2015-08-30

En gammal och kär tradition

Fotot längst ner till vänster har Velika Mindeva tagit. Annars är det mina foton.

Marknadsdag i Sannerud, det vill man inte missa! Vi kom iväg, fast lite sent, Ve, Maken och jag. Det bästa med marken är att man träffar bekanta, både gamla och unga. Jag träffade lilla Stina, 4 månader, för första gången. En annan bekant var den gröna Anglian som stod parkerad på SprängarHelges gräsmatta. En sådan var pappas första bil, bilen som farmor kallade Drömbilen.

Gomorron! Maggan fem år har sovit gott i Drömbilen.

Den hade tygtak, så när det regnade fick jag sitta i baksätet med regnkappa och sydväst. På bilden ovan har pappa spänt upp ett skyddande tak över bilen ifall det skulle regna på natten.

Maken fick sina lakritsremmar och Ve sina marknadskarameller. Jag köpte en gardinkappa för 30 kronor. Vi drack gott kaffe och åt äppelkaka i solen och allt var precis som det ska vara en marknadsdag i Sannerud.

2015-08-29

Väder, väninnor och visor


Sedan förra inlägget har det blivit omslag i vädret. Hösten har kommit. På morgnarna ropar svanarna från dammen här intill. Dags för uppbrott snart? Tranparet går och betar på gärdet igen. De rustar sig säkert för sin flygtur till södra Spanien.

I veckan som gått har jag träffat väninnor. Ve och Na gjorde mig sällskap till Bodarne för några förmiddagstimmar i gröngräset. En annan dag sprang T-S och jag in och ut ur butikerna i lilla charmiga Mariestad. En stilla promenad längs kullerstensgatorna och Vätternstranden gick om intet, eftersom det regnade "cats and dogs". Promenaden får vänta till en annan gång. Den här dagen var det skönare att sitta på Stadshotellet och titta ut genom fönstret på de stora träden i parken utanför.


Igår jammade Maken och jag och en hel hoper människor i SprängarHelges trädgård i den lilla Tivedsbyn. Folk kom dragandes med instrument och gott humör. Till slut var det tre gitarrer, fyra dragspel, rytminstrument och en massa gyllene strupar som kom loss i det ena örhänget efter det andra. Sån´t är livet blandat med Ovan där. De flesta av Helges gäster var helt obekanta för oss, men "sången ädla känslor föder" som bekant. Idag är det årets stora begivenhet i den lilla byn. Det är marknad och många av gästerna i trädgården står säkert redan bakom sina bord och säljer honung och tovade mössor.

När solen gick ner bakom trädtopparna och speglade sig i Undens vatten åkte vi hemåt igen. Månen visade sig högt på himlen och jag var tvungen att be Maken stanna bilen så att jag kunde fota den också. Fiskarna som just klivit i land, undrade säkert var jag var för en figur som klev ur bilen, fotade och åkte igen. Kan det månne ha varit en fiskekortskontrollant? kanske de undrade.



Trevlig hösthelg, önskar
Maggan

2015-08-25

Hjältinnan dog


Sorlet från 740 personer tystnar. Luften är fylld av förväntan. I skumrasket i den jättelika träbyggnaden kan man urskilja en scen längst bort. Så öppnas en sidodörr och släpper in det vita dagsljuset och en man som med raska steg går fram till scenkanten och ner i orkesterdiket. Hans armar lyfts och så börjar det.

Vi bevistar Opera på Skäret med våra vänner T-S och Sten. I år ges Verdis La Traviata, den romantiska och sorgliga historien om den lungsjuka kurtisanen och den stora kärleken. Jessica Rose Cambio, i rollen som Violetta, sjunger så håren reser sig på armarna och bedyrar sin kärlek till Alfredo, som i kväll spelas av koreanen Won Whi Choi.


Filmen Kameliadamen från 1936 med Robert Taylor och Greta Garbo berättar samma historia. Alexander Dumas d.y. skrev den 1848, inspirerad av sin älskarinna Marie Duplessis som dog av tuberkulos året innan, endast 23 år gammal. (Wikipedia)

La Traviata innehåller alla ingredienser för en god operaföreställning: fantastiska musiker och sångare, härliga kostymer, vacker scenografi, kärlek, hat, missförstånd, försoning, död. Huvudpersonen dör i slutet (o, det skulle jag kanske inte avslöja?). När sonen var sju år blev han mycket upprörd när hjälten i en film blir skjuten och dör: - Det är ju han det "hamlar" om!!!!

 Än är det inte försent att åka till Kopparberg och se detta melodram. Passa på, vet ja!!

2015-08-23

Sommarens postludium


Vilka dagar vi har haft på sistone! Soliga, varma sensommardagar. Igår, när jag blivit klar med ett protokoll, kände jag att nu måste vi ut och njuta av värmen medan den finns kvar. Så Maken och jag packade en ryggsäck och åkte rakt ut i spenaten. Havren växer hög och guldgul och ängarna skiftar i rött och guld av det fjuniga gräset.

Vid Snavlunda äng packade vi upp lunchen, soppa och ostsmörgås. En bättre utsikt kunde vi inte ha skaffat oss.


På kvällen var det Musik vid Sockenstugan. Den här härliga klarinettkvintetten spelade och sedan ringde Maken in helgen i den gamla klockstapeln.


Det blev en fin avslutning på en vacker sommardag.


En stunds gemenskap, härlig musik i en underbar omgivning - vem kan önska sig mer.

2015-08-22

Bussigt värre!

Liten buskros
God morgon!

Sovit gott? Det har jag, trots surströmmingskalas med Maken igår kväll. Mandelpotatis, finhackad rödlök, tomater, tunnbröd, Västerbottenost och så surströmmingsfiléer! Det är mumma för en Västerbottning som Maken. Jag har kommit att gilla det också, men det räcker med en gång per år.

 
I förrgår var det dags för en ny bussresa, den här gången bara över dagen. Det var ESAB Seniorernas medlemsresa som i år gick till Arvika. Jag var en av arrangörerna och hade hand om anmälningarna. Fyrtioåtta glada anmälde sig och det var spännande att se om alla kom i tid till den tidiga avfärden. Men det gjorde de, trots att tiden ändrats till en halvtimme tidigare än vad vi först gått ut med.
 
Bussfika i morgonsolen

Den största behållningen med en sådan här resa är att träffa sina gamla ex igen!


Guiden David var suverän!

Hos en storkund till vårt företag blev vi mycket väl mottagna. De har många besök under året, men en sådan här stor grupp hade de inte haft tidigare. De ställde upp med guider, några var pensionerade entusiaster, och vi fick en otroligt fin visning av välordnade verkstäder. Imponerande.

Ärtan T tittar in till Oscar.

De har ett museum, där även vårt ESAB har fått en hörna. Här ovan har man inrett ett kontor så som det såg ut när vår grundare Oscar Kjellberg satt vid skrivbordet.


 
Oppstuhage

På eftermiddagen erbjöds resenärerna en besöksbuffé. Man kunde välja mellan besök på Rackstad Museet, Fordonsmuseet eller Klässbol Linneväveri - eller kanske alltihop. Själv hamnade jag på Rackstad först och fick en fin visning av Christian Erikssons bostad Oppstuhage, dit han flyttade med sin undersköna parisiska Jeanne. Hon var som en orkidé i en potatisåker, sas det.

Målning av Gustaf Fjaestad
Gustaf och Maja Fjaestad bodde också i Oppstuhage och ingick i den s k Rackstadkolonien.

Foto: C Swenson

Maken följde med de som ville titta på andra skönheter. Här blänkte det i krom och lack.


Eftermiddagen avslutades på Klässbol och på Kaffekvarnens uteservering. Några hade fyndat vackra linnedukar från väveriets bod, men jag tyckte att jag hade skåpen och byråerna fulla med dukar här hemma. Svärmor var ju en duktig väverska och jag har fått ärva.

Nu dröjer det bara drygt två veckor till nästa busstur, då min barndomsbästis och jag ska resa till spa med buss och båt.

2015-08-19

Sensommarmorgon


Klockan är snart tio på morgonen och ännu har dimman inte riktigt lättat. Nere från köket kommer en doft av vinbär från den stora saftgrytan på spisen.

Det är sensommar och skolorna har precis dragit igång, även för Lilla Hjärtat som börjar första klass. Min kalender för denna vecka är fylld av styrelsemötestider, så höstterminen är här.


I trädgården blommar det fortfarande. Jag upptäckte en gul och en rosaprickig ros, som jag inte tänkt på förut och i svarta plasthinkar vid söderväggen mognar bruna cocktailtomater. Vi provsmakade i lördags kväll. Oj, så goda!


Nu ska jag ta itu med vinbärssaften!

Önskar er en skön sensommardag!

2015-08-16

Etthundrasjuttio mil på fem dagar


Dag 1 - Vägen norrut


Tidigt måndag morgon gav vi oss iväg. Solen lyste snett in över mognande sädesfält på Närkeslätten. Vi bussresenärer kunde  bekvämt luta oss tillbaka och kanske slumra till medan L-G tryggt och säkert körde oss norrut.

Morgonkaffet drack vi hos den jättestora dalahästen i Avesta. När jag var barn satt jag gränsle över en dalahäst när jag fick följa med bästisen och hennes familj till Dalarna en sommar. Men det kan inte ha varit den här! Den var alldeles för hög.

I en pampig grosshandlarvilla, Engeltofta, vid Bönan norr om Gävle, åt vi pepparlax till lunch. Nedanför träslottet vid strandkanten plaskade ungar i vattnet.

Vi drog vidare norrut. Maken och jag spejade efter ställen där vi rastat vid tidigare Norrlandsturer. Var låg det där stället med kiosk och där det alltid var en massa fiskmåsar? Jo, där var det men både kiosken och måsarna var borta. Vi passerade vägskyltar som pekade ut orter med fantastiska namn: Njöte, Gökböle, Sodom, Fläsian ...

Nästa anhalt var Norra Stadsberget i Sundsvall med den fina utsikten över staden. Den vyn har jag också minnen ifrån. Jag var tolv år och kunde inte se mig mätt på alla små hus och bilar, allt i miniatyr och sett högt från ovan. Här vankades det kaffe och jättebullar från restaurang Grankotten.

Innan dagen var slut nådde vi vår destination, hotell Kramm i Kramfors, där vi skulle bo de närmaste dagarna.



Dag 2 - Mannaminnen


Efter frukost fick vi stifta bekantskap med vår guide Per Mattis som skulle ta hand om oss i några dagar. Redan i bussen ner mot Lunde pekade han ut Frånö Folkets Hus där demonstranterna samlats 1931 för att tåga längs den lilla slingrande landsvägen fram till hamnen. Han berättade med stor inlevelse om händelserna, Vi kunde riktigt höra ropen, hästarnas gnäggningar, skotten och Tore Anderssons trumpetstöt som blåste Eld upphör. Den unga pojken Tores infall räddade säkert livet på många.



Vi åkte över Höga Kusten-bron och kunde beundra den snett ovanifrån sett från Hornöberget. Per Mattis hade åkt hiss upp i en av pylonerna och beskrev hur det var att kliva ut på den lilla avsatsen längst upp. Inget för mig!

Höga Kusten-landskapet är så vackert! Häftiga skogsklädda berg, gröna kullar, mjuka dalgångar, sjöar, havsvikar. En reskamrat tyckte att det var det allra vackraste Sverige har att bjuda på.

Vi drack livgivande vatten i Barsta och tittade på Gävlefiskarnas träkapell från 1600-talet. Vi strosade runt i Anders Åbergs friluftsmuseum Mannaminne med en massa udda utställningar inhysta i de olika byggnaderna. Där fanns bland annat ett hus fyllt med dragspel, ett hus med en mammut i, en konstutställning med textilkonstnärinnan Greta Lindvalls härliga tavlor.

Precis lagom när vi kom fram till Villa Fraxinus började det tyvärr att regna. Så upplevelsen av den osannolika växtligheten i trädgården blev inte riktigt den som den skulle kunna ha blivit.



Dag 3 - En doft av Ulvön


Klart vi skulle besöka ett tunnbrödsbageri när vi ändå var i krokarna. Så dag 3 startade vi med att kika in i en pytteliten fabriksbutik, som knappt hade plats med 22 kunder från Närke. Vi kom ut igen med påsarna välfyllda, bland annat med Norrlands svar på After Eight, tunnbrödsfyrkanter doppade i mörk choklad med chilismak.

En skärgårdsbåt låg och väntade på oss nere vid hamnen. Vi stävade ut på Östersjön i en skärgård med höga skogsbevuxna bergsöar och klippiga stränder. På Ulvön väntade ett idylliskt lite samhälle med rosenträdgårdar och trähus. Jag hade rosendoft i näsborrarna, inte surströmmingsos som jag hade förväntat mig. På Ulvö Hotell åt vi veckans läckraste måltid: ett smörgåsbord fullt med olika sillinläggningar, laxanrättningar, goda grönsaksrätter och en och annan kötträtt med. Mums fillibabba!



Gävlefiskarna hade även här lämnat ett vackert litet 1600talskapell efter sig. En Ulvödotter berättade med stolthet om öns historia och om hur det var att leva på Ulvö idag. Cirka fyrtio personer är bosatta här och av dem är två skolbarn som får åka båt i en timme till skolan.

Idag avslutade vi turen vid Skulebergets fot. Inga rövare i sikte!



Dag 4 - Ursinne


På torsdagen åkte vi norrut längs Ångermanälven. Hujeda mig så vackert! Grönskande stränder, branta nipor, forsande vatten, stora öppna dalgångar och så blånande berg i bakgrunden. Minns när jag som barn åkte med familjen från Åre och kom till den här trakten. Vi tre systrar satt bak i folkvagnen och sjöng toner ur Moldau, så fort vi tyckte att det var extra vackert.

Vi stannade hos en potatisodlare med en sällsynt samlarivet. Han heter Torbjörn Holmer och har nära 800 klockor av olika slag som han samlat på sig under årens lopp. I trädgården finns solur, klockstapel och en sinnrik väktklocka där solen hjälper till att visa när det är dags att dricka morgonkaffet. I den gamla ombyggda ladugården tickar och klingar det över allt. Ibland hörs det en spröd melodi, ibland öppnas en lucka och visar en galande gök. Den äldsta klockan var från 1600-talet, de vackraste kanske var brudklockorna. Ägaren visade runt och berättade med stor kunnighet om alla urverk. Vilket ursinne han har, Torbjörn!

I Sollefteå åkte vi upp på Hallstabergets högsta topp och fick en flygplansvy över staden. De gula regementsbyggnaderna innehöll inte längre några militärer, nu hade andra verksamheter flyttat in.

Andra lämningar hittade vi i Näråker vid Nämforsens kraftverk. Där i forsen på runda klipphällar hade tidiga bosättare "klottrat" och berättat om jaktlycka och fiske. Innan vi lämnade Näråker tittade vi in i Pelle Molins stuga, han som skrev Ådalens poesi och som dog väldigt ung i Bodö i Norge. Han var väldigt svag för damer, men hittade sig ingen fru trots att han annonserade i bladet under "Personligt".

Kvällen avslutades som vanligt med en trerätters middag på hotellet och trevligt samkväm med reskamraterna.


Dag 5 - Tillbaka söderöver


Så hade det blivit dags att ta adjö av Kramfors och Ångermanland. Vi åkte inte raka vägen ner, nej L-G hittade smala, ringlande, skogsvägar ner mot Dellensjöarna. Tur att vi inte mötte någon timmerbil i krökarna. Vi passerade Järvsö utan att titta in till Lillbabs. Däremot tittade vi in till konstnären Bror Eric i Bjuråker med sin färgglada och många gånger humoristiska konst.

I Växbo gjorde vi halt, åt lunch och botaniserade bland de många hantverksbodarna. I smeddammen simmade jättestora öringar och foreller som ibland hoppade upp ur vattnet och snappade åt sig flygfän. En stig genom skogen och uppför en brant trapp tog oss till ett linneväveri, där vävstolarna dunkade och slog för fullt. Naturligtvis fanns där en välsorterad fabriksbutik med en massa vackra alster från vävstolarna.

När solen hade sjunkit ner bakom Kilsbergen var vi hemma igen och bilen stod kvar där vi ställt den.

Så nu vet ni hur vi haft det på vår norrländska odyssé!

Ha det!

2015-08-09

Barnarbete och kräftfest


Igår gick årets kräftfest av stapeln hemma hos oss. Jag hade sådan tur att Lilla Hjärtat var hemma och hjälpte mig att snygga till huset innan gästerna kom. Hon dammsög och bad om att få moppa köksgolvet och badrummet! Jag sjöng Kungens lilla piga för henne. Vers 1 och 3 passade bra. Mitt barnbarn är sällsynt energisk.

I kungens granna slotts stora stora stora kök
det finns en liten liten liten piga
Hon alltid har så brått för där är så mycket stök
och jämt ska hon för alla vackert niga
Och bannor utav alla hon måste ta emot
för jämt är lilla näsan så rysligt svart av sot
Och tidigast av alla hon stiger ur sin säng
och sen går hela dagen lång uti ett enda fläng


Och hon ska skura trappor och hon ska sopa golv
och hon ska bära slask och ved och vatten
Hon kommer ej i säng förrän klockan slagit tolv
och då så får hon sova bredvid katten
Men hon är aldrig ledsen fast det är mycket knog
hur än det går i livet så klarar hon sig nog
Ty se hon går och sjunger så glatt vad än hon gör
för kungens lilla piga har ett strålande humör



Vi fick en ljuvlig kväll då vi kunde sitta ute mest hela tiden, utom alldeles på slutet. Kräftor och räkor och blåbärspaj fick en strykande åtgång. Och "Sturessons" vann knappt i frågesportstävlingen.


Idag fick Kungens lilla piga sin vilodag på stranden. Fast energin räckte till att bygga en koja i alla fall och att hoppa i plurret.


Nu ska hennes farmor packa för nästa äventyr.

Adjöss!

Ps: Sturessons heter egentligen något helt annat!

2015-08-08

Sensommardagar i Uppsala


Sommaren tar omtag, nu när vi kommit in i augusti månad. Den här vackra rabatten hittade vi i Uppsala, i Kunskapsträdgården i Ulltuna. Fjärilar och humlor surrade ivrigt omkring och sög i sig blommornas nektar.


Det doftade av timjan och lavendel. Äpplena ramlade då och då ner i gräsmattan med mjuka dunsar.


Det blev en skön eftermiddag tillsammans med Maken och svåger och svägerska.

Kvällen innan höll svägerskan salong. Hon lät oss njuta av sin underbara kokkonst medan vi diskuterade politik, religion, människosläktet, barnuppfostran ... Eftermiddagen musicerade vi till sena natten. Maken spelade ömsom dragspel, ömsom gitarr, svågern hanterade sax och värdparets gode vän AJ, som är trubadur, spelade gitarr och sjöng Bellman-sånger med glöd.

Maken ackompanjerar.
AJ framför en egen sång om en kväll i Grekland.
 
I eftermiddag och i kväll väntar ett nytt trevligt sällskap här hemma. Då ska vi återuppliva minnena från Västkusten i juni med räk- och kräftfrossa och frågesport tillsammans med våra resekamrater från Väjern.

Njut av sensommaren!

2015-08-05

Med Bo i Boo


Det var hembygdshelg och på söndagen var det dags igen för Tivedspôjkera att spela på ett hembygdsmöte, denna gång i Boo. Bandets ene dragspelare heter Bo och han kände sig nog extra hemma. Hans fru och jag tittade runt i omgivningarna medan våra gubbar riggade på scenen. Vi kände oss små under de väldiga lärkträden och bautastenarna på kyrkogården. Slottet lyste rött mellan träden.

Vi kikade in i caféet som ser ut som ett grekiskt tempel och som är möblerat som en skolsal. Där hade de en liten boklåda med second hand-böcker för 2 kr stycket. Jag hittade Annika Bryns Morden i Buttle, så den nappade jag åt mig.  Annikas blogg hittar du i min blogglista.

Annars så har Röda Korsets Kupan börjat med ordinarie öppettider igen. Igår jobbade jag som vanligt. Jag trivs bra och bjuds ibland på oväntade möten. Igår pratade jag med en man som kör permobil. Han berättade att han älskar klassisk musik och att han själv hade spelat piano när fingrarna lydde honom lite bättre. Han hittade en biografi över Birgit Nilsson i affären och berättade att han träffat henne och att hon till och med hade skickat blommor till honom en gång när han hamnat på sjukhus. 


Under några regniga dagar passade Maken och jag på att pussla. Tusen bitar lades ganska snart samman till skeppet Titanic. Igår berättade ett namnsdagsbarn för mig att han deltagit i Tall Ship Race från Norge till Danmark i sommar. Vilken upplevelse det måste ha varit att få vara ombord på en fullriggare. Men det var dåligt med vind, sa han. Konstigt, eftersom det blåst mer än vanligt denna sommar enligt meterologerna.

Nej, nu ska jag packa och så drar vi till Uppsala. Son och barnbarn kommer hit och vaktar katten och huset!

Vi hörs!

2015-08-01

Inte ett dugg och inte en smula


Vilken himla tur med vädret vi har haft idag! Vår hembygdsförening firade hembygdsdag på gröngräset i herrgårdsparken. Solen strålade ikapp med människorna som kom för att lyssna till Tivedspojkarnas musik och till information om vårt fina museum och de projekt som vi jobbar med inom föreningen.


För säkerhets skull hade vi satt upp ett skyddande tälttak över musikerna, men det föll inte ett dugg!

Tårtbuffén blev mäkta populär och det var inte många smulor kvar på faten när det var slut på kalaset.


Igår kväll hade vi också tur med vädret. Pe, Em, Maken och jag bevistade den sista föreställningen för sommaren vid Trystorp slott. Familjen Flack med gäster stod för underhållningen i den vackra sensommarkvällen. Publiken satt i slänten bakom slottet med scenen och den lilla näckrossjön framför sig. Det var visserligen lite kylslaget men vi hade byltat på oss, så det gick ingen nöd på oss.


Roligt att se att Amanda Flack vuxit till sig och blivit en säker och rolig artist som dessutom var duktig på att sjunga. Meta Roos sjöng jazz så jag längtade efter att få höra mer av henne. Lillbabs bjöd på sig själv och var så där varm och mysig som man förstått att hon är. Hon hälsade publiken välkommen till Järvsö, och vem vet. Vi kanske tittar in på vår resa i Norrland om några veckor.

Till slut lägger jag med en bild som jag tog när jag var på hemväg från La Stada i förrgår. Jag tog inte närmaste vägen hem, motorvägen är så tradig! Nej jag valde en liten skumpig grusväg och kom fram till den vackra lindallén vid Bålby herrgård. På ena sidan var himlen blå och på den andra sidan tornade svarta åskmoln upp sig. Vände jag huvudet åt väster såg jag bara grönt.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...