Sista dagarna i juli

 

Juli månad är snart till ända. Dagarna rullar undan, varje dag med både solglimtar och skurar. 

Familjen V har varit på campingtur och behövde komma och värma upp sig efter den erfarenheten. LL stod på tröskeln, blöt och med hackande tänder. Så farmor spolade upp ett skönt bubbelbad för henne att värma upp sig med. LV hade nog tyckt det hela var ganska mysigt med friluftslivet, tätt intill pappa, mamma och storasyster.

I veckan som gått har jag varit aktiv på Sommarkyrkan och sett till att deltagarna fått hembakt bröd till kaffet. Och sedan har Maken och jag tillsammans med hembygdsvänner tagit emot besökare i vårt fina bruksmuseum och arkiv. Oj, så många som kom! Ett dragplåster var nog "popup" caféet i herrgården, som håller öppet när hembygdsföreningen har sina visningar. Jisses så gott och så härlig miljö! Tänk om caféet kunde få bli kvar där! Det vore drömmen!

Till glädjeämnena i veckan hör också besöket av paret från Borlänge, som tittade in när de var på genomresa med sin husbil. 

Räkna de lyckliga stunderna blott!

Singing in the rain

Visst ser det soligt och härligt ut på bilderna ovan? De är tagna igår kväll vid Finnerödja Hembygdsgård. Linda Marie Skog sjöng vackert och svängigt till ackompanjemang av tre musiker: Mats Eriksson, Bengt Sundquist och Jan Kenneth Rönning. Synd bara att illvilliga regnmoln hovrade över våra huvuden och duschade oss. Hembygdsföreningens damer fann raskt på råd och försåg borden med rejäla parasoll, så vi slapp bli alltför blöta.

I lördags gjorde vi en liten tur till Sannerud, där Länsmuseet hade ställt upp en buss för att visa utställningen från Träd till slöjd. Utanför bussen satt Anita och spann trådar av finaste ull.

OK, bussen var väl inte lika imponerande som ESABs demobuss*, som några kära exkollegor vänligt påpekade i inlägget på FB. Men den fyllde sitt ändamål. Smartast var bokhyllan som visade olika träslag. Bokryggarna var bark och inuti såg man träslaget. 

Foto: Susanne Urberg

*Här är senaste versionen av ESABs demobuss, en trailer som kör runt i Europa och visar svetsmaskiner. En gång var även jag med ombord och visade våra produkter i Bretagne.

Au revoir!

PS: Hur har ni det med mördarsniglarna? Igår kväll när jag kollade om en liten sen jordgubbe äntligen mognat, upptäckte jag två tjocka mördarsniglar som låg och mumsade på den. En annan kalasade på en amaryllisknöl och en fjärde tog små fina tuggor av en karpaterklocka. Jag gjorde processen kort.

Strandhäng

Äntligen kan jag göra collage igen. Programmet har strejkat ett tag, men med lite klurande och läsande i den digitala bruksanvisningen så funkar det. 

Här är några minnesbilder från stranden i fredags. Lilla Ve får doppa tårna i sjön för första gången. Men det blev inget bad för någon av oss. Vinden var för kylig och det var för mycket boss i vattnet för att det skulle vara lockande.

Oj, vilket åskväder det har varit idag. Blixt, dunder och skyfall. Nu har det lugnat sig och jag ska våga mig ut och kolla om posten har kommit.

Hasta la vista!

Kulturtanter på utflykt

Vilken dag vi fick, vi fyra "kulturtanter" från Laxå. Medan regnet stod som spön i backen hemmavid, sken solen milt över oss vid Vänerns strand i Kristinehamn. För andra sommaren i rad hade vi åkt till Lusasken för att titta på årets utställning på konstmuseet på Mariebergsområdet. I år handlade det om Marimekko. För ett år sedan var det Katja of Sweden, som var på tapeten.

Men allra först fikade vi på Panncentralen hos madame Bottini, mycket goda bakverk! 

Marimekko bildades 1951 i Finland. Namnet betyder Maris klänning, men det var först när Jacqueline Kennedy köpte fem klänningar av företaget, som namnet blev riktigt känt över hela världen.

Nu frossade vi i färger och festliga tryck. Och visst kommer man ihåg mönstren från ungdomens dagar. Jag hade ett par älsklingsgardiner med stora steriliserade gula rosor mot en brun bakgrund i min första lilla etta. 

Mer nostalgi blev det i Ölme Diversehandel, där hälften av alla grejer var museiföremål och hälften var sådant man kunde köpa. Så jag fick med mig lite bra-att-ha-saker både från diversehandeln och från museishopen.

Vi rundade av dagen med ett besök hos madame Picasso, som städse stirrar ut över Vänern med tom blick. 

Min dator har börjat krångla på sistone. Den stänger av sig själv och vill inte längre hjälpa mig göra collage, som jag tycker är så behändigt. Men den börjar bli till åren, den har hängt med i tretton år, och rymmer en massa bilder och texter. Jag håller tummarna att den håller lite till!

Ha det så gott!

Sångstund i Tiveden

Fotona nederst till vänster och i mitten är tagna av Lotta Arne.

Så blev det dags att sjunga läsarsånger igen i det lilla missionshuset vid Tivedstorp. Det var en mycket god tillströmning av människor som bänkade sig på de rätt obekväma träbänkarna (tur att det finns dynor!). Tivedspôjkarna kompade och de blev nog imponerade av församlingens röstresurser. 

Innan kaffepausen avslöjade Gunlög Enhörning vem som ligger bakom musiken till världens mest sjungna läsarsång, O Store Gud. Det var en tonårig matros som hjälpte sin kompis Carl Boberg att sätta toner på Carls text, skrivna en åsknatt år 1875. Vad han hette, den blygsamme kompositören, det får jag återkomma till efter att jag läst Det svunna Sverige av Petter Karlsson. PS: Kompositören hette Adolf Pålson-Ingelberg och var bara 12 år gammal när han skrev musiken till O Store Gud. Han ville vara anonym och fick vara det ända tills nu.

Igår tog jag en liten inspektionsrunda i skogen. Hittade bara några få små kantarellbebisar, men det var full fart på fjärilarna.

Ha det gott!

Sjötur väckte minnen

Härom dagen fick jag uppleva mitt liv i repris, eller som man säger i dagligt tal: Jag fick "flash backs" från min barndom och ungdom. En seniorförening, där jag är styrelsemedlem, hade ordnat en sommarutflykt till Västerås, min barndomsstad. 

Staden har växt otroligt sedan jag bodde där. Det kunde man konstatera när man såg Västerås sky line från sjösidan. Vi tog nämligen en tur med Elba-båten, som byggdes 1897. Den hette då Stadsgården 2 och gick som skärgårdsbåt i Stockholm innan den kom till Västerås 1917.

Den här synen såg man definitivt inte i min barndom! Två killar briljerade på sina surfbrädor framför en fond av höghus. Längst till vänster ser man det enda som är sig likt från förr, ASEA-tornet.

Elba-båten tog man om somrarna när man var sugen på att bada. Då åkte man till Östra Holmen och tillbringade dagen på klipporna där. Eller så kunde man åka till ön Elba och gå på restaurang. Det var här jag hade min studentbal 1970, när man fick ha studentmössa igen efter de radikala åren när det var borgligt och snobbigt att bära den. Maken och jag fick åka Elba-färjan på vår gemensamma svensexa/möhippa, utstyrda i spetsgardin och hög papphatt och gemensamma byxor med tre ben.

Här sitter farmor och mamma med hattar och dräkter på båten på väg till Elba. Året var nog 1954.

Men tillbaka till nutiden. Epsilon har skrivit en perfekt skildring av vår utflykt på sin blogg. Här kan du läsa vad som hände. ( Inlägg från den 5 juli 2023) Jag kompletterar bara med några bilder:

Ooopps! Vad gör vi nu?

Åh, vad kaffe och bulle smakade bra! Skultuna Bruks bistro.

Inte en droppe regn på oss, trots att mörka moln hotade i horisonten.

Nästan hemma igen såg vi från bussfönstret den präktigaste regnbåge någonsin spänna sin båge över Marieberg.

Huvudsaken

Året var 2003. Det var maj månad och våra vänner A och U gjorde oss sällskap till Barcelona. Där bodde vi några dagar på ett hotell nära paradgatan Las Ramblas och "gjorde" sedan Barcelona grundligt. Naturligtvis klättrade vi upp i Gaudi-huset och besökte hans verk katedralen La Sagrada Familia. Vi shoppade förstås och gjorde en del fynd. I en mörk gränd låg en exklusiv hattaffär, där våra herrar dök in. Ut kom de, iförda varsin snitsig ljus stråhatt.

Sedan dess har den hatten varit en favorit för Maken om somrarna, speciellt när Tivedspôjkera haft sina spelningar. Men hatten tog stryk till slut, den började sloka och se sjangserad ut. Då var det jag som sa stopp: Den hatten har gjort sitt! Det är väl ingen slokhatt, heller!

Igår passade vi på att leta efter en ersättare, eftersom en sommarspelning för "pojkarna" närmar sig. Och till slut, efter spring i flera butiker, hittade vi en hatt som får duga.

Nu har vi lagt juni bakom oss. Den sista veckan bjöd på hetta och sol, men även på ett och annat åskregn. På tisdagen när jag just varit och handlat öppnade sig himlens portar och det vräkte ner. Jag blev sittande i bilen med mina pappkassar en lång stund, innan det lugnade sig och jag kunde skynda in.

Syster och svåger kom förbi på väg till Bohuslän. Med sig hade syrran de här fina rosenvantarna, som hon stickat åt mig. Visst är de vackra! De ska jag ta fram ur byrålådan när jag ska ut på vinterpromenad.

Ibland kan man köpa hatt, även på Kupan. Den här mannen ovan blev själaglad över sitt fynd, en tropikhjälm av strå. Det var full fart under de tre timmar vi hade öppet i onsdags. Vi var helt slut, AP och jag, när vi låste efter sista kunden.

Både tisdag och torsdag var AP och jag ansvariga för det hembakta kaffebrödet vid "sommarkyrkan", en stunds gemenskap med allsång och fika i kyrkparken. Jag passade på att intervjua diakonen för kyrkobladet Bodarne-Magazinet innan hon gick på semester.

Ta hand om dig!