2016-10-29
Det är insidan som räknas - tårtan man vill blunda för
Dottern önskade sig en prinsesstårta, men när pappa Joy kom till tårtbutiken fanns det inga vanliga rosa tårtor kvar. Vad som stod till buds var en makaber Halloween-tårta, som man fick äta med slutna ögon. Men då smakade den som en prinsesstårta, mycket gott.
Vi passade på att fira Lilla Hjärtat idag, fast födelsedagen inträffar först på tisdag. Hennes lilla kusin var med på kalaset, men fick banangröt istället för tårta.
Farfar förärade LH en synt, så nu kommer det att bli musik för hela slanten. Hon verkade redan taggad och funderade på en egen komposition.
Maken (Farfar) och jag körde hemåt mot solnedgången, som var praktfull. Vindsnurrorna avtecknade sig mot en orange himmel.
Väl hemma åt vi så småningom upp godiset vi skaffat utifall vi skulle bli gästade av spöken, häxor eller oknytt. Något sådant dök aldrig upp på tröskel. Så nu får man väl magknip.
Imorgon blir det två körkonserter och ett Andrum!
Ha det!
2016-10-28
Strövtåg i hembygden
En dag till med det välsignade höstljuset. Maken och jag gjorde en tur runt i de närmaste omgivningarna på förmiddagen med våra kameror i högsta hugg. Så lugn alla som sett två mörkklädda personer med kameror röra sig i området. Det var bara vi!
Solen står lågt på himlen och skapar reflexer och skimmer. Här är ett porträtt på solen.
Ha det så gott!
2016-10-27
Fånga dagern!
Äntligen visade sig solen efter att ha gömt sig bakom tjocka gråa moln i veckor. Puh! Kameran fick följa med när jag hade ärenden på byn. "Fånga dagern"!!
2016-10-24
Glad biskop och sur strömming
Helgen har kommit och gått. Det har varit ett riktigt höstrusk med inslag av snö i det kalla regnet.
Barbro och jag har varit i Lerbäck på Rådslag och fick tillsammans med femtio andra engagerade människor peppning inför Svenska Kyrkans julkampanj. Biskop Johan var med, en genomtrevlig och glad man.
Sedan har det varit "surströmmingsskiva" hemma. Fast det är tveksamt om det blir någon mer gång för debutanten H. Som tur var hade jag varit förutseende och gjort en broccoli- och baconpaj som alternativ. Själv har jag fått lära mig tycka om den fisken. Är man gift med en norrlänning, så är man.
2016-10-21
Man tager vad man haver
Det är en osedvanligt grå dag idag. Tur att lönnlöven glöder och skapar lite färg på tillvaron.
Jag tittar över muren till den gamla kyrkogården, den roligaste platsen i byn enligt norrmannen.
Idag har vi lagat mat som på 1800-talet. Man tager ett dussin vaktelägg och kokar dem i två minuter.
Sedan tar man in en stor ruska grönkål från landet, rensar den, kokar och blandar med buljong. Och låter koka igen.
Soppan avnjutes med vaktelägg, en klick turkisk yoghurt och en salamiskiva. Gott, gott!
2016-10-19
Kulörta lyktor
Helgens fester har övergått i grå vardag. Dimmolnen hänger tungt över marken idag. Ännu sitter de flesta löv kvar på grenarna och fågelskaror kalasar vilt på rönnbären i dungen bakom huset.
Själva hade vi kalas både hemma och borta. Våra tyska väninnor lyste upp köksbordet på lördagskvällen och på söndag lunch hade vi kärt besök av Lillasyster L och hennes man K-O. De bevistade den femte föreställningen om Adolf Vestlunds orkester, som hölls på Casselgården inför en skaplig mängd besökare.
Stämningen var hög och dansarna röjde på dansbanan. Maken glänste med sitt gitarrsolo på scenen och jag bjöd upp kommunalrådet till en svängom.
Äntligen har jag läst ut en synnerligen lättviktig romantisk roman och nu längtar jag efter något intressantare. Denna hög väntar på sängbordet men jag tror att jag börjar med en bok jag lånat, "En linje över Kina".
Men först väntar höststädningen i trädgården.
Au revoir!
2016-10-15
Mat och Musik
Jag plockade in årets sista rosor och fyllde ut med krusigt grönkål från landet. De gula söta rosorna kommer från en krukros som jag fick av Joy som Morsdagspresent 2015. Den har glatt mig länge.
Ikväll väntar vi gäster, våra tyska väninnor kommer äntligen på middag. Bordet står dukat och maten är till hälften redan tillagad. Det vankas avocado med räkor och rom, laxgryta à la Sussi med ris till och sedan blåbärspaj med vispgrädde.
Igår spelade Maken och hans gäng showen om Adolf Vestlund igen. Det var en mycket trevlig och lättsam stämning i NTO-lokalen i Finnerödja. Herrarna i bandet var snofsigt uppklädda i svart kostym, vit skjorta och fluga, utom trummisen som hade slips. Sångerskan hade en läcker hallonröd klänning och svarta pumps. Jag tillhörde kökspersonalen och var klädd som den anstår en uppasserska från 50-talet. Bandet spelade gamla örhängen och dansare svängde om på dansbanan under kulörta lyktor. I pausen serverades kaffe och hembakt bröd. - Dagny, kom hit och spill! Imorgon upprepas proceduren, men nu på Casselgården i Laxå.
Ursprungsorkestern på affischen, Adolf till höger. Trummisen har slips. |
Sen kan jag ju inte låta bli att lägga till Dagens Barnbarnsbild. I onsdags fick vi lite kvalitetstid, Em, Lilla Lila och jag. Shopping och lunch. So long! |
2016-10-12
Blad
Det är höst i vår lilla stad .....
Jag gjorde ett svep med kameran när jag fotade månadsbilden för oktober. Kastanjerna har fällt sina löv, men ännu håller andra träd färgen. Bästa att fånga färgprakten medan den finns där. Snart nog har höststormen sopat rent.
Shirley och min körkompis Barbro och nothäftet med Shirleys autograf - bild lånad från FB |
Konserten med Läkarmissionen och Shirley Clamp var en fantastisk upplevelse. Vi hade en duktig och trevlig körledare i Mats Backlund från Arvika, som ledde oss med tydlig och säker hand och med mycket humor. Under repetitionen några timmar innan konserten tuppade några altar av. Om det berodde på dålig luft eller nervositet, det vet jag inte. Men fönstren öppnades och folk kom med vatten, så vi kunde fortsätta övandet igen när damerna piggnat till.
Åh, vi sjöng så många vackra sånger: Utan dina andetag, Esmeraldas bön, Där gullvivan blommar, mfl. En sång som verkligen grep tag och skakade om var Shirleys egenkomponerade Jag fick låna en ängel.
En härlig eftermiddag och kväll i Karlskogas vackra nyrestaurerade kyrka.
2016-10-09
Tårta på tårta
Hej!
Jag har inte förätit mig på tårta, trots att vi i Laxås Röda Kors dukade upp till en fantastisk tårtbuffé igår och kammade in över niotusen kronor bara på det. Vi hade över tjugo tårtor att bjuda på och folk lät sig väl smaka.
Mitt bidrag till tårtbordet var den här läckra skapelsen, bakad av några fantastiska bagerskor jag känner:
Mitt bidrag till underhållningen var att jag sjöng några barnvisor tillsammans med B-I, som spelade piano. Vi sjunger tvåstämmigt och det är så härligt att få väva ihop rösterna till en tonväv. Jag tycker verkligen att det är roligt att sjunga i stämmor.
Efter det var det raka spåret till La Stada, där barn och barnbarn väntade. Joy har fått upprustat i lägenheten och det firade vi med att gå på närbelägen restaurang. Ja, gå och gå. Lilla Hjärtat kickade sig fram.
Snart är det dags för ännu mer stämsång. Läkarmissionens konsert med Shirley Clamp och jättekör väntar i Karlskoga. Så spännande och roligt att få vara ett inslag i den jätteväven.
Önskar er en skön höstvecka!
Jag har inte förätit mig på tårta, trots att vi i Laxås Röda Kors dukade upp till en fantastisk tårtbuffé igår och kammade in över niotusen kronor bara på det. Vi hade över tjugo tårtor att bjuda på och folk lät sig väl smaka.
Mitt bidrag till tårtbordet var den här läckra skapelsen, bakad av några fantastiska bagerskor jag känner:
Mitt bidrag till underhållningen var att jag sjöng några barnvisor tillsammans med B-I, som spelade piano. Vi sjunger tvåstämmigt och det är så härligt att få väva ihop rösterna till en tonväv. Jag tycker verkligen att det är roligt att sjunga i stämmor.
Efter det var det raka spåret till La Stada, där barn och barnbarn väntade. Joy har fått upprustat i lägenheten och det firade vi med att gå på närbelägen restaurang. Ja, gå och gå. Lilla Hjärtat kickade sig fram.
Snart är det dags för ännu mer stämsång. Läkarmissionens konsert med Shirley Clamp och jättekör väntar i Karlskoga. Så spännande och roligt att få vara ett inslag i den jätteväven.
Önskar er en skön höstvecka!
2016-10-04
Knäppt
A pro på selfies och groupies. Inte alla har hört uttrycken. Min underbara, kära E som snart fyller 94 år undrade just vad alla menar med ordet selfie. Tänk att man bara knäpper av en bild så där utan vidare på sin egen nuna nu för tiden.
Denna gruppbild togs för en vecka sedan efter vårt möte med Diakonigruppen. Här ser ni ett gäng volontärer som gör livet lite roligare för de gamla på vår ort. Här använde jag självutlösaren på min kamera, som stod på en väldigt tjock bibel.
I söndags, efter körrepetionen med 285 körsångare i Karlskoga, knäppte jag denna lite knäppa bild i trappan mot K-Center. Vi fyra är medlemmar i Bodarnekören och tyckte det var festligt att sjunga med en jättekör.
Ja, så har vi ett gäng självporträtt som jag har lagt ut som en utmaning på "sociala media". Bilderna skulle vara minst tjugo år gamla. Och de är de!Från treåringen på Vattentornet i Västerås, via tioåring i röd overall, via lycklig student i korkskruvslockar, via ljuv chefssekreterare på fest till marknadsförare som har kaffepaus.
Tänk förr i tiden när folk gick till fotografen i sina allra bästa söndagskläder och fick sitta blick stilla.
Här är farfar Edvard, som jag aldrig hann träffa, och hans brud farmor Agnes. Visst är de stiliga?
Extra, extra:
Innan jag slutar måste jag härmed meddela att idag rullade barnbarnet Lilla Lila, snart 6 månader, runt på egen hand. Som hon har jobbat på det och idag fixade hon det!
Denna gruppbild togs för en vecka sedan efter vårt möte med Diakonigruppen. Här ser ni ett gäng volontärer som gör livet lite roligare för de gamla på vår ort. Här använde jag självutlösaren på min kamera, som stod på en väldigt tjock bibel.
I söndags, efter körrepetionen med 285 körsångare i Karlskoga, knäppte jag denna lite knäppa bild i trappan mot K-Center. Vi fyra är medlemmar i Bodarnekören och tyckte det var festligt att sjunga med en jättekör.
Ja, så har vi ett gäng självporträtt som jag har lagt ut som en utmaning på "sociala media". Bilderna skulle vara minst tjugo år gamla. Och de är de!Från treåringen på Vattentornet i Västerås, via tioåring i röd overall, via lycklig student i korkskruvslockar, via ljuv chefssekreterare på fest till marknadsförare som har kaffepaus.
Tänk förr i tiden när folk gick till fotografen i sina allra bästa söndagskläder och fick sitta blick stilla.
Här är farfar Edvard, som jag aldrig hann träffa, och hans brud farmor Agnes. Visst är de stiliga?
Extra, extra:
Innan jag slutar måste jag härmed meddela att idag rullade barnbarnet Lilla Lila, snart 6 månader, runt på egen hand. Som hon har jobbat på det och idag fixade hon det!
2016-10-01
Utflykter i närområdet samt en obehaglig upptäckt
Ikväll är det precis en vecka sedan jag lämnade Frankrike. Här hemma är det definitivt mer höst, men vissa dagar skimrar mer än andra ändå.
Örebro Slott gonade sig i höstsolens sken |
Lilla Lila och mamma Em på träbron till Rynningeviken, Lilla Lilas klara blå ögon ser fascinerat på omvärlden, Naturens Hus hade en god fisk- och skaldjursrätt som dagens lunch, Yes!! Gäss!! |
Igår var det en sådan dag! Efter ett optikerbesök i La Stada träffade jag min vackra sonhustru och Lilla Lila vid Rynningeviken, en flik av Hjälmaren. Där var det inte bara vi som träffades utan en stor skara gäss hade upptaktskonferens inför sin höstresa söderut. Lilla Lila var glad och nyfiken på alla spännande ljud.
Torsdagen började med regn och blåst. Kompisen T-S och jag hade bestämt oss för att ta det lilla Kinnekulletåget ner till Lidköping. Sagt och gjort. Vi passerade stationer jag aldrig hört talas om förut: Torved, Äskekärr, Österäng ....
Silverknoppen, T-S på Rörstrand, utställningen, vedungsbakad lax på Cyrano och jaktslottet på torget |
När det tog i och blåste och regnade som mest satt vi i lugn och ro på Rörstrands Café och drack kaffe och mumsade på en Läckökringla som vi delade på, eftersom den var så jättestor. Sedan tittade vi på den vackra utställningen av porslin från alla tidsåldrar.
När solen tittade fram igen gick vi ut i den söta lilla trästaden. Vi träffade den charmerande ägarinnan till silversmedjan Silverknappen, som låg inrymd i Lidköpings äldsta hus. Här var verkligen någon som älskade sitt jobb och som smittade av sig med sin entusiasm. När det var dags att resa hem igen, några mat- och fikastopp senare, var vårt tåg inställt p g a att träd fallit över spåret. Efter många om och men kunde vi i alla fall ta oss vidare till Mariestad med tåget och där väntade en buss som fått rycka in på kort varsel. Busschauffören hade precis kört skolelever som varit vid en kolmila, så bussen var väl inrökt.
Igår morse fick jag en liten obehaglig överraskning. När jag kom ner i köket i skumrasket för att sätta på kaffebryggaren, låg något mörkt och stort på golvet.
En dammig, död groda! Hur i allsin dar hade den kommit dit? Den låg inte där kvällen före. Och någon katt har vi ju inte heller kvar som skulle kunna ha släpat in den. Jag är väldigt stolt över mig själv att jag inte skrek högt.
Idag ska jag städa huset och sedan hjälpa till att producera en föreningstidning.
Trevlig helg!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)