Begivenheter i månadsskiftet

God morgon!

Nyss var det vår men vips blev det sommar! Hur gick det till? Jag fick skynda mig att skifta garderoben från vinter till sommar. Här är sommarvarianten. Prickigt, randigt, blått ...

Vem döljer sig bakom krukan, undrar du? På bilden nedan kommer svaret:

Igår hade Diakonigruppen en utekväll på "favoritrestaurangen". Vår fenomenala gruppledare fick en blomma för sitt jobb. Hon är mycket uppskattad. Det blev många skratt, speciellt när vi planerade för kollektivt boende på ålderns höst. Vi har sköterskor och biträden ibland oss, så nog skulle vi klara oss. Jag skulle sköta sociala medier och rapportera från "Tanterna på Ålderdomshemmet".

En annan begivenhet var Musik i sommarkväll i Älgarås kyrka i söndags. 

För vilken gång i ordningen vet jag inte, men detta är en härlig tradition då Tivedspôjkera och Allemanskören bjuder på sommarmusik i den gamla träkyrkan. Och vi i bänkarna får vara med och sjunga "Var jag går i skogar, berg och dalar" med fler gamla, fina psalmer. Kantor Agneta Ström ledde musikkvällen på ett alldeles utmärkt sätt. Det är Agneta som klivit upp på bänken för att få ett drönarperspektiv på kören (nedre vänstra bilden).

Jag tog ett varv runt kyrkan innan det började och upptäckte då en speciell gravsten. Ackuschörskan Anna Andersson vilar här sedan 1924. Jag var tvungen att googla på ordet jag aldrig hört förut. 

Det var en mild och vacker kväll och när vi bilade hemåt vid åttatiden upptäckte vi tre små rävungar som lekte mitt på vägen.

Här är ett foto som jag bara måste visa. Det är taget av MJ när prästen Peter slagit sig ner i lekhörnan för att dricka en kopp kaffe och prata lite med damerna efter söndagsmässan.

Nej, nu ska jag ta itu med den här torsdagen. 

Ha en fin dag, du med!

Maggan

Fotnot: Min vänsterfot trilskas fortfarande på kvällarna.

 

Aprilväder, påskekrim och hänt i veckan

Sicket aprilväder vi har! Varmt och skönt endera dagen, som i tisdags då jag fotade den här skönheten på Casselgatan, eller grått och regnigt som idag påskdagen 2025. 

Vi gamlingar är ensamma i huset, "ungarna" är krassliga, och jag har passat på att läsa ut en spännande  kriminalroman av Sara Strömberg. Skinn heter den och är nervpirrande och skickligt uppbyggd. Läsaren vet många gånger mer än bokens huvudperson, Vera, lokalreporter på Jämtlandsposten som börjat nysta i en otäck händelse i Storlien för tjugoåtta år sedan.

Vad har hänt sedan sist då, undrar du kanske.

Jo, för en vecka sedan var det först Vårfest för SPF i Casselgården och dagen därpå förvandlades den stora salen till den årliga Påskbasaren. Diakonigruppen stod för lottvinsterna och brödet som serverades på caféet. Själv hade jag bakat en hiskeligt grön långpannekaka med nutella och kakao i smeten. Den fick bra betyg av en ung cafégäst.

Dagen därpå var vi tre damer som letade oss fram på småvägar till Kräcklingegården. Fast vi var tjugofem minuter tidiga var det fullt med folk på plats. Nerikes Allehanda hade skrivit en artikel om journalisten och författaren Helena Höjenberg, som skulle berätta om Alfred Nobel i Paris. - Intressant, tyckte vi. Det gjorde alla andra också! Det blev en mycket trevlig föreläsning och i pausen fick vi de läckraste småkakor till kaffet.

A pro på Nerikes Allehanda, eller NA som vi säger till vardags, så ståtade systersonen på första sidan på del 2 i måndags. Han hade fått det ärofulla uppdraget att designa Postnords nya frimärken. Serien heter Känslorna utanpå och är ett gäng härliga emojis, som man bara blir glad av att se. 

Önskar dig nu en riktigt god och glad fortsättning på påsken!

Maggan

Ljusglimtar i gråvädret

 Hej där i gråvädret!

Bilden ovan är en favoritbild, ett pusselmotiv som jag sparat i datorn. Den får illustrera dagens väderlek.

Några dagar har förflutit sedan sist. Söndagens ekumeniska mässa var mycket välbesökt. Så roligt att se alla glada ansikten i bänkarna. En tillfällig kör sjöng fantastiskt bra under ledning av Lisa Lerman. Det vore kul om den kören kunde permanentas, så man fick höra den igen.

Det hände dock en liten malör. Nattvardsservetten kom för nära värmeljusen på centralaltaret och en låga flammade upp. Janne Präst och kyrkvärd Arne grep rådigt in och det var nog inte många som hann uppfatta incidenten. Det blev bara lite komiskt när nästa psalm vi skulle sjunga var Lågorna är många! 

Foto: Liljana Arsovska

Måndagens eftermiddagscafé blev en publiksuccé. Tivedspôjkera spelade och Maken, med bra utsikt över folkhavet, räknade till 89 deltagare. Det måtte vara rekord. W och jag sålde slut på fyra lottringar och vi i Diakonigruppen hade full sjå att hitta platser till alla vid fikaborden. Det märks att det är ett sug efter att träffas igen efter helgerna.

I år har jag varit med i räkningen av Vinterfåglar inpå knuten. In på vår knut samlades mest talgoxar, men även blåmes, entita, grönfink, nötväcka, gråsiska och koltrast. Ingen domherre denna gång heller.

I övrigt läser jag och bokcirkeldamerna denna roman. Vilken berättare hon är, Selma! 

Ha det!

Vinskörd, fest och gemenskap i september månad

Hej där!

September, tid för mognad och skörd! Så även i den lilla galliska byn. Här har det skördats blå, söta druvor som växer i mängd på vinrankan mot söderväggen. Sonen Joy  hjälpte mig knipsa av klasarna jag inte nådde. Sedan har jag kokat druvmarmelad av 4,5 kg druvor. Här är receptet, det blir väldigt gott!

Joy hjälpte oss att måla den utbytta överliggaren på planket och spaljén, så nu är allt vitt och fint igen. Inte dumt med vuxna söner!!

Efter alla bestyr i köket och i trädgården kopplade vi av med några omgångar Spite & Malice. Eli bangar inte för att sitta efter sin farmor vid bordet. Jag är illa beryktad som korthaj i dessa sammanhang.

Vad har hänt mer på sistone? Jo, två av vännerna i diakonigruppen har firat sina 90-årsdagar. - Det var den roligaste födelsedagen jag upplevt, sa E-M och hon har ju ändå 90 stycken att jämföra med. 

Båda jubilarerna är fantastiska kvinnor, kloka, fina förebilder. Här saknas varken glimten i ögat eller räven bakom örat! 

Här sitter Maken och väntar på lunchmaten på den alldeles nyöppnade snabbmatsrestaurangen. I nöd och lust, står det på affischen. Det var väl det prästen sa till oss i Badelunda Kyrka för 51 år sedan.

Tidigt på fredag morgon, innan Maken kommit ur sängen, ringde det på dörren. Där stor en lång Pettson-liknande man med sin lilla dotter vid handen. Pettson skulle hjälpa Maken bli av med en massa radioamatör-prylar: långa master, antenner, verktyg, manualer ... som radioklubben bättre kunde ta hand om. Det blir inga avancerade antennbyggen längre för Maken. Som den gången när vi åkte runt i Karlsborg med en jättestor vispliknande antenn på taket. Den orsakade uppståndelse bland Karlsborgsborna. En cyklist tittade så på vår bil att han cyklade i diket!

Pettsons dotter, 3 år, var lite blyg i början, men sedan lossnade det och vi lekte och spelade spel alltmedan radioamatörerna bytte grejor och idéer med varandra.

Något annat som hör september månad till är förkylningarna. Här har det kliat i halsen och nysts något väldigt!

Atttjoooo!! Prosit på er!

Det ska vi fira!!

Min äldsta vän fyllde 100 år häromdagen. Kalaset hölls i ett ljust och soligt atrium på äldreboendet där hon bor. Hon var lika pigg och ärtig som alltid, klädd i vitt och mandarin och med en guldmedalj på bröstet. Många kom och gratulerade, barn, barnbarn, barnbarnsbarn, släktingar, vänner, kommunalråd...Hela det stora rummet fylldes med blommor, den dagen gick nog den lokala blomsterbutiken riktigt bra!

Hon kom från Stockholm till Laxå på 60-talet tillsammans med familjer från Asea-Svets. Tjugo år senare blev vi kollegor på skrivbyrån på ESAB (1979) och så småningom hamnade vi som sekreterare på samma division. Det var mycket jobb, men också tid för festligheter. Jag kommer så väl ihåg hennes torra replik när jag uppenbarade mig lite sent till en bjudning. - Tack och lov att du kommer. Då blir det whisky och jag slipper sherryn. Jag hade ju blivit upplärd av min skotska svärmor att gilla en whisky till kaffet.

En hedersgumma till blev firad i dagarna. "Chefen" för diakonigruppen bjöd på middag på Casselgården som tack för att vi volontärer ställer upp och gör det lite roligare och trevligare för församlingsborna. Och vi tackade henne med en praktfull hortensia för att hon är en alldeles utmärkt chef, vi kan inte önska oss någon bättre!

Tack och lov för hedersgummor!!

 
 

O hur härligt majsol ler!

Vilka kontraster! Från snögloppet förra lördagen till vårvärmen på valborg.

Igår, på första maj, tog Maken och jag med våra vänner till Trystorps Ekäng för att titta på sipporna på marken och imponeras av de 400-åriga ekarna. En del av jättarna hade brakat omkull och låg som mossbelupna, uråldriga drakar i terrängen. Ett jätteträd som nyligen fallit hade fått stammen avsågad för att gångvägen inte skulle blockeras. Årsringarna berättade trädets långa historia, som en dagbok. I brist på barn och barnbarn fotades jag detta år i den ihåliga eken.

På Valborgsmässoaftonen fick vi en härlig musikalisk upplevelse i Finnerödja kyrka. Laxå Blåsorkester under ledning av Robert Bruus spelade de vackraste stycken i full harmoni. Min kompis T-S, som spelar klockspel i orkestern, menade att den borde heta Laxå Symfoniorkester istället. Och jag håller med. Vi kan vara väldigt stolta över att ha ett så professionellt gäng på orten.

På måndagens eftermiddagscafé, som vi i diakonigruppen ordnar, spelade en annan blåsorkester, Lyran från Örebro. Då hade vi publikrekord. 88 personer kom för att lyssna och sedan slå sig ner runt kaffeborden. 

Här sjungs den obligatoriska Kaffevisan innan kaffet hälls upp.

Den bästa tiden på hela året har kommit. Det är bara att njuta!

Så här i början av november

Den första snön kom i slutet av oktober redan. Den ställde till problem i trafiken för de som inte hunnit utrusta bilen med vinterdäck ännu. Men för de ukrainska småbarnen i grannvillan innebar den ren och skär lycka. Tidigt på morgonen var de ute i trädgården och gjorde snöänglar och snögubbar. Men snön stannade inte kvar länge. Nu är det grått och vått igen.

Två tredjedelar av våra barnbarn fyller åt den 1 november. Eli blev hela 15 år. Vart tar tiden vägen? Det var ju inte länge sedan hon kom till världen den där magiska Allhelgonadagen. 

Lilla V fyllde 1 år och firades med tårta och paket. Hon blev lika glad för gosekaninen som åt paketsnörena. Hennes leende med de små risgrynen i underkäken är helt oemotståndligt.

Här smakar Lilla V blåbärspaj för första gången. Det blev succé.

Idag på Gustav Adolfsdagen ska jag tillsammans med diakonigruppen förbereda årets ljustillverkning. Vi ska knyta vekar på förmiddagen och om en vecka så stöper vi. Varde ljus!

Ha en bra novembermåndag!

Sista dagarna i juli

 

Juli månad är snart till ända. Dagarna rullar undan, varje dag med både solglimtar och skurar. 

Familjen V har varit på campingtur och behövde komma och värma upp sig efter den erfarenheten. LL stod på tröskeln, blöt och med hackande tänder. Så farmor spolade upp ett skönt bubbelbad för henne att värma upp sig med. LV hade nog tyckt det hela var ganska mysigt med friluftslivet, tätt intill pappa, mamma och storasyster.

I veckan som gått har jag varit aktiv på Sommarkyrkan och sett till att deltagarna fått hembakt bröd till kaffet. Och sedan har Maken och jag tillsammans med hembygdsvänner tagit emot besökare i vårt fina bruksmuseum och arkiv. Oj, så många som kom! Ett dragplåster var nog "popup" caféet i herrgården, som håller öppet när hembygdsföreningen har sina visningar. Jisses så gott och så härlig miljö! Tänk om caféet kunde få bli kvar där! Det vore drömmen!

Till glädjeämnena i veckan hör också besöket av paret från Borlänge, som tittade in när de var på genomresa med sin husbil. 

Räkna de lyckliga stunderna blott!

Liljekonvalj, kastanj och syren - nu blommar det!

Lagom till Mors Dag slog liljekonvaljerna ut. Nu står en bukett på byrån i hallen och fyller hela huset med väldoft. Jag har hittat en dunge alldeles i närheten, där det växer fullt av dessa vita klockor.

Mina båda söner ringde och gratulerade, så härligt att få småprata lite och höra att allt var bra.

Maken bjöd mig på middag på favoritrestaurangen, men det är många andras favorit också, så vi hann inte få in maten innan jag var tvungen att bege mig till kyrkan. Maken tog med sig middagen i matlådor hem att avnjuta när jag var klar i kyrkan.

Vilken perfekt dag för en konfirmation! Kastanjeträden i kyrkparken blommade, himlen var blå och det var alldeles lagom varmt. I år hade vi ett ovanligt långt tåg med konfirmander som kom i procession uppför kyrkbacken. I täten gick Anna med korset. Kyrkan var fylld med förväntansfulla anhöriga, varenda plats var upptagen.

Vi som var kyrkvärdar tog emot folket, delade ut agendor och hjälpte till att hitta platser. Resten gjorde konfirmanderna själva tillsammans med Sara, präst, och Camilla, diakon. De var otroligt duktiga och fina. Jag blev så rörd.

Maken och jag har slagit till på en ny soffa. I fredags inföll den stora soffbytardagen. Den nya soffan lyftes in samtidigt som ett annat gäng kom och hämtade den gamla soffan. Det blev något av en trafikstockning i hallen. Men nu sitter vi vackert!

En annan trevlig händelse i veckan var när vi firade en 65-åring. En i gänget hade ordnat så att jubilaren firades i lokalradion medan vi var på plats. Vi sjöng med för full hals: Jag vill vara din, Margareta!

 

Vackra dagar

God morgon!

Nu är det så vackert i naturen att hjärtat vill brista. Man kan inte tro att det är sant, efter all snöslask och murrigt gråväder. 

Igår tog vi en liten sväng med bilen, Maken och jag. Lunchen åt vi på ett trevligt ställe i Hova. Roligt att se folk i arbetsför ålder ibland, sådana som går ut och lunchar med arbetskamrater och sådana som är på konferens. Sådana som man själv var en gång i tiden.

Vi fortsatte färden förbi Älgarås och ner till Skaga kapell. Det skimrade i de nyutspruckna björklöven och vitsipporna bredde ut sig i täta mattor. Vi fortsatte färden till Undenäs och vek sedan upp mot norr igen. Här och där hade fruktträden börjat blomma och Unden låg blank och stilla. Så fridfullt!

Om det är någon som undrar hur det gick på frågesporten PRO-Vetarna, så tackar som frågar. Vårt lag kom på hedersam andra plats bland de som gått vidare i sina grundomgångar i länet. 

Vi var så nöjda, för det var svåra frågor. Vet ni vad en kinesisk astronaut heter? Eller i vilken kroppsdel man kan få sjukdomen dypuytrens? Eller titeln på Ulf Lundells andra bok? Vi hade en jättebra tävlingsledning som såg till att allt flöt på utan strul. Vann gjorde PRO Kultur från Örebro. 

En kväll i veckan tillbringade jag på favoritrestaurangen med ett gäng härliga kvinnor. 

Det ska va gôtt och leva!

April, april

Så är vi inne i april. Fast nätterna är iskalla, minus 15 grader en morgon, så värmer vårsolen snabbt upp luften till tjugo grader varmare. Kunde inte upptäcka något aprilskämt i Nerikes Allehanda, men för all del, nu för tiden är ju det mesta "fake news". 

Det har varit både vårkonsert och påskbasar på Casselgården, allt för att väcka vårkänslorna till liv. 

Under denna konsert satt jag i publiken och lyssnade till härliga sånger. En av sångerna fastnade i huvudet och gick på "repeat" i några dagar. 

Lördag den 1 april var det påskbasar. Vi i diakonigruppen sålde lotter, påskris och serverade kaffe och hembakat bröd. Stämningen var god. Folk verkade trivas, det hördes på sorlet. Den lilla flickan, som sålde påskdekorationer med sin storasyster och mamma vid ett av borden, gick runt och bjöd på karameller. Younas var korvgubbe och langade fram varm korv till hungriga basarbesökare. Den sista korven auktionerades ut och vanns av flickan med godiskorgen. Hon fick varma applåder och hurrarop.

På söndagen gjorde Maken och jag en liten utflykt till raststället vid Unden. Medan vi drack vårt kaffe hörde vi lockrop. Högt över våra huvuden cirklade en flock tranor. De vilade på luftströmmarna och steg och sjönk som en girland av vingar och långa ben. 

Trots isiga morgnar - det är nog vår ändå!

Tror Maggan och skickar varma vårhälsningar!

Vårvinterdagar

Den är så välkommen, solen! Vi har fått några solskensdagar så här i början av februari. Igår hörde jag minsann talgoxens försiktiga vårläte under min lunchpromenad. 

Mellocirkusen har dragit igång. - Det är som en lägereld att samlas kring nu när vi behöver fest och glädje som mest, var det någon som sa. En underbar bild på de yngsta barnbarnen kom singlande genom rymden. Lillasyster 3 månader låg i storasysters knä och båda tittade med stora ögon på det färgspäckade spektaklet. 

Själv tycker jag att Mellon är ointressant och rätt pinsam ibland, när skämten faller platt till marken. För att inte tala om Guldbaggegalan! Pinsam är bara förnamnet. Är folk berusade när de kliver upp på scenen? Jag vrider mig bakom skämskudden, liksom jag gjorde när jag var barn och vi tittade på Hylands Hörna på vår lilla svartvita TV. Fast vissa moment var fina, som när unga Sigrid grät  glädjetårar när hon vann Guldbaggen för bästa kvinnliga skådespelare.

Här på hemorten hade vi en egen musiktillställning i veckan som gick. Tivedspôjkera underhöll på måndagens eftermiddagscafé. Det kom ovanligt många besökare och lotterna och kaffet fick en strykande åtgång. Tyvärr kunde inte Maken vara med denna gång, men gänget spelade två av hans låtar i alla fall. 

Här är boken jag läser just nu. Båda mina systrar rekommenderade den efter att ha sett filmen och utställningen och läst boken. Hilma var nog född 100 år för tidigt. Det var inte lätt för kvinnliga konstnärer på den tiden. Hilma af Klint levde mellan 1862 till 1944. 

Idag verkar det bli bokläsarväder, det är jämngrått utanför fönstret.

Ha en fin dag!

Maggan

Så här i slutet av november

God morgon!

Roligt att du ville titta in!

Sedan vi sågs sist så har det fallit rejält med snö. Temperaturen sjönk från sexton plusgrader till några minus. Det blev till att ta fram snöskyffeln igen. 

Jag skyndade mig att fylla på fågelfrö i fågelautomaterna och hängde upp en rejäl fläsksvål i spaljén. Det gillade skatfamiljen. Annars är det gott om talgoxar, blåmesar och en och annan nötväcka.

Julbasaren på Casselgården var en trevlig tillställning. Kompisen och jag hade varsitt bord denna gång, hon sålde sina fina almanackor och julkort och jag hade med mig vår bok om tanterna på Villagatan. Diakonigruppens lotter fick en strykande åtgång och många slog sig ner vid kaffeborden och åt av våra hembakade bakverk. Det blev en bra slant till människor som behöver vår hjälp.

Idag ska jag till tandläkaren. Vad har du för roligt för dig?