Rapport från ankdammen

God morgon!

En liten rapport från ankdammen.

Sist jag skrev var Maken och jag på väg till sjukhuset på avtalad tid. Vi fick åka sjuktransport i lugn takt bakom en timmerbil. Den första snön hade fallit under natten och jag var mycket tacksam över att inte behöva köra själv.

Doktorn konstaterade att Maken hade ett exceptionellt lågt blodvärde och misstänkte läckage någonstans. Så Maken blev kvar för vidare undersökning. Det visade sig att han hade ett fult sår på tolvfingertarmen.

Nu är han hemma igen och ska med medikamenternas hjälp bli starkare igen.

Vår hembygdsförening har fyllt 70 år och det firades på Laxå Herrgård med ett femtiotal inbjudna gäster. Så festligt ordnat. Ordföranden höll ett anförande om Laxås och föreningens historia, vi åt delikata smårätter från en "tapasbuffé" och underhölls av duon Lotta och Gary, som sjöng jullåtar, både kända och okända. 

Idag är det Domsöndag och mörkt utanför fönstret. Det dröjer ännu innan solen kommer upp och redan tjugo över tre går den ner igen. En månad till bara, så vänder det. Vi får fylla den månaden med ljuspunkter och mysbelysning. 

Håll ut!

 

Tvära kast

Den här synen hade jag framför mig igår när jag körde hem från Karlskoga igår kväll. Bilden har jag lånat från nätet. Det var ingen större idé att stanna och fota med min mobil, då skulle månen ha blivit som ett nålstick bara.

A pro på nålstick. Maken kändes sig inte helt OK när vi kom hem från vår lilla Tivedsrunda under några timmar på onsdagen. Vårdcentralen hade rått honom att åka till akuten om han kände så, eftersom han har njurproblem. Så vi beslöt oss för att köra till närmsta akutintag, dvs Karlskoga. Där blev han omhändertagen på alla sätt. Man tog tempen, kollade covid, tappade fem rör blod, gjorde en infart, tog pulsen, kollade dränaget allt medan lilla frugan tittade på. Man beslutade att ta honom till USÖ för att under natten byta dränaget. Så iväg rullades Maken och jag klev ut i den varma augustikvällen och rullade själv söderut. Idag är han hemma igen och mår bra.

Tänk vad fort det skiftar, från stilla vatten och barrskogsdoft till en sal på lasarettet!

Lunchen utanför Tiveds Lanthandel igår var utsökt: Abanica av Pata Negra-gris med örtmarinerad zucchini, mojo rojo-salsa och rostad scharlottenlök. Gott! 

Den turen fick bli vår minisemester för i år!

PS: Träffade på ett skogsrå i skogen, hon var nog urholkad i ryggen också. Inte undra på att folk trodde på skogsfrun när de såg en sådan här formation i skumrasket.

Finfrämmat, rosor och fräscha fötter

Vilken lycka! LL har hälsat på farmor och farfar och till och med sovit över. Med sin mamma och pappa förstås. Äntligen! 

På morgonen fick vi ett litet snack på tu man hand, LL och jag. Youghurt med banan och macka med körsbärsmarmelad. Inte dumt!

Rosorna börjar slå ut i trädgården. Den kanadensiska vresrosen Charlie till vänster och den finska (väldoftande) vita rosen till höger. Vresrosen köpte jag i Hallstahammar för länge sedan och den verkar trivas hos oss. Den förökar sig. Den vita rosen har vi fått av väninnan Ve och den blir väldigt praktfull i år. Nu gäller det att njuta av synen och doften för blomningen är kort.

Nu har jag korsat den här kanalen många gånger under en månad, då jag fått mina ben och fötter hårt lindade. Men igår åkte lindorna av och ben och fötter har återtagit sin ursprungliga form. Nu kan jag ha mina skor igen. Men jag måste förstås bära stödstrumpor varje dag, så att benen och fötterna inte svullnar igen. Tack ni duktiga sköterskor på vårdcentralen!

Halkade in på en räkmacka

Igår var jag på reporteruppdrag i den södra förorten. Jag fick en intervju med en nybliven företagare och hennes mamma, som redan är etablerad på orten. Vi fick en trevlig pratstund som resulterade i denna webbartikel, som bättrats på av webbredaktören.

Efteråt bjöd jag Maken på räkmacka vid Sockenstugan som tack för att han skjutsat mig. Själv har jag fått benen inpaketerade med hårt bandage för att få mina svullna fötter och vrister att anta lite normalare omfång. Imorgon bitti är det dags att få dem omlindade. 

Idag har vi tacksamt fått hjälp av Joy att klippa gräset för första gången i år. Nu växer det så det knakar i värmen. 

Ännu en bild från den gudomligt vackra morgonen vid Bodarnesjön:

Om ögon, böcker, konst och blommor

 - Du har glaskroppsavlossning, konstaterade ögonläkaren torrt. Jag slog händerna för munnen. Glaskroppsavlossning! Det lät otäckt - trillar ögat ut nu, tänkte jag. Han höjde ögonbrynen, förvånad över min reaktion. - Det är åldersbaserat, sa han. - Det har var och varannan äldre människa!

I våras fick jag nya linser inopererade, eftersom jag hade gråstarr. Plötsligt kunde jag se fåglar i trätopparna och läsa skyltar långt bort. Fantastiskt! Jag har varit närsynt sedan barnsben, men nu kunde jag betrakta omgivningen utan vare sig månadslinser eller glasögon. 

Men så, för någon månad tillbaka fick jag en grå dimslöja som la sig över synfältet på vänster öga. Kanske efterstarr, tänkte jag, och bad om att få komma lite tidigare till efterkollen, som var planerad till oktober för ett annat synfel. Tänkte att de kanske kan fixa suddet med laser. Men nej, detta gör man inget åt. Det får jag leva med.

Trots sudd läser jag mycket. På Kumla Antikvariat köpte jag bland annat två ungdomsböcker; Kulla-Gulla (som jag aldrig läst förut) och Unga Pepita (som jag hade ett svagt minne av). Ur den senare boken trillade ett bokmärke ut, redan ur andra uppslaget. Läsarinnan hade nog tröttnat tidigt. 

Igår gick jag med i en bokcirkel för allra första gången. Ett gäng trevliga damer, jag känner alla. Vi satt i en fyrkant i en rymlig skolsal med högt i tak. Solen lyste in genom fönstren. Nu ska vi träffas var fjortonde dag och diskutera det vi läst. Skönt att komma igång med något regelbundet, där man kan träffa andra likasinnade. 

Tips till dig som är i Göteborg ibland:

Min syster ställer ut på Ateljé Hörnan mellan den 24 oktober och den 19 november. Hon har alltid målat och tecknat - har haft en kort väg mellan hjärnan och handen. Hon var bara två år när hon blev en sensation i min lekskola, eller barnträgård som vi sa på den tiden. Hon var där på besök med mamma och gjorde en detaljerad teckning av en boxare, som fick ungarna att flockas runt henne. Sedan dess har hon gått på Västerås Konstskola, på Gerlesborg, på Konstindustriella i Göteborg. 

Den här tavlan fick jag när jag fyllde år. Den föreställer mig som sexåring.

Den praktfulla pelargonen har fått flytta in. Undrar hur länge den håller sig så praktfull? Vid bodväggen står en gul ros och lyser - en "late bloomer".

Sköt om er och njut av septemberdagarna!

Fruntimmersveckan hittills

Måndag Margareta-dagen

Tre positiva saker 🔼:

Fin skogspromenad med Na och mysig pratstund vid sjön Skiren
Blåbär på yoghurten
Trevliga telefonsamtal

Tisdag Johanna-dagen

Positivt🔼

Tur med Maken till Ramundeboda klosterplats där vi åt smarrig räksmörgås
Startade vattenprojekt med Lena T-S: minst 1 liter vatten om dagen ska vi dricka
Träffade Ve som bjöd på bröd med fetaost o melon på altanen

Negativt 🔽
Ont i revbenen efter vurpa i söndags, smack rakt i asfalten (igen!!)
Kallt regn på kvällen
Mötte ett gäng unga mördarsniglar på vägen

Onsdag Magdalena-dagen

Positivt 🔼
Hittade kanonställe för blåbär tillsammans med Ve och Na
Skönt väder
Svampmackor till kvällen

Negativt 🔽
Ett gäng äckliga, äckliga tvestjärtar följde med in i köket när jag tog in en grej från altanen - iiihhh

Och så är det förstås negativt att Maken har en blodsjukdom, just konstaterad, som gör att han måste äta medicin som sätter ner immunförsvaret. Men positivt att man äntligen, efter många år, har kommit på varför han är så yr och så svag och att han kan få hjälp. Det är en god prognos, säger doktor Uggla. Så vi är vid gott mod!

Nu har även jag en dosett! Vuxenpoäng?

Hoppsan! Nu har den dragit iväg igen, tiden. Det är storm och stiltje, sol och mulet om vartannat. Dessutom riktigt präktiga sol upp- och nergångar. Härom dagen, efter ett besök på Vårdcentralen, speglade sig eftermiddagsljuset så vackert i kanalen.

Förresten: konstigt att det plötsligt blivit en massa besök på hälsoinrättningar. Är det inte det ena så är det det andra. Börjar man bli gammal?

Nu ska jag kolla blodtryck, puls och sockerhalt i blodet, äta medicin morgon och kväll, förbereda mig för gråstarrsoperation. Dessutom har jag blivit kallad till mammografi (jättebra).

Som tur är har vi lite roligheter för oss också. Snart ska vi till exempel kvista ner till A i A-sund.

Tjenixen!

Varning för stark bild!

Aj, aj, aj! Min högra stortå är svullen och röd och värker. Jag kan knappt ha sandaler på mig. Jag har fått "portvinstå", fast jag i själva verket för ovanlighetens skull tog en liten whiskeypinne kvällen innan den blossade upp. Synden straffade sig direkt! Åkomman kallas även podager eller gikt och jag förknippar den främst med äldre herrar med röda näsor.

Igår morse fick jag ett SMS från en kompis: Grattis till boken! Jag hade nyss läst tidningen men missat den glada nyheten att jag var en av vinnarna i Nerikes Allehanda till Anna Janssons bok. Och på eftermiddagen låg den redan i brevlådan.

Här är det väl också risk för ömma tår?

Festligt och rynkigt

Oj, nu har det gått snart en vecka sedan jag hörde av mig senast, en vecka fylld av fest och möten.

Igår på förmiddagen tillbringade jag några timmar på ögonavdelningen på USÖ, 8 våningar upp med en vidunderlig utsikt över Örebro och Närkeslätten. Gubbarna i gondolen på utsidan av grannhuset hann nog inte njuta av utsikten. De såg ut att bättra på fasaden medan de sakta manövrerade sin hängande korg neröver husväggen. De var ordentligt påbylsade och det behövdes nog i den bitande februarivinden. Det är inget jobb jag skulle vilja ha.

Efter två timmars undersökning drygt fick jag reda på att jag har "Macular pucker" eller Membran på gula fläcken på höger öga. Näthinnan har rynkat ihop sig, vilket man kunde se på bilderna som en sköterska och hennes elev tog på mina ögon. Vänsterögat hade en liten krater i mitten, helt OK, medan högerögat såg mer ut som ett alplandskap. Det var förklaringen på att jag fått försämrad syn, något jag lagt märke till under det senaste året.

Fin serveringspersonal när W fyllde jämnt. W och A är kyrkvärdskollegor.

Fest ja: I söndags fyllde festfixaren W 70 år och bjöd på stor fest på Casselgården. Det var lika många gäster som år som kryllade runt i lokalen. Buffetbordet bågnade av mat och dryck och trots att alla åt av hjärtans lust såg det ut att vara lika mycket kvar när vi så småningom troppade av.

Sedan har min goa väninna Ve fyllt år. Jag firade henne lite stillsammare hemma hos mig vid köksbordet. Över en kopp te och en räkmacka berättade hon om sin senaste resa till hemstaden i Makedonien.

Mysigt var det också att träffa Å igen i veckan. Vi planerade några Andrum framöver och pratade om livet i allmänhet.

Just nu håller jag på att hämta mig från sviterna av den senaste festen. Igår kväll var det tjejfest där huvudbonad var ett villkor och en entrébiljett. Ljudnivån var hög utom när vi tävlade. Vi delades in i lag om tre i varje. Vi skulle lösa ord med omkastade bokstäver och definiera dem i ett rutsystem och dessutom få varje rad att bilda 65 poäng. Tur att vi hade en bilkörare i mitt lag. Vi vann nämligen och får därför äran att anordna nästa tjejträff.

Hjärtliga hälsningar till er alla och njut av morgondagen!

Dekokt

Jag dricker nu för första gången ett te gjort på sprängticka. Maken har fått några bitar av svampexperten från Hasselfors. Svampen, som växer på björkstammar, ser kanske inte så aptilig ut, men det smakar gott av teet.  Svampen är hård och lätt som balsaträ. Några små bitar har fått koka i en liter vatten i en timme. Den ska vara mycket hälsosam, rik på antioxidanter.

Läs gärna mer i länken nedan:

http://www.morotsliv.com/2012/08/chaga-sprangticka.html