Glädjeämnen i veckan

 

Solsken gör mig glad. Glada blir även fåglarna. I tisdags, när jag var på ett fotouppdrag, passade jag på att fota änderna i den strömmande ån. Då hörde jag talgoxens vårläte, klart och tydligt för första gången i år. 

Musik gör mig också glad. Förutom Tivedspôjkeras sprittande toner har jag lyssnat till lunchmusiken i kyrkan. Per Nordin spelade bröllopsmarscher på orgeln, från Birkalåten till Bröllopsmarschen ur Aida. Ett tips: Per spelar orgel i kyrkan varje onsdag kl 12.00 - 12.30, gratis och njutbart.

Blommor gör mig också glad. Årets tredje tulpanbukett står nu på köksbordet. Den har Maken fått av en bekant som tack för skjutsen. Och inte bara den, utan även den fina vinflaskan. Vin blir man också glad av!

Och visst blir man glad av dessa trevliga skyltar som har börjat dyka upp i samhället. Jag gjorde ett litet webbreportage som du kan läsa här.

Följ skyltens uppmaning: Var rädd om dig!

Stugsittare

Medan smittan härjar som mest ute i samhället och i stora världen, håller vi oss för det mesta inomhus. Jag tittar ut genom fönstret och ser småfåglarna som flockas runt fröautomaten och talgbollarna. De sitter i buskarna och på staketet och väntar på sin tur och gör sedan en snabb inflygning för att få sig ett frö. En flock söta stjärtmesar har hängt i klasar runt talgbollarna, men jag har inte lyckats få någon bra bild på dem, ännu. Nästa helg ska jag försöka vara med och räkna fåglar i Vinterfåglar inpå knuten.

En ofrivillig stugsittare är min kompis AO. Han gick ut en sen kväll för att kolla norrskenet över sjön, men halkade så oturligt på en isfläck att han bröt benet. Tur i oturen hade han med sig mobilen (ibland är den ovärderlig!) så att han kunde ringa på sin fru. Under de 45 minuter som det tog för ambulansen att komma fram, hann AO betrakta himlen ordentligt. Benbrottet var komplicerat, så efter operationen får han inte stödja på benet på åtta veckor.

Maken och jag hälsade på honom igår. Han var vid gott mod, men det är klart att det måste bli väldigt långsamt för honom. Jag hade med mig favoritboken Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindblad, som kanske kan trösta en smula.

Idag finns det i alla fall några punkter i almanackan: Tivedspôjkera övar hos oss, jobb på Kupan och styrelsemöte för Röda Korset. 

Ha det!

Vänteläge

God morgon!

Idag vaknade jag vid sex efter en ovanligt god sömn. Förmodligen hör jag inte till de "mångalna" eftersom månen har rullat runt på himlavalvet hela natten. Igår fångade jag den på bild, just när vi passerade Kullängsstugan på väg hem från ett reporteruppdrag.

Just nu är det som om livet är satt i vänteläge. Det vanligaste ordet just nu är: Inställt! Jag suddar något varje dag ur almanackan. Då var det extra inspirerande att igår få träffa dessa två på sin gård mitt i storskogen. 

Det har sina fördelar att vara "reporter". Man får träffa trevliga människor och lära sig mycket man inte visste. Det här paret hade mycket att berätta, en berättelse som knyter ihop dåtid med nutid, Fattigsverige med dagens datasamhälle. Här är Anitas webbsida. 

Det har varit mulet och grått i några dagar, mildväder som smälte snön. Vi gjorde en snabb tur i helgen, mellan två skidskytteomgångar på TV, och hamnade på småvägar vi aldrig åkt förut. Det var vita (men snöfria) fläckar för oss. Jag riktade kameran mot sjön och upptäckte långt bort två rörliga prickar. Med zoomen såg jag att det var två personer som var ute och promenerade på isen. Det kändes lite riskabelt. Ett sällskap hade gjort upp eld vid strandkanten. Mysigt.

Antalet coronasmittade närkingar är skyhögt, vapenskrammel och cyberattacker oroar, mörker och kyla råder. Då får man göra sitt för att lysa upp i sin egen sfär. Jag bytte till ljuslila gardinlufter i sovrummet och köpte en bukett tulpaner när de gamla vissnat. 

Ha det!

God fortsättning!

Årets första tulpanbukett

Så härligt med de första tulpanerna! Nu står de där i fönstret och ger en liten försmak av vår, även om snön täcker världen utanför. Jag fick buketten av våra gäster i lördags, när vi åt en försenad nyårsmiddag tillsammans. Traditioner ska man hålla, även om man inte alltid lyckas pricka in rätt dag.

Det är ett litet svajigt läge med corona-pandemin just nu. Körövningarna ställdes in för januari månad och den varmt emotsedda föreställningen Hjalmars Spektakel i Brevens Bruk blev också inställd. 

Däremot passade jag på att gå på bio igår. Jag var inte själv, den här gången, utan det satt grupper med folk utspridda i salongen. I två och en halv timme följde vi Karl-Oskar och Kristina till det nya landet i filmen Utvandrarna. Denna gång fick man uppleva händelserna främst ur Kristinas perspektiv. Ibland nöp det till i näsroten av rörelse, främst när det handlade om vänskapen till Ulrika. Vackra naturscenerier och spännande folkmyller vid Ellis Island. Där skulle man ha velat vara statist.

Den lilla oansenliga amaryllisknölen jag fick den 17 november har verkligen gett mycket glädje. Nu blommar den tredje stängeln med fyra klockor, sedan "föräldrarna" med totalt sju klockor vissnat och gått hädan. 

Snart plockar jag ner julen, i alla fall senast på torsdag. Men till nästa år igen, kommer han vår gamle vän. För det har han lovat!

Nyåret och Trettondagen = förfluten tid

 

Idag på Trettondagen sjöng vi i Bodarnekören i Finnerödja kyrka. Janne Präst spelade in det hela med sin mobil från predikstolen. Inledningen är tämligen händelselös, en lång väntan på att det ska börja, så jag rekommenderar snabbspolning.

Anna och Per framträdde med egna solon och i duett med en underbar version av Marias vaggsång.

Solen lyste över vår vita värld idag, det var riktigt skönt som omväxling till de gråa dagar som passerat.

Nyårsafton blev inte som vi planerat. Lunchen intogs hemma hos Pe och Em istället för på någon av de nyårsöppna restauranger vi funderat på. Vi uppvaktade Joy med sång och presenter och det var skönt och avslappnat på alla sätt. Under tiden vi var där fick jag beskedet att Makens och mina middagsgäster tyvärr inte kunde komma p g a förkylning. Så festkvällen sköts upp till ett senare tillfälle. Vi får fira "fake nyår" när alla fyra är friska.

Överst: LH fick en fin snökula av "Baba Ve". LH fotograferade gänget i soffan.
Nederst: Joy och Eli busar. Hemma stod middagsbordet dukat för fyra, men här blev bara Maken och jag som firade in det nya året.

Önskar Dig god hälsa, ljusa vårvinterdagar och en och annan semla!