Historiens vingslag

Tänk, den här utsikten hade Magnus Ladulås en gång! Historiens vingslag fläktade ordentligt i torsdags eftermiddag när jag stod i resterna av Sveriges första borg Näs på Visingsö och kikade ut över Vättern.

Jag var med på en bussutflykt igen, denna gång med ett gäng ESAB-seniorer. Det blev en härlig dag: sol, lagom temperatur, trevligt sällskap och mycket att titta på. Efter paus i Ödeshög med medhavd fika så åkte vi till Gränna och ställde av bussen och gick ombord på en stor gul färja. Den tog oss till den vackra, långsmala ön Visingsö.

Här möter vi den mindre färjan. Den skulle vi åka tillbaka med några timmar senare.

På Restaurang Solbacken i den soliga backen vid hamnen hade borden dukats för vårt sällskap.

För de flesta blev lunchvalet varmrökt sik med romsås, mycket gott!

Visingsö-tåget, en rad vagnar med tak dragna av en till lok förklädd traktor, körde oss i sakta mak på de små grusvägarna söderut. Under tiden fick vi guidning av "lokföraren". Å, så söta täppor och så mycket blommor längs vägkanterna. Vi passerade gravfält och mäktiga ekar. Vid Näs slottsruin stannade vi och klättrade runt på det som är kvar av borgen. När färden var över, efter en och en halv timme, ville vi nästan inte kliva av. Det var så rofyllt så vi kunde gott ha åkt en timme till.

I Gränna vimlade de av turister. Det var trångt för bussen att ta sig fram längs turiststråket. Men vår busschaufför Anders kunde ju inte låta oss åka hem utan polkagrisar, så han trixade oss fram till det anrika polkagrisbageriet Franssons. Så det blev lite röd/vitt godis med hem.

Sista stoppet på utflykten var Vadstena. Där hade vi en magnifik utsikt över Vadstena Slott. Här kan man snacka om historiens vingslag! Det var allas vår Gustav Wasa som lät bygga borgen i mitten av 1500-talet för att skydda svenskarna från anfall söderifrån. 

Ja, det var en fin sommardag att minnas tillbaka till.

Idag är det lördag. De nya grannarna har satt upp en lapp vid brevlådorna som kan tyda på att det kan bli svårt att sova ikväll:

Tur med buss

God morgon!

Det är söndag morgon och det ser ut att bli en alldeles strålande sommardag. Innan jag ger mig ut i det gröna ska jag bara berätta lite om bussutflykten i torsdags.

Vi var 39 seniorer som styrde kosan mot Östergötland, det landskap som nyligen fått sådana vattenmängder över sig i upprepade skyfall. Och nog såg vi vatten alltid, på gärden, i bäckar och forsar.

Första stoppet blev i Borensberg, där vi intog vårt medhavda kaffe medan vi tittade på slussningen i Göta Kanal. Där var det ingen större nivåskillnad.

Sedan var det dags att besöka nostalgimuseet Kornettgården. Där förflyttade vi oss bakåt i tiden och kunde titta in i ett tonårsrum från 60-talet med affisher på Tom & Mick och Shanes på väggen. Eller hänga framför kiosken för att köpa senaste numret av Starlet. B-I i vårt sällskap passade på att känna hur det var att sitta bakom katedern igen.

Vår chaufför hittade vackra vägar förbi slott och kojor, genom pampiga alléer och ofta längs kanalen. Vi såg Klockrike och Bergs slussar från bussfönstret. 

Efter en god lunch på Vreta Golfrestaurang blev det dags för shopping. Vi fyllde våra korgar med godis och delikatesser. En kopp kaffe hanns det också med innan vi drog vidare mot resans sista anhalt (och för somliga livets sista anhalt) Motala Griftegård. Det är nog den allra vackraste kyrkogård som jag sett.

Jag avslutar det här inlägget med två bilder från igår. 

Då fick vi nämligen besök av ytterligare en labradoodle. I måndags var det Batman, som var brun och släthårig och väldigt mycket labrador. Denna gång var det Zacki, en lockig och blond filur, som hälsade på med sin husse och matte som var på hemväg efter en månad i Sverige. 

Nej, nu vill jag inte sitta framför datorn längre. Ha det nu så gott denna soliga söndag!

For ever young

 Ur led är tiden då unga tjejer fyller 80 år!! Igår firade vi vännen A på hennes luftiga veranda. Ibland gratulationskorten hittade hon denna vers:

När aspen bär fikon och rönnen citron
När björken får krikon och granen melon
När rosor slår ut på bladselleri
Först då, min vän, är din ungdom förbi.

Sommar i Närke

Ett stenkast från den brusande E20 ligger den här vackra herrgården i Laxå. Här har vi firat jämna födelsedagar med stora kalas och här har vi gått till doktor Finn som hade mottagning en trappa upp. I söndags var det ett välbesökt café i de tjusiga lokalerna på nedervåningen. Samtidigt hade hembygdsföreningen söndagsöppet för att visa sina samlingar i herrgårdens två annex. Jag var en av värdarna denna dag.

Min väninna T-S och jag gjorde en liten sväng runt södra Närke. Vi tittade in hos Madame La Gård och hos Tant Grön innan vi hamnade på shoppingmeckat Marieberg. Jag handlade bara det som stod på lappen! Överst på listan stod det datormus, eftersom den jag haft sedan jag gick i pension numer är utsliten.

Makens och mina utflykter blir inte så jättelånga nu för tiden. En dag då det var vackert väder kvistade vi ut med kaffekorgen. Vi hade tänkt oss utsiktsplatsen vid Trollåsarna, men körde vilse i skogen och hamnade till sist på Sveriges vackraste rastplats vid Bodarnesjön. Det gick också bra.

Igår kväll hade vi kärt besök av Makens systerson med fru och vovve. 

Om svärfar levat idag hade han kanske varit en bloggare, han också. Här tittar vi i hans tjocka album med hundra år gamla fotografier från vistelsen i Kanada. Maken har scannat och satt ihop CD-skivor till svärfars barnbarn och nu överlämnade han originalet till systersonen P.

Jag avslutar med en bild från en svunnen tid, ett fint minne. Bilden kom singlande från min lillasyster härom dagen. Den får mig att minnas en fin sommarkväll vid Frykens strand. Här sitter systerdottern A och jag och värmer oss efter ett dopp i sjön och efter att ha hittat en skrälldus med kantareller.

Allt gott!

En hälsning från den lilla galliska byn

 "Men vad gör människan? Varför hör hon inte av sig? Inget blogginlägg nu heller!"

Jag kan riktigt höra era irriterade röster. Men bot och bättring. Här kommer en liten hälsning från den galliska byn.

Det har blivit en hel del fotboll. Ja inte utövat av mig själv, om nu någon skulle tro det. Fast jag har haft en ordentlig meniskskada en gång, då doktorn undrade om jag spelade fotboll.

Nej, det har blivit några spännande duster i TV-soffan. Igår kväll senast såg vi semifinalen i EM-fotbollen mellan Frankrike och Spanien. En spansk tonårspojke fick visa framfötterna och blev hjälte.

Annars då? Jo, vi har haft hjälp av det här gänget att laga en spaljé och ett plank och att tömma garaget på bråte. Nu kan jag, för första gången på länge, ställa in bilen där.

Sedan har jag och Må jobbat på Kupan två onsdagar i rad. Där är det sommaröppet på onsdagar mellan 10.00 och 13.00. Och jisses så mycket folk det har kommit. Så mycket att det bildats köer vid kassan. Då var det tur att Må:s barnbarn ryckte in som hjälpredor.

Andra aktiviteter har varit att baka och vara med på Sommarkyrkan en tisdag och torsdag. En journalist gjorde ett reportage i lokaltidningen och veckan efter kom det dubbelt så många deltagare.

Jag har också hållit i anmälningar till två dagsutflykter som ska ske under veckorna framöver. Vi får hoppas att vi får ett bra resväder tills dess. Idag är det utfärdat gul varning för storm och skyfall!!

Maken och jag var bjudna på middag av våra vänner på landet. Allt på tallriken är hemodlat, inklusive köttet (lamm). Och det smakade gudomligt gott. 

Avslutningsvis lägger jag ut Makens bild från Visby sommaren 2011. En favoritbild för mig.

Ha det gott!

Blommor, barnbarn och bullar

Dagens blomma får bli Doftschersmin. Det gamla trädet blommar nu rikligt, det som alltid har varit så nedlusat och pinat. Men nu blommar det som aldrig förr.

Midsommaren har kommit och gått. Vi firade den hemma i den lilla galliska byn med barn och barnbarn. 

Mysigt att vara barnvakt en stund åt Lilla V, man får passa på att ta en liten tupplur själv.

Grannflickan och Stora V lekte oavbrutet i två dagar. Här har de dragit igång en restaurangverksamhet i trädgården. - Vill du köpa en pizza? frågade grannflickan, för tillfället klädd som Batman. Ja, pizza är ju gott "dagen efter". Varför inte!

Jag hade hört rykten om att sommarkantarellerna hade kommit. Maken och jag packade ryggsäcken med kaffetermos och fikabröd och gav oss ut i terrängen. Jo då, jag hittade allt små gula, knubbiga kantareller längs skogsvägarna. Orkidéerna blommade i dikena och smultronen rodnade i solen. Jag hörde göken, långt borta. Så rofullt! Sedan åkte vi till vår favoritplats vid Unden för att dricka vårt förmiddagskaffe. 

Livet är gott att leva!

 

Födelsedagar

 God morgon på er!

Det är en nyvaken och nybliven 73-åring som skriver. Igår firades det födelsedag här hemma, men vi har firat flera bemärkelsedagar på sistone.

80½ år

Härom dagen firade vår vän A från A-sund Maken som i november fyllde 80 år. A bjöd på läcker lunch på Restaurang Sjötullen. Vi tittade ner i restaurangens undervåning där man håller på att skapa en vinkällare. Ett magnifikt bord stod på plats, tillverkat av en enda planka av ett jätteträd. Efter en nypa sjöluft gjorde vi några extra svängar: förbi Svartå station och industriområde, genom Bäckatorp, Hasselfors och Porla. 

300 år

Då låg Porla tyst och öde, en stark kontrast till lördagen därpå då Porla firade 300 år. Här står marknadsgumman B-M i sin vackra egensydda sekelskiftesklänning och stråhatt med band i samma färg som klänningen. Vi fick ett soligt och fint väder, men med luriga kastvindar på eftermiddagen. Parasoll och tält lyfte i sina förtöjningar och B-Ms hatt flög av vid flera tillfällen.

Landshövdingen höll tal och Laxå Blåsorkester spelade i Societetshuset. Här är orkestern i färd med att spela Under blågul fana och längst bak står kompisen T-S och hanterar sitt klockspel.

Jag var där som Tant Viola i samma stånd som grönklädda B-M, som sålde vykort och 2025 års kalendrar för glatta livet. Det var ingen åtgång på mina böcker. Behållningen var alla möten med bekanta, en del hade jag inte sett på väldigt, väldigt länge,

Kul var det!!

73år 

Och igår blev jag 73 år och hade dambjudning hemma. Syster S har kommit på kärt besök och jag hör hur hon grejar i köket. Dags för frukost på min första dag som 73 år.

Ha en fin dag ni alla!

Maggan

PS: Det var väldigt bökigt att knåpa ihop det här inlägget. Musen jag har är femton år gammal och håller på att lägga av.

Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans...

Vi blev bortskämda med en majmånad med värme och solsken. Nu är vädret "randigt", ömsom hällregn och blåst, ömsom sol och blå himmel. Dessemellan åskar det som omväxling.

Lite "randiga" har allt dagarna varit i veckan som gick.

På väg till Nationaldagsfirandet i Dammtorp for vi igenom ett regnväder. Bilens instrumentpanel visade att det bara var + 7 grader. Brr! Hur skulle det gå med firandet? Skulle Tivedspôjkera kunna spela med stelfrusna fingrar? Skulle högtidstalaren Malin kunna tala utan att hacka tänder? Skulle det komma några firare över huvud taget?

Men än en gång visade Dammtorp upp sig i sol. Molnen skingrade sig, flaggan vajade mot den blå himlen och det blev Dammtörpavär, precis som ordförande Ulla säger att det alltid blir. Vi i den tillströmmande åhörarskaran hurrade, viftade med pappersflaggorna och sjöng Du gamla, du fria. Malin höll sitt tal och Tivedspôjkera spelade. Jordgubbsbakelserna och kaffet smakade precis lika gott som de alltid gör på Nationaldagen i Dammtorp. Mot kvällningen tog myggen över. Då packade vi ihop och for hem.

Dagen därpå präglades av sorg och vemod. Vår fine vän, granne och ortens bäste kock fördes till gravens vila på den vackra Skogskyrkogården. 

Änkan o dottern har gett mig lov att lägga ut denna bild.

Dottern höll ett så fint tal på minnesstunden: "Det är en stor tröst att veta att så många nära delar våra minnen och vår sorg. Pappa var min mentor, min stöttepelare och han visade mig en enorm generositet och kärlek."

Lifeng Wang - älskad make och pappa

Avslutar med bild från Älgarås kvällen den 2 juni. Här sjunger nära hundra personer till spelemännens ackompanjemang Härlig är jorden..

Allt gott!

 

Det ska vi fira!!

Min äldsta vän fyllde 100 år häromdagen. Kalaset hölls i ett ljust och soligt atrium på äldreboendet där hon bor. Hon var lika pigg och ärtig som alltid, klädd i vitt och mandarin och med en guldmedalj på bröstet. Många kom och gratulerade, barn, barnbarn, barnbarnsbarn, släktingar, vänner, kommunalråd...Hela det stora rummet fylldes med blommor, den dagen gick nog den lokala blomsterbutiken riktigt bra!

Hon kom från Stockholm till Laxå på 60-talet tillsammans med familjer från Asea-Svets. Tjugo år senare blev vi kollegor på skrivbyrån på ESAB (1979) och så småningom hamnade vi som sekreterare på samma division. Det var mycket jobb, men också tid för festligheter. Jag kommer så väl ihåg hennes torra replik när jag uppenbarade mig lite sent till en bjudning. - Tack och lov att du kommer. Då blir det whisky och jag slipper sherryn. Jag hade ju blivit upplärd av min skotska svärmor att gilla en whisky till kaffet.

En hedersgumma till blev firad i dagarna. "Chefen" för diakonigruppen bjöd på middag på Casselgården som tack för att vi volontärer ställer upp och gör det lite roligare och trevligare för församlingsborna. Och vi tackade henne med en praktfull hortensia för att hon är en alldeles utmärkt chef, vi kan inte önska oss någon bättre!

Tack och lov för hedersgummor!!

 
 

Den blomstertid nu kommer

Den blomstertid nu kommer ... Maj månad har gått över i sommarmånaden juni och ute prunkar det. Midsommarblomster, prästkragar, smörblommor står där redan fast det är långt till midsommar. Men i vissa fall är blomningen redan över.

Igår morse gick jag till liljekonvaljelunden i närheten för att plocka mig en bukett. Men där ringde klockorna på sista versen. 

Den vackra, vita och väldoftande Finska Rosen blommar nu i trädgården. Om bara några dagar är blomningen ett minne blott. Detsamma tänkte jag om rhododendronparken på Midsommarberget. Bäst att fota den när den är som allra vackrast.

Det har gått en vecka sedan jag kom hem från den trevliga resan till Rhen och Mosel. Ett lite smärtsamt minne från resan är mina vätskefyllda ben och fötter, som jag får omlindade på vårdcentralen två gånger i veckan. Jag har fått vätskedrivande medicin och därför kunnat tömma benen på minst 5 kg vatten som skvalpade omkring där. Ja, jag hade stödstrumpor hela resan och innan dess också!! 

Här står en stor del av volontärerna på Kupan, Röda Korsets Second Hand, i Laxå. Vi firade sommaren och oss själva med goda landgångar och kaffe i Sockenstugan. Det är ett fint gäng, som gör mycket nytta i samhället.

Igår kväll bar det dags för Musik i sommarkväll i Älgarås kyrka. Jag hängde med som roadie åt Maken. I snart tio år har Tivedspôjkera spelat med i detta evenemang. Igår kom 90 sångglada personer till Älgarås.

Nej, nu ska jag förbereda mig för dagen: omlindning av benen och uppvaktning av 100-åring!

Allt gott!

Maggan