Gränsen är nådd

Jag blir vansinnig! Igår hade jag ett av mina (tack och lov mycket sällsynta) raseriutbrott. Det handlar om mailprogrammet, som korkar igen av skräp och som inte behåller mailadresser och som inte kan ordna gruppsändningar. I morse hade jag 50 nya mail i inkorgen med rubriker som Flirtiga damer, smärta i foten, 5000 kr i presentkort, Medium Amanda, Vill tacka dig, Meet cute Asian, Få 100% i bonus, Vinn Värdecheck, Zlatans bitcoin.... Flitiga herrar i det här gebietet är Stefan Holmqvist och Andreas från Kundtjänst. 

Hela gårdagen kämpade jag med att få igenom ett utskick till medlemmarna i den seniorförening där jag är sekreterare. Hela tiden avbruten av att mailen inte gått igenom, gränsen var nådd. Under tiden får jag uppmaningar om att förlänga min penis eller köpa bitcoin. 

Då var det enklare att med Makens hjälp köra runt och dela ut kuvert till de seniorer på orten som inte har mail. Då fick jag lite nyttiga steg, dessutom. 

Nej, sluta klaga nu, Maggan! Idag fyller ju yngsta barnbarnet 5 år. Fina, kluriga och roliga Lilla Lila! Önskar henne allt gott och längtar efter att få träffa henne igen och ge henne en kram💖💕! 

Bör jag skämmas?

Det är inte alltid man möts med ett leende och en bukett från trädgården. Men det blev jag igår när Andja klev in genom dörren på Kupan och överräckte den här renässansbuketten.

Andra bullar blev det när jag senare på dagen skulle lägga ett tackkort i ålderdomshemmets brevlåda. Jag sneddade över gatan och mötte en ung man som kom på trottoaren mitt emot. Det var en för mig okänd person. Han verkade påverkad av något. Han stannade och stirrade på mig och presenterade sig och sa sedan: Du och din generation har förstört livet för oss i min generation. Kan du förstå att man blir förbannad? Han verkade hotfull och jag sa bara lamt: Det var ju tråkigt att höra och sedan gick jag vidare. Då skrek han efter mig: Skäms du inte? Skäms du inte?

Telefonterrorist?

Vi hade väl sovit i knappt två timmar då vi väcktes av en signal. Det tog en stund innan vi kom till medvetande och insåg att det var telefonen som ringde. När Maken lyfte på luren var det redan försent. Ingen fanns kvar på andra sidan linjen. Trots en obehaglig oroskänsla i magen, somnade jag om. Likaså gjorde Maken.

Två timmar senare ringde det igen. Yrvaken lyfte Maken på luren, men det var försent igen. Nu var vi så oroliga att vi var tvungna ta reda på vem som försökte nå oss mitt i natten. Var det någon av sönerna som var sjuk? Barnbarnet, systrarna? Tankarna fladdrade oroligt fram och tillbaka.

Telefonsvararen visade ett mobilnummer som via internet spårades till en för oss helt okänd ung man som bor på Söder i Stockholm. Det kändes som en lättnad, samtidigt som man både blir förbryllad och förbannad. Varför ringer en okänd man upp oss mitt i natten, inte bara en gång utan två gånger?

Det tog en flera timmar att komma till ro och somna om. Idag är vi trötta.

Oönskade länkar - vad är detta!

Har precis upptäckt att det i mitt blogginlägg plus i mina bloggkamraters blogginlägg finns länkar till högst olämplig och oönskad reklam!!!

Hur har detta uppstått?

Hur blir jag av med det?

HJÄLP!!!

Ondskan och girigheten, två fula trynen har visat sig

En grym och hotfull verklighet kom nära, chockerande nära, igår kväll. Tänk att det lever folk i dödsskräck alldeles intill. Här behövs en insats för att rädda en ung kvinnas liv.

En annan ung kvinna drabbas på ett annat, men ändå smärtsamt, sätt. Ikväll kommer våra vänner från "Långtbortistan" hit, de som fick uppehållstillstånd efter åtta långa år. Deras älskade dotter blev utvisad innan dess och skickades "hem" till en oviss framtid, endast arton år gammal. Nu har det gått ytterligare sju år sedan hon utvisades. Föräldrarna och dottern har endast kunnat träffas över nätet och längtan är stor. Nu verkade det ordna sig med "visum" för dottern efter att föräldrarna pungat ut med en mindre förmögenhet till en myndighetsperson i Långtbortistan. Dottern har väntats hem vid flera tillfällen under hösten, men det har hela tiden blivit uppskjutet. Nu skulle hon komma i alla fall och följa med föräldrarna till oss. Äntligen! Men då krävde myndighetspersonen ytterligare pengar för att utverka visumet, pengar som föräldrarna inte har. Och i Långtbortistan sitter dottern och gråter.

Igår blev vi tydligt påminda om det förtryck som många unga kvinnor i världen lever under. Ofattbart vilket barbari!