Tänk, den här utsikten hade Magnus Ladulås en gång! Historiens vingslag fläktade ordentligt i torsdags eftermiddag när jag stod i resterna av Sveriges första borg Näs på Visingsö och kikade ut över Vättern.
Jag var med på en bussutflykt igen, denna gång med ett gäng ESAB-seniorer. Det blev en härlig dag: sol, lagom temperatur, trevligt sällskap och mycket att titta på. Efter paus i Ödeshög med medhavd fika så åkte vi till Gränna och ställde av bussen och gick ombord på en stor gul färja. Den tog oss till den vackra, långsmala ön Visingsö.
Här möter vi den mindre färjan. Den skulle vi åka tillbaka med några timmar senare.
På Restaurang Solbacken i den soliga backen vid hamnen hade borden dukats för vårt sällskap.
För de flesta blev lunchvalet varmrökt sik med romsås, mycket gott!
Visingsö-tåget, en rad vagnar med tak dragna av en till lok förklädd traktor, körde oss i sakta mak på de små grusvägarna söderut. Under tiden fick vi guidning av "lokföraren". Å, så söta täppor och så mycket blommor längs vägkanterna. Vi passerade gravfält och mäktiga ekar. Vid Näs slottsruin stannade vi och klättrade runt på det som är kvar av borgen. När färden var över, efter en och en halv timme, ville vi nästan inte kliva av. Det var så rofyllt så vi kunde gott ha åkt en timme till.
I Gränna vimlade de av turister. Det var trångt för bussen att ta sig fram längs turiststråket. Men vår busschaufför Anders kunde ju inte låta oss åka hem utan polkagrisar, så han trixade oss fram till det anrika polkagrisbageriet Franssons. Så det blev lite röd/vitt godis med hem.
Sista stoppet på utflykten var Vadstena. Där hade vi en magnifik utsikt över Vadstena Slott. Här kan man snacka om historiens vingslag! Det var allas vår Gustav Wasa som lät bygga borgen i mitten av 1500-talet för att skydda svenskarna från anfall söderifrån.
Ja, det var en fin sommardag att minnas tillbaka till.
Idag är det lördag. De nya grannarna har satt upp en lapp vid brevlådorna som kan tyda på att det kan bli svårt att sova ikväll:
