2021-06-30

En doft av rosor och gödsel


Bara en knapp halvtimme med bil tar det att komma till den lilla idyllen A-sund. Igår eftermiddag kvistade vi ner, mina vänninor och jag. Vi strosade längs kajen, förbi de förtöjda båtarna. En av båtarna hette Aroma, noterade jag. Just den här dagen låg det en stark doft av gödsel över stan.


Det var mycket folk i hamnen, som vanligt en sommardag. Solen gassade och alla bord med parasoll var upptagna. Vi sökte oss istället till Garvaregården och drack kaffe i skuggan i trädgården. Där doftade det av nybakade bullar och rosor.

Bengt, f.d. arbetskamrat, dök upp bakom planket och bytte några ord. Här på Garvaregården går han "som barn i huset". Bengt och hans fru var de som rustade upp gården med bostad, café och B&B, innan de sålde och flyttade till det gula tornhuset nära strandpromenaden.


En mysig eftermiddag fick vi. Den avslutades med besök på handelsträdgården, där det också doftade gott!

2021-06-26

Lugn och ro


Midsommar! I år var det bara Maken och jag som firade stillsamt, mestadels i täppan i sällskap med blommor, trollsländor, fjärilar (och några enstaka mördarsniglar!). 

Dagen innan tog vi en liten tur och hälsade på en man som bor på en underbar plats vid änden av en sjö. Han bjöd på kaffe på verandan, medan hans fem kossor bligade på oss från hagen. 


Lilla L gav mig en tavla till födelsedagspresent. - Vilka är det som promenerar på ängen? frågade jag.    - Det är jag och min lillasyster, svarade hon. Hmm..


Här är böckerna som väntar på att bli lästa av mig, två av dem är födelsedagspresenter. Jag har precis läst ut en liten pocket som jag köpte på Coop i Karlskoga tillsammans med mjölk och bröd. Nu blir det nog Björn Skifs memoarer.

Ha en fortsatt fin midsommar

önskar

Eder förtrogna

2021-06-24

Post festum


Som vanligt på bröllopsdagen blommar grannens paradisbuske överdådigt. Som tur är hänger blommande grenar in över vår lilla tomt. 

Vi firade dagen igår genom att äta lunch på favoritrestaurangen, kvista till Karlskoga för att köpa madrasser och dunkuddar, titta på EM-matchen Sverige - Polen och skåla i cava. En tredjedel av flaskans innehåll sprutade ut över oss själva och möblemanget innan det hamnade i våra glas. 

I år är det 48 år sedan vi klev in genom grinden och uppför grusgången till Badelunda kyrka. 


En vacker, varm dag tillsammans med familj, släkt, vänner och grannar - ett härligt minne.



Att fira tar på krafterna. 

Det märks att jag numera är en äldre dam, en riktig sjuttiplusare. Orken tryter snabbare.

Men i natt sov jag gott på ny bäddmadrass och med mjuk dunkudde under mitt trötta huvud.

Glad midsommar!


2021-06-20

Dagen efter


 I fredags, på födelsedagen, slogs det värmerekord i Sverige. Så här varmt hade det inte varit i juni sedan 1947! Igår, lördag, brakade ett åskoväder loss och regnet öste ner. Inte ett ljumt stilla regn, utan det spolade som en högtryckstvätt. Nu blir kanske min lilla bil ren, tänkte jag.

Ett gäng damer bjöd ut mig till vår oas vid Borasjön, Sockenstugan. Där njöt vi av kaffe med tillbehör, innan det började mullra från skyn, igen. Jag fick en jättefin urna fylld med blommor och en ljuslykta, som tänds om kvällen. Tack, snälla ni!

Idag fyller bästisen 70 år, hon som jag delar som många minnen med, från det vi var småbarn på samma gata via barndom och ungdomsår och vuxenliv. Det är länge sedan jag slutade säga: Ha, ha! Jag är äldre än dig! Det var viktigast i tonåren.

Här kommer bästisen i finklänning medan jag håller mamma i handen. Den tredje tösen heter Kristina.

Nej, nu är det bäst att hoppa in i duschen och sedan trä på stödstrumporna igen. Hå hå ja ja, från knästrumpa till stödstrumpa!

Ha det!


2021-06-19

Vilken dag!


Vojne, vojne vilken dag! Jag kände mig som jag befann mig i en torktumlare; det var hett (33 grader på uteplatsen) och mängder med intryck. Telefonsamtal, sms, mail, post, hälsningar på facebook, besökare och blomster i mängd. Åh, vad jag är lycklig och tacksam. Jag hade inte kunnat önska mig en bättre födelsedag. 

Här är några vimmelbilder (typ Hänt i veckan):




Så nu är man en riktig 70-plussare, det ni!

2021-06-12

Finfrämmat, rosor och fräscha fötter


Vilken lycka! LL har hälsat på farmor och farfar och till och med sovit över. Med sin mamma och pappa förstås. Äntligen! 


På morgonen fick vi ett litet snack på tu man hand, LL och jag. Youghurt med banan och macka med körsbärsmarmelad. Inte dumt!


Rosorna börjar slå ut i trädgården. Den kanadensiska vresrosen Charlie till vänster och den finska (väldoftande) vita rosen till höger. Vresrosen köpte jag i Hallstahammar för länge sedan och den verkar trivas hos oss. Den förökar sig. Den vita rosen har vi fått av väninnan Ve och den blir väldigt praktfull i år. Nu gäller det att njuta av synen och doften för blomningen är kort.



Nu har jag korsat den här kanalen många gånger under en månad, då jag fått mina ben och fötter hårt lindade. Men igår åkte lindorna av och ben och fötter har återtagit sin ursprungliga form. Nu kan jag ha mina skor igen. Men jag måste förstås bära stödstrumpor varje dag, så att benen och fötterna inte svullnar igen. Tack ni duktiga sköterskor på vårdcentralen!


2021-06-10

En bit falukorv av den bästa ni har

Lite osannolikt är det att stå i snabbköpskassan och lägga upp en mjölkkartong, en limpa, ett knippe morötter och en robotgräsklippare på bandet. Men så hände det sig igår när Maken och jag åkte till Rönneshytta och slog till på den minsta varianten av det bästa märket. Än dröjer det innan den blir installerad av en licensierad installatör och innan den får ett eget litet bo, som Maken ska tillverka. Vi köpte också en behändig trimmer, som jag genast gick ut och provade. Så fint det blir!


Idag har det blivit en del fejande både inne och ute. Har ni hört talas om 70-årskrisen? Den genomgår jag just nu. 

Skogskyrkogården i grannskapet är en riktig oas, dit det är skönt att gå ibland. Där kan man slå sig ner på en bänk och uppleva friden en stund, innan det är dags att ta itu med livet igen.

Så vackert det är ute nu i syrenernas tid, det får man ta tillvara på!

Morsning!

PS: Här i Sydnärkenytt, majnumret, finns två artiklar som jag har skrivit. 



2021-06-06

Ett liv bakom katedern - Elsie minns


Min svärdotter Em och jag har en idé om att skriva om kvinnor och deras liv och villkor. Det kanske blir en egen webbplats så småningom, men tills dess publicerar jag min första artikel här, den om Elsie, som pappa Olle träffade när mamma Barbro gått bort i cancer. Elsie har betytt mycket för oss alla i familjen.


I en ljus och luftig lägenhet högst upp i seniorboendet i Västerås bor Elsie, 98 år. Hon har en härlig utsikt över björkkronorna. I hennes fönster och på den inglasade balkongen trivs och trängs pelargonerna. Pandemiåret 2020 har varit en prövning för den sociala och utåtriktade Elsie. Nu har hon äntligen fått sin första vaccinspruta och väntar den andra om några dagar.

Det får jag höra när jag ringer för att prata lite. Elsie har funnits i mitt liv i fyrtio år och har alltid varit en kvinna som jag har sett upp till och inspirerats av. Nu skulle jag vilja att hon berättar lite om sitt liv och sitt yrkesval som en representant för generationen före min egen.

- Skulle jag välja yrke igen, så skulle det ändå bli lärare, säger Elsie och minns tillbaka på sina år bakom katedern. Det är nog umgänget med alla trevliga elever som gjort att jag har blivit så här pass gammal. Jag kan faktiskt inte minnas en enda bråkstake eller att jag någonsin tyckte att det var besvärligt.

Lekte skola

Ända sedan Elsie var en liten flicka hemma på prästgården i Svarteborg i Bohuslän, har hon vetat att det var lärare hon ville bli. Hon lekte skola med sina yngre syskon, Birgit och Stig. De första skolåren blev barnen undervisade i hemmet av guvernanter. Det var först i fjärde klass som Elsie började på en flickskola i Uddevalla. Hon och syster Birgit bodde i egen lägenhet och mamma Gurlie och deras hembiträde turades om att hushålla åt flickorna.

Förbjudna steg

Trots att den något stränge pappa prästen förbjudit all dans, så behärskade Elsie redan stegen i foxtrot när hon kom till Uddevalla. Hon hade nämligen passat på att ringa en dansant väninna, när det skulle bli dansmusik på radio och när pappa, så lämpligt, var på hembesök hos någon församlingsbo.



Klivet ut i vuxenlivet

I Göteborg i andra ring på gymnasiet träffade Elsie Göte, som så småningom skulle bli hennes man och far till de två sönerna. Men innan de bildade familj blev det studier på bland annat Handels, där Elsie läste företagsekonomi och matematik. Paret mellanlandade i Skåne innan de slog sig ner i Västerås.

Under småbarnsåren var Elsie hemma, men det fanns alltid en längtan ut till arbetslivet. Hon minns sina tårar, när Göte åkte iväg för att undervisa extra på studieförbundens kvällskurser. Där satt hon och ammade sin lille son, medan mannen alltid var på språng mellan sina olika uppdrag.

På rätt plats i livet

Elsies huvudsakliga arbetsplats blev Karlforska Gymnasiet i Västerås, där hon undervisade främst i företagsekonomi, men även i matematik. Hon var en mycket respekterad och uppskattad lärare, både bland elever och kollegor. Hennes humor, förmåga att lyssna och intresse för sina elevers utveckling och framsteg är det många som vittnat om.

- Det kändes tomt att gå i pension, säger Elsie. Men som tur är har jag fortfarande kontakt med flera kollegor, nu under pandemin endast per telefon förstås.

Jag undrar vad hon skulle råda en ung kvinna på väg ut i yrkeslivet? - Det är svårt att råda någon, säger Elsie. Jag kan bara konstatera att läraryrket var rätt för mig.

Tack, Elsie, för pratstunden. Jag ser fram emot när vi får ses igen uppe hos dig bland björkkronorna.


2021-06-05

Rätt kanal


Vi skulle egentligen bara handla. Skafferi och kylskåp ekade ganska tomma. Men det var lunchtid, så vi kan ju luncha ute idag, sa vi. Hur det nu gick till så hamnade vi i Norrqvarn och bänkade oss på bryggan. Där fick vi oss varsin makalöst god Wallenbergare som jag svalde ner med hjälp av äppelcider. Vi fick en liten pratstund med ägaren, en trevlig kille med ett förflutet som krögare "hemma på vår gata i stan".


Det var skönt att sitta där i skuggan vid kanalen. Det fläktade lite. Men det var ingen båttrafik ännu, men en hel del människor på lördagsnöje. 

Nästa stopp blev Hajstorp, där jag bjöd Maken på glass. Vi mindes hur det brukade vara där när det är dragspelsstämma och tjo och tjim i varenda buske. Det var mycket folk nu med under de väldiga kastanjeträden. En del kom cyklande efter kanalen och andra kom cruisande i stora, kromblänkande amerikanare.

För att komma till affären (målet med utflykten) åkte vi via sjön Viken, Undenäs, Kopparhult, Sannerud för att till slut hamna på Coop i hemmahamnen. Mission completed.

Så nu kan det bli Sveriges Nationaldag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...