Tack

God morgon!

Det är lördag morgon, dagen efter en trevlig Oktoberfest, och jag är inte det minsta tung i huvudet. Skönt. Ortens alla "ungdomar" över 62 år var inbjudna och många hade tackat ja. Ett gäng lärare från Karlskoga, Teachers Blended, stod för musiken och lekarna och fick oss alla att hoppa och skutta som om vi vore 15 år igen.

Glädjeämnen under en oktobervecka

 

En ganska grå oktobervecka har bjudit på mycket glädje ändå. Kakbuffé, gyllene höstfärger, vänskap, äpplen, musik....

Tack! 

Maggan

 

Bullar och ballader

God morgon!

Nu har det gått en vecka sedan jag sist skrev. Ännu hänger de flesta löven kvar på lönnen i skogskanten, men många har släppt taget och dråsat ner på gräsmattan. Igår morse fick jag skrapa bilrutorna innan jag åkte iväg till jobbet på Kupan.

På torsdagen var det ett behagligt brittsommarväder. Efter trädgårdsarbetet kunde jag sitta ute och läsa i bokcirkelboken "Brevbäraren i Lizzanello". På kvällen modevisning. Höstens stora färg är brunt fick vi veta. 

På fredagen blev det först på bingo med bullar. Med anledning av Kanelbullens dag bjöd ortens ICA-handlare bingo-gänget på bullar. 

Sedan blev det andra bullar. Nämligen show i La Stada med Tommy Körberg i rosa kostym och väst. 

Tänk vilken utveckling den mannen haft: Från Tom & Mick och the Maniacs med "Somebody´s taking Maria away" till dagens Tommy Körberg som behärskar allt från finstämda visor till mäktiga ballader. Av alla sånger han framförde den kvällen gillade jag bäst Fait accompli, suggestiv, berörande. Hans mellansnack framkallade många skratt och applåder och hela konserten avlutades med stående ovationer.

Här ett knippe bilder från de senaste dagarna: Ett fönster på Kupan var skyltat i rosa med tanke på Rosa Bandet. Solig söndag med besök i kyrkan. Dahlian jag fick till födelsedagen skänker fortfarande glädje i rabatten. Tivedspôjkera spred glädje på Ramundergården.

Ha det bra!

Maggan

Höstglöd

God morgon!

Nu är det vackert med alla höstfärger. Jag stannar upp och njuter av trädkronornas flammande färger mot det blå.

I lördags fick jag hjälp med trädgården. Lilla Ve var på besök och hon hjälpte mig borsta och räfsa medan hennes pappa Pe klippte och trimmade gräs.

Och så hade vi en sista kräftskiva för året. Jag hade fått tag i havskräftor som vi njöt av. 

Så mysigt att träffa familjen igen.

Nej, nu måste jag skynda mig in i duschen. Det är onsdag och arbetsdag på Kupan!

Där nere skymtar Den Lilla Galliska Byn. Här på stigen ramlade mitt körkort ur mobilfodralet utan att jag märkte det när jag skulle ta bilden ovan. Så´n himla tur att en observant granne hittade det!

Ha en fin dag, den sista dagen i september 2026!

Kontraster

God morgon!

Här står skönheterna på Casselgatan i sina höstklänningar, nästan vackrare nu än på våren då de en kort tid är översållade med körsbärsblom.

Sommaren blev förlängd i och med resan till Toscana, men nu är det obehörligt höst, och det är inte heller så tokigt. 

Men fågelsträcken drar söderut, Jag har hört dem skria på morgonen när de flyger högt över hustaken. Några som också drar söderut är Kicki Berg och Lotta Unosson. De startade sin årliga resa i varsin husbil i önsdags, efter att ha tömt villan och lämnat det sista bohaget till oss på Kupan. Nu kommer jag att följa deras resa på nätet.

Vilka kontraster mellan livet som turist i Italien och senior i ett litet Mellansvenskt samhälle, från en dag till en annan:

• En temperatur mellan + 35 till 38 grader Celsius mot frost på gräsmattan på morgonen
• Ett myller med människor mot en och annan granne
• Små, snabba sportbilar mot Epatraktorer
• Så tunna blusar som möjligt mot tröja på
• Trerätters middag varje kväll mot te och smörgås framför Rapport

A pro på tröja på:

Här är en liten goding som nu vuxit i sin sticketröja. Det är systerdotterns fina babyflicka som är fotomodell.

Just nu blommar Kärleksörten i trädgården och jag har plockat ett och annat smultron från plantan i pallkragen. Höstaktiviteterna har startat upp: bokcirkeln, diakonigruppen och Röda Korset. Jag har till och med beställt "jultidningar" redan, men vägrar att tänka på julen än.

Ser fram emot imorgon. Då ska jag träffa barnbarnen igen!

Ha det gott!

Maggan

Ljuspunkter i höstmörkret

God morgon!

Klockan är bara 05.32 och här sitter jag och skriver. Kroppen bryr sig inte om att vi har gått över till vintertid. Den har sin rytm oavsett världsordningen.

Oktober månad är på upphällningen och många träd har släppt sina löv. Kastanjerna i kyrkparken står nu nakna och marken är täckt av en tjock, gul, prasslande matta. 

I Hasselfors finns en raritet, en bokskog, som sägs vara Sveriges nordligaste. Jag har besökt Hasselfors två gånger i veckan och jag har slagits av skönheten i bokträdens höstskrud. Igår, strax innan jag skulle hämta Maken vid gymmet på vårdcentralen, hastade jag iväg och fångade höstglöden på bild. Visst är jag lite knäpp?

Man behöver ljuspunkter, så här i höstmörkret. Här sitter jag och lyssnar till Tivedspôjkera som övar inför söndagens gig i Hasselfors. Det låter bra.

En annan ljuspunkt i veckan var minimusicalen Någon måste göra det på Sjöängen i Askersund. Helen Sjöholm och Gunilla Backman var ensamma på scenen och deras avslutande sång "Keep on walking" klingar fortfarande i mitt minne.

Igår var det eftermiddagscafé på Casselgården. Janne Rickard och Mona Lembke visade sin vackra, trolska film Tiveden - Sägner & Magiska platser. De berättade att uppföljaren alldeles snart är klar och kommer att kunna ses på Laxås biograf inom kort. Det vill man inte missa!

Önskar dig som tittar in här en skön höstvecka! 

Maggan

Höstdagjämning och en god nyhet

God morgon!

Det är höstdagjämning och måndag morgon (och mitt huvud är så tungt, som Povel sjöng). Det är sällan som jag får sova en hel natt igenom och vakna utvilad och pigg.

Den gångna veckan har tillbringats en hel del i TV-soffan. Vi har följt med på arenan i Tokyo där världens bästa friidrottare gjort upp om mästerskapet. Igår avslutades tävlingarna i ösregn. Sista grenen var diskus, där den ene efter den andre halkade omkull i ringen. Men Daniel Ståhl var oberörd, gjorde sin piruett och tjongade iväg diskusen över 70 meter och vann guldet!

I veckan har det också varit samspel i Röfors Folkets Hus. Askersunds Dragspels- och Durspelsklubb besökte Tivedspôjkera och ljuv musik uppstod. Vi spelarfruar var med och lyssnade och ordnade med fika i pausen.

Nästa dag var jag tillbaka i Röfors för då fyllde min kyrkvärdskollega 75 år och hade bjudit in till kakbuffé och tårtkalas.

Hon och hennes man bor i ett spektakulärt hus, ett 150 år gammalt missionshus, fyllt med prylar från golv till salens dubbla takhöjd. Ett eldorado för de två små barnbarnspojkarna som sprang runt på upptäcksfärd. - Ni borde vara med i Vem bor här? TV-programmet som sänds på måndagskvällarna, tyckte B-I.

Madame La Gård

I onsdags fick vi ett fint besök på Kupan. Då kom Madame La Gård in genom dörren för att kolla runt i affären. Hon har ju en helt fantastisk butik på landet, dit damer vallfärdar i mängd för att fynda bland linnekläder, hattar, smycken, sjalar .... 

Nu berättade hon att hon och hennes man flyttar till Laxå om några månader och tar butiken med sig. Det kommer att bli ett mycket fint tillskott till affärslivet i byn. 

Välkommen, säger jag!

Jag avrundar med en bild jag just fått från min syster S. Solen hade just klättrat upp över horisonten. En ny dag har börjat!

Äpplen, älgflugor och ärenpris

Hej där!

Nu har vi klivit in i höstmånaden september och det är väl ganska skönt, tycker jag. Per Myrberg sjöng: Minns i november, den ljuva september. Den tid då äpplet faller moget... då livet är öppet och redoboget. Det är inte ofta jag använt ordet redoboget. Borde kanske göra det lite oftare?

Äppelträdet hos E och S dignade av frukt den regnvädersdag som vi hälsade på hos dem. Jag har varit ute på lite svamptramp också, men hittade inte så mycket. Det räckte till några goda kvällsmackor i alla fall. En fripassagerare hängde med hem, en så där jätteläbbig älgfluga som gömde sig i jumpern. Jag kände hur det kröp på ryggen. Iiiihh!

På hemliga stället

Min kompis E-M har fyllt år, ganska många. Men som någon sa: "-Det är ingen idé att hålla reda på hur gammal man är. Det ändrar sig hela tiden." E-M, i mitten, är endast några dagar yngre än hon som sitter bakom den rosa cyklamen-blomman till höger. Hur som helst så är det två fantastiska ladies, så värda att firas!

Blomsterbudet kom med famnen full på kvällskvisten: Alstroemeria, asparagus, cyklamen, gerbera, krysantemum, ros, tistel och ärenpris...

Nu önskar jag dig en riktigt fin fortsättning på september månad!

Oktober månad på upphällningen

Hoppsan, vart tog oktober månad vägen? Är det bara jag som tycker att tiden bara går fortare och fortare?

Nu är det en vecka sedan jag skrev sist. Dags att skicka ett litet veckobrev till dig.

 

Förra helgen bjöd på ett spontanbesök av sönerna och Stora V. Det blev en mycket festlig och produktiv helg utan att vi hade planerat det. Vi fick fin hjälp med trädgårdsbestyr, dammsugning och mattpiskning. Och att åka till Återvinningscentralen med en del bråte. Det firade vi med middag på restaurang.

På tisdagen spelade Tivedspôjkera upp i Ramundergårdens atrium. Det börjar bli lite kyligt att vara där nu, men publiken hade varit förutseende och hade tjocktröjorna på.

Det blev ett mycket uppskattat inslag för de boende. Det märktes på applåder och leenden.

Nu har de flesta löven singlat ner från träden. Den här bilden tog jag när jag just varit och gjort en intervju på Casselgården. 

Nej, nu måste jag skynda mig och handla godis. Det är lördag och Halloween och det kan hända att vi blir hemsökta av spöken. Och då får vi inte stå där utan godis. Huvva!

Souvenirs

God morgon!

Det är lördag morgon och "dagen efter" den stora Oktoberfesten för seniorerna här i byn. Men jag är pigg och nyter och tänker tillbaka på veckan som passerat.

Collaget ovan påminner mig om den härliga dagen i tisdags, då mina kära väninnor och jag gick på en matta av prasslande gula löv. Efter en lunch på Viiby Krog tog vi en sväng till mitt kära Trystorps Ekängar nu i gyllene höstskrud. Har det varit intensivare och vackrare höstfärger än i år?

Överst vänster: Pannbiff med lingonsylt på Gate Gästgiveri, Överst höger: Lunchguidning på Racksta Museum, Nederst vänster: Historien om Klässbol berättas, Mitten: En gul skönhet på Arvika Fordonsmuseum, Nederst höger: Souvenirer från dagen

I torsdags gick färden tidigt på morgonen till Arvika. Solen lyste vackert längs vägen, ända tills vi kom till Karlstad. Då blev det mulet. Vi var ett gäng pensionärer som fick oss till livs både teknik, kultur och god mat. På hemvägen (då solen lyste igen) njöt vi av utsikten från bussfönstret, blanka sjöar, skogar, röda stugor. Och som grädde på moset steg en illröd supermåne upp vid horisonten och följde med oss hela vägen hem.

Här är en stämningsfull bild som hänger på Racksta. Det är Björn Ahlgrensson som är konstnären bakom verket och det är hans fruga som sitter och filosoferar vid köksbordet.

Veckan avslutades som sagt med Oktoberfest och hålligång. 

Är det någon som tror att pensionärslivet är stilla och tråkigt? Tänk om!

I helgen blir det lugnare, i alla fall vad jag vet just nu. 😉

Ljus och mörker

God morgon!

Just nu är det så överdådigt vackert när solen skiner. Marken och träden är översållade med bladguld. Jag har känt att jag bara måste fånga ljuset och färgerna innan det är för sent.

Bilden ovan är från i fredags kväll när Maken och jag kom hemkörandes. Kvällssolen lyste in från väster och skapade ett magiskt ljus. 

Nästa bild är en söndag morgon när jag är på väg till kyrkan. "I öster stiger solen upp och sprider guld på sky" och skapar samtidigt en lååång skugga av mig. Det ser ut som jag går på styltor.

Men det har varit mörka, mulna dagar också. En regnig eftermiddag gick strömmen på eftermiddagen och kom inte tillbaka förrän tre timmar senare. Då hinner man reflektera över hur viktigt det är med elförsörjningen. Nästan allt kräver ström. Jag lyssnade på P4 Örebro via mobilen för att höra om något hänt. Det går ju bra så länge mobilen inte behöver laddas. Det var bara en elkabel som gått sönder, meddelade elbolaget. 

Tur att strömmen kom tillbaka så att jag kunde laga kålpudding! Det hör ju hösten till och är väldans gott.

Igår åkte K och jag till La Stada för att hälsa på vår nyinflyttade väninna Q. Hon tog emot i förkläde och spisrosor på kinderna och det doftade ljuvligt i köket. Hon
var i färd att laga en helt underbart god middag åt oss. 

Det var länge sedan jag ätit så gott och blivit så mätt. Tur att vi kunde sitta länge vid bordet och prata om allt mellan himmel och jord.

Vinrankan mot söderväggen har nu släppt de flesta av sina blad, men jag hann att fånga de vackraste innan de släppt taget. Snart behöver det räfsas och vinterbonas på tomten. 

Ha det gott

önskar

Maggan