanterna och Katten slog sig ner under parasollet på torget. Från sin plats hade de full utsikt över Postgatan i vars ände tågstationen och resecentrum ligger. Tåget från Stockholm hade just släppt av sin last med resenärer, som kom gåendes med sina rullväskor och ryggsäckar längs gatan. Lisa på Modebutiken hade varit på inköpsresa och hade väskan full med de läckraste underkläder. Hon vinkade glatt åt Tanterna, innan hon svängde in på Tavernagatan. Rosa var en stamkund och skulle säkert snart komma in i butiken och köpa sig något laxrosa.

Bagarmästare Bengtsson hastade förbi och lämnade ett svagt doftspår av nybakade bullar efter sig. Han var på väg till biblioteket för att lämna igen boken "7 sorters kakor", det var sista inlämningsdagen. Fröken Kvist kom just ut från blomsterhandeln. Hon hade köpt sig en praktfull, violett krysantemum, som hon visade för Tanterna. Men sa samtidigt - Den här får du inte tugga på, Katten! Den är giftig för dig. - Å ja, tänkte Katten, kaffe är väl minsann också ett gift, men det verkar ingen ta någon notis om. Men jag lapar hellre grädde än käkar krysantemum, jag går på LCHF-diet.

- Vilket folkliv, sa Gullan

- Allt man behöver för livets nödtorft finns här i Laxå, sa Viola

- Men nu behöver jag kåldolmar och lingonsylt, sa Rosa. Kom så går vi hem och äter lunch."

Det här var det sista kapitlet, ett uppslag, i boken På utflykt med tanterna på Villagatan. De tidigare kapitlen beskriver, med glimten i ögat, tanternas utflykter i trakten runt Laxå, illustrerade med Britt-Maries levnadsglada bilder. Den passar för alla åldrar. Om du är intresserad att skaffa boken, den kan bli en trevlig julklapp eller en födelsedagspresent om du inte behåller den själv som en "coffe table bok", hör av dig till mig. Jag har ett litet lager kvar. Priset är 100 kr. Porto tillkommer om den ska skickas.

Skottdagen

Skottdagen är snart till ända. Och nog fick vi skotta alltid. Eller snarare Maken fick skotta i morse eftersom det fallit vitt från himlen under natten. Men nu är det borttöat och lika skönt är det. Imorgon börjar ju vårmånaden mars.

Enligt gammal tradition fick kvinnorna fria just den här dagen. Och om villebrådet tackade nej, fick han köpa sig fri med ett tyg till frierskan. Skönt att vi har kommit lite längre idag. Det är väl varannan damernas, nu för tiden?

Efter frukost och skottning åkte Maken och jag in till La Stada. Jag levererade ett antal exemplar av  min och Rosas andra bok till den charmiga lilla boklådan Bergslagens Bok & Bild. De hade gjort en beställning och jag hoppas att kunderna strömmar till! Sedan träffade vi Joy och LH. Det blev publunch och filmtajm för LH och mig. Hon och jag såg Frost 2. Olof är bäst där, tycker farmor. Den svenska rösten görs så bra av Nassim Al Fakir. Vackra scenerier, men lite för mycket svulstig magi för min smak.

Har ni kommit till skott än? Ta och fria, vet ja!

Torgmadam och julkorist

I år hölls Laxå julmarknad under en dag istället för två. Tyvärr bidrog inte vädret med någon vidare julstämning, men vi andra försökte så gott vi kunde. Tanterna Viola och Rosa var på plats som vanligt och hade pyntat sitt marknadsstånd med lyktor och röda äpplen. Rosa (Britt-Marie) sålde almanackor för nästa år och julkort och Viola (jag) sålde boken På utflykt med tanterna på Villagatan och trevliga bilder på vår lilla ort.

Förutom att vara marknadsgumma var jag även körsolist. Vi i Bodarnekören klev upp på scenen klockan ett och rev av ett antal julsånger. Anna och Malin sjöng varsin solosång och jag sjöng första versen på Nu tändas tusen juleljus alldeles själv. Det gick bra. Senare på dagen sjöng fyra herrar från Åtorp, Nysund Gents Quartet, sina vackra sånger.

Så här kunde det ha sett ut!

Efter att ha stått på torget i sju timmar var jag alldeles genomfrusen. Fötterna kändes som isklumpar. Gissa om det sedan var skönt att glida ner i skumbadet hemma och samtidigt smutta på en whisky. Rätt! Det var det.

Man ur huse

Det är ännu tyst i huset. Jag har precis blåst ut de två ljusen i adventsstaken och druckit upp morgonkaffet. På uppmaning har Maken gratulerat mig på Anna-dagen, som är idag. Jag är precis som min pappa Olle, som ringde tidigt på morgonen och sa: Ska du inte gratulera mig? Jag har namnsdag idag.

Time flies! Det är redan länge sedan jag skrev något här på bloggen.

Igår blev det många timmar nere på torget. Jag var lätt förklädd till Tant Viola. Min kompis Tant Rosa och jag sålde böcker, vykort och almanackor för glatta livet. Som tur var hölls julmarknaden under tälttak, eftersom det regnade. Vi blev underhållna av Blåsorkestern, Anuska-kören, Nysund Gents Quartet och till sist kröntes Laxå lucia av kyrkoherden. Allra trevligast på alltihop är att träffa en massa ortsbor, alla verkar gå man ur huse.

När jag kom hem på kvällen placerade jag mina stelfrusna fötter i ett varmt fotbad och så åt vi Janssons Frestelse och tog en nubbe därtill. Så mina livsandar återvände.

Idag ska Maken spela med Tivedspôjkera och jag ska sjunga med Bodarnekören och sedan, när det är kväll, ska Åsa, jag och musiker hålla ett Andrum i kyrkan. Det ska handla om Närhet.

Önskar er en fin Andra Advent!

Maggan

Äppelpaj och modenostalgi

Nu när det finns så gott om äpplen: Här kommer ett recept på

Världens godaste äppelsmulpaj (6 personer)

Ingredienser:
ca 800 g äpplen
1 tsk kanel
2 tsk socker
1 krm flingsalt
smör till formen

Smuldegen
125 g kallt smör
2 dl vetemjöl
1 dl havregryn
1 1/2 del socker
1 1/2 tsk flingsalt

Till servering
vispad grädde
vaniljsås eller
glass

Sätt ugnen på 225*C.
Skala, kärna ur och skär äpplena i mindre bitar. Blanda äpplena med kanel, socker och flingsalt i en smord pajform, ca 28 cm i diameter.
Skär smöret i bitar. Nyp ihop smör, mjöl och havregryn till en smulig massa. Blanda i socker och flingsalt. Fördela smulorna över äpplena och grädda pajen mitt i ugnen 20 - 25 minuter tills den fått fin färg.

Låt svalna innan servering.

I oktober är det dags för kusinträff. Här är en kusinträff på sextiotalet. Bilden kom till min brevlåda igår, skickad av min snälla syster S.

Kusin T, jag, Lillasyster L och Syster S

Mamma tyckte att min klänning, köpt på Hennes, var alldeles för kort. Det hade hon nog rätt i. Men modet föreskrev korta kjolar på sextiotalet. Eller egentligen Mini, maxi, midi. Något längre kjollängd hade Viola, Gullan och Rosa på den tiden:

Här kommer de igen, tanterna på Villagatan, cyklandes med sina kassar med reafynd:

Två små gummor skulle gå en gång ....

Så var det dags igen för tanterna att dra ut på marknad. Denna gång blev det Sannerudsmarken, en genomtrevlig marknad i den gamla byn i Tived. Här är det alltid mycket folk och gammaldags stämning. Det är här man möter gamla bekanta som man just bara ser en gång om året - på Sannerudsmarken!

Bredvid oss stod en ballongförsäljare. Det var mer än en unge som gick hem med en färgglad ballong. En liten pojke var överlycklig över sin traktorballong.

Min kompistant Rosa sålde julkortspaket för glatta livet. Och några böcker gick det allt åt också. Rätt var det var kom det ett par häftiga regnskurar, då vi fick hysa några extra marknadsbesökare under vårt tak.

Jag var allt bra trött i fötterna när marknadsdagen var överstånden. Hemma väntade Lilla Lila med mor och far. De hade tagit med sig en smaskig smörgåstårta. Mums fillibabba!

Dagen innan hade vi inte samma medgång, Maken och jag. Vi tog min bil in till det stora shoppingcentret för att hämta en omgång linser och nya glasögon till mig. Men när jag tog på mig glasögonen såg jag inte ett dugg bättre än tidigare. De hade nämligen försett de nya bågarna med glas slipade enligt ett gammalt recept. Trist. Maken och jag åkte sedan för att hämta Makens bil som stått på verkstaden i fjorton dagar. Verkmästaren kunde inte hitta något fel på bilen, men när vi väl kommit hem de sex milen och skulle ut på en ny tur några timmar senare, så vägrade bilen att starta. Tot! Död! Morte! Dead! Trist i kvadrat. Blir det till att bärga igen?

Önskar er alla en bra ny vecka!

Maggan

Hålligång i skogen

Överst till vänster: Anna och Tivedspôjkera tar ton. Överst till höger: Tiveds hembygdsförening bjöd på gudomligt god ostkaka i Dammtorps gamla skola. Nederst till vänster: Hantverkare av olika slag var på plats. Nederst i mitten: Norra Vätterbygdens Folkdansgille tar sig en svängom på ängen. Nederst till höger: Och här har vi tanterna Viola och Rosa.

En vecka har gått sedan förra inlägget, men det känns mycket längre. Kanske för att vädret gjort en totalomvändning. För några dagar sedan blev man svettig bara av att andas. Den allra varmaste dagen med 33 grader bakade jag. Det skulle bli äppelrutor till trettio personer.

Det blev gott, det verkade deltagarna i sista allsångsgången i sommarkyrkan tycka.

Igår, när det var stora Tivedsdagen i Dammtorp, ställde Tanterna upp på nytt. B-M och jag förvandlade oss till Rosa och Viola och tog plats i ståndet för att sälja bilder och böcker på de levnadsglada tanterna. Jag fick praktisera min knackiga tyska några gånger och förklara innehållet i boken för intresserade turister. Folk såg så glada ut när de såg oss. Ibland glömde jag bort hur jag såg ut men blev påmind av ett glatt leende.

Under de inledande timmarna ösregnade det. Tivedspôjkera och Anna musicerade för en minimal publik. Men sedan sken det upp och det blev ett normalt Dammtorparvär. Så vid de andra tillfällena blev det många som lyssnade.

Nu dröjer det två veckor innan Tanterna drar till Sannerudsmarken, men innan dess hinner det hända en hel del. Maken och jag följer med på en resa till Norge, till exempel.

Här är en bild från trädgården den 12 augusti 2014:

Ha det gott, du som tittar in här. Och kära kusin i sjukhussängen, krya på dig!

PS: Bilen är fortfarande hos bildoktorn, det dröjer nog innan den är hemma igen.

Linslöss

Än en gång har Viola och Rosa satt på sig sina hattar och färgglada utstyrslar. Denna gång drabbade vi Hova. Galleriet där ställer ut Britt-Maries och Carinas tavlor i några veckor och i lördags fanns det möjlighet för hugade Hova-bor att träffa livslevande tanter och köpa sig en bok.

Pressen tittade in och fick till ett litet reportage. Jag länkar det här. Dock förväxlades våra namn i texten. Det är självklart Britt-Marie som är konstnärinnan och ingen annan.

Idag har min bil fått vinterdäcken påmonterade på verkstaden. Man vet aldrig när den första snön behagar singla ner.

Sedan har jag dansat line dance, ätit bruna bönor och snart är det dags för körsång. Jämt kör, alltså!

Tanterna från Villagatan mitt i vimlet

Nu har tanterna varit på Marken igen. I lördags var det dags för Viola och Rosa att stå och sälja livsglädje igen. För mindre än vad en biobiljett kostar kunde man köpa sig några stunders måbrakänsla i form av bilderböckerna om tanterna på Villagatan. Dessutom fanns det gott om "kuliga" vykort att ha till hands om någon behövde muntras upp i bekantskapskretsen.

Bredvid vårt lilla stånd höll en ballongförsäljare till. Hans kundkrets var lite yngre än vår. Och tvärs över gatan luktade det ost, för där stod en värmländsk osttillverkare och sålde för glatta livet.

Bygatan genom Sannerud var stundtals helt igenkorkad av glada marknadsbesökare. Det måste väl ändå ha varit besöksrekord i år?

Kvällen innan var det "förfest" i byn. Benny från Kungälv stod på scenen och sjöng countryballader med sin fina stämma och på Helges gård samlades spelemän/kvinnor och idkade buskspel.

Benny Jannerbrink sjöng You are always on my mind.

Här river spelemännen och spelekvinnan av Livet i Finnskogarna. 

Och som inte det var nog. Helgen har även innehållit kärt besök från Sveriges Framsida och kräftkalas hemma i vårt kök. Men om det får ni kanske höra en annan dag.

Morsning och good bye!

Lite i hatten

Bilder och intryck från helgen som just passerat:

Lördagen var regnig men det gjorde ingenting för då var vi på 90-årskalas. Vi firade en alla tiders trevlig kille, Göte, en hyvens prick. Han är vår klippa i Hembygdsföreningen. Det han inte vet om vår lilla stad, det vet ingen.

Här står han med några av sina forna medarbetare. Det blev en väldigt trivsam stund med mycket prat och mat. Göte hade önskat sig som enda present pengar till Barncancerfonden och det kom in över sextusen kronor. Sedan fick han förstås en massa blommor också.

På söndagen ryckte jag och Maken ut. Vi var lite i hatten, d v s Maken hade sin svarta guldgrävarhatt från Jukkasjärvi och jag var iförd den vita sommarhatten jag har när jag är Viola från Villagatan. I Dammtorp var det festdag. Mycket folk i görningen, många hantverk visades, det bjöds på kokt korv från Helges kokvagn och damerna i Tiveds Hembygdsförening hade bakat den godaste ostkakan.

Försäljningen gick bra. Många kom och pratade med oss och vi fick många leenden och komplimanger för våra hattar. Maken spelade tillsammans med sina "bröder" i Tivedspôjkera och jag fick rycka in i doakören till läsarsångerna.

Här är tanternas stödtrupp, de som fixar, bär, kokar kaffe mm.

Idag är det måndag och solen har återvänt. Snart ska jag och min vän Ve ut och kolla om det månne finns några blåbär att plocka. Om inte annat så får vi oss en nya frisk luft.

Adjöken!

Vattenhålet

I vår kommun har vi en rofylld, fin plats, ett rastställe dit vi ofta återvänder. Det är Ramundeboda där Sockenstugan ligger. På 1400-talet byggde Antonitermunkar ett kloster där på stranden till Bodarnesjön. Sedan har det funnits värdshus på platsen för vägfarare som tagit sig igenom den farliga Tiveden. Åtskilliga är de kungar som bevistat platsen på sin Eriksgata genom Svea rike.

Själv har jag bevistat platsen vid flera tillfällen på sistone. Min vän Ve bjöd på kaffe och härlig räkmacka en kväll och en annan kväll ringde Maken in helgen med hjälp av klockan i klockstapeln. Barnbarnet passade på att ta årets första dopp i sjön.

Ramundeboda klosterplats finns med i den andra boken om Tanterna på Villagatan som precis har kommit ut. I boken är det Gullan som ringer i klockan istället för Maken. Britt-Marie Dahlberg, konstnären, och jag lanserade vår bok klädda som två av tanterna i böckerna, Rosa och Viola. Vi satt på Turistbyrån och fick många trevliga besök.

Efter tre timmar bytte jag skepnad, likt Stålmannen. Hoppade in i Turistbyråns pentry och svidade om till reporter. En halvtimme senare gjorde jag ett reportage till församlingsbladet Bodarne-Magazinet.
Man är väl flexibel!

Anna, den benådade

"En annan" heter också Anna, nämligen Anna Margareta Cecilia. Anna efter mormor och Cecilia efter farmor. Och igår var det Anna-dagen, den dag man ska lägga lutfisken i blöt.

Men istället för att luta fisken bjöd Maken på namnsdagslunch i A-sund i nybyggda Sjöängsskolan alldeles vid strandpromenaden. Smart nog har man kombinerat skolbespisningen med en restaurang för allmänheten. Dessutom har det blivit ett ljust och luftigt bibliotek, mycket lyckat.

Vi passade på att julklappshandla i affärerna kring det fina lilla torget, innan vi vände kosan hemåt igen. Solen var redan på väg ner bakom skogsranden. En tunn isskorpa hade bildats inne i sjövikarna.

På kvällen blev det tårtkalas och firande av en söt och älsklig tjugoåring. Hon fick många hjärtan av olika slag, av mig ett att hänga om halsen.

Idag har jag stått på en liten julmarknad och sålt "hemstöpta" ljus och Fair Trade-varor. Mina bordsgrannar var tomtegummorna ovan. Hon till höger är Rosa, alias Britt-Marie, som är upphovskvinnan till Tanterna på Villagatan.

Snart ska vi åka till La Stada och vakta bäbis! Det ska bli kul!

Gammal vänskap rostar aldrig!

Tanterna på Villagatan har bidragit till mycket trevligt i mitt liv. En konsekvens av boken vi gjorde, Britt-Marie och jag, är besöket idag. Idag stod nämligen det här fina paret på tröskeln och det var inte en dag för tidigt. Det var kanske trettio år sedan sist de hälsade på här hemma.

Herr G hade kvar sina väldiga mustascher och glimten i ögat och Fru G var också sig lik. Inte kunde man tro att det gått så många år mellan bilderna till vänster och de till höger, som togs idag.

Och vad har Tanterna på Villagatan med det hela att göra, kanske du undrar. Jo, boken blev presenterad på ett årsmöte för göteborgsseniorerna från "vårt" företag och så fick vi kontakt igen, Herr G och jag.

Det var som om vi sågs igår eller som Herr G så klokt sa: - Gammal vänskap rostar aldrig!

Till marknaden uti Nora

Tre små gummor skulle gå en gång till marknaden uti Nora ...

Det blev en gemytlig eftermiddag i söta Nora. Där skulle man bo! Vi började i kvarteret Bryggeriet, där Nora Brygghus premiärsålde sitt julöl. Maken köpte en låda av de snälla öltomtarna.

Sedan tog några av oss bryggarhästen upp oss till torget. En stor och stadig pålle ångade uppför backen utan knot. Modernare transportmedel fick maka på sig. Lilla Hjärtat tyckte att det var festligt.

Uppe kring torget var det full kommers. Marknadsstånden trängdes med varandra. Det doftade gran, glögg och brända mandlar. Några smedgubbar eldade på för fullt och hamrade till krokar och spikar. Lilla Hjärtat var hungrig så vi trängde oss in på Pizzeria Babylon och fick det sista bordet.

I en liten "guld"börs förvarade Lilla Hjärtat en tjuga som hon fått av sin mamma. Den brände nästan hål i börsen innan vi hittade en torgmadam som sålde stora klubbor. Farmor var tvungen att köpa ett par rosa, varma mjukisbyxor också och trä på Lilla Hjärtat innan hon förfrös benen. I skylten fanns en bedårande svart spetsklänning med ett skärp översållat med paljetter i storlek 128. Den fick också följa med hem. - Den ska jag ha i skolan på måndag, sa Lilla Hjärtat. Nåja, den skulle nog passa bättre på nyårsfesten, förstås.

Tidigare i veckan har jag varit en riktig kulturtant:

I söndags stod Rosa och Viola och sålde nytryckta böcker på vår julmarknad. I andra halvlek bytte jag skepnad. Den lila hatten och sjalen åkte av och jag ställde mig i FN-föreningens monter och förevisade vår utställning över Västpapua.

I tisdags hade Landstinget en kulturdiskussion i biblioteket inför budgeten 2016. Här har min kollega epsilon från Föreläsningsföreningen skildrat det mötet. Vad gör vi inte för kulturen!

Fotoutmaningen 12: Skylt

Ämnet för dagen är Skylt.

Då får det bli en gatuskylt. Det här gatunamnet har berett Britt-Marie och mig stor glädje eftersom det ingår i titeln på den bok vi har gjort tillsammans. Britt-Maries härliga bilder på tanterna kommer i dagarna ut  i Hemmets Journals konstkalender som skickas till tidningens många prenumeranter. Där får Laxå sig en glädjepuff, eftersom orten står som modell för det lilla samhälle som skildras.

Igår bestämde vi oss för att beställa nya böcker från tryckeriet, så att vi kan stå på julmarknaden första advent. Det kanske är någon som behöver en bok till julklapp?



Bilden målad av Britt-Marie Dahlberg

Snart är det dags för tanterna att rusta sig för marknad igen!

Innan snön faller

Hon är fin, MLT. Får bra omvårdnad där hon bor.

 

Det har varit en fullmatad dag idag också. Jag bestämde mig för att åka och hälsa på Min Lilla Tant som bor några mil bort. Väderlekstjänsten har börjat prata om snö och jag vill helst inte köra på snöiga och isiga vägar, speciellt inte med sommardäcken på. Det var bäst att passa på medans tid var.

 

Innan jag gav mig iväg bakade jag en äppelkaka att ta med. Receptet har jag fått från Min Lilla Tant. Det är en tummad lapp, väl använd, skriven av henne själv med hennes snirkliga och fina handstil.

 

Jag bytte ut margarinet mot smör och hade en nya salt i mjölet! Jag lät kakan vara inne i 45 minuter. Klicka på bilden så kan du läsa receptet utan problem.

 

Kakan var ljummen och jag kom alldeles lagom till kaffestunden. Alla lät sig väl smaka.

 

Som vanligt pratade vi om allt möjligt. Vi svingade oss i tiden, från barndom till nutid. Det var när hon berättade om hur Mickel Räv dragit iväg med pappans matsäck en snöig dag i skogen som jag insåg varifrån jag fått idén till ett kapitel i Ett år med tanterna på Villagatan. När jag skrev kapitlet om tanternas skogsutflykt och den listiga rävens tilltag, tänkte jag inte på varifrån historien kom. Det insåg jag först idag. Och blev full i skratt.

 

 

Tavlan är målad av Britt-Marie Dahlberg.

 

 

Imorgon bär det av tidigt. Det är dags för min kära mosters begravning.

 

Sköt om er!



En dag på marknaden

Åh, så roligt vi hade, Rosa och jag Viola, där vi stod som torggumor på marknaden i Sannerud igår. Det var ett perfekt marknadsväder, lite svalt och halvklart. Som tur var hade jag en lila fleecetröja jag kunde ta på mig, så jag höll värmen från sju på morgonen till fyra på eftermiddagen.

Vi sålde slut på exemplaren av vår bok Ett år med tanterna på Villagatan. (Förutom de jag har reserverat för de som tingat på.) Dessutom gick det en hel del tändsticksaskar, vykort och småtavlor.

Sannerudsmarken är den trevligast marknad jag vet, gammeldags, mycket hantverk, kaniner och höns. Människor har gott om tid och är glada att se varandra. Man går hit för att prata bort en stund och träffa bekanta. Man går längs den smala långa bygatan, kantad med bord, nyper i tygerna, får ett smakprov ur en honungsburk, tittar på när smeden smider, köper sig en kolbulle till lunch.

Britt-Marie Dahlberg har målat bilden.

Idag har jag ont i fötterna efter att ha stått hela dagen. Men det är sådant som går över. Damen i ståndet bredvid oss hoppas att vi skulle ses nästa år. Men då är jag nog tvungen att skriva en uppföljare: Tanterna kommer igen!