Fina fisken i Göteborg

Hej där!

Nej, jag har ingen avancerad hårprydnad på mig. Intet ont anande poserade jag framför lillasysters kamera. Hon sa inget om busken bakom min rygg. Rackarunge!!

I veckan har vi firat O, systersonen som fyllde 30 år. Firandet tilldrog sig på Rosenkafeet i Trädgår´n i Göteborg. 

Det blev en skön och mysig eftermiddag/kväll då vi umgicks och åt gott i flera timmar.(Jag tog rödbetsgravad lax med dillkräm, sockerärtor, rågsmul mm.) När det var dags att bryta upp, promenerade vi långsamt förbi överdådiga rosenrabatter, förbi Palmhuset och under gamla träd. Vid utgången hörde vi sprittande toner från Grindstugans utegård, upplyst av kulörta lyktor. "Växel hallå, hallå, hallå...." Bandet verkade ha publiken med sig.

Lillasyster L och jag bodde på ett hotell nära Haga, en så mysig stadsdel i Göteborg. När man tittade ut från hotellrummets franska balkong var det som att se ut över takåsarna i Paris. Vi hade gott om tid att spankulera omkring på de smala gågatorna, vårt tåg skulle inte gå förrän klockan 16.00. Det blev kaffe och toscakaka på Kafeva och lite senare Havets Wallenbergare på Sjöbarens utegård under den enorma Ornäsbjörken. Nå´n jättebulle orkade vi inte med, vi fick bara njuta av synen när bagerskan bullade upp.

Nu är jag hemma igen och håller som bäst på att smälta alla intryck från dagarna i Göteborg. - Men köpte du inget där i Haga? hör jag en röst som undrar. Jo, jag köpte en Stetson-hatt till Maken.

Visst blev han fin i den? Den ska han ha när Tivedspôjkera spelar i Askersund den 2 augusti.

Ha det gott!

Bröllop i syrenernas tid

God morgon!

För flera månader sedan, när februari var som kallast och gråast, damp det ner en inbjudan i brevlådan. Det skulle bli ett utomhusbröllop i syrenernas tid. Min systerdotter hade hittat den rätte och paret ville fira sitt bröllop omgivna av släkt och vänner.

Åh, vad jag gladde mig. Men en vecka innan vigseln så pratade metrologerna om ett omfattande lågtryck med regn, kalla ishavsvindar och till och med snö. Vojne, vojne! Hur skulle det gå med utomhusbröllopet?

Sönerna och jag tog tåget till Hufvudstaden, där bröllopet skulle stånda. Med på tåget var även syster S och kusin O från Bästkusten. Vi skulle bo på Långholmen, pojkarna i Cell 1 och syrran och jag i Cell 131. Och jag som har cellskräck!

Just över Stockholm strålade försommarsolen som på beställning. Långholmen är numer en oas i storstadsvimlet och denna gång blommade syrener och kastanjer i mängder. Koltrasten sjöng och överröstade helikopterljudet. Det var final i IshockeyVM och Elitloppet på Solvalla i helgen.

Vigsel och bröllopsfest hölls i och vid den vackra lilla herrgården Karlhäll. Prästen i röd stola vigde paret, brudens pappa och bästis sjöng och spelade  och tre små brudnäbbar i likadana klänningar tog hand om blommor och ringar. 

Sedan blev det mingel och middag och tal och sång och bröllopstårta. Absolut ingenting fattades för ett lyckat bröllop. Vi tre systrar, brudens mor och mostrar, bidrog med det vi kunde bäst: Brudens mor sjöng duett med brudens far, Moster S gav ett porträtt som hon målat av paret och jag Moster Gagga höll ett litet tal. 

Bruden var så vacker. På bilden ovan hinner hon få en liten pratstund med Moster S.

Toastmaster Irre fångade paret på denna bild just några minuter innan de blev äkta makar.

Ja, nog är det mycket att smälta efter en sådan här upplevelse! 

tycker Moster Maggan eller som Bruden som liten baby på mammas arm ropade till mig: Gagga! Ho ho!

 

Aprilväder, påskekrim och hänt i veckan

Sicket aprilväder vi har! Varmt och skönt endera dagen, som i tisdags då jag fotade den här skönheten på Casselgatan, eller grått och regnigt som idag påskdagen 2025. 

Vi gamlingar är ensamma i huset, "ungarna" är krassliga, och jag har passat på att läsa ut en spännande  kriminalroman av Sara Strömberg. Skinn heter den och är nervpirrande och skickligt uppbyggd. Läsaren vet många gånger mer än bokens huvudperson, Vera, lokalreporter på Jämtlandsposten som börjat nysta i en otäck händelse i Storlien för tjugoåtta år sedan.

Vad har hänt sedan sist då, undrar du kanske.

Jo, för en vecka sedan var det först Vårfest för SPF i Casselgården och dagen därpå förvandlades den stora salen till den årliga Påskbasaren. Diakonigruppen stod för lottvinsterna och brödet som serverades på caféet. Själv hade jag bakat en hiskeligt grön långpannekaka med nutella och kakao i smeten. Den fick bra betyg av en ung cafégäst.

Dagen därpå var vi tre damer som letade oss fram på småvägar till Kräcklingegården. Fast vi var tjugofem minuter tidiga var det fullt med folk på plats. Nerikes Allehanda hade skrivit en artikel om journalisten och författaren Helena Höjenberg, som skulle berätta om Alfred Nobel i Paris. - Intressant, tyckte vi. Det gjorde alla andra också! Det blev en mycket trevlig föreläsning och i pausen fick vi de läckraste småkakor till kaffet.

A pro på Nerikes Allehanda, eller NA som vi säger till vardags, så ståtade systersonen på första sidan på del 2 i måndags. Han hade fått det ärofulla uppdraget att designa Postnords nya frimärken. Serien heter Känslorna utanpå och är ett gäng härliga emojis, som man bara blir glad av att se. 

Önskar dig nu en riktigt god och glad fortsättning på påsken!

Maggan

September månad är till ända

Det är sista dagen i september månad, en månad som bara har rusat förbi. Just nu glöder färgerna i naturen. Jag var bara tvungen att stanna och ta en bild på dessa granna träd på min väg hem från ett ärende på byn. Vem vet hur länge det är så här hisnande vackert. Snart ligger löven på backen och grenarna sträcker sig kala mot en grå himmel.

Idag har vi haft ett kärt besök av min kusin, som gör en liten turné för att hälsa på släkt och vänner i Mellansverige. Vi hade så mycket att prata om. Det är härligt att prata om gemensamma rötter. 

Här står våra mammor, min till vänster och kusinens till höger, med deras pappa (morfar) i mitten. Han fyllde sextio år, vill jag minnas. Jag tyckte att han var gammal då. Nu är jag drygt tio är äldre själv!

Pensionärsmötena är mer rock and roll nu för tiden. På senaste SPF-mötet fick vi återuppliva minnen från vår ungdoms glada dagar.

När Elvis och Tommy Steele tävlade om ungdomspubliken var jag för ung, gick i småskolan. Jag och bästisen höll på Tommy Steele. Han verkade snällast. Älvis Präsly är äklig, skrev jag i dagboken.

Rolling Stones var tuffa och häftiga. Min första LP var Aftermath, kanske lite för tuff för mig då. 

Beatles framträdande på svartvita TVn 1963 kommer jag mycket väl ihåg. She loves you yea, yea, yea! Sedan var det fest varje gång de släppte en ny skiva.

Simon & Garfunkel landade lite senare hos mig. Art Garfunkels Brigth Eyes är den låt som jag förknippar med min yngste sons födelse. Vi åkte hemåt från BB i mörkret med sonen sovandes i babyliften och jag var lycklig.

Så har det varit ännu ett vemodigt avskedstagande. I fredags begravdes min kollega och vän som jag tyckte så mycket om. Så fint att hon fick fira sin 100-årsdag i somras omgiven av sin stora familj och sina vänner. 

Nu känns det mycket tomt att hon inte finns hos oss längre. Jag skrev om hennes kalas här. 

Många soliga dagar blev det i september. Nu tar höstmånaden oktober vid. Och det behöver inte vara helt fel, det heller!

Sommar i Närke

Ett stenkast från den brusande E20 ligger den här vackra herrgården i Laxå. Här har vi firat jämna födelsedagar med stora kalas och här har vi gått till doktor Finn som hade mottagning en trappa upp. I söndags var det ett välbesökt café i de tjusiga lokalerna på nedervåningen. Samtidigt hade hembygdsföreningen söndagsöppet för att visa sina samlingar i herrgårdens två annex. Jag var en av värdarna denna dag.

Min väninna T-S och jag gjorde en liten sväng runt södra Närke. Vi tittade in hos Madame La Gård och hos Tant Grön innan vi hamnade på shoppingmeckat Marieberg. Jag handlade bara det som stod på lappen! Överst på listan stod det datormus, eftersom den jag haft sedan jag gick i pension numer är utsliten.

Makens och mina utflykter blir inte så jättelånga nu för tiden. En dag då det var vackert väder kvistade vi ut med kaffekorgen. Vi hade tänkt oss utsiktsplatsen vid Trollåsarna, men körde vilse i skogen och hamnade till sist på Sveriges vackraste rastplats vid Bodarnesjön. Det gick också bra.

Igår kväll hade vi kärt besök av Makens systerson med fru och vovve. 

Om svärfar levat idag hade han kanske varit en bloggare, han också. Här tittar vi i hans tjocka album med hundra år gamla fotografier från vistelsen i Kanada. Maken har scannat och satt ihop CD-skivor till svärfars barnbarn och nu överlämnade han originalet till systersonen P.

Jag avslutar med en bild från en svunnen tid, ett fint minne. Bilden kom singlande från min lillasyster härom dagen. Den får mig att minnas en fin sommarkväll vid Frykens strand. Här sitter systerdottern A och jag och värmer oss efter ett dopp i sjön och efter att ha hittat en skrälldus med kantareller.

Allt gott!

En släkthistoria

Lagerhuset Trädgårdsföreningen i Göteborg

En fin helg har passerat. På fredagen åt Maken och jag lunch på favoritrestaurangen hos paret Wang. Så gott. Medan jag gjorde några inköp i livsmedelsbutiken, tornade molnen upp sig.

Vi bestämde oss för att åka till den lilla kyrkan vid Bålby på kvällen. Familjen von Scheele hade arrangerat en folkmusikafton med riksspelemannen Olof Ericsson och trion Krakelur. Alla de levande ljusen gav en känsla av julotta. Bänkarna fylldes med åhörare, som fick uppleva en härlig stund med musik från ett uråldrigt Nerike. Det var ballader, danser, visor, ibland spelade på instrument jag inte ens visste fanns.

På lördag förmiddag tog jag tåget mot Göteborg. Mellan Töreboda och Skövde pratade jag med en klasskamrat från gymnasietiden i Västerås. Han råkade befinna sig på samma tåg och såg när jag klev på. Naturligtvis tog vi en selfie:

Hade det inte varit för Facebook, så hade vi nog inte känt igen varandra. 

I Göteborg väntade syster S på mig. Vi knallade över Drottningtorget och in i den anrika Trädgårdsföreningen. Där blommade det för fullt och vi hann gå runt och njuta av fägringen, innan det var dags för det stora släktkalaset som min kusin ordnat i det rymliga och luftiga Lagerhuset.

Hela eftermiddagen minglade och vimlade man med kusiner, kusinbarn, kusinbarnbarn och flera vänner till henne, hon som är släktens matriark idag. Vi fikade, pratade, skålade i champagne och åt en libanesisk, alldeles utsökt, buffé. Kusinen hade med hjälp av sin son färdigställt en släktbok, som vi kastade oss över. Ett kusinbarnbarn tog över showen helt och hållet med en perfekt version av Michel Jacksons dans. Jag tror vi såg en stjärna födas!

På söndag förmiddag var det dags att säga adjö till Gustav II Adolf och dra hem till den lilla galliska byn!

Rött som lingon och som gubbar på en tårta

 

Hur många lingon finns i skogen, det är titeln på en film som kom för några år sedan. Jag kan konstatera att i år finns det oändliga mängder. Ve och jag spurtade ut i skogen när solen så sakta började dala bakom stammarna. Bäst att passa på innan regnet kommer tillbaka, tänkte vi. Nu var lingonen väldigt mogna, till skillnad mot förra gången vi var på samma ställe. Jag fick med mig några liter hem att råröra och frysa. Med hem kom också en älgfluga. Det lömska kräket hade gömt sig i kalufsen, trots att jag hade keps på mig. 

Veckans jobb på Röda Korsets Kupan bjöd på en överraskning. En snäll kund hade bakat en tårta och inte vilken tårta som helst. Ett riktigt konstverk, som dessutom smakade fantastiskt gott. I dörren står en liten stamhund som väntar på sin matte, som är stamkund hos oss. 

A pro på tårta, så har vi haft besök av min käre kusin och hans fru, som var på genomresa. Jag bjöd inte på någon tårta, utan det blev varma kantarellsmörgåsar och blåbärskaka med grädde istället. För knappt sjuttio år sedan blev han och hans syster däremot bjudna på tårta av min hulda moder. 

Tjing a ling!

Long time no see

Fjärde gången gillt! Äntligen kunde släktträffen hållas på den uppländska slätten, efter att den fått ställas in gång efter annan. På det svartvita fotot samlas vi kusiner runt morfar julen 1954. Flickan med rosett i håret är kusinen längst till vänster på den undre bilden. Den blyga lilltjejen bredvid henne, det är jag det. Till höger om morfar sitter killarna som höll i årets träff, 67 år senare.

På några timmar hann vi dra många släktanekdoter, påminna varandra om vår gemensamma historia, minnas våra dagars upphov. Allra roligast var att få återse min stilige morbror Bengt 93 år, mammas lillebror, som bott halva sitt liv i USA. Sist jag såg honom var i slutet av 70-talet. 

Att jag tog med mammas fotoalbum blev uppskattat. På den här bilden sitter morbror Bengt i sanden med familjen i bakgrunden. Morfar läser tidningen (notera badklädseln).

Storasystrarna passar Bengt en solig dag på badstranden för över nittio år sedan.

Buffébordet stod uppdukat i kusin Torbjörns och hans fru Lenas kök. Sedan satt vi länge i salongen och åt och pratade. Här har jag blandat bilder från olika tillfällen igen. Flickorna längst upp till vänster är de samma som sitter på bilden längst upp till höger, några år senare. 

Kaffe, äppelkaka och samvaro - en fin eftermiddag fick vi!

Maken passade även på att träffa sin storasyster, som ju också bor i Uppsala, medan vi ändå var i trakten. Glada, nöjda och fullproppade med intryck satte vi oss i bilen och åkte västerut mot solnedgången. 

Tack för denna dagen!

Folk i farten

Dags att lägga ut några vimmelbilder, som skvallertidningarnas bilder kallades på den tiden kändisarna kunde vimla. Nu har vi kunnat börja vimla igen så smått. Men först en bild från anno dazumal:

Här vimlar farmor Agnes och hennes syskon och föräldrar framför Seglora folkskola, där pappa Bengt var lärare. 

En morgon hade tjänstemanneklubbens pensionärsförening trummat ihop en skara som njöt av fika, sällskapet och det milda solskenet vid Borasjön. När vi pratat av oss det värsta, det var ju så väldigt länge sedan vi sågs, berättade Maken om viktiga händelser som timat i området för 1000 år sedan och framåt. 

Både gamla och nya medlemmar verkade trivas gott. Detta får nog bli en tradition varje sommar.

På onsdagskvällen var det dags för en ny spelning för Tivedspôjkera, denna gång i Hembygdsparken i Finnerödja. Ovanför scenen bullade åskmolnen upp sig. Det mullrade lite i bakgrunden, men åskan höll sig kvar på den västra kanten och drabbade oss inte. I hagen bräkte fåren, både svarta och vita. Det en gång så berömda värdshuset, där man kunde få sig serverat Black and White om man ville, står nu sorgligt övergivet och sjangserat. Öppet-skylten ska man nog inte lita på.

En det är fart på är barnbarnet LL. Här får hon in en dunderträff på bollen. Något för talangscouterna att titta på? Hon gästade oss i veckan och sov till och med över!

Ett kalas till har vi varit på. Fina fru C bjöd på Margaretatårta i ett skuggigt hörn av den frodiga trädgården.

En dag som gårdagen, då termometern visade + 30 grader, håller man sig gärna i skuggan. 

Nu är det slut med vimmelbilder för denna gång!

Önskar er en trevlig och lagom varm helg!