Huvva vilken pärs!

Bilderna ovan är tagna med min nya mobil igår när Maken, sönerna, LH och jag spisade lunch på restaurang. - Men mamma, nu kom ju du också med på bilden, sa Pe, när han såg att jag fått med mina fingrar längst upp till vänster.

Det här med ny telefon, det är ingen barnlek, det ska gudarna veta. Jag råkade tacka ja till en ny telefon, när försäljerskan ringde och ville förnya mitt abonnemang. Jag har dragit mig i det längsta för att sätta igång den. Ville först klara av föreläsningen och järnvägsartikeln och utdragningen av tanden. Sedan så var det dags att samla mod. För säkerhets skull anlitade jag en mycket ung man på Telia-butiken, för att få hjälp att föra över från den gamla Samsung till den nya (Huvva, nej jag menar Huawei).

Att komma ihåg en räcka med lösenord, att vara igång igen med Swish, Bank-ID, bloggen, Messenger, Quiz, Facebook, Wordfeud. Att försöka pricka rätt på de pyttesmå tangenterna medan man sitter i bilen som skumpar och far över Närke-Slätten, det kräver en ängels tålamod. Att hitta nya dolda "knappar", att hitta sina kontakter igen. Att ringa var väl det minsta problemet.

Idag har kören och jag ägnat oss åt skönsång i två kyrkor, i Finnerödja och i Hasselfors. Vi invigde våra nya ponchos och vände den blå sidan utåt. Vi sjöng två, för oss nya, sånger ur folkmusikmässan I välsignan och fröjd, bland annat. Det hällregnade på förmiddagen, men rätt var det var när vi sjöng i Hasselfors lyste solen ett kort ögonblick rakt in genom kyrkfönstret. Tände någon en lampa? hann jag tänka innan jag förstod att det var solen.

Hoppas att den kommer tillbaka snart, solen!

I mitten av mars

Gumman Tö av Elsa Beskow

Den 12 mars, det är då våren kommer påstår min vän U som fyllde år igår. Nog för att det regnade och töade, men det tar nog tid för gumman Tö att ta sig an de jätteberg av snö som plogbilen åstadkommit. Det ska dessutom bli kallare idag igen, så det blir att gå försiktigt! Hör ni det?

Laxå-Röfors-laget

Den där första vårdagen, igår, så var det dags för årets drabbning i frågesport. De två senaste åren har mina medtävlare och jag gått segrande ur drabbningen, men denna gång lyckades vi inte lika bra. Det var svåra frågor och vi var väldigt stolta över att få full pott på motorsportfrågorna, vem hade väl trott det? Sedan gäller det att läsa frågan ordentligt också. Jag var så bergsäker på att jag kunde svaret som jag trodde jag var rätt ensam om i lokalen: att Fatima Bremmer skrivit den bok som vann Augustpriset 2017 för fackböcker. Men frågan var vem boken handlade om: Blenda Nordström. Bittert!

Födelsedag och bröllopsdag

Efter avslutad kamp åkte Maken och jag ner till den sydvästra förorten och firade födelsedagsbarnet U. Han är lika ungdomlig som han alltid har varit, trots att han igår fyllde 70 år och hade många flaggor på tårtan.

Jag bad honom berätta om sitt liv. När han berättade om sitt sommarjobb som cyklande brevbärare som 14-åring, så förstår man att det var länge sedan. Han delade ut pensionspengar till 21 pensionärer på landsbygden. Otänkbart idag att släppa ut en tonåring på cykel med en massa pengar i postväskan! Och på vart enda ställe ville man bjuda den unge postiljonen på kaffe.

Marie Lundblad

Den här kvinnan, Marie Lundblad, gillar att vandra och det har hon gjort med besked! Hon har gått hela 80 mil, från Saint Jean le pied de port till Santiago de Compostela. Hon berättade om den här vandringen med stor inlevelse och charm på en "kvinnofrukost". Det kändes nästan som om man gick där själv.

Foto: Therese Magnusson

Det här ögonblicket måste jag också berätta om. Lille Sebastian döptes i söndags och en gladare kille får man leta efter. Han fullkomligt älskade när prästen Simon hällde vatten över hans huvud tre gånger. Hans lilla ansikte strålade när Simon höll upp honom till allmän beskådning. Sedan tultade han vattenkammad omkring med en psalmbok i famnen och såg riktigt myndig ut i sin skjorta och väst. Han brås helt klart på sin morfar som är kyrkvaktmästare.

Ha en bra tisdag och halka inte!

I händelsernas centrum

Nu har vi gjort det, Gun och jag, stått på monterscenen och presenterat vår bok Hästminnen på bokmässan i Göteborg. Det var roligt och vi samlade allt en liten intresserad krets omkring oss. En kick, eller hästspark, fick man av upplevelsen.

Med endast en monter emellan fanns montern alla har pratat om det senaste året, Nya Tider, den som har gjort att bokmässan splittrats upp i flera alternativa mässor och som kanske var orsaken till marschen och uppståndelsen utanför Scandinavium. Från deras monter hördes ett högljutt agiterande, som väl var inte samtidigt med vår presentation.

Jag har varit väldigt spänd inför denna dagen, den 30 september 2017. Inte på grund av att jag skulle prata offentligt utan för att det verkade rustas till krig.

När jag tittade ut genom badrumsfönstret på morgonen och såg himlen färgas blodröd undrade jag ängsligt hur dagen skulle bli. När spårvagn nummer 5 släppte av mig och många andra vid Korsvägen såg vi massor med poliser, polisbilar och kravallstaket.

Men när man väl kom in på mässan var det som att omslutas av en hemtrevlig och inspirerande bubbla. Här pågick en massa samtal, möten. Jag upplevde det inte fullt så trångt som det varit förr om åren, då jag och min kompis Ch ilade omkring från bok till bok, från monter till monter.

Efter vårt framträdande gick jag runt, stannade här och där och lyssnade på intervjuer och presentationer. Jag träffade på Erik Titusson, vd för Piratbolagets barnboksdivision. Jag var sekreterare åt hans pappa en gång för länge sedan och det var roligt att höra hur pappa Birger hade det nu för tiden.

Eftersom jag ju redan har 1.895 böcker köpte jag istället julklappar och julkort, kalenderinlägg och dagbok, medlemskap i Ester Ringnér-Lundgren-klubben... Ester Ringnér-Lundgren (alias Merri Vik) skrev min och bästisens favoritböcker, de om Lotta och Giggi, Lockige Fridolf och allt vad de hette. Det var fest när det hade kommit ut en ny bok.

 Ibland trängde verkligheten in genom bubbelväggen. Dörrarna till terrassen på övervåningen stod öppna och ljuden av skarpa knallar och rop hördes in till lunchrestaurangen. De mässbesökare som intresserat följde händelseutvecklingen från terrassen beordrades in.

Jag väntade i det längsta med att ta mig till Centralstationen, ville att upploppet skulle ha lugnat ner sig. Och det hade det. Gun och hennes man erbjöd sig bussigt nog att följa med mig. Promenaden genom ett folktomt och soligt Göteborg kändes lite annorlunda. Vägarna var avspärrade och bil- och spårvagnsfria. Ovanför oss brummade helikoptrar. I tågkupén trängdes jag med en småskolelärare från Västerås, en teaterpedagog från Örebro med dotter, en Stockholmska som jobbade på Barncancerfonden tillsammans med en pizzaätande dotter och Alexandra Charles med make. Det blev ett familjärt samtal kors och tvärs i kupén. Det var nog bara jag som var lite hemlighetsfull och slank av i lilla lugna Laxå. Det skulle bara veta vilken celebritet som de suttit bredvid.

Till sist ett litet collage från fredagens sköna utflykt med min syster och hennes hund till vackra Styrsö. Skönt att passa på att andas litet havsluft när man ändå är på kusten!

Imorgon far jag åt andra hållet. Då bär det av till Stockholm!

Adjöken!

Vet du svaret?

Ros som tack för hembygdsinsatser

Jag drar samma klyscha som alla andra pensionister: - Hur i hundan hann jag jobba förut?

Igår eftermiddag deltog jag och två lagkamrater i Veteranvetarna för tredje året i rad. Tio lag ställde upp med folk från södra länsdelens olika orter. Vi sitter på en scen på ett Folkets Hus med publik framför oss och blir matade med frågor som vi ska svara på inom två minuter. Det lämnas inga svarsalternativ, 1 x 2. Det vore för lätt.

Bild från förra året då vi ledde igenom hela tävlingen till sista frågan som handlade om segling.

De två första åren har vi kommit på andra plats, men i år var vi inte lika lyckosamma. Vi hamnade längre bak i listan. Frågorna var svåra och lite "dammiga". Kan du svara på följande fråga utan att tjuvkika på Wikipedia?

Vilka skulptörer har skapat:

1) Sjömanshustrun, Kvinnan vid havet, vid Sjöfarsmuseet i Göteborg

2) Karl XIV Johan i Örebro

3) Branting-monumentet på Norra Bantorget

Svara gärna i kommentatorsfältet, så återkommer jag med rätta svaret.

På kvällen var det både årsmöte med Hembygdsföreningen och körövning i rummet intill. Jag sprang emellan. Dukade och diskade och sjöng.

Idag på förmiddagen förberedde vi, några ladies, påskbasaren som kommer fram över. Det blev många fina ris till försäljning, där pengarna kommer att gå till den internationella fastekampanjen: Utrota hungern!

Efter lunch har jag hunnit med ett styrelsemöte inför föreläsningen som ska hållas nästa onsdag. Och skrivit några kallelser och agendor som ska skickas ut.

Solen lyser så rart utanför fönstret! Nu ska jag ta mig en kopp kaffe,

Adjöken!

Orolig natt

Mitt i natten ringer telefonen. Vi tittar yrvakna på varandra och försöker förstå vad det är som låter. Maken tar luren. Tusen tankar hinner fara genom huvudet: - Vem är det? Har någon gjort sig illa?

Samtidigt vaknar barnbarnet i rummet bredvid och börjar gny. Jag hämtar henne medan Maken lyssnar på orolig väninna och försöker sedan ringa olika samtal för att hjälpa.

Det tar flera timmar innan vi kommer till ro och somnar alla tre igen. Jag har dagens begravning av en kär kollega i tankarna också. Många intryck och känslor som ska bearbetas.

Kvart i sex vaknar jag igen utan att ha blivit väckt av väckarklocka eller barnbarn. Sömnbristen märks genom att jag blöder näsblod.

Nu har vi ätit frukost alla tre och barnbarnet har med hjälp av pincettgreppet ätit bananskivor. Nu undersöker hon vardagsrummet minutiöst: varje knopp, varje sladd, varje handtag ska pillas och smakas på. Så nu ska jag gå och hjälpa Maken med övervakningen.

Höga berg och djupa dalar

Igår kväll hade föreläsningsföreningen ett program på Kunskapens Hus. Det finns några eldsjälar som driver denna förening och som ordnar föredrag av olika slag. Jag har då och då gått och lyssnat och det är mycket trivsamt och intressant. Denna gång satt jag på första parkett eftersom det var Maken som var föredragshållare och ämnet för dagen var Mina resor i Pyrenéerna åren 2008 och 2009.

På den andra resan var även jag med. Det var i februari i år när mimosan blommade. På väg upp till bergen och de heta källorna möttes vi av snö och halt väglag och blev tvugna att vända. Det var inte lämpligt att fortsätta med sommardäck. Och på tidningens första sida dagen därpå stod det: Snökatastrof - det värsta snöovädret på decennier. Jag skrev lite om resan här.

Maken klarade kvällen med bravur. Hans vackra foton gjorde succé.

Idag på morgonen är det jag som packar väskan igen. Det är dags för kompisen C´s och min årliga tur till Bokmässan och till Styrsö. Jag har fått låna en krycka av AK, så att jag kan hanka mig fram med mitt onda ben. Att stanna hemma är inget alternativ. Denna tur har blivit en kär tradition som jag inte kan avstå ifrån. Men jag är hjärtligt trött på att inte kunna gå ordentligt. Jag känner mig som John Cleese i hans sketch: Avdelningen för konstiga gångarter.

Dags att ta itu med dagen. Sköt om er!

Fotoutmaning antagen - Portar nära och fjärran

Christina på Stribergs Station och andra bloggare har gjort ett upprop till idag lördag. Fota och visa sju portar på din blogg. Här är mina. Först några från mina hemtrakter:
Entrén till Laxå Herrgård, platsen för åtskilliga födelsedagsfester, fotad 13 mars -09:
Porten till Ramundeboda Kyrka, fotot taget på nyårsdagen i år:Porla Kapell den 6 juni, högtidligt firande av nationaldagen.Stenmagasinet till Lassåna Herrgård, fotad fredag den 13 mars 2009:Den vackra gamla Kullängsstugan en solig vinterdag i år.Sedan två pampiga portar från "utlandet": Först portalen till Milanos berömda galleria fotad en februaridag för några år sedan.
Sedan en port i Prag från augusti 2008. Den ledde till ett erotiskt museum, men vi gick aldrig in genom den porten.Jag siktar på att bli den första som bloggar om portar. Om åtta minuter är klockan midnatt och då trycker jag på publicera.

God Natt!