2013-05-31

Till äventyrs - Dalaresans första dag

Tidigt, tidigt stängde vi ytterdörren och gav oss iväg till uppsamlingsplatsen. Det var dags för årets landskapsresa. Denna gång var målet Dalarna.

Allra först hälsade vi på hos Carl och Karin i Sundborn. Här härskar hemtrevnad och kreativitet. Vi var inte den enda gruppen som besökte gården. En skolklass från Tierp var där också och bland lärarna upptäckte jag till min förvåning min kusin, som jag inte träffat på många år. Så kul!

Vid Falu koppargruva stannade jag ovan jord, medan Maken gick med i gruppen som tog på sig hjälmar och oranga regncaper och gav sig ner i underjorden. Tur att de hade hjälmar på sig, för till och med lilla Alice slog i huvudet i bergväggarna. Det syntes vilka som varit ner i gruven. De hade nämligen gulfärgade skor och gula stänk på byxorna.

Via vidunderliga vindlande småvägar förbi rödmålade gårdar och syrenhäckar kom vi ner till Mora, där vi checkade in på Mora Stadshotell. En trerätters middag väntade och sedan väntade sängen!

Till bords - Dalaresans andra dag

Idag fick vi slå följe med en alldeles utmärkt guide, Agneta Björkman. Hon visade oss hisnande vackra trakter, berättade om byarnas särarter, deras hantverkstraditioner, byggnadssätt och dialekter. Vi kom den allra vackraste tiden på hela året. Alla fruktträd blommar, ängarna är illgröna eller gula av maskrosor,

I Fryksås, högt ovan allt och med en milsvid utsikt, drack vi kaffe och åt muffins. Köksmästaren Stefan berättade om deras annorlunda och lockande menyer med vildmarkstema. Dit skulle man absolut vilja återvända och ge sig tid att stanna en stund.

Att dalkullorna var framåt och försigkomna, det hade jag nog förstått. Men inte visste jag att Våmhus hårkullor på 1800-talet hade gett sig ut till Sankt Petersburg och till London, bland annat, och blivit väl mottagna av societeten. De hade sålt sina hårsmycken och kunde skicka stora summor pengar till de fattiga familjerna hemma i Dalarna. Detta, och mycket annat, fick vi höra om på Sivarsbacken i Våmhus. Förutom hårkullan fick vi träffa en skicklig korgmakare, som visade oss sitt hantverk. Där slog jag till på en vacker adventsstjärna gjord för hand i tunt trä. När jag tänder den i december, kommer jag att minnas denna sommardag i Våmhus.

När hotellfrukosten och förmiddagsfikat sjunkit undan något, var det dags för lunch i Älvdalen. Vi kikade in i den tjusiga kyrkan med porfyrpelare och fantastisk akustik. Akustiken var vi bara tvungna att prova.

Det blev en tur längs Vasaloppsvägen tillbaka till en väntande trerättersmiddag och lite trevligt "nachspiel".

Till häst - Dalaresans tredje dag

Vår utmärkta guide Agneta hoppade ombord på bussen igen och denna dag åkte vi Siljan runt.

Vi började med Sollerön, där Agneta berättade om vikingar och Kalle Lärka. Sedan upp på Gesunda-berget med magnifik utsikt. Jag tänkte på en sommar för länge sedan, då jag fick tillbringa några veckor där med min bästis och henne familj. Sussie och jag stod nere vid stranden och såg ut över Siljan och en rosaröd himmel. Det var så vackert att vi sa till varandra: - Detta ska vi aldrig någonsin glömma!

Nästa stopp var på berget bakom Siljansnäs. Till Buffils Anna har jag återkommit flera gånger. En gång då PO66 och jag längtade efter en god kopp kaffe när vi bodde på Masesgården, där kaffe inte förekommer. Denna gång hanns det dock inte med något kaffe.

Det blev ett långt lunchuppehåll på Tällbergsgården istället. Några passade på att sitta upp på en något istadig häst. Hon som sitter där på bilden är ordförande i PRO, tro´t om ni vill. I Nusnäs fick vi höra och se hur dalahästar blir till.

Där emellan fick vi uppleva Dalhalla i stekande sol. En trevlig Rättviksmas berättade och sjöng för oss.


PS: Ja visst ja! Jag höll på att glömma att jag köpte en vacker lampskärm och matchande löpare på Jobsboden. De ska jag ta fram i augusti då rönnbären börjar rodna. Det är nämligen motivet på trycket.

Till sist - Dalaresans fjärde och sista dag

Avresedagen hade vi en liten sovmorgon, men jag strosade ner till stranden istället. Orsasjön låg kav lugn och det var så fridfullt.

På resan har vi fått möjlighet att titta in i några sekelskifteshem. På förmiddagen hälsade vi på hos Anders och Emma Zorn, som var så fantastiskt driftiga och sociala. Trots att Anders var en så kallad oäkting lyckades han erövra "prinsessan" och hela världens beundran. Han var Sveriges förmögnaste person, alla kategorier, under 1890-talet. Men ha la inte alla sekinerna för sig utan delade frikostigt med sig. Eftersom paret inte hade några barn bestämde de att deras hem skulle bli ett museum och så blev det.

Parken var så fridfull. Det var skönt att sitta i syrenbersån. Katten Sonja kom och hälsade på oss. Hon var ganska sällskapssjuk.

När det var dags att lämna Mora för denna gång, var vi en man kort. Herr W saknades. Det blev några oroliga minuter innan han kom strosande. Han hade helt enkelt tagit fel på tiden och vi kunde pusta ut.

Efter en rejäl lunch, oj vad vi har ätit, besökte vi Hildasholm i Leksand. Där huserade främst Axel Munthes engelska fru Hilda och deras två söner Peter och Malcolm när det begav sig. Axel själv var större delen av tiden utomlands.

Herrarna i sällskapet såg fram emot resans sista anhalt, Clas Ohlssons i Insjön. Så bussen var av olika anledningar något tyngre när vi rullade hemåt i sommarnatten. Hemma igen var vi vid 22.00-draget, alla mycket nöjda och belåtna!

2013-05-25

En bukett

Lilla Hjärtat hälsar på hos oss i helgen. Vi får rå om varandra i hela två dagar. Idag på förmiddagen har vi varit ute i täppan och kollat hur blommorna mår. Maskrosorna mår jättebra! Löjtnanshjärtana börjar titta fram. Hoppas bara att det inte blir några fler frostnätter.

Jag gav Lilla Hjärtat en gräslökssjälk att tugga på, men den spottade hon ut: - Vidrigt! sa hon med emfas. Det var annat när hon fick en kall falukorvsskiva när hon var tre år. Då gav hon betyget Utsökt!!

Hur som helst: Allt går med turbofart när man hänger med Lilla Hjärtat!

2013-05-24

Månsken och älvors dans

Dimman svävade över ängarna och månen stod rund och fin över skogen när jag åkte hemåt i försommarnatten. Inte gick det att gå in och lägga sig då. Jag ville njuta mer av det vackra.

Maken var inte sen att haka på. Utrustade med varsin kamera gav vi oss iväg i den trolska natten. Det är inte svårt att förstå att folk trodde sig se älvor dansa över nejden när dimman böljar över vattendrag och ängar.

Vi stannade vid Kråkvattnet. Det var alldeles tyst så när som på en gök som gol långt, långt borta i väster.

Väl hemma igen kunde jag inte låta bli att fota bänken och Smedgården inbäddad i dimslöjor.

PS: Dagen bjöd för övrigt på väninnebesök, lunch med fackliga vapendragare och en vårfest där Trivselorkestern debuterade och Bodarnekören sjöng bl a Gabriellas sång med bravur.

2013-05-23

I startgroparna

Med kartboken i hand sitter mina vänner vid mitt köksbord och planerar vår resa till Makedonien. Om bara två veckor flyger vi! Det ska bli spännande att få se V och L:s hemtrakter, som de har berättat så mycket om. Vi drömmer om uteserveringar, floder, berg, blommor, accaciaträd ... Om att plocka aprikoser direkt från träden, njuta av spa, dricka vin .... Om bara hälften av drömmarna slår in så är det fantastiskt.

Men först ska Maken och jag åka på en resa till Dalarna. Det ser jag också fram emot.

Det är mycket nu!

2013-05-20

Intryck från en intensiiiv pingsthelg

Några rader om pingsthelgen:

På Pingstaftons morgon var det uppvisning i Lilla Hjärtats zumbaklass. Farmor Maggan fick följa med och se de små töserna hoppa, skutta och dansa. De var så otroligt söta. Till slut fick de ta emot diplom för "visad dansglädje och energi". Lilla Hjärtat fick sitt diplom sist och jag tror att hon var lite orolig för att hon skulle bli utan. Men när hon blev uppropad blev hon så här glad:


Efter dansuppvisningen spurtade jag hemåt och slank in på min FN-grupps seminarium om Västpapua. Det var författaren och journalisten Thomas Pettersson som var på besök och berättade mer om omständigheterna kring Indonesiens övertagande av Västpapua. Vi har haft hans bok Dödlig tystnad som studielitteratur.

Efter god lunch hos Guncha på Björkhagen var det dags för mig att hasta vidare. Jag bytte kläder, hämtade min kyrkvärdskollega och åkte ner till kyrkan där det var konfirmation för att gäng fina flickor.

Igår, söndag, deltog jag i Bodarnekören och sjöng för dessa konfirmander i Finnerödja kyrka. Kören satt på läktaren högt uppe under det nykalkade taket. Efter klockringningen drog kantorn igång orgeln och vi sjöng den härliga ingångsmarschen ur Träd in i dansen. Men till vår stora förvåning kom inga konfirmander och präster in i procession. Då klämde vi i med nästa sång, den pampiga Gläd dig du jord! Fortfarande ingen procession i sikte. Då tog vi första psalmen, alla fyra verserna. Utan resultat!

Då hörde vi klockringning igen! Aha, det var två ringningar och vi skulle ha väntat tills den andra ljudit klart! Så vi tog om det ifrån början, ännu pampigare, och nu kom verkligen hela processionen intågande!


Nå ja, församlingen fick höra mer sång än planerat och vi fick öva lite extra. Dessutom sjöng vi Gabriellas sång som postludium framme i koret. Den passar extra bra vid en konfirmation, tycker jag.


I trädgården blommar tulpaner och löjtnantshjärtan är på gång.

När jag skulle släppa in Katten sent igår kväll satt en stor padda på tröskeln. Som tur var hoppade han åt ett annat håll. Jag vill inte ha besök av några paddor.

Ha en bra vecka!

2013-05-17

Sommaren 2013 kom den 17 maj


Vojne, vojne! 29 grader varmt idag på eftermiddagen! Är det idag som vi ska komma ihåg som sommaren 2013?

Idag har jag fredagsstädat inomhus och putsat utomhus. Maken har kämpat med mossan på plattorna på baksidan och så har vi burit fram utemöblerna från garaget till terassen. Hoppas att vi ska få tillfälle att sitta i dem också.

Imorgon ska jag få gå på dansuppvisning. Lilla Hjärtat och hennes dansgrupp ska visa vad de lärt sig under terminen. Det ska bli så roligt!

2013-05-16

Backsippor - check

Idag är det en härlig sommarvärme ute, 21 grader i skuggan! Maken och jag passade på att besöka backsipporna som just nu blommar som bäst i det torra gräset. De rymmer säkert en hel del god nektar att döma av citronfjärilen som satt stilla och sög i sitt sugrör i flera minuter.

I trädgården slår tulpanerna ut, nästan så att man kan se det med blotta ögat. Kirskål och maskrosor trivs också i trädgården, men de är inte lika välkomna.

Hos PO66 är körsbären redan mogna och här börjar träden så smått att blomma. Vilken härlig tid vi har just nu! Den bästa på hela året!

Igår besökte jag Min Lilla Tant. Hon blev så otroligt glad. Jag ler bara jag tänker på det. Jag plockade med mig en liten vitsippsbukett till henne: - Åh, vitsippor! Det var länge sedan!, sa hon och borrade in näsan i buketten.

Nej, nu har jag stannat inne allt för länge! Dags att gå ut en sväng!

2013-05-13

Det var en gång ...

När det är vår och maj och söndag vill man vara utomhus så mycket som möjligt. Det var jag igår.

Jag följde med till Ramundeboda Klosterruin där Maken guidade ett femtontal intresserade personer. Medan vi gick runt i den vackra miljön fick vi höra berättelser om vikingahövdingar och tiggarmunkar, om kung Valdemar och Jutta, om Eriksgator och slaget vid Hova. Maken berättade även om hur området restaurerats i omgångar. Tänk så mycket spännande man kan hitta alldeles i närheten. - Gräv där du står, var det någon som sa om att hitta vår egen historia.

På eftermiddagen besökte sonen Pe och jag Trystorps Ekäng igen. Vid förra besöket hade inte vitsipporna tagit fart än, men det hade de nu. De bredde ut sig i täta mattor under de mäktiga träden. Ljuset silade in från väster och koltrasten bjöd på sina vemodiga, vackra toner.

Idag väntar arbete på vårt bruksmuseum i några timmar och ikväll är det körövning.

Ha en fin måndag, du med!

2013-05-11

Man ur huse

Årets städdag för Samfälligheten blev uppskjuten i fjorton dagar på grund av den sena och blöta våren. Men idag blev den av och vi gick man ur huse. Vi räfsade, krattade och borstade tills det blev snyggt och prydligt. Här tar gubbarna en liten paus.

På eftermiddagen uppvaktade de makedonska systrarna och jag vår kära vän Maggie på hennes födelsedag.   Vi hade med oss jordgubbstårta, kaffe och fina kaffeservisen. Det blev som en liten försmak på sommaren, som väntar om hörnet.


2013-05-10

Paradisiskt

Vi tittade änsligt mot himlen igår morse nere vid klosterplatsen vid Bodarnesjön. Skulle vi våga hålla mässan utomhus? Vi vågade, och solen bröt igenom molnen.

Seija och jag plockade vitsippor till "altaret" innan folket kom och bänkade sig framför ruinen. Sjön låg kav lugn. Några svanar flög skriande över vattenytan.

Många av de cirka 50 mässbesökarna var flyktingar från krigshärjade länder. De måste ha känt av en fläkt från paradiset här vid Bodarnesjön.


2013-05-08

Inga surkart i Skåne

Nu sitter jag här igen, tillbaka efter Skåneresan och fylld av omtumlande intryck.


Tillsammans med I har jag fått utgöra vår vän K:s supporterteam, hennes extra höger- och vänsterben eftersom hennes egna inte fungerar längre. Vi utvecklade en viss snits på i- och urstigning ur bilen och packning av väskor och rullstol. Jag har fått ett hum om hur det är att vara handikappad, hur skarvar i trottoaren, kullerstenar och icke-existerande handikapptoaletter kan ställa till det. Hur envis man måste vara för att få självklara rättigheter. Och hur tacksam för minsta lilla smula. Den som trodde att vi lever i ett rättvist samhälle ur en handikappads synvinkel trodde helt fel.

Nu är K en fantastisk kämpe som ser möjligheterna fast hindren kan torna upp sig som alptoppar. I Malmö fick hon äntligen träffa en neurolog med djup kunskap, lång erfaranhet och stor empati, en läkare av ädlaste sort. Hon såg vad K behöver för att må bättre och nu hoppas jag innerligt att hennes ord väger tungt hos de som ansvarar för K:s vård hemmavid.


K är en synnerligen vänfast person och nu hade jag den stora förmånen att få träffa två av hennes vänner. Först I, kvick och omtänksam, räds inte något, och sedan M, varm och klok. Vad vi hade det trevligt, vi fyra! M visade oss sitt Dalby, en riktigt gammal kulturplats, äldre än Lund till och med. Dalby Hage var översållad av nunneört och gulsippor. Vi kom i exakt rätt tid. Till och med Rapport visade ett inslag från Dalby den kvällen. Stigarna var klädda med brädgolv, så vi kunde komma en bra bit in i dungen.

En sen brunch intogs på Dalby Gästgiveri. Men först måste ett hinder övervinnas, 5 höga stentrappsteg. Det gick dock bra med hjälp av kökspojken och oss andra. Vi satt länge och njöt av maten och sällskapet. Och gästgiverskan var mycket vänlig och omtänksam. Vi har varit omgivna av mycket positiva och trevliga människor i Skåne. Jag kan inte komma på ett enda surkart.


Vi råkade komma till Malmö samtidigt som sommaren. Träden slog ut och blommorna trängdes i rabatterna. Folk hoppade i shortsen. Samtidigt med sommaren kom även förtrupperna till den stora begivenheten i staden, Eurovision Song Contest. In på vårt hotell strömmade TV-tekniker och iscensättare från Montenegro och Irland. Och det väntades folk från fler schlagerländer.

Malmö gjorde ett härligt intryck på mig. Staden är så mycket bättre än sitt rykte. Jag tackar K innerligt för att jag fick följa med och uppleva dessa dagar tillsammans med henne och hennes vänner.

Klicka gärna på bilderna om du vill se dem lite större.


2013-05-04

Stannar helst på marken

Nu blir det lugnt och stillsamt ett tag på den här bloggen. Jag drar nämligen till Malmö med min barndomsvän K och en ny bekant för mig, I.

Det var sommaren 2008 som jag senast besökte Malmö, då tillsammans med lilla lillasyster L. Det ska bli roligt att återse staden, men jag är helt säker på att jag bara kommer att titta på Turning Torso från utsidan, precis som förra gången. Nog för att jag höjdtränat på Svampen i Örebro, men jag känner ingen längtan att åka upp i detta torn. Hotellet vi ska bo på har visserligen 20 våningar, så jag kanske hamnar högt ändå.

Jag tittar in i nästa vecka igen. Tills dess: Må gott i vårsolens glans!

2013-05-02

Vad jag läser just nu

Kan man ha en bok som vän? I mitt fall känns det som jag funnit en god och klok vän i boken av Owe Wikström som heter Att älska livet mer än dess mening.

Boken är indelad i korta kapitel, ett kapitel att läsa per veckodag under sju veckor. I slutet på varje kapitel finns tre övningar som man kan göra om man vill: Uppmärksamma, Reflektera, Handla.

Författaren skriver: Varje dag kan du träna dig på att använda sinnena för att öka din observationsförmåga. Och De gamla råden är därför: Läs sakta, låt boken falla i knäet för att låta tankarna vandra. Men framför allt: Vila i tilliten till att tillvarons innersta är en gåva, människan förblir oavslutad: "Du blir aldrig färdig. Och det är som det skall."

Jag börjar varje morgon med att läsa ett kapitel och jag ser fram emot den stunden. Jag känner mig berörd och tröstad, som av en god vän.

Annars läser jag boken Stål av Silvia Avallone just nu, ett stycke italiensk diskbänksrealism. Bra skriven.

Det är skönt att ha visst flyt i läsningen. Under många perioder är det annars som om jag har en inbyggd skärmsläckare i huvudet. Medvetenheten går ner på lågvarv för att till slut slockna helt.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...