Under Toscanas sol

Ciao, ciao!

Jag är hemma igen efter en vecka i vackra Toscana. Landningen blev "hård". Tillbringade en dag på akuten med infekterad vad och fick penicillin jag inte tålde. Jag var våldsamt magsjuk hela natten, urkramad som en disktrasa. Nu, efter byte av medicin, mår jag bättre och kan börja smälta alla intryck av resan i söder. Hänger du med på turen?

1 september - Äventyret börjar

Resan började klockan tre på natten med buss genom Mellansverige. I Strängnäs gick solen upp och de sista passagerarna på bussen. Vi blev en nätt grupp på 27 personer, personer som vi, T-S och jag, undan för undan lärde känna och uppskatta.

Vi flög från Arlanda direkt till Pisa och där väntade vår guide Lena, som skulle hänga med oss hela veckan i Toscana. Att det var varmt det märktes så fort vi klev ur planet. + 33 grader C stod det i displayen på turistbussen. Skönt att den hade air condition!

I San Rossore, en jättestor park med vackra gamla träd, fick vi ett första smakprov på det italienska köket. Sedan åkte vi vidare till Montecatini Terme och vårt hotell, där vi skulle bo resten av veckan.

2 september - Lite grann från ovan

Den här dagen var vikt åt fria aktiviteter. T-S och jag laddade våra vattenflaskor och tog solhattarna på och gick ut på upptäcktsfärd. Bergbanan från 1898 drog oss upp högt över staden. Där på berget låg den gamla staden med sina gränder, torg och kyrkor. Vid en av byns uteserveringar åt vi lunch  och drack dagens första Prosecco.

3 september - Stadsvandring i Sankta Katarinas fotspår

Tidig avresa från hotellet till vackra Siena. Här mötte guiden Bodil upp och lotsade in oss i staden. Vi var utrustade med "hörisar" och kunde höra henne berätta om Sankta Katarina vars kranie och finger fanns att se i Basilica di San Domenico. Bodil berättade om kapplöpningen Palio, en urgammal sed då olika kvarter i staden tävlar med varsin häst på det enorma torger Piazza del Campo två gånger om året.

Restauranger och barer kantade torget och på en av dem slog vi oss ner och intog dagens lunch. Och ja, det blev en Prosecco till.

Nästa stopp blev staden med det svåra namnet; San Gimignano. Den är inte mycket större än Laxå, har cirka 7000 invånare. Vi knatade upp för backen och in genom stadsmuren, varifrån man såg långt ut över det böljande landskapet. Staden är känd för sina höga klocktorn (ca 12 kvar), sitt vita vin Vernaccia, saffran och skinka. Här finns en världsberömd glassfabrikör. Kön var lång till hans butik men vi lyckades komma åt varsin bägare. Man fick äta glassen snabbt innan den rann bort i hettan.

4 september - Höjdarkonsert under bar himmel

Fredagen var "utflyktsfri". T-S och jag gjorde en liten tur i staden. Jag hälsade på Puccini, som satt staty på en bänk. Han föddes i grannstaden Lucca och blev ju en berömd operakompositör. På kvällen fick vi  uppleva en fantastisk konsert i Il Tettuccio en tempelliknande byggnad, delvis utan tak. Föreställningen hette "Callas forever" och tre operasångare sjöng, för allt vad tygen höll, "hits" från olika operor. Jag  hittade en inspelning av just vår konsert. Här skymtar några ur vår grupp fram. Violinisten, en ung flicka med blank hästsvans, imponerade stort på oss. En världsstjärna i vardande. 

5 september - Besök på högt belägen vingård

På lördagen var det marknadsdag i Greve, en liten stad i Chiantiområdet. Vägen dit var vacker. Cypresser växte stolta i landskapet med bergskedjan Appeninerna i bakgrunden. Det första vi gjorde var att på Lenas förslag besöka den anrika charkuteributiken Falorni, grundad 1806. Där hängde korvar och skinkor i täta led i taket, men det fick bli Pecorino-ost och kryddor i kassen hem. På marknaden hittade jag en mysig klänning. Yes!!!

På slingrande vägar tog bussen oss upp  till vingården Castello di Albola, 600 m ö h. Där serverades det en trerätters meny med tillhörande, mycket goda, viner. Vi fick en guidad tur i vinkällaren, där fanns inte bara tunnor och dammiga flaskor utan även vacker konst. Den dammigaste flaskan var från 1951, mitt födelseår, men den hade passerat sitt bäst-föredatum - den var odrickbar, sa guiden. Hmmm. Men det dyra och mycket goda dessertvinet, det köpte jag med mig hem. Någonting att smutta på och minnas Toscana en bister vinterkväll i Svedala.

6 september - skön söndag hemma i  Montecatini

+35 grader C idag också. Vi spenderade en del av dagen i termalanläggningen Il Tettuccio igen, där vi varit på konsert. Tittade på en konstutställning, beundrade vackra golv och pelare och åt lunch, skinka och melon.Vi smakade också på vattnet från en av de fyra brunnarna. Det kostade en euro extra vid entrén, det var det inte värt. Tror inte jag blev något friskare av det.

På eftermiddagen blev det sköna dopp i poolen vid hotellet, underbart att kunna svalka av sig sådana här heta dagar.

7 september - Lutande torn och avslutningsfest

Ja, nu har jag sett lutande tornet i Pisa med egna ögon. Check på det! Jag tror det var den allra varmaste dagen den veckan. På kvällen hade vi en riktigt mysig avslutningsfest på Farm il Poggio. Det kändes som man var på fest i den lilla galliska byn hos Asterix och Obelix, bara det att trubaduren, i det här fallet en hon, fick fortsätta sjunga och spela.

Som du förstår av ovan, har det varit en mycket lyckad resa. Ett mycket bra hotell Manzoni med serviceminded personal (tack Manuel!), trerättersmiddagar varenda kväll, bra upplägg med utflyktsdagar varvat med lediga dagar (tack Lasse!) och ett gäng mycket trevliga resenärer som det var lite trist att skiljas ifrån. Ett stort och varmt tack till Lena som berättat om allt vi såg och om hur det är att bo i Italien. Hennes kärlek till Italien smittade av sig på oss andra. Själv fick jag ovärdelig hjälp av henne just när jag behövde det som mest. 💓 Till sist varmaste tack till min käre Make som bjöd mig på resan och till Joy, sonen, som såg till att jag kunde göra verklighet av drömmen.

Ciao!

Maggan

Arrivederci

Nu har jag nog packat klart! Jag fick sätta mig på väskan så den skulle gå att dra igen. Men puh! Nu är den packad och klar. Framför mig väntar en vecka i Italien med min kompis T-S. Det lär vara en jämn och hög temperatur hela veckan enligt prognosen.

Ha det så gott så länge!

Arrivederci!

Resan till Kroatien - Dag 4 och 5

Dobre jutro!

Dags att fortsätta vår resa i Kroatien.

Dag fyra - Baska Voda

På söndagen skulle vi egentligen ha tagit en båttur på Adriatiska Havet, men ett oväder var på väg och skepparen ville inte gå ut från hamnen. Så vi fick en ledig dag.

På förmiddagen tog vi en skön långpromenad längs stranden. Havet skiftade i turkost och mörkblått. Bränningarna skummade upp mot strandkanten. Efteråt, när regnmolnen tätnat, var det skönt att sitta i hotellbaren med en cappuccino. Regnet strömmade ner för fönstren. Det liknade fönstren på en gammeldags fiskaffär. Några i gänget passade på att utnyttja gymmet och bada i polen. Andra spelade kort.

Dag fem - Makarska

Den femte dagen blev solig och skön. Vi var några stycken som tog taxibuss till Makarska, huvudorten vid den Makarska Riviäran. Vi hade en hisnande vacker utsikt efter kustvägen.

I Makerska besökte vi ett snäckmuseum i ett franciskanerkloster. Det fanns över 3000 snäckskal från hela världen. Det var fascinerande att se så många former och färger. Det glänste och glittrade i montrarna som i en juvelbutik.

Sedan blev det en stund i solen på ett café och promenad under palmerna vid hamnen. På bilden i mitten har jag träffat på en riktig strandraggare i brons och på den högra bilden står en Laxå-flicka som jobbat som turistvärdinna i Makarska hela sommaren.

Efter några timmar återvände vi till hemmabasen för att vila och äta middag, innan det var dags att ta oss an nästa innehållsrika dag på vår kroatiska resa. Men om den dagen berättar jag senare.

Fortsättning följer.

Resan till Kroatien - Dag 2 och 3

Dobar dan!

Jag fortsätter här reseskildringen. Häng med!

Dag två - Mostar

Denna dag lämnade vi Baska Voda och Kroatien för Bosnien-Hercegovina och Mostar. Vi lämnade också Bora-vinden bakom oss. På andra sidan bergskedjan var det lugnt. Ett kargt och oländigt busklandskap med bredde ut sig på båda sidor om vägen. Vid gränsövergången var det noggrann koll av pass, eftersom Bosnien-Hercegovina inte är ett EU-land. I den gamla handelsstaden Mostar vid floden Neretva tog Jasmine över guidningen från Agneta, vår ordinarie guide. Jasmine pratade en tydlig norska, bokmål, eftersom hon bott många år i Norge.

Vi gick på knöggliga kullerstenar fram till den vackra gamla bron Stari Most, som är återuppbyggd efter att ha förstörts under kriget på 1990-talet. De hade restaurerat den bra, den höll för oss! Bodarna längs gatan lockade med diverse varor. Själv fick jag med mig en vacker sjal som minne. På en restaurang som låg vid den gröna floden fick vi en traditionell trerätters middag och vi blev tvärmätta. Bron höll i andra riktningen också, tursamt nog! Husväggen på bilden nederst till vänster var pepprad med kulhål, en obehaglig påminnelse om kriget. Bilden har jag fått av Hans Bergsten, som påpassligt fotade den.

Dag tre - Baska Voda och Imotski

Nästa dag blev en ljuvlig och solig dag, som tillbringades till större delen i Baska Voda. 

Folk strosade längs strandpromenaden, tog sig ett dopp, läste på en parkbänk, svalkade sig i skuggan ... Sjalen jag har om halsen på mittenbilden är den jag köpte i Mostar. Den har både mina favoritfärger och mitt favoritmönster.

Mot kvällningen tog Agneta med oss på en tur upp i bergen. Vi tittade på Den blå sjön som saknade vatten och Den röda sjön. De låg som i en gryta med lodräta bergssidor runt om.

Inte långt därifrån, bara några vindlande serpentinsvängar bort, låg ett annat vattenhål, vingården Grabovac. Där fick vi prova fyra av deras viner och några köpte med sig några flaskor att njuta av hemma i Svedala.

Fortsättning följer!

Resan till Kroatien - Dag 1

Dobre jutro! Eller God morgon!

Nu är jag hemma igen efter en innehållsrik vecka i Kroatien och håller på att smälta alla intryck. Vill du, så kan du läsa vidare här i bloggen om vad vårt gäng fick vara med om. 

Reseprogrammet kom inte exakt i den ordning som planerat på grund av att vinden Bora (kung Bore?) hade dykt upp ovanligt tidigt. Han brukar infinna sig i januari, februari, berättade vår guide Agneta. Nu dök han upp och vispade upp vågorna till skum, så vi fick skjuta på båtfärden till ön Hvar till sista dagen. Det blåste inte hela tiden, men ibland attackerade Bora precis framför hotellentrén så hårt att vi fick stå still och hålla i oss i varandra för att inte blåsa omkull. Blåste omkull gjorde dock en tysk man, som fick hjälpas upp igen och föras in på hotellet. En sådan blåst har jag aldrig upplevt förut.

Dag ett - Baska Voda

Första dagen fick vi sovmorgon och sedan lämnade vi vårt fina hotell Horizont och gick ut på upptäcksfärd. Bakom byn tornade höga, grå alper upp sig, Blokovo, och framför oss bredde det turkosblå Adriatiska Havet ut sig. Man kunde strosa strandpromenaden fram till hamnen och centrumet. På Restaurang Victorya träffade vi på servitrisen Anna, som pratade svenska eftersom hon var gift med en smålänning. Hennes favoritprogram på TV var Ullared! Hon berättade att det var hennes pappa som startade restaurangen 1972, livligt påhejad av farmor. Folk var skeptiska. Restaurang i Baska Voda - det kan väl aldrig bära sig? Men sedan dess har det kommit många fler restauranger till byn.

Dagen avslutades med en fest högt uppe i bergen. Vi minglade på terassen med en vidunderlig utsikt och såg solen gå ner bakom ön Hvar. Sedan bänkade vi oss i restaurangen och fick smaka på kroatiska läckerheter alltmedan två spelemän sjöng i stämmor och spelade på mandolin och dragspel.

Det blev en bra start på veckan! 

Fortsättning följer.

Vi har varit på Dal

Hej där!

Igår kom vi hem från en tredagars tur i Dalsland, eller på Dal som man säger där. Och vi det var deltagarna i landskapscirkeln vi haft under våren. 

Dalsland var ännu vackrare än jag föreställt mig. Just den här tiden på året blommar tjärblomster, lupiner och smörblommor efter vägarna. I år hade till och med midsommarblomster och prästkragar slagit ut i det ljusgröna. 

Höga furor och granar kantade kanalen där vi i sakta mak tog oss fram med M/S Storholmen, byggd 1869. Det var lugnt och fridfullt och fågelsången överröstade båtmotorn. Vi passerade röda stugor och syrenbersåer. I en strid ström stod en fiskare i våtdräkt och flugfiskade. 

Det var premiärturen för sommaren, men inte för båten som gjort den här resan mellan Bengtsfors och Håverud otaliga gånger. Vi passerade 16 slussar, som öppnades och stängdes av garvade slussvaktare, som tog sig från sluss till sluss hela vägen. Ibland var slussarna så trånga att det bara skilde några ynka centimeter mellan båtskrovet och slussväggen. Turen tog 4 timmar och i halvtid blev vi serverade en god lunch på nedre däck.

Väl framme i Håverud blev vi fotograferade och filmade av turister när M/S Storholmen kanade fram i plåtrännan och sedan i sluss efter sluss sänktes ner i nivå med Vänern. Carl-Otto med bussen väntade på oss och tog oss med till hotellet i Bengtsfors, där vi skulle bo i två nätter.

Efter middagens tre utsökt goda rätter kändes det bra att ta en liten kvällspromenad ner till den närliggande sjön Lelång. Solen gick ner i väster och på strandkanten fanns rester av bäverns framfart. 

Dagen därpå besökte vi först Baldersnäs, en ståtlig herrgård som ligger på en halvö i Laxsjön (välbekant namn för oss Laxåbor). Här imponerades vi av enorma träd och rhododendrondungar och kanske även av tre ärtiga sportbilar som kom infräsande på grusplanen framför entrén. Kaffe och morotskaka i solen var inte heller dumt.

Under Dalslandsbesöket har vi haft förmånen att lyssna till tre duktiga eldsjälar, som alla kunde sin sak. Den första var Kerstin på Dals Rostock, som kunde precis allt om örter och växter och vad de kan användas till. Den andra var Birgitta, som tog emot oss i blå regnkappa på berget i Bengtsfors och visade oss en präktig parstuga och Mor Kajsas lilla, lilla stuga som hade rymt en familj med fem barn plus getter och höns. Den tredje var Maria på Halmens Hus, som så levande kunde berätta hur Märta-Stina från Ärtemark lärde sig tillverka hattar och saker i halm. Hatten av för dessa duktiga damer!

Det är inte så dumt att kunna åka med på dessa bussturer, det är som att åka på skolresa. Vi får se mycket, vi får lära oss mycket och så har vi roligt.

Nu är vi hemma igen, även om bussen inte riktigt tog oss ända hem. Några kilometer innan slutdestinationen utandades den en suck (vi får hoppas att det inte var den sista) och stannade och vägrade röra på sig igen. Hjälp tillkallades och vi var hemma igen på utsatt tid.

Nu funderar vi på vilket landskap vi ska läsa om nästa gång. För ut ska vi igen, alla gånger!!!

Turen gick till Skåne

Det är söndag förmiddag. För några dagar sedan kom jag hem från en fin bussresa till Skåne. Researrangören, Åmmebergsbuss, hade utlovat strålande väder och det blev det. När vi resenärer klev av den luftkonditionerade bussen i Kivik, strömmade den mjuka värmen emot oss. Hade vi månne hamnat i Grekland?

Måndag

Vi gav oss iväg tidigt på måndag morgon. Första stoppet och första ruinen blev Brahe Hus vid Vätterns strand.

Hovdala slott

När det var dags för lunch hade vi kommit till Skåne. Utanför Hässleholm ligger Hovdala Slott, en pampig anläggning med lång historia. Den fick vi höra av en mycket kunnig guide, som presenterade oss för danska och svenska adelsmän, pimpelnötter och 300-åriga träd. 

Tapeter från Paris i våningen, trio i skuggan, min rumskompis T-S under det urgamla trädet, slottsherren Sigvard Grubbe

När vi kom över kullarna vid Brösarp såg vi havet för första gången på resan. Sedan var det inte långt till hotellet i Kivik.

Bubbel vid soluret - fin inledning på kvällen

Tisdag

Soluppgång - utsikt från hotellrummet

Efter avnjuten frukost (hotellfrukostar är något extra!) gav vi oss iväg på upptäcktsfärd. Vi passerade nyplöjda åkrar randiga som manchestertyg, fält med orangegula pumpahuvuden som stack upp mellan frodigt gröna blad, små korsvirkeshus och vita kyrkor med trappstegstorn. En sådan vit kyrka var Sankt Olofs kyrka, från tidig medeltid. Vi var inte de enda som turistat där. Pilgrimer hade ristat in runtecken i en av de vita pelarna. Men vi avhöll oss från att klottra.

Riddaren och sjörövaren Jens. Det 26 meter höga Glimmingehus. Guiderna tog hand om oss på bästa sätt. Dags att lämna huset bakom oss.

Vid Glimmingehus mötte oss två guider i medeltida dräkter. De berättade om den gamla riddarborgen och den förskräcklige Jens Holgersen Ulfstand, som var danskt riksråd, amiral och länsherre. Han avverkade två fruar, en Brahe och en Trolle och hade många barn. 

Rast i skuggan vid Stenshuvud, lunchen vid Hammenhög, T-S och G på gång, äpplen vid Kiviks Musteri.

Vid Hammenhögs Gästgivargård fick vi kålpudding med rårörda lingon, sås och nypotatis. Jag satt bredvid G i randig tröja (hon syns på bilden ovan). Efter en stund kom det in ett stort sällskap med lunchgäster och två av dem såg exakt ut som G, både till klädsel, frisyr, hårfärg och glasögon. 

Vid Stenshuvuds Nationalpark kunde vi sträcka på benen och ta en tur ner genom skogen till havet. Busschaufförens son, vår unge reseledare, tog sig ett uppfriskande dopp. Det var inte många grader i havet. Två av oss i gruppen hade doppat sig vid hotellet och de kunde meddela att det endast var 6 grader varmt!!

Efter ett besök på Kiviks Musteri gjorde vi kväller.

Onsdag

Den här morgonen var jag beredd med kameran lite tidigare! Efter frukost lämnade vi hotellet och Kivik och åkte först till Simrishamn.

Åh, vilken söt liten stad! Liknade Visby med sina låga stenhus och rosor och stockrosor. Vi började besöket med att gå på museum och höra om Simrishamns 900-åriga historia. Sedan spankulerade vi omkring, tittade in i butikerna, luktade på blommorna (nöp några frökapslar från stockrosorna) och åt glass i solen.

Efter lunchen på Ingelsta kalkonfarm (kändes inte riktigt bra för mig med djurstallarna så inpå - fick obehagliga associationer) trixade chauffören ner bussen till Kåsebergas trånga hamn. Där kryllade det av turister. 

Många av oss i resesällskapet knallade upp för den branta backen och upp till den stora skeppssättningen Ale stenar. Bra att det fanns bänkar med jämna mellanrum så man kunde pusta ut ibland!

Ett gäng kossor betade fredligt alldeles nära. Skönt att man inte har koskräck, de är rätt stora.

Det blåste svalkande på höjden.

I Ystad tog vi in på hotell Fritiden, ett stort modernt hotell med bra läge. För bara några gator längre bort låg "gamla" Ystad. 

På Ystad antik & vintage intog vi kvällens middag, en jättegod kycklingrätt serverad av glada och trevliga gräbbor.

Torsdag

Så var det dags att vända bussen hemåt. Men innan vi lämnade Skåne, så hann vi med att besöka Johannamuseet. Grundaren Manfred Almkvists son tog emot oss och visade sin pappas samlingar av veteranbilar, cyklar, motorcyklar, musikmaskiner, leksaker, bruksföremål - ja allt du kan tänka dig!

Där hittade Hasse o Tage och Jan Troell rekvisita till sina filmer. Vilken guldgruva!

Thale Ulfstand, släkting med Jens på Glimmingehus, Klostret sett från sjösidan, rosor och lavendel i massor, besök i den tusenåriga eken och samling på borggården

Vid Bosjökloster härskade friden. Massor med fjärilar fladdrade kring bland lavendel och rosor, getterna bräckte i hagen och under de gamla träden vid klosterkyrkan fanns små oansenliga gravstenar, som påminde om de nunnor som bott och verkat här en gång. Den nuvarande ägaren, Tor Bonde, kom och hälsade oss välkomna, innan en duktig och trevlig guide tog hand om oss och berättade klostrets historia.

På hemvägen började himlen i väster se allt mer dramatisk ut. Stora moln i violett och orange tornade upp sig och solen som lyste emellan blev eldröd. Åskan närmade sig och ljungande blixtar lyste upp kvällshimlen innan vi var framme i vår lilla stad.

Min vänsterfot har tagit stryk igen och svällt till en fotboll, men då tar jag vätskedrivande ett tag, så får vi se om det hjälper. Jag får i alla fall springa på toa, då det är bra att jag har nära till det.

Sköt om dig, du som läst ända till hit! Det blev långt, nästa inlägg lovar jag bli kortare.

Hasta la vista!