Nästan bara sport

Nu får man sitt lystmäte av vintersport. OS-elden är tänd och det är spännande att följa våra svenska idrottshjältar i spåren. Så många medaljer som redan trillat in! Johanna Sundling och Maja Dahlqvist sopade banan med konkurrenterna i sprintern. Imorgon får vi hålla tummarna för Frida Karlsson. Men i längdtävlingarna saknar jag SVTs Jakob Hårds och Anders Blomqvists välbekanta röster och det är något med det skarpa, hårda ljuset över de kinesiska bergen som känns sterilt.

Det har inte varit något skidföre här hemma, precis. Vissa dagar har det varit grått och regnigt. Då kan man stryka, städa, läsa en bok eller kolla på film.

Härliga Förnuft och känsla som TV-film, bok i posten från syster S och strykning på G

På Kupan är det full fart. Där surrar det ordentligt. Igår fick vi in massor med saker och kläder till försäljning, jag tror att folk har börjat vårstäda. Vi hade också bra med kunder, men sent på eftermiddagen fick vi "rödvästar" en lugn stund runt fikabordet. Vår praktikant bjöd på hembakat. Jättegott, som Tina skulle ha sagt.

Idag blev det ett litet reportage till webben från vårt fina bibliotek. 

Sköt om er!

 

Fågel, fisk och mitt emellan

 A pro på glädjeämnen som jag skrev i förra inlägget, det största glädjeämnet är barnbarnen. Ett av dem fick jag glädjas åt i helgen, då LL kom och hälsade på tillsammans med sin pappa och mamma. Jag skickade ett MMS på min lilla gäst till min konstnärliga syster S: Vi ritar och genast fick jag svar: Jag ritar också. 

LL ritade fåglar. Jag tycker att de ser snälla och glada ut. Jag hann inte med någon fågelräkning i helgen, annat än dessa 2.

Matglädje: Under helgen bjöd jag mina gäster på två rätter jag inte provat tidigare, en gryta med torskrygg, lök, crème fraiche, dijonsenap mm och en gratäng med kyckling, broccoli, ädelost. Gott blev det!

I fredags invigdes den tjusiga återvinningscentralen i Laxå med högtidstal, bandklippning och grillad korv. Jag var utsänd reporter och snickrade ihop en webbartikel som du kan läsa här.

Idag vänder vi blad, ett almanacksblad, för idag är det den första februari. Lite närmare den ljusnande våren. 

Vänteläge

God morgon!

Idag vaknade jag vid sex efter en ovanligt god sömn. Förmodligen hör jag inte till de "mångalna" eftersom månen har rullat runt på himlavalvet hela natten. Igår fångade jag den på bild, just när vi passerade Kullängsstugan på väg hem från ett reporteruppdrag.

Just nu är det som om livet är satt i vänteläge. Det vanligaste ordet just nu är: Inställt! Jag suddar något varje dag ur almanackan. Då var det extra inspirerande att igår få träffa dessa två på sin gård mitt i storskogen. 

Det har sina fördelar att vara "reporter". Man får träffa trevliga människor och lära sig mycket man inte visste. Det här paret hade mycket att berätta, en berättelse som knyter ihop dåtid med nutid, Fattigsverige med dagens datasamhälle. Här är Anitas webbsida. 

Det har varit mulet och grått i några dagar, mildväder som smälte snön. Vi gjorde en snabb tur i helgen, mellan två skidskytteomgångar på TV, och hamnade på småvägar vi aldrig åkt förut. Det var vita (men snöfria) fläckar för oss. Jag riktade kameran mot sjön och upptäckte långt bort två rörliga prickar. Med zoomen såg jag att det var två personer som var ute och promenerade på isen. Det kändes lite riskabelt. Ett sällskap hade gjort upp eld vid strandkanten. Mysigt.

Antalet coronasmittade närkingar är skyhögt, vapenskrammel och cyberattacker oroar, mörker och kyla råder. Då får man göra sitt för att lysa upp i sin egen sfär. Jag bytte till ljuslila gardinlufter i sovrummet och köpte en bukett tulpaner när de gamla vissnat. 

Ha det!

Tiveden vs Amerika

Igår eftermiddag bevistade vi festivalen Tiveden Americana i den lilla idyllen Sannerud vid Undens strand. Bilden ovan får illustrera kulturkrocken, som egentligen inte är någon krock över huvud taget. På långtradarflaket bytte den ena musikgruppen av den andra. Sköna gitarriff blandade sig med hamburgeroset från Luripompa och sorlet från publiken. Hundar och ungar och (hembryggt äppel-)vin i en härlig blandning.

Inledningsvis (vi var först på plan) regnade det och vi och våra vänner A och G tog skydd under parasollet i Kafferosteriets trädgård. Vi satt på sköna renfällar och drack gott kaffe och åt bullar och kunde inte ha det bättre. Efter ett tag lättade det och vi förflyttade oss till Luripompa med fin uppsikt över scenen.

Dragon Dolls heter ett tufft tjejband från Uppsala, som spelade jättebra och sjöng i stämmor. Efter en stund fick bandet en femte medlem. Dottern till keyboardisten knallade upp på scenen och satt en stund och vilade benen. 

Vi fick lyssna till skön musik hela eftermiddagen och äta Tiveds Handels goda hamburgare. En och annan "kändis" träffade vi också på. 

Jag gillar de här mossbelupna stengärdsgårdarna som finns i Sannerud. Visst är de fina?

Jag skrev ihop en artikel på Sydnärkenytt imorse och den ligger nu på nätet, här är länken. Där kan du läsa vad som hände mer!

Blå som himlen och som en fjäder i hatten

En morgon när jag vaknar är hela gräsmattan överdragen med silverglitter. Frost! Redan. Termometern visar på lite drygt en grad varmt. Men med solens hjälp stiger temperaturen snabbt till 15 grader i alla fall. Det är lite svårt att vet hur man ska klä sig. På väg till affären ser jag folk i shorts och folk i täckjackor, om vart annat.

Högt ovanför mitt huvud hör jag ett motorljud. Där ritar ett flygplan ett streck över den knallblå himlen. Är det på väg till Köpenhamn, månn tro?

Igår fylldes huset med lek, skratt och bus, igen. Lilla Lila kom på besök. Så roligt. Hon ville leka de lekar vi brukar göra när hon hälsar på: leka med farmors änglar, lägga memo, prova armband och halsband.

Lilla Lila, hennes mamma Em och jag har en gemensam favorit, Astrid Lindgren. Astrids berättelser griper tag och sätter igång fantasin på ett helt annat sätt än alla andra. - Hennes berättarröst ger mig gåshud, säger pappa Pe. Em läser högt ur Ronja Rövardotter, en bok som Maken fick från Svenskt Filminstitut. Han skulle nämligen visa filmteamet med Tage Danielsson i spetsen på lämpliga inspelningsplatser i Tiveden med omnejd. - Vackert och vilt, men alldeles för oländigt för vår inspelningsutrustning, sa "han som hade hand um ett".

För en knapp vecka sedan invigdes en liten butik och jag var där och gjorde en intervju. Lägger länken här. På en hylla låg en fantastisk skapelse, en hatt som kunde ha tillhört Hattmakaren i Alice i Underlandet. Den hade butiksägarinnan Mova vunnit pris med och den fanns där bara till att få titta på. 

Länge leve fantasin och kreativiteten!

Halkade in på en räkmacka

Igår var jag på reporteruppdrag i den södra förorten. Jag fick en intervju med en nybliven företagare och hennes mamma, som redan är etablerad på orten. Vi fick en trevlig pratstund som resulterade i denna webbartikel, som bättrats på av webbredaktören.

Efteråt bjöd jag Maken på räkmacka vid Sockenstugan som tack för att han skjutsat mig. Själv har jag fått benen inpaketerade med hårt bandage för att få mina svullna fötter och vrister att anta lite normalare omfång. Imorgon bitti är det dags att få dem omlindade. 

Idag har vi tacksamt fått hjälp av Joy att klippa gräset för första gången i år. Nu växer det så det knakar i värmen. 

Ännu en bild från den gudomligt vackra morgonen vid Bodarnesjön:

Medan snön faller

Vi roar oss här på bygden, medan snötäcket byggs på. Bilden ovan är över en vecka gammal och flera decimeter snö fattigare.

På lördagen åkte Maken och jag på ett evenemang i Tiveds kyrka i idylliska Sannerud. Aldrig har väl kyrkan varit så knökafull. Det blev sådant sug efter biljetter till Elvis-gospelkvällen att man var tvungen att sätta in en extra föreställning senare på kvällen.

Pianisten Mats Dernand, kvartetten One Way Brothers, Eva Eastwood och Hans-Erik Hägg fotas av Länspostens utsände Björn Palmqvist. Längst till höger står Berit Jakobsson beredd att tacka för musiken.

Hans-Erik Hägg (Elvis-prästen), Eva Eastwood och One Way Brothers bjöd på en härlig musikupplevelse- Det var svårt att sitta still i bänken. Björn Palmvist, reportern, blev framropad och fick en blomsterkvast eftersom han nu går i pension. Men han hann göra ett reportage för Länsposten innan det blir dags att mata änderna.

Kön var lång till bioföreställningen Britt-Marie var här i söndags, då min biovän och jag bestämt oss för att gå. Den ringlade en lång bit ut på trappen, medan snön föll i mjuka flingor.

Vi fick se Pernilla August spela den osannolika fotbollstränaren Britt-Marie, som med handväskan i ett stadigt grepp försökte få ordning på ett gäng busungar som ville träna inför en cup. Hon hade fått det enda jobbet som fanns på arbetsförmedlingen, efter att ha rymt från sin otrogne man. Ingen action-rulle precis, men mer en feel-good-film.

Och så har duon Astma och Hosta * bjudit på skivor till kaffet. Ja, denna gång klarade vi rösterna riktigt bra. Synd bara att mikrofonerna la av mot slutet.

Foto: Velika Mindeva

Vi hade döpt programmet till Gamla Skivbekanta och sjöng schlagers till Pers ackompanjemang för 53 personer som satt runt kaffeborden. Är det någon som kommer ihåg Piccopiccolissima serenada? Den drog vi bland annat.

* Jag bara skämtar. Vi har inget namn på duon.

Hänt i bekantskapskretsen:
Lilla Maryam kom till världen igår. Glädjen är stor hos mormor och morfar som bott på vår flyktinganläggning tillsammans med Maryams mamma i början av 2000-talet.

Nej, nu har väckarklockan ringt och det är dags att sätta igång en ny dag. Ha det!

I tidningen

Björn Palmqvists trevliga tidningsartikel om boken Hästminnen. Artikeln var införd i gårdagens Länsposten.

Här länkar jag till inlägget om tillfället när vi blev intervjuade.

Ganasch och orkide

Snart drar det ihop sig till Bok-och Biblioteksmässa i Göteborg. I år ska Gun och jag presentera vår bok Hästminnen - distansritter på sex kontinenter i det lilla förlaget Recitos monter. Det ska bli spännande. Igår blev vi intervjuade av Lokalreportern. Sedan blev vi fotade tillsammans med hästen Jerrycho, en vacker arab från Texas. Vi lutade huvudena tätt tillsammans, kind mot ganasch, och tittade in i kameran. Om en vecka kan vi se resultatet i Länsposten.

Nu har Hannas orkide utvecklat ännu fler blommor. De lyste så fint i kvällssolen.

Ljuset reflekterades i de små kristallminiatyrerna på fönsterbrädet.

Nästa gång vi hörs blir det rapport från mässan!

Tills dess, må så gott!

Hemma hos Saxon

Bandet Inge Widars, interiör från soldattorpet, okänd babykille jazzade till musiken, Lilla Hjärtat uppskattade trollkarlen (bild från NA) och "lokalreportern" Björn Palmkvist var konfrencier.

Vi var många delegater församlade i Gällersta Forngård när dörren for upp med ett brak. Jag vände mig förskräckt om och fick syn på en äldre man med käpp som bestämt kom inklampande mot podiet. Det var husets tidigare ägare Saxon som gick igen, missnöjd med att det dansades framme vid scenen. Ja, sen såg jag ju att det bara var någon som klätt ut sig och kunde pusta ut.

Det var Örebro Läns Hembygdsförbund som hade årsstämma och den leddes elegant och ledigt av landshövding Maria Larsson. Hon var rolig, trevlig och personlig och gjorde ett mycket gott intryck.

Vår landshövding utan vikingahjälm men med Hembygdskeps

Här har hon fått en keps, böcker och en blomma som tack för hjälpen vid förhandlingarna.

Efter buffélunchen gick vi ut i solen. Nu var det dags för hembygdsfest även för allmänheten. Vi tittade på smide och växtfärgning och stoppade in huvudet i några av de små husen på gården. På grusplanen spelade Inge Widars och det lät bra, mycket bättre än vad namnet antyder. På scenen i slänten musicerade den yngre generationen.

Rätt var det var dök Lilla Hjärtat med "anhang" upp. Och hon roade sig så hjärtligt att hon hamnade i Nerikes Allehanda.

Idag har Laxå-kören där jag ingår sjungit på ett soppcafé på Casselgården. Det gick jättebra och alla var nöjda. Programmet hette Sånger från den gamla goda tiden och innehöll:

• Hjärtats saga
• Vilken underbar värld
• Visa från Utanmyra
• Floden flyter fram
• Smile
• Sagolandet
• Sakta vi gå genom stan

Nu dröjer det ända till den 31 maj innan det blir körsång för min del igen.

Ha det!

Nu drar jag vägen västerut

Om tre kvart sitter jag på tåget tillsammans med kompisen Ch. Vi är då på väg till den årliga begivenheten: bokmässan och skärgårdsliv. Det ska bli härligt, som vanligt.

Igår firade vi i efterskott ett födelsedagsbarn. Vi i kvartetten samlades hos vår äldsta väninna, som numer bor centralt, "ljust och fräscht". Det blev både skratt och allvar, så som det brukar bli när vi träffas.

På kvällen lyssnade Maken och jag på Lokalreportern på Föreläsningsföreningen. Han har ett förflutet som polis och berättade spännande historier från den karriären. Bland annat när han, 21årig och nyutexaminerad, befann sig inne i banken medan Norrmalmstorgsdramat utspelade sig.

Nej, nu är det dags att greppa resväskan! Ha det så gott!

En författarslav

I onsdags var Maken och jag i Kunskapens Hus och lyssnade på ett föredrag om Sigge Stark, eller Signe Björnlund, som hon egentligen hette. Hon skrev 140 romaner och otaliga följetonger och noveller men tjänade inte mer än 30.000 riksdaler sammanlagt. Hon och hennes man var ständigt utan pengar, trots att hennes böcker sålde som "smör i solsken". Det var därför som föredragshållaren, lokalreportern Björn Palmqvist, kallade föredraget Sigge Stark - författarslav.

Björn samlar på allt om Sigge Stark och har lyckats få ihop 120 av hennes romaner varav 90 är originalutgåvor.

Intressant är att notera att Sigges farmor, Gustava Petersén, drev ortens ståtliga järnvägshotell en gång i tiden och att Sigge som ung kom hit som hemhjälp i prästgården. Annars så tillbringade Sigge den mesta tiden i Värmland. I Mannikhöjden drev hon kenneln Rex där hon hade många vackra Grand Danois-hundar.

Hennes böcker förbjöds på biblioteket. Man tyckte att de inte var lämplig läsning för unga, men ändå har de säkert varit en inkörsport för många att börja att läsa böcker.

Flera av ortens bloggare fanns på plats och åtminstone två av dem har rapporterat från kvällen. Läs mer här i epsilons blogg och här i janneälgs blogg.

Hoppet föds i handling

Idag, söndag, är det en sådan där riktig innesittardag. Ute blåser det och ett obehagligt snöblandat regn duschar oss då och då. Jag vet, för jag kvistade iväg till kyrkan där det var prostvisitation.

Katten väckte mig vid sjutiden, men när allt kom omkring ville hon inte gå ut när hon såg vilket väder det var. Hon skakade på tassarna och backade in igen.

Idag är det FN-dagen. Här står Maken och berättar om FN, hur organisationen uppstod och vad den är bra för. Det hände igår när vi tjuvstartade en dag innan med ett möte på Casselgården. Senare berättade Thomas Hjort mycket intressant om Fairtrade och gav inspiration till att handla solidariskt. Hans sista mening får bli min rubrik: Hoppet föds i handling!

Lokalreportern var på plats, så idag stod det att läsa om evenemanget i morgontidningen.

En stek puttrar i lergrytan i ugnen och sprider god doft i hela huset. Jag har strykit en del, men nu tänker jag sätta mig i fåtöljen och läsa innan middagen blir klar.

Marknadsskoj och kronärtskockor

Sannerudsmarken, en given begivenhet sista helgen i augusti. Oxen Sixten var där, Birgitta var där och minsann var inte lokalreportern Björn där också! (Vid pilen!) Lilla Hjärtat ömmade för att kaninerna hade vatten. Hon fick en rolig mössa, grön med stora svarta prickar. Annars blev det plastpåsar (som vanligt!), folie, kaffefilter, körsbärssylt, T-shirts, lakritsremmar och en bukett astrar.

Väl hemma från marknadsbesöket kokade vi kronärtskockor och åt med skirat smör och salt. Svärdottern hade aldrig smakat förut och rynkade lite lätt på sin lilla näsa. Hon var inte jätteförtjust. Men alla är vi barn i början. Jag minns när jag åt surströmming för första gången. Maken kom ju från Norrland och hade som tradition att äta dessa sura fiskar. Det var väl inte så att jag jublade första gången, men nu tycker jag att det är riktigt gott. Det till och med vattnas i munnen på mig.

Nu snusar Lilla Hjärtat i sin säng. Hon ska sova över här och låta föräldrarna få en välbehövlig sovmorgon. Farmor vaknar ju ändå tidigt, om än inte lika tidigt som Lilla Hjärtat.

Pressen bevakar, del två

Nu har söta syster S tagit tåget tillbaka till sig. Förra gången hon var här gick tågen inte på flera dagar. Det var då vi hade den värsta snöstormen i mannaminne. Denna gången var vädret betydligt behagligare.

Vi har hunnit med en hel del. Förutom allsångskvällen i fredags, så har det blivit shopping (vinterkängor till reapris), svampplockning, besök i Hasselfors där vi blev bjudna på kaffe i Skogsgläntan och söndagsförmiddag i Porla kapell.

Igår kväll bevistade vi även Bodarnespelet vid Ramundeboda klosterruin.

Den ganska vältaliga publiken fick se Bertil Tidermans spel från 1978 om vad som utspelat sig just här vid Bodarnesjöns strand från slaget vid Hova 1275 till slutet av 1600-talet då Anton von Boij lät uppföra Ramundeboda Kyrka på klosterplatsen.

Det gamla paret ovan, Johan och Anna Bodecker (Sven Almqvist och Åsa Gruffman), drev gästgiveriet och hade mycket att berätta om sina färgstarka gäster. Det första postkontoret utanför Stockholm upprättades här också, något Johan var mycket stolt över.

Plötsligt fick jag syn på något som dök upp bakom muren. Var det inte?! Jomenvisst, var det lokalreportern igen.

Björn, alltid denne Björn!

Missade du spelet igår kväll? Det är inte försent? Nästa lördag, den 28 augusti, spelas det igen kl 18.00, vid Ramundeboda Klosterruin.

Pressen på plats

Söta syster S är på besök i helgen. Det är mycket på gång över allt i vårt område och en begivenhet är ju kungafamiljens besök i Örebro. Men igår kväll var det sommarens sista allsångskväll i Laxå centrum. Syster S och jag åkte ner och lyssnade, för första gången för mig. Hedersgästen var duktiga Helen Salo som sjöng så att skinnet knottrade sig på armarna.

Ovan ses lokalreportern Björn Palmkvist smyga i "buskarna" för att

få en riktigt bra bild av sångerskan.

Idag får vi se vad vi hittar på. Det kan bli Hasselforskalas, svampletning, bygdespel, besök i Vadstena, shopping ... Men först dyker Åke och Pia upp på en kort visit.