Det ska vi fira

God morgon!

Det är en regndisig lördagsmorgon, så jag passar på att blogga lite om det som just passerat. Jag upplever att blomningen är tidig i år. Syrenerna har passerat bäst före-datumet för några dagar sedan. Igår gjorde jag slag i saken och fotograferade den rika blomningen i parken vid foten av Midsommarberget. Samtidigt plockade jag smörblommor att torka. De ska få ligga längst uppe på hörnskåpet och påminna om sommar.

Nationaldagen firade vi i Dammtorp, precis som vanligt. Och precis som vanligt hade vi fint och soligt väder. - Dammtorpavär, säger Ulla ordföranden i hembygdsföreningen. Tivedspôjkera spelade på scenen, talet hölls av prästen Peter, vi hurrade och viftade med flaggor och så åt vi rulltårtsbakeler med jordgubb på, precis som vanligt. Jag roddade åt bandet, lastade och körde "turnebilen" med två spelemän och deras fruar och utrustning. Bra att jag är bra på att pussla, varje millimeter i lastutrymmet gick åt.

I torsdags var det skolavslutning i strålande sol. Det var Stora Ve:s sista dag i tredje klass. Pappa Pe, Lilla Ve och jag hade tagit med kaffekorg och filt och slagit oss ned i gröngräset. Mamma Em var på studentuppvaktning i Kungliga Hufvudstaden. Vi fick en festlig stund när alla klasser sjöng och spexade och rektorn höll tal. 

Systrarna V i sina fina sommarklänningar

Här är en bild från när jag själv gick i andra klass, i botten på ett höghus. Det var stora barnkullar då och brist på klassrum. Jag fick spela mandolin när flickorna i blomsterhattar av crepe-papper sjöng. 

Här rockar flickorna Ve loss för att hylla mamma Em som tagit examen. Bubbel, ballonger och grillat. Maken och jag hade en trevlig kväll och körde nöjda hemåt i den sena, men ljusa kvällen.

Ha en trevlig helg!

Maggan

Regnbågar och snöflingor

God morgon!

Det är tid för regnbågar och vackra soluppgångar. Flickorna V var här i veckan och skapade egna regnbågar med hjälp av såpbubblor.

Familjen firade Pe som fyllde år med att gå på restaurang och äta gott och sedan umgås hemma hos oss. - Nu ska jag göra en Farmor Maggan, sa Eli och fotade maten. Hmmm!

Nåja, hon kanske har rätt. Det här åt jag, Bún Thit Nuong - gott. Foto: Maggan

Som "roddare" till Tivedspôjkera körde jag utrustning och Maken till ett gig i Götene förra veckan. Vilken besvärlig väg! Från Mariestad och neråt var det ett enda stort vägbygge där man mötte långtradare i hårnålskurvor på smala vägbanor. I Götene blev vi väl mottagna av ett gäng SPFare och spelningen gick hur bra som helst.

I onsdags sken solen och då jobbade jag på Kupan med mina kompisar A och M. Lilla Må, som också brukar jobba då, hade tillfälligt rest till sydligare breddgrader. 

Dagen därpå var det mulet och grått och nu, på Långfredagen, singlar det till och med ned snöflingor från skyn. Vi har fortfarande kvar domherrarna som kalasar på de sista solrosfröna i fågelhuset. Kajorna har käkat upp talgbollarna redan. 

Om jag hinner ska jag läsa Påskekrim. Fick en efterlängtad bok i brevlådan. Det är Carina Burmans Bittert, amore, uppföljaren till Döden tar semester.

Men jag tvivlar starkt på att det blir några stunder för läsning. Flickorna V kommer nämligen tillbaka för att fira påsk med oss. Det ser jag fram emot!

Glad Påsk!

Ett gott slut på det gamla året

God morgon!

En ny dag och ett nytt år gryr! På bilden ovan är marschallerna tända för att ta emot familj och vänner på nyårsafton. Sedan dess har det kommit mer snö och en snäll, men anonym, granne har hjälpt oss skotta.

Huset är städat och jag har myntat ett nytt ordspråk: Den som städar, hon hittar! Jag har nämligen saknat ett halsband, en klocka och kyrkvärdsbrickan en längre tid. Som jag har undrat: var, var, var? Halsbandet dök upp i botten av en tidskriftssamlare bredvid min säng. Nästa dag hittade jag vardagsklockan inkilad i fåtöljen. Kyrkvärdsbrickan är fortfarande försvunnen, men eftersom jag slutat som kyrkvärd så är det mindre viktigt.

Första delen av nyårsafton firade vi Joys födelsedag med familjen på restaurang.

Det blev sushi för några av oss och tre små rätter för resten. Och så en god efterrätt! Vi rundade av hemma med kaffe och Budapest-tårta och uppvaktning av födelsedagsbarnet.

På kvällen kom våra vänner T-S och Sten för att fira med oss enligt vår långåriga tradition. Vi har knytis och fixar maten tillsammans. I år var menyn 70-talsinspirerad:

• Toast med skärgårdsröra, avocado, rom, dill, ägg 
• Kreolsk gryta med klyftpotatis och sallad
• Konserverade päron med After Eight och vaniljglass

Vojne, vojne! Så mycket god mat på en och samma dag.

Idag ska jag knåpa ihop bloggens årskrönika, också det en gammal tradition.

På återseende!

Jul igen

Hej där!

Ja men det blev en vit jul i alla fall! Och domherrarna samsades med hackspetten, mesarna och talgoxarna vid det gröna fågelhuset. Precis enligt julkortsidealet.

I år firade familjen julafton på själva dagen. För det mesta har det blivit en dag innan, men inte i år.

Joy och Eli var på plats redan från morgonen och blev väckta av sången, som sjungits av mormor Rut och mamma Barbro och nu av mig: Nu sjunga Guds änglar i himmelens höjd: God Jul, God Jul. Och alla Guds barn stämma in med fröjd: God Jul, God Jul! Sedan satt vi vid köksbordet i stearinljusens sken och mornade oss.

Vid lunchtid kom Pe, Em, Stora och Lilla Ve farandes och hela huset fylldes med liv och rörelse. Medan Maken spelade på dragspel dansade vi andra långdans. Nu har vi jul här i vårt hus, julen är kommen hopp faderallan lej!  Efter det väntade sill, lax, nubbe, skinka, köttbullar, revbensspjäll, äppelmos... Joy bidrog bland annat med 2,5 kg rödbetssallad. Maken saknade kanske sina grisfötter, med det gjorde nog inget. Vi blev alla mätta ändå. Och vi har fortfarande gott om rödbetssallad!

Eli fick stjärnörhängen i julklapp.

Efter Kalle Anka, (det var roligast att titta på Lilla Ve och hennes reaktioner), bad jag Pe ställa ut soptunnan, som skulle tömmas morgonen därpå. Synd att han missade Tomtens besök!! 

Vojne, vojne så mycket papper och snören det blev när vi öppnat alla klappar! Sa vi inte att vi skulle ligga lite lågt i år? Sedan tillbringade vi några timmar med att bygga legoblommor och bläddra i julklappsböckerna.

På juldagsmorgonen, när de andra sov sött, åkte jag till kyrkan. Bara levande ljus lyste upp det vackra, gamla kyrkorummet. Janne läste julevangeliet från predikstolen och Per sjöng O helga natt, precis som det ska vara på julottan.

Stora Ve och grannflickan provade på att vara influencers. De spelade in hur man kan jobba med slime och sand på julklappsplattan. Duktiga tjejer!

Nu är vi själva igen, Maken och jag. Jag har läst en julbok, Domherrens sista sång, och så har vi lagat en jättegod Janssons Frestelse. 

Hoppas du har det bra, du också!

Maggan

PS: Snön har försvunnit!

 

Glimtar från veckan som gått

God morgon!

Ny vecka! Nya beröm! Som en chef på jobbet sa om måndagarna. Vi får se vad denna vecka har att  bjuda på. 

I förra veckan fick vi i PRO-Vetarna beröm får vår insats i Uppsala och fick varsin vacker ros på medlemsmötet. Det kändes trevligt. 

En annan trevlig händelse i veckan som gått var utflykten med mina två väninnor. Vi åt lunch på Viiiby Krog och så gjorde vi en repa runt den närkingska landsbygden. Det blev stopp i Tångeråsa, Kvistbro, Mullhyttan och en avstickare till Bäckatorp. 

I helgen har vi haft "ungarna" hemma. Snacka om kvalitetstid! Vi fick mycket hjälp i trädgården. Här ovan av två vingårdsarbeterskor. Joy klippte och trimmade gräset. Pe tog sig an den rostiga grillen och rengjorde den, innan han grillade lunchen för oss alla åtta! 

Rätt var det var hade helgen gått och det var dags att säga Hej då! 

 

Hej då blev det också till Downtown Abbey. 

Filmen Downtown Abbey The grand finale hade premiär igår och gick minsann upp på bion i vår lilla stad också. Vi var ett bra gäng, kanske mest damer, som tog adjö av de härliga personerna och miljöerna i dåtidens England.

Jag tänkte mycket på min mamma som jobbade downstairs på ett engelskt gods i slutet av fyrtiotalet. Det har jag berättat om här.

Ha nu en fin vecka!

Djur och natur i Tiveden

Åtminstone två vackra julidagar får vi i år. En av dem, gårdagen, tillbringade vi i Tiveden. Vi tog med oss kaffe och äggmackor och for till Unden. Vägen var kantad med prästkragar. Väl framme var vägen kantad med bilar och båtkärror. Det verkar som det var många som fått lust att fiska. Efter lunchpausen gjorde vi en sväng in i nationalparken. Jag tog den hiskligt branta och hiskeligt smala skogsvägen rakt upp mot himlen och med utsikt över Vitsand. Som väl var mötte vi ingen bil på den sträckan. Men väl vandrare. Jag inser att denna "genväg" kommer vi aldrig mer att köra. Dagen avslutades med paj på egenhändigt plockade kantareller, kyckling, ost och bacon. Gott tyckte både Maken och jag. Och så fotboll på det, på TV förstås!

I söndags kom de här finingarna, Eli och Joy. De hjälpte till med lite sysslor både ute och inne efter att vi ätit gott på restaurang. Och så hann vi med några partier Spite & Malice!

Dagen innan var det Läsarsånger i Tivedstorps lilla missionshus, så som traditionen bjuder. Det regnade men det kom ändå bra med folk.

Kossorna i hagen bredvid gillade visst musiken. De flockades utanför fönstret med sina kalvar och vände sina stora koögon mot oss. Jag tyckte precis att de viftade i takt med svansarna i läsarsången Där som inga kossor dör.

Nu ska jag plocka fram lite lunch åt Maken och mig och sedan kanske vi gör en liten utflykt!

Ha det!

Inget aprilskämt

Idag är det första april. Nu för tiden är man på sin vakt, van som man är att folk försöker luras fast det inte ens är första april. Tänk bara på Trump, AI och alla "banktjänstemän" som ska hjälpa folk vars bankkonton håller på att tömmas.

Så när Therese i kassan ringer och säger att jag har vunnit en jättekasse med "fredagsmys", så är det lätt att tänka: Mig lurar du inte!

Men det var inget lur. Jag hade gissat rätt på tävlingen på medlemsdagen på Coop och vunnit 10 kg gott och blandat. Och "ungarna" som åkt hem till sitt igen!! Vojne, vojne!

I helgen har vi nämligen haft huset fullt, eftersom yngste sonen fyllde 45 år. Det blev lunch på restaurang. Lilla V fick ta sin mat med sig, eftersom hon var så blyg att hon höll händerna för ansiktet under hela besöket.

Men blygheten gick över hemma hos farfar och farmor. Då blev det spring i benen igen.

Nej, nu ska jag ut i vårsolen och räfsa och rensa i rabatterna. Ett rådjur har hunnit före mig att ansa bland tulpanbladen. Det var kanske den som Stora V och grannflickan såg i dungen bakom vårt hus.

Ha det så skönt i solen!

Maggan

Oktober månad på upphällningen

Hoppsan, vart tog oktober månad vägen? Är det bara jag som tycker att tiden bara går fortare och fortare?

Nu är det en vecka sedan jag skrev sist. Dags att skicka ett litet veckobrev till dig.

 

Förra helgen bjöd på ett spontanbesök av sönerna och Stora V. Det blev en mycket festlig och produktiv helg utan att vi hade planerat det. Vi fick fin hjälp med trädgårdsbestyr, dammsugning och mattpiskning. Och att åka till Återvinningscentralen med en del bråte. Det firade vi med middag på restaurang.

På tisdagen spelade Tivedspôjkera upp i Ramundergårdens atrium. Det börjar bli lite kyligt att vara där nu, men publiken hade varit förutseende och hade tjocktröjorna på.

Det blev ett mycket uppskattat inslag för de boende. Det märktes på applåder och leenden.

Nu har de flesta löven singlat ner från träden. Den här bilden tog jag när jag just varit och gjort en intervju på Casselgården. 

Nej, nu måste jag skynda mig och handla godis. Det är lördag och Halloween och det kan hända att vi blir hemsökta av spöken. Och då får vi inte stå där utan godis. Huvva!

Vinskörd, fest och gemenskap i september månad

Hej där!

September, tid för mognad och skörd! Så även i den lilla galliska byn. Här har det skördats blå, söta druvor som växer i mängd på vinrankan mot söderväggen. Sonen Joy  hjälpte mig knipsa av klasarna jag inte nådde. Sedan har jag kokat druvmarmelad av 4,5 kg druvor. Här är receptet, det blir väldigt gott!

Joy hjälpte oss att måla den utbytta överliggaren på planket och spaljén, så nu är allt vitt och fint igen. Inte dumt med vuxna söner!!

Efter alla bestyr i köket och i trädgården kopplade vi av med några omgångar Spite & Malice. Eli bangar inte för att sitta efter sin farmor vid bordet. Jag är illa beryktad som korthaj i dessa sammanhang.

Vad har hänt mer på sistone? Jo, två av vännerna i diakonigruppen har firat sina 90-årsdagar. - Det var den roligaste födelsedagen jag upplevt, sa E-M och hon har ju ändå 90 stycken att jämföra med. 

Båda jubilarerna är fantastiska kvinnor, kloka, fina förebilder. Här saknas varken glimten i ögat eller räven bakom örat! 

Här sitter Maken och väntar på lunchmaten på den alldeles nyöppnade snabbmatsrestaurangen. I nöd och lust, står det på affischen. Det var väl det prästen sa till oss i Badelunda Kyrka för 51 år sedan.

Tidigt på fredag morgon, innan Maken kommit ur sängen, ringde det på dörren. Där stor en lång Pettson-liknande man med sin lilla dotter vid handen. Pettson skulle hjälpa Maken bli av med en massa radioamatör-prylar: långa master, antenner, verktyg, manualer ... som radioklubben bättre kunde ta hand om. Det blir inga avancerade antennbyggen längre för Maken. Som den gången när vi åkte runt i Karlsborg med en jättestor vispliknande antenn på taket. Den orsakade uppståndelse bland Karlsborgsborna. En cyklist tittade så på vår bil att han cyklade i diket!

Pettsons dotter, 3 år, var lite blyg i början, men sedan lossnade det och vi lekte och spelade spel alltmedan radioamatörerna bytte grejor och idéer med varandra.

Något annat som hör september månad till är förkylningarna. Här har det kliat i halsen och nysts något väldigt!

Atttjoooo!! Prosit på er!

En tripp till Arboga

Det var länge sedan jag var i Arboga (eller Armbåga som Maken trodde att det hette när han var liten). Jag har passerat staden med tåg och buss och kastat längtansfulla blickar mot idyllen genom fönstren. Men i onsdags blev det äntligen av att tillbringa några timmar där. Maken skulle träffa vänner från tiden då han bodde på pojkhem i Västerås och jag ställde upp som chaufför, eftersom han inte vill köra längre på grund av sin yrsel.

Joy och Eli följde med som mitt sällskap. Det första vi gjorde var att leta upp det mysiga stället Glass & Berså. En lite oansenlig skylt, "Glass", pekade in bakom en häck. Hade vi inte haft GPS så hade vi missat det. Och det hade varit synd. För vilken miljö och vilka glasskreationer!! Rekommenderas. 

Sedan strosade vi i staden, under väldiga träd och förbi röda gamla trälängor, ner till Engelbrekt och Heliga Trefaldighetskyrkan. Vi satt en bra stund på en bänk vid Arbogaån. Ett gäng ungar badade från en brygga. En dam gick och vattnade i sin prunkande trädgård. Ett enormt pilträd skuggade åpromenaden. Vi upptäckte det lutande huset i Arboga på andra sidan stranden. Inga räta vinklar där, inte! Sedan blev det några besök i butiker och förfriskningar på gården till Två Skator, innan det var dags att plocka upp Maken igen. Han hade haft en trevlig träff med mycket att prata om och ta igen.

Idag får jag hålla mig lugn. En sommarförkylning har smugit sig på och halsen är sårig och huvudet tungt.

Ha det så gott!